FORS KAPELL (MALUNGSFORS KAPELL)

Kyrkans fasta och lösa inredning är huvudsakligen samtida med kyrkans uppförande på 1930-talet. Några av förändringarna som skett är ett orgelbyte på 1950-talet, en ommålning av bl.a. bänkar och altarring, övertäckning av altarmålningen på 1960-talet samt en förnyelse av samlingssalens inredning 1999. Vid ommålningen av kyrkorummet på 1960-talet ändrades färg-sättningen på bänkar, altarring, läktarbarriär och innerdörrarna till sakristian m.m. Den ursprungliga färgsättningen har liknat predikstolens, vars originalutförande är bevarat.

Invändigt utmärker sig kyrkan genom en konventionell planlösning och inredning i kyrkorummet. Den har dock förenats med inslag av funktionalistiskt nytänkande genom att andra funktioner integrerats i samma byggnad, i anslutning till kyrkorummet. Samlingssalen har placerats i förlängning av kyrkorummet med syfte att kunna förena rummen vid behov. Ytterligare funktioner förlades till källarvåningen.
Samlingssalen delades ursprungligen från kyrkorummet genom draperier (bevarade), men dessa ersätts nu av en vikdörr. I väster har salen ett stort fönster med panorama över det öppna landskapet nedanför åsen. Samlingssalens plan upprepar sig i källarvåningen, där utrymmena i ett senare skede har anpassats för barnverksamhet. Källaren omfattar även kök, förråd och toaletter samt värmecentral, ursprungligen koleldad men numera med värmepump.

Kyrkorummets väggar är putsade med slevstruken puts och avfärgade i en bruten vit kulör.
Kyrkorummet har bjälktak, med synligt vindsbjälklag av furubjälkar som bär vindens brädgolv. I övriga rum har taken täckning av råspåntad takpanel, vilken kan ha tillkommit i samband med renoveringen på 1960-talet.

Östra väggen har på varje sida om altaret dörrar som leder till sakristian, vilken är inredd bakom koret i östra tillbyggnaden.

Inredning och inventarier
Huvuddelen av kapellets inventarier bekostades, i samband med kapellets inredning, av enskilda och föreningar med anknytning till Malungsfors eller byarna runt omkring.

Den stora altarväven på korväggen bakom altaret tillkom i samband med renoveringsarbeten på 1960-talet. Vävnaden är komponerad av Anna Blom. Bakom vävnaden finns en väggmålning som övertäcktes med plywoodskivor i samband med renoveringen. Målningen föreställer en portöppning med i överdel en molngrupp som släpper igenom solstrålar. Den är utförd med nedtonad färgsättning för att underordnas altaranordningen (se bild i Sjögren, 1950).

Altaret var ursprungligen uppställt mot östra väggen men är numera framdraget något. Själva bordet är en enkel trälåda täckt med textiler.

Altaruppsatsen består av ett krucifix från Oberammergau, fäst på ett altarkors omgivet av strålglans. Korsets vinjetter är utförda av Ragnhild Nordensten. Vid en senare renovering har korsets fotställ avlägsnats. Korset hänger numera på väggen bakom altaret.

Altarringen med knäfall hade ursprungligen beklädnad med skinn som numera ersatts med rött tyg. Den har balusterdockor i framdelens mitt och speglar på sidorna. Färgsättningen av altarringen ändrades på 1960-talet.

Upphovsmannen till predikstolen är okänd men dekoren har målats av Ragnhild Nordensten.

Dopfunten med hissbart lock är troligen som den övriga inredningen utförd av en lokal firma, Fiskarhedens snickerifabrik. Dopskålen i mässing är en gåva av missionsföreningen

Bänkinredningen består av öppna lösa bänkar med sidogavlar. Bänkarna hade ursprungligen samma färgsättning som predikstolen men är numera helt övermålade med blå färg och stänkdekor. Bänkraderna är kortare i koret, flera bänkrader förekommer också på läktaren. Numera är åtta bänkrader borttagna från kyrkorummet.

Av den ursprungliga inredningen består även ett större antal stolar av betsad björk, i funkisstil. De hade ursprungligen stoppade sitsar som nu ersatts av sittskivor i furu. Stolarna har troligen utgjort del av samlingssalens inredning men står numera på läktaren.

De säregna ljuskronorna liksom de infällda vägglampetterna i kyrkorummet är mycket exklu-siva, och tidstypiska för 1930-talet. Samtliga är gåvor från enskilda personer, bl.a. från dåva-rande komminister. Elarmaturer av samma karaktär hängde även i samlingssalen men ersattes med nya i samband med renoveringen 1999.

Den ursprungliga orgeln från 1936 var en Cecilia-orgel med tolv register tillverkad av Åker-man & Lund. Under 1950-talet anskaffades en ny orgel från Magnussons orgelfabrik i Göteborg vars orgelfasad är delvis inbyggd i läktarbarriären.

I klockstapeln hänger två klockor, samtida med kyrkan och gjutna år 1935.

