Kyrkorummet präglas av enkelhet. Det täcks av ett tunnvalv utfört med brädor som rappades med puts och vitkalkades på 1830-talet, liksom de brädfodrade väggarna. En kraftigt profilerad, grön marmorerad taklist skiljer väggytorna och valvet åt. Långväggarna är indelade i fält genom följarnas utskjutande lådor.
Väggar och tak i kyrkorummet var ursprungligen utsmyckade med allmogemålningar föreställande bibliska motiv. Fönstren har gråmålade fönsterbänk av trä med profilerad kant. Dörrarna har profilerat och gråmålat foder. År 1913 hade kyrkan brädgolv och cementerad mittgång. Det nuvarande tegelgolvet infördes vid 1954-års restaurering. Koret är förhöjt med ett trappsteg. Läktaren i väster bär orgel och utrymmet mot gaveln under läktaren har inretts till skåp.
Sakristian tillbyggdes efter 1913 mot norr, med ett vindfång som inrymmer trapphus och wc. Den har fönsteröppningar i söder och öster samt dörringångar mot kyrkorummet på vardera sidan om altaret. Tak och väggar är brädfodrade, i nordöstra hörnet finns en öppen spis och rummet har brädgolv.
Inredning och inventarier
En del av kyrkans inredningar och inventarierna härrör från moderkyrkan i Leksand. En del äldre inventarier övertogs också från gamla kapellet men i samband med uppförandet av nya kapellet på 1780-talet anskaffades samtidigt även nya inredningar till kyrkorummet.
Altaruppsatsen var ursprungligen sammanbyggd med altarbordet och altarringen. Den utfördes 1781 av Anders Richman d.y. som även svarade för altartavlan. Den påkostade inramningen omsluter en altartavla föreställande Kristus i Getsemane. Tavlan är målad 1833 av Anders Richman d.y. men den uppsattes på nuvarande plats 1853. Den ursprungliga altartavlan, föreställande korsfästelsen, var skänkt 1781. Nuvarande förgyllda gustavianska ram med sniderier och symboler kring altartavlan härstammar från den ursprungliga tavlan. Den monumentala omfattningen har en arkitektonisk uppbyggnad och liknar en portal, med räfflade pilastrar i sidostycken och ett rundbågigt överstycke som kröns av en förgylld strålglans med treenighetens symbol och Gudsnamn på hebreiska. Till huvuddragen är den utförd i senbarock stil.
Vid senaste restaureringen 1997 sänktes och frilades altarbordet, som härrör från 1950-talet. Samtidigt kapades altarringen som placerades fristående från altaruppsatsen.
Från det gamla kapellet härrör ett äldre altarskåp, som vid 1997-års restaurering flyttades från södra långväggen till sakristian. Det tillfördes kapellet 1648 (enl. SvK) och är troligen ett lokalt arbete som hämtar inspiration från medeltidens och renässansens altarskåp. I altarskåpets nischer står i mitten Kristus, omgiven av apostlar, evangelister och Moses.
De två nummertavlorna som är upphängda på östra korväggen är samtida med predikstolen och har ovala förgyllda gustavianska ramar med sniderier samt en kort stolpe i underdel.
Dopfunten omtalas först 1735 men är troligen tillverkad i bygden på 1670-talet och är numera placerad framför predikstolen. Den är av trä, pokalformad och sexsidig med profiler och speglar. Den övermålades i vitt 1923 men har nu återfått sin ursprungliga färgsättning med röda och gröna färger.
Predikstolen i gustaviansk stil är den tredje i ordningen och är utförd 1788, med predikstolen i Gagnef som förebild. Den har en räfflad ryggtavla som bär en förgylld sol. Den är uppställd mot norra väggen och har en rak trappa som avslutas med dörromfattning, trappdörren återfördes i samband med restaureringen 1914. Ljudtaket har kvadratisk plan med sneda kanter och tälttak som kröns av ett kors. Korgen har en påkostad utsmyckning med förgyllda attribut och sniderier i utpräglad gustaviansk stil. Timglaset dateras till 1690.
Bänkinredningen förnyades troligen i samband med uppförandet av nya kyrkan på 1780-talet. Kyrkorummet fick då en sluten bänkinredning som dock avlägsnades i början av 1890-talet och ersattes med enkla öppna bänkar. Den slutna bänkinredningen återskapades dock i samband med restaureringen på 1950-talet. Bänkarna är blåmålade och dörrarnas spegellister förgyllda. I samband med upprustningen på 1990-talet togs en del bänkrader bort, samtidigt ändrades en del detaljer medan bänkinredningen ommålades i nuvarande kulör.
I kyrkorummet hänger tre ljuskronor av mässing. Den mittersta, med åtta armar har en figur i överdel, är äldst och daterad 1678. Kronan närmast koret är från 1781 och anskaffades för det nya kapellet, den har åtta ljusarmar och kröns med en krona. Över läktaren hänger en ljuskrona med sex armar, den härrör troligen från 1800-talet. I sakristian finns en mindre krona av trä och smide med sex armar.
I samband med uppförandet av nya kapellet 1780 inreddes kyrkorummet med en läktare i väster. Efter förvärvet av en mindre orgel uppfördes 1803 en liten läktare över den befintliga. Denna revs 1892 medan den nedre läktaren förlängdes på varje sida med smala flyglar.
Läktaren har ett framskjutet mittparti och bärs i höjd med mittgången av fyra pelare. Läktaren nås genom en trappa uppställd mot kyrkorummets södra långvägg, väster om och intill södra ingången. Den är i sin helhet blåmålad, barriären har rakt räcke och kvadratiska speglar med förgyllda listverk och spegeldekor.
Vid restaureringen 1997 rekonstruerades läktarbarriären som tidigare avlägsnats 1954. Samtidigt inreddes del av utrymmet under läktaren med skåp.
Kapellet övertog på 1730-talet ett litet positiv från moderkyrkan, vilket placerades på en ny läktare i koret. Det är troligt att positivet överfördes till Djuras nya kapellbyggnad men 1801 anskaffades en ny orgel om fem stämmor byggd av Fredrik Salling. Den ersattes 1895 av en orgel som övertogs från Leksands kyrka och som var tillverkad 1720 av J.N. Cahman. Orgelverket och fasaden monterades av Pilt Per Olsson. Nuvarande orgelverk om 13 stämmor är tillverkat av Åkerman & Lund och tillkom 1930, det uppfördes bakom Cahmans orgelns fasad. Det tillbyggdes 1979 av samma firma och fick 17 stämmor. Cahmans orgelverk med sin påkostade barockfasad skänktes på 1970-talet till musikmuseet. Det är numera en kopia av denna fasad, med verkande pipor, som står på läktaren. Kororgeln av Ålems Orgelverkstad tillkom 1999.
Av kyrkans båda klockor är lillklockan äldst, gjuten 1648 i Leksand av den tyske gjutaren Mattheus Schneider och hans gesäll, Gerdt Meyer. Storklockan från 1680 är gjuten av Hans Jacob Bierman, upphovsman till klockorna i Enviken, Mockfjärd och Silvberg.
Övriga upplysningar
En rad gamla oljemålningar härrör också från det gamla kapellet. De föreställer Adams och Evas historia från skapelsen till syndafallet, "Fariséen och publikanen", "Nattvarden" och "Golgata". Intressantast är dock en oljemålning på väv från 1500-talet efter Albrekt Dürers bekanta kopparstick "Melancholia".
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
