VÄNE-ÅSAKA KYRKA

Väne-Åsakas kyrkogård har en långsmal plan i sydöstlig-nordvästlig riktning, med kyrkan placerad mitt på vid den östra sidan. Koret är riktat något åt norr, men för tydlighetens skull anges raka väderstreck i det följande.
Väne-Åsaka kyrka med kyrkogård stammar från medeltiden, troligen från slutet av 1100-talet. Äldst är området närmast söder och öster om kyrkan. Lövträd, askar, planterades längs murarna på 1750-talet och vid en utfyllnad i norr 1858 planterades ytterligare träd bland dessa. 1900 föreslogs ett antal åtgärder. Bland annat att anlägga gångar och ersätta murkna träd med lönnar. Från parkeringen i sydöst leder en stiglucka från 1700-talet med grindar in till kyrkogården och en asfalterad gång med sned sträckning når kyrkans sydport vid koret och vidare fram till en plan framför tornporten i väster. Omkring tio meter väster om tornet och i rak linje med kyrkan, står ett före detta gravkapell uppfört 1923, idag ekonomibyggnad. Det är byggt i suterräng med dörren till likkällaren åt väster och entré till övervåningen åt öster. Byggnaderna delar kyrkogården i två halvor. Åt granngården i söder är det uppförslut till en gammal stenmur och syrenhäck längs krönet. I övrigt hägnas kyrkogården av lövhäckar och lövträd i rader; lönn i öster, askar och lönn i söder, alm i väster och björk i nordöstra hörnet. Gamla lönnar omger kapellet men i övrigt är ytorna öppna, vilket ger kyrkogården karaktär av tidigt 1800-tal. Ett speciellt kännetecken för begravningsplatsen är att flertalet gravvårdar, främst på södra sidan, omsluts av låga, välklippta häckar av liguster (äldst), buxbom eller tuja. Dessa är tillkomna från 1900-talets början då familjegravar mer allmänt började inköpas. Häckarnas särpräglande egenskap är uppmärksammad och värnas. Häckar som dessa fanns förr på flera kyrkogårdar i trakten, exempelvis i Gärdhem, men där har de tagits bort i senare tid. Grusgångar omringar små gräsytor med gravar i rader med stenar i varierande höjd och form varav flera har stenramar. Kyrkogården innehåller ett antal gravvårdar med högt kulturhistoriskt värde, liksom ålderdomliga gravkullar med vintergröna.
I norr och i väster utvidgades tomten 1910 via grässluttningar till lägre belägna delar. En trappa finns i nordöst mellan nivåerna. Den norra delen fylldes på med jord vid 1950-talets mitt, då planteringarna där från 1947 gick förlorade, och har idag gräsmattor utan gångar. Längst i norr anlades 1998 en minneslund med damm, kallmur av natursten, oxelhäckar åt söder samt syrenbuskar åt öster. Bänkar med gjutjärnsgavlar från Byarum är utplacerade runt kyrkan. Två gravhällar från 1600-talet med välbevarad relief ligger i marken vid tornets södra sida, över Sven Bengtsson Stålman och hans hustru Brita Lilliebielke. Vid kyrkans fasad är marken belagd med stora stenar.
STIGLUCKA
Stigluckan är från 1700-talet och har ett sadeltak täckt med skiffer sedan 1997 och målat taksprång av trä över en stickbågig öppning i tjocka murar med två språng på norra sidan åt kyrkogården. Muren står på en låg, murad stensockel och har skevt valv och skeva väggar, som spritputsades 1997 och avfärgades vita. Valvhjässan är dock slätputsad. I öppningen finns en smidesgrind, sannolikt av yngre datum, med krysslagda spjälor och voluter på ovansidan.

Väne-Åsakas kyrkogård har en långsmal plan i sydöstlig-nordvästlig riktning, med kyrkan placerad mitt på vid den östra sidan. Koret är riktat något åt norr, men för tydlighetens skull anges raka väderstreck i det följande.
Väne-Åsaka kyrka med kyrkogård stammar från medeltiden, troligen från slutet av 1100-talet. Äldst är området närmast söder och öster om kyrkan. Lövträd, askar, planterades längs murarna på 1750-talet och vid en utfyllnad i norr 1858 planterades ytterligare träd bland dessa. 1900 föreslogs ett antal åtgärder. Bland annat att anlägga gångar och ersätta murkna träd med lönnar. Från parkeringen i sydöst leder en stiglucka från 1700-talet med grindar in till kyrkogården och en asfalterad gång med sned sträckning når kyrkans sydport vid koret och vidare fram till en plan framför tornporten i väster. Omkring tio meter väster om tornet och i rak linje med kyrkan, står ett före detta gravkapell uppfört 1923, idag ekonomibyggnad. Det är byggt i suterräng med dörren till likkällaren åt väster och entré till övervåningen åt öster. Byggnaderna delar kyrkogården i två halvor. Åt granngården i söder är det uppförslut till en gammal stenmur och syrenhäck längs krönet. I övrigt hägnas kyrkogården av lövhäckar och lövträd i rader; lönn i öster, askar och lönn i söder, alm i väster och björk i nordöstra hörnet. Gamla lönnar omger kapellet men i övrigt är ytorna öppna, vilket ger kyrkogården karaktär av tidigt 1800-tal. Ett speciellt kännetecken för begravningsplatsen är att flertalet gravvårdar, främst på södra sidan, omsluts av låga, välklippta häckar av liguster (äldst), buxbom eller tuja. Dessa är tillkomna från 1900-talets början då familjegravar mer allmänt började inköpas. Häckarnas särpräglande egenskap är uppmärksammad och värnas. Häckar som dessa fanns förr på flera kyrkogårdar i trakten, exempelvis i Gärdhem, men där har de tagits bort i senare tid. Grusgångar omringar små gräsytor med gravar i rader med stenar i varierande höjd och form varav flera har stenramar. Kyrkogården innehåller ett antal gravvårdar med högt kulturhistoriskt värde, liksom ålderdomliga gravkullar med vintergröna.
I norr och i väster utvidgades tomten 1910 via grässluttningar till lägre belägna delar. En trappa finns i nordöst mellan nivåerna. Den norra delen fylldes på med jord vid 1950-talets mitt, då planteringarna där från 1947 gick förlorade, och har idag gräsmattor utan gångar. Längst i norr anlades 1998 en minneslund med damm, kallmur av natursten, oxelhäckar åt söder samt syrenbuskar åt öster. Bänkar med gjutjärnsgavlar från Byarum är utplacerade runt kyrkan. Två gravhällar från 1600-talet med välbevarad relief ligger i marken vid tornets södra sida, över Sven Bengtsson Stålman och hans hustru Brita Lilliebielke. Vid kyrkans fasad är marken belagd med stora stenar.
STIGLUCKA
Stigluckan är från 1700-talet och har ett sadeltak täckt med skiffer sedan 1997 och målat taksprång av trä över en stickbågig öppning i tjocka murar med två språng på norra sidan åt kyrkogården. Muren står på en låg, murad stensockel och har skevt valv och skeva väggar, som spritputsades 1997 och avfärgades vita. Valvhjässan är dock slätputsad. I öppningen finns en smidesgrind, sannolikt av yngre datum, med krysslagda spjälor och voluter på ovansidan.