ALUNDA KYRKA

Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av gamla lövträd. Huvudingången finns i väster framför kyrktornet. Grindstolparna har formen av kraftiga pelare av granit och bär smidda järngrindar. Det finns även en ingång i öster med grindstolpar av granit och smidesgrindar. Kyrkogården är utvidgad mot norr vilket har skett efter 1950. 1968 uppfördes en ekonomibyggnad efter ritningar av Matell & Nordström, Uppsala. Det är en envånig putsad byggnad med falsad, svartmålad skivplåt på taket, belägen utanför gamla kyrkogårdens nordvästra hörn. Den nya delen av kyrkogården omgärdas av häckar och staket med ståltrådsnät. Dess södra del har grästäckta gravkvarter uppdelade med låga häckar. Dess norra del har en öppnare karaktär med ännu outnyttjade gräsytor.På norra delen av nya kyrkogården finns även en minneslund.

Kyrkogårdsgångarna är grusade och täckta med cementplattor på den gamla delen. Nya kyrkogården i norr har asfalterade gångar.

Närmast väster om kyrkogården står det ståtliga sockenmagasinet från 1806, uppfört med murar av sten och försett med putsade fasader i nyklassicistisk stil som anknyter till kyrkans utseende. Magasinet har ett brutet sadeltak täckt med skiffer. I magasinet förvaras bl.a. två medeltida järndörrar från kyrkan och en äldre altarring, sannolikt från 1890-talets kyrkoinredning.

Alunda kyrka är ursprungligen en medeltida salkyrka, men fick sin nuvarande storlek på 1780-talet då den byggdes om till en nyklassicistisk korskyrka. Kyrkans ursprung går tillbaka till 1200-talet då den murades i gråsten med torn, ett långhus och ett smalare kor samt en sakristia i norr. På 1400-talet byggdes den om till en salkyrka samtidigt som sakristian gjordes större. Kyrkan välvdes även och försågs år 1465 med kalkmålningar av Johannes Iwan. Den senmedeltida kyrkan i Alunda hade även vapenhus och en korsarm i söder. Genom teckningar från 1600-talet känner vi till kyrkans utseende före 1700-talets förändringar. Kvar av den medeltida kyrkan finns tornet samt delar av långhuset och sakristian.

Kyrkan drabbades av en stor eldsvåda år 1715. Den stora ombyggnaden på 1780-talet innebar att vapenhuset och södra korsarmen revs varefter stora korsarmar byggdes i norr och söder. De senmedeltida valven revs också, utom i östra korsarmen över koret. Det nya kyrkorummet försågs i stället med nya putsade kryssvalv. Tornet byggdes till på höjden och försågs med en lanterninkrönt huv. Kyrkklockorna placerades i tornet. Tidigare hade de hängt i en fristående klockstapel. På så sätt förvandlades medeltidskyrkan i Alunda till en stor, nyklassicistisk kyrka enligt det sena 1700-talets arkitektoniska stilideal. Sedan dess har inga större förändringar skett med kyrkan. På 1890-talet tillkom dock de kolonnprydda portikerna av gotländsk sandsten. Kolonnerna bär upp klassiska tempelgavlar och förstärker i ännu högre grad kyrkans klassicistiska karaktär.

Alunda kyrka står i ett samhälle på landsbygden tre mil nordost om Uppsala. Den ovanligt stora, vitputsade korskyrkan präglas till sitt yttre av 1780-talets ombyggnad till nyklassicism. De äldsta murpartierna härrör från medeltiden. Långhuset är enskeppigt. Koret i öster har en rak avslutning. I vinkeln mot norra korsarmen ligger sakristian. Kyrkorummet täcks av ett svartmålat, valmat plåttak. Västtornet har en huv med lanternin. Omfattningarna runt de tre portalerna, den i tornets västmur samt runt korsarmarnas ingångar, höggs 1894 av gotländsk sandsten i klassiserande stil. Även interiören präglas av sent 1700-tal. Endast i koret framträder den medeltida karaktären, speciellt genom att kalkmålningar framknackats. Fr. o. m. 1200-talets slut och flera decennier in på 1300-talet hörde Alunda kyrka till Uppsala domkyrkas åttonde s.k. kanonikat. Det innebar att en medlem av domkapitlet ombesörjde församlingsbornas själavård och i gengäld fick inkomster från socknen. Senare hörde Alunda till ärkebiskopens prebende. Detta nära samband med domkapitlet kan sättas i samband med kyrkans ovanliga och påkostade arkitektur. De äldsta murpartierna är av gråsten och kan härröra från 1200-talets slut, kanske redan från århundradets mitt. Kyrkan hade först ett smalare och lägre kor i öster samt ett västtorn. Från denna äldsta tid härrör även sakristians östra rum. Det första koret är inte bevarat. Av denna äldsta kyrka kvarstår de nedre delarna i tornet, västra korsarmen, dvs. långhusets västparti, samt de murar som bär upp mittvalvet. till den äldsta perioden hör även sakristians östra delar, det stora, tunnvälvda rummet. En nordportal har funnits med omfattning av gråsten, likaså en sydportal och spåren är synliga i långhusets murar. Portalerna har lett till medeltida vapenhus, ett i norr och ett i söder. Deras ålder är okänd; möjligen 1400-tal. Kring mitten av 1400-talet revs det gamla koret. Kyrkan förlängdes med ett nytt och större kor i samma bredd som långhuset. I koret slogs två stjärnvalv. 1465 utfördes dess kalkmålningar av en mästare vid namn Johannes Iwan. Han avled under arbetets gång och ligger begravd i kyrkan. Arbetet fortsattes av hans medhjälpare Anders Eriksson, Petrus H och Erik (den sistnämndes efternamn osäkert). Dessa har utfört långhusets målningar, som senare skadats vid brand och numera inte är syniga. Spår efter kalkmålningar av de tre sistnämnda mästarna finns även i den sångläktare som byggts ovanför sakristian, som nu utvidgades till sitt nuvarande omfång med tre rum. Läktaren har senare igenmurats men dess båge utåt kyrkorummet är synlig i korets nordmur. Mot slutet av samma sekel byggdes en mindre korsarm mot söder. Dess sydgavel var rikt ornerad med blinderingar av tegel. Även en nordlig korsarm kan ha funnits under medeltiden. År 1715 slog blixten ner i tornets spira som helt brann ner. Vid branden fick kyrkan även skador på bl. a långhuset och stod länge och förföll. Först 1780 påbörjades en renovering samt om- och tillbyggnad. Arkitektens namn är tyvärr okänt. Initiativet togs av kyrkoherden Lars Runeberg men arbetet leddes av hans efterträdare i ämbetet, Michael Grönlund. Riksdagsmannen Erik Danielsson utövade tillsyn. Nu kalkades målningarna över. De båda korsarmarna byggdes. Kyrktornet höjdes och kröntes med huven och lanterninen. De tre portalerna uppsattes dock inte förrän 1894, se ovan. Läktaren i väster byggdes, likaså den slutna bänkinredningen. Vid en renovering 1937 under Ärland Noréen framtogs korets kalkmålningar och ny altarring snidades. Vad som kan anses särskilt märkligt med Alunda kyrka är kanske framför allt den tredelade sakristian och den bevarade nordportalen med gråstensomfattning som kan vara en av de äldre bevarade i Uppland och härstamma från 1200-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999