Pyjamasfodral

Text i Skolslöjdsutställningen, 2012/2013:
Textilslöjden likadan i decennier
Har du också sytt enkla stygn på våffelväv
och en slöjd- eller gymnastikpåse?
Det gjorde Greta Livstedt som började skolan 1915
och hennes son Åke som började 1950.
Det var självklart att pojkar också skulle ha syslöjd
de första åren i skolan.
De måste ju kunna sy i knappar, stoppa strumpor
och sköta sina uniformer.

Greta fick sy den obligatoriska flaggan,
men Åke var den första årskullen som slapp det.
I stället fick han sy sig ett par moderna badbyxor med resår.
Ingenting gick att använda för allt var så smått,
har Greta berättat.
Hon gick i skolan under första världskriget
och de skulle spara på tyget,
så skolköksförklädet blev nästan så litet som en haklapp.
Åke sydde praktiskt blått förkläde till träslöjden
som började i fyran.

Av hygieniska skäl
skulle saker och ting ha något att förvaras i, minns Åke.
Så i slöjden sydde de fodral till servetter, näsdukar och pyjamasen.
På handduken fick de tråckla varje vikning:
Så idiotiskt, vi kunde väl ha fållat på en gång.

Skolfoton.
Flickan med fläta i mitten är Greta Lindström, gift Livstedt,
i första klass i Adolf Fredriks folkskola, Stockholm 1916.

Pojken i fluga längst bak är Åke Livstedt i andra klass
i Engelbrekts folkskola, Stockholm 1952.
/Maria Perers, 2012.

I arbetet med utställningen Skolslöjd(2012) tog Nordiska museet in en samling skolslöjd gjord av Greta Livstedt och hennes son Åke Livstedt. Trots att Greta började skolan 1915 och Åke 1950 så fick de göra nästa identiska uppgifter i skolslöjden. Mycket i skolan och speciellt i slöjden handlade om hur man höll sig hel och ren varför eleverna sydde fodral och textilier till köket. Några av uppgifterna som Greta och Åke fick skilde sig dock åt, Greta fick sy en svensk flagga, något som var obligatoriskt under en lång period i skolslöjden. Gretas flagga finns inte kvar(se NM.0269948 för liknande flagga sydd i skolslöjden). Åke tillhör en av de första årskullarna som inte sydde flaggor, men han var snabb och duktig i skolslöjden och fick extrauppgifter. Greta var inte lika förtjust i att sy kläder men broderade gärna.
Att både Greta och Åke sparat sina alster visar på hur det man själv gjort värdesätts och hur viktig det man gör i skolslöjden blir. Vidare ger dessa föremål tillsammans en bild av hur skolslöjdens utveckling sett ut under första halvan av 1900-talet. Mycket var sig likt över lång tid, samma pedagogiska idéer användes och eleverna fick liknande uppgifter.

Greta Livstedt, f. Lindström, började i Adolf Fredriks skola, Stockholm, 1915. Skolan var nybyggd och en av de första skolorna med centralvärme och varmvatten. I folkskolans högre avdelning (åttonde läsåret) fick Greta högsta betyg. I skolslöjden förbereddes eleverna för det ansvar som de skulle få som vuxna och de utrustades med de föremål och den kunskap som skulle behövas när de fick egna hem. Under Gretas skolgång pågick första världskriget och material ransonerades vilket syns på de små alstren.
Greta ville bli sjukgymnast eller gymnastikdirektör vilket hon inte fick men hon var intresserad av gymnastik hela sitt liv. 1936 var hon med vid Olympiaden i Berlin som gymnast. Hon hade en handelsutbildning och skötte ekonomin i släktföretaget Aktiebolaget Fintlings nickel och nysilverfabrik. Hon gifte sig 1906 med Samuel Livstedt som var ingenjör och arbetade i firman, så småningom blev han också dess fabrikschef. Företaget kom att inrikta sig på förkromning av inredningsdetaljer och hade över hundra anställda. Greta fortsatte att sköta företagets ekonomi även efter att Samuel avlidit.
Enligt Greta var den viktigaste förändringen för kvinnorna under 1900-talet i Sverige den lagändring som gjorde att kvinnor från 1939-40 inte längre kunde avskedas från sitt arbete med skälet att de var gravida eller gifta.

I slöjden syddes många olika fodral och fodral användes flitