Bostadshus

Bostadshuset är ett egnahem från 1920-talet uppfört i timmer. Huset har en sockel i grå spritputs med
källarfönster. Fasaden på nedre våningen består av liggande vit fasspontpanel, medan den övre våningen har stående vit pärlspontpanel. En del munblåsta fönster är bevarade. Spröjs och knutar är idag vita men har tidigare varit grönmålade. Det branta mansardtaket täcks av hexagonala skifferplattor. Flera originaldetaljer på stuprör och hängrännor är bevarade. Enkelstugan bedöms vara uppförd under 1800-talets senare hälft. Den står på en kallmurad sockel och har en fasad av vit locklistpanel. Tvåluftsfönstren med munblåst glas omfattas av gröna spröjs och ockragula omfattningar. Taket är täckt med korrugerad plåt. Den öppna verandan har lövsågade snickeriarbeten och ett sadeltak belagt med papp. På den norra gaveln finns en tillbyggnad med pulpettak och ett spröjsat munblåst fönster. Uthuset, sannolikt uppfört runt sekelskiftet 1900, vilar på en sockel av natursten. Det har stående röd panel, vita knutar och tre gula portar av brädpanel med smidda järnbeslag. Den bakre porten leder till ett avträde. Panelfasaden på baksidan har en mycket ålderdomlig karaktär. Fastigheten avspeglar den bebyggelse som växte upp längs nuvarande riksväg E45 i början av 1900-talet. Bostadshuset är ett gott exempel på egnahem från århundradets första decennier. Enkelstugan är välbevarad, bland annat med ursprungliga fönster och snickeriarbeten.
Uthuset har också en ålderdomlig karaktär och är ett viktigt inslag i miljön.