Ni Zan (1301-1374)

Ni Zan (förenklad kines: 倪 瓒, traditionell kinesiska: 倪 瓒; pinyin: Ni Zan, Wade-Giles: Ni Tsan, 1301-1374) var en kinesisk konstnär under Yuan-och tidig Ming perioder. Tillsammans med Huang Gongwang, Wu Zhen, och Wang Meng, anses han vara en av de fyra Masters of Yuan dynastin.
Ni Zan föddes i en välbärgad familj i Wuxi . Hans stil hette Yuan Zhen (元 镇) . Hans pseudonymer var Yun Lin Zi (云 林子) , Huan Xia Sheng (幻 霞 生) , och Jing Man Min (荆蛮 民) . [ 1 ] Han var född efter Kublai Khans död, den mongoliska härskare som besegrade Song och etablerad dominans över allt som hade varit traditionellt ansedda Kina. De nya härskarna litade inte på de konfucianska lärda, i stället föredrog de att använda mongoler och muslimer för att utföra administrativa uppgifter. Ni Zan föddes in i en elit familj som hade råd att vara utbildade, trots avsaknad av högt betalda statliga jobb som traditionellt var belöningen för en rigorös konfucianska utbildningen. Dessa rika forskare och poeter var en del av en rörelse som radikalt förändrat de traditionella uppfattningarna av kinesisk målning. Deras målningar avbildade representationer av naturliga inställningar som var mycket lokal , porträttera personligen värderade perspektiv som reflekterade deras individuella känslor .
Under 1340-talet ett antal torka och översvämningar orsakade en hungersnöd i hela Ni Zan s region och därefter leda till bondeuppror . Dessa revolter nådde en Fever Pitch i 1350 på grund av regeringens användning av tvångsarbete för att reparera vallarna vid Gula floden . Under hela 1340-talet införde Yuan förtryckande skatter på de rika jordägarna i regionen i syfte att täcka kostnaderna för dessa naturkatastrofer . Det finns många olika uppfattningar om Ni Zan reaktion på dessa skatter och hans efterföljande handlingar är oklart . Däremot har det konstaterats att han distribuerade alla sina ägodelar till sina vänner och flyttade in i en husbåt . Han lämnade på tröskeln till millenarianist Red Turban Revolt och reste hela relativt fredligt sydost medan olika revolutionära partier rev genom sin hemregion . Det var vid denna tid som Ni Zan utvecklat sin distinkta stil .
Ni Zan s landskap efter 1345 tar alla väldigt mycket samma form - ink - monokrom målning av vitt skilda flodbankar utförda i skiss penseldrag och träd förgrund silhuett mot vidsträckta vatten . Dessa glesa landskap föreställer aldrig människor och trotsar många traditionella begrepp kinesisk målning . Många av hans verk utgör knappast de naturliga inställningar som de var avsedda att skildra . Sannerligen , använde Ni Zan sin konst som ett medium för uttryck . År 1364 , sade han " Jag använder bambu målning för att skriva ut spänningen i mitt bröst , det är allt . Varför ska jag oroa dig om det visar likheten eller inte ? "
Ni Zan reste runt södra Kina under hösten av Yuan och tillbringade sin tid målning . Under hans livstid , var hans arbete värderas högt och det i sig var tillräckligt för att betala för den gästfrihet som tillhandahålls av sina vänner som han reste . Han återvände till sin hemstad i 1371 efter etableringen av Mingdynastin . Det var i 1372 som han målade sin Rongxi Studio , som sammanfattar hans stil . (wikipedia, google translate, 2013-10-15)

Ni Zan (simplified Chinese: 倪瓒; traditional Chinese: 倪瓚; pinyin: Ní Zàn; Wade–Giles: Ni Tsan; 1301–1374) was a Chinese painter during the Yuan and early Ming periods. Along with Huang Gongwang, Wu Zhen, and Wang Meng, he is considered to be one of the Four Masters of the Yuan Dynasty.
Ni Zan was born into a wealthy family in Wuxi. His style name was Yuan Zhen (元鎮). His pseudonyms were Yun Lin Zi (雲林子), Huan Xia Sheng (幻霞生), and Jing Man Min (荊蠻民).[1] He was born after the death of the Kublai Khan, the Mongolian ruler who defeated the Song and established dominance over all that had traditionally been considered China. The Yuan rulers did not trust many of the Confucian scholars and instead preferred to instill Mongolians and Muslims to perform administrative tasks. Ni Zan was born into an elite family who could afford to be educated despite the unavailability of high-paying governmental jobs that traditionally were the reward for a rigorous Confucian education. These wealthy scholars and poets were part of a movement that radically altered the traditional conceptions of Chinese painting. Their paintings depicted representations of natural settings that were highly localized, portraying personally valued vistas that reflected their individual feelings.
During the 1340s a number of droughts and floods caused a famine throughout Ni Zan's region and subsequently lead to peasant revolts. These revolts reached a fever pitch in 1350 due to the government’s use of forced labor to repair the dikes on the Yellow River. Throughout the 1340s, the Yuan imposed oppressive taxes on the rich landowners of the region in order to cover the cost of these natural disasters. There are many divergent opinions concerning Ni Zan’s reaction to these taxes and his ensuing actions are unclear. However, it has been established that he distributed all of his possessions to his friends and moved into a houseboat. He left on the eve of the millenarianist Red Turban Revolt and traveled throughout the relatively peaceful southeast while various revolutionary parties tore through his region of origin. It was at this time that Ni Zan developed his distinctive style.
Ni Zan's landscapes after 1345 all take very much the same form - ink-monochrome painting of widely separated riverbanks rendered in sketch brushwork and foreground trees silhouetted against the expanse of water. These sparse landscapes never represent people and defy many traditional concepts of Chinese painting. Many of his works hardly represent the natural settings they were intended to depict. Indeed, Ni Zan used his art as a medium of expression. In 1364, he said “I use bamboo painting to write out the exhilaration in my breast, that is all. Why should I worry whether it shows likeness or not?”
Ni Zan traveled around southern China during the fall of the Yuan and spent his time painting. During his lifetime, his work was highly valued and it itself was enough to pay for the hospitality provided by his friends as he traveled. He returned to his hometown in 1371 after the establishment of the Ming Dynasty. It was in 1372 that he painted his Rongxi Studio, which epitomizes his style. (wikipedia, 2013-10-15)