Hinggi kombu. Mantel för adliga män som bärs under traditionella ceremonier, ofta figurerar de som ett par, en vikt över skuldrorna, och den andra, som ett ländkläde, det draperas och fästs runt höften, vävnaden fasthålls med ett bälte tillverkat av växtfibrer eller ett modernt galonbälte. Ett långt smalt tyg (tera) viras runt huvudet.
Varpikatmotiven är figurativa och i hög utsträckning relaterade till adelns historiska maktställning, de repeteras både horisontellt och vertikalt. De identifierar männens sociala rang, kön och klantillhörighet. Textilier från östra Sumba reflekterar en dualistisk begreppsmässig grund av den traditionella marapu tron. Kvalitén på motiven överförs till mannen och efter döden sveps mannens kropp med hans Hinggi, som hjälper förfäderna att känna igen bäraren i den nästkommande världen. De karakteristiska avslutningsbårderna kabakil är vävda i inslagsrips efter att de två identiska varpikatmönstrade styckena tyg sytts ihop på längden med Z-formade stygn. Vävning utförs i en speciell liten vävstol, varpen av ikat används som inslag. Handspunna växtfärgade ikatgarner skapar den slutliga mönstringen. Tvinnade och snodda ikatfransar pote.
Motiv: de javanska Majapahithärskarna skänkte under 1300-talet indiska silkevävnader, patola, som fortfarande tillverkas i Gujerat, till rajorna på Sumba som ett tecken på respekt för sina vasaller som gavs titeln, Hundarannga Miri Ruupatola, härskare över silketyger (oe. H. Kapita, Sumba dalam jangkaunan jaman, BPK Gunung Mulia, 410 pp.)
Textilierna är tillverkade i dubbelikat och spelar en mycket viktig roll i de mest betydelsefulla ritualer, som vid begravningar av adeln (maramba) och på Sumba finns patola vävnader som ingår i en klans skatter. De förvaras i klanhusens karakteristiska höga torn, en hög grad av komplexitet i de exklusiva mönstren ses som symboler för den kungliga makten. Under 1700- och 1800 talen producerades patola textilier som var ägnade att säljas till olika exportmarknader där de tagits upp i en rad kulturer och inkorporerats som vävnader av stor rituell betydelse i bland annat Indonesien.
Den centrala delen är dekorerad med abstrakta förenklade fjärilar (karihu) som är designade av linjer och prickar, de omges av ett motiv som har influenser från de indiska patola mönstren. Växter med den dubbla oppositionen krokodiler (wuya), en symbol för man, kontra sköldpaddor (kara), symbol för kvinna, avbildas på de kombufärgade ikatfälten. Sköldpaddor och krokodiler relaterar till människor med hög status och de betecknar ofta personliga livskvaliteter som list, slughet, långt liv, dualistisk kraft. Vattendjur och amfibiska varelser som lever i två världar, den på jorden (tanah), och den i vatten (wai), är meningsfulla symboler för passagen till den andra världen. Traditionellt trodde man att människor också transformerades mellan jorden och marapu förfädersvärlden.
De karakteristiska avslutningsbårderna (kabakil) är vävda i inslagsrips efter att de två identiska varpikatmönstrade styckena tyg sytts ihop för hand på längden med Z-formade stygn, spinntvinnade fransar (pote) växtfärgat handspunnet bomullsgarn.
Över hela Sumba har vävnader betydelse i samband med viktiga övergångsskeden i människors liv. Vid äktenskap hör textilier till de gåvor som kvinnans familj ger till mannens. Textilier hör samman med begravningar, namngivningsceremonier, husbyggande – och alla andra tillfällen som kräver bruket att man upprättar kontakt med förfäderna. Traditionella textilier är nära relaterade till död genom att de används som liksvepningar.
Köpt av Umbu Darius, Prai Yawang, rituellt och politisk center i Rindi, östra Sumba, Indonesien.
Förvärvad 1999
Decorative Arts of Sumba 1999 Amsterdam
Forshee, Jill 2001 Between the Folds. Stories of Cloth, Lives, and Travels from Sumba. Honolulu
Wellfelt, Emilie, Livgivare och dödsbringare. Tyg och symbolism på Västsumba, Indonesien, C-uppsats i socialantropologi Lunds Universitet VT 2000
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
