När en ubåt snorklar, det vill säga laddar batterierna, finns risk att snorkeln syns på fiendens radar. På snorkeln monteras därför radarvarnare som talar om för ubåtens besättning att någon har sett dem. Monterad under 1950-talet på ubåten Neptun och senare på ubåten Näcken, båda sjösatta 1942.
1950 beslutades att Försvarets Forskningsanstalt skulle utveckla en ubåtsvarnare. Försöksmodellen till radarvarnare PQ-11 levererades 1951 och installerades på ubåten Neptun. Antennenheten placerades på snorkeln och registreringsenheten placerades i den tryckfasta tornet. 1952 flyttades den till ubåten Näcken och vissa modifieringar gjordes. Vid tester kunde riktningen till en radarsändare bestämmas intill 5-10 grader. Räckvidden till fartygsradar var ca 60-80 hm i observationsdjup samt 100-120 hm i marschläge.
Antennen var monterad på ubåtens snorkelhuvud.