Fornlämningsmiljö, Gamla Uppsala , Uppland 2005

Kungshögarna i snö, foto mot sydväst

Under hösten 2005 utfördes en arkeologisk undersökning vid Gamla Uppsala kyrka i samband med dess renovering. Undersökningarna föranleddes främst av ledningsdragning för vatten, avlopp och värme, men också för en byggnad med bland annat en toalett. Sedan tidigare var det känt att fanns lämningar av en bosättning under och omkring kyrkan. Denna visade sig fortsätta även väster och sydväst om kyrkogården. Lämningarna bestod främst av härdar och stolphål samt lager av olika karaktär som var belägna i en markant sluttning. Sannolikt har minst två möjliga byggnader funnits inom detta område, men på grund av att undersökningsytorna var små var det inte möjligt att klarlägga de eventuella byggnadernas storlek. Det kan också ha funnits ytterligare byggnader eftersom många stolphål påträffades, ibland av stora dimensioner. Dateringar av främst härdar ligger i folkvandringstid och tidig vendeltid. Under resten av yngre järnålder verkar inte ytan ha utnyttjats för bebyggelse, möjligen har det ingått i en öppen yta. Därtill finns en datering från äldre bronsålder vid klockstapeln, vilket bör avspegla verksamheter i området. Att döma av fyndlager av keramik från sent 1000-tal har platsen åter tagits i bruk vid denna tid. Lämningarna är svårtolkade, men kan ha utgjort en terrass och en grusad väg eller yta.

I två härdar påträffades brända djurben som huvudsakligen har kunnat bestämmas till svin, bland annat spädgris. De kan ses som lämningar av måltider, möjligen av offerkaraktär. De har motsvarigheter på några platser i Uppsalas omgivningar, med dateringar från bronsålder fram till folkvandringstid.

Inom kyrkogården berördes huvudsakligen nivåer med lämningar från den brunna kyrkan eller yngre skeden. Främst berördes den södra korsarmen, med dess golvnivå och brandlager. Därutöver fanns rester av en mur i den västra arkadbågen. Denna har troligen varit avsedd att bara fylla delar av arkadbågen. Detta kan möjligen antyda att korsarmenen tid efter branden kan ha haft tak. Däremot talar förekomsten av slaktavfall av djur i lagren över brandnivån för motsatsen. Därtill fanns gravar, i vilka fem begravda individer har identifierats, samtliga barn i åldrar upp till 6 år. I anslutning till gravarna fanns keramik från 1300-tal eller 1400-tal.

Slutligen täcktes gravarna av rasmassor från korsarmens murar. Detta betyder att murarna stod kvar i 100-200 år efter branden. En motsvarande utveckling kan också ses i den norra korsarmen. Däremot verkar långhuset ha raserats kort tid efter branden. Först under 1400-talet bör därför kyrkan och kyrkogården ha fått det utseende vi känner från 1600-talets avbildningar.