Malungsfors eller Fors som orten också benämns består egentligen av två byar som ligger på ömse sidor om Västerdalälven; därav namnen Västra och Östra Fors. Näringarna i bygden har präglats huvudsakligen av jord- och skogsbruket samt av skinnhanteringen.

Komministertjänsten i Malungsfors inrättades 1918 på forsbornas egen begäran. Gudstjänster och konfirmationsläsning hölls dock tillsvidare i skolan och i ordenshuset, eftersom kyrka saknades. Förutsättningarna att uppföra en kyrka i Fors skulle dock försvåras och försenas av 1930-talets besvärliga konjunktur.

Kapellet samt den vidstående klockstapeln är uppförda mellan 1935 och 1936, efter ritningar av länsarkitekt Magnus Dahlander. Att kyrkoprojektet kunde genomföras under denna svåra period, var till stor del ett verk av den dåvarande komministern i Fors, Oscar Leonard Sjödin; samt även frukten av många uppoffringar och donationer.

Kapellets arkitektur och koncept är ett relevant och väl bevarat exempel på 1930-tals klassicism. Vissa förändringar har genomförts i samband med renoveringar på 1960- och 1990-talen. Vid första tillfället ersattes spåntaket med kopparplåt, källarlokalen fick ändrad funktion och inredning, kyrkorummet ommålades och kormålningen övertäcktes. Åtgärderna på 1990-talet avsågs till viss del vård och underhåll men den mest påtagliga förändring blev förnyelsen av inredningen i församlingssalen som bl.a. fick en vikdörr mot kyrkorummet.

Malungsfors kapell har en rektangulär plan i kyrkorummet med rak koravslutning i öster. Även byggnadskroppen är rektangulär men har smalare och lägre utbyggnader i gavlarna, i öster motsvarande sakristian och en i väster som utgör del av samlingssalarna. Vapenhusets utbyggnad är placerad mitt på kapellets norra sida, i axel med tillfartsvägen och klockstapelns valv. Utrymmena som är avsedda för församlingens verksamhet samt tekniska utrymmen är samlade i byggnadens västra del, där de fördelas på två våningar.

I västra gaveln finns ingången till ett trapphus som leder till samlingssalen, läktare samt till källarvåningens utrymmen. Sakristian har en yttre ingång, med stentrappa, i norra kortsidan. På södra sidan finns en trapptrumma försedd med luckor, vilken leder till pannrummet.

Kyrkobyggnaden med tillhörande klockstapel präglas av en mjuk och välbalanserad symmetri som medvetet förstärks genom byggnadernas placering och närmiljöns utformning.

Kyrkobyggnaden och klockstapeln är uppförda med stommar av tegel på svartmålad betonggrund. Fasaderna har slamputs avfärgad i gul. Vapenhuset och gavlarna har blinderingar i murverket, i vapenhusets gavel i form av kors.

Långsidorna har symmetriska fönsteruppställningar med smala och höga spetsbågiga fönster. Sakristian och västra gaveln har rektangulära fönster i olika format med vertikala poster, ibland även tvärposter. Fönstren har katedralglas med blyspröjsning, med undantag för källarvåningens salfönster som har träspröjsning. De kopplade fönsterramarna är ursprungliga. Karmar och ramar är målade i ljusbrunt.
Kyrkans samtliga dörrar har utsmyckade utsidor utformade som kvaderblock, klockstapelns dörrar i valvet har liknande utförande. Samtliga dörrar är betsade i mörkbrunt.

Trapporna till kyrkans olika ingångar är utförda i grå granit. Vapenhusets har i ett senare skede tillförts en ramp på östra sidan. Rampen är utförd med hällar av röd sandsten, som en fort-sättning av kyrkoplanens gångar.

Långhuset har valmat sadeltak med hög resning. Tillbyggnaderna i väster och öster samt sak-ristian har lägre byggnadskroppar men branta ovalmade sadeltak. I väster och öster samman-fogas tillbyggnadernas taknock med långhusets valmade kortsidor. Långhusets tak har hög skorsten i södra takfallet (fr. pannrummet i källaren).

Takens beläggning ändrades 1962, då takspånet ersattes med kopparplåtar lagda med för-skjutna falsar. Även källaringången på norra sidan samt skorstenen övertäcktes samtidigt på samma sätt. Också hängrännor och stuprör utfördes i kopparplåt.

Klockstapeln har kvadratisk plan med genomfartsvalv i underdelen. Den är uppförd på samma sätt som kapellet och har tegelstomme med slamputs av samma karaktär och kulör. Tegelkroppen har en svag utvidgning i basen. I höjd med det inre trapphuset finns några smala fönsteröppningar.
Den övre delen som inrymmer klockkammaren, är utförd i stolpkonstruktion med tjärad stående locklistpanel på utsidan. Klockkammaren har ljudluckor i norr och söder och tälttak med en kröning som påminner om lökkupoler, dock har taket en avslutning med hög och smal spira som har en låg åttakantig trumma som bas. Spiran bär flöjel i form av en tupp. Taket har, som kapellbyggnaden, täckning av kopparplåt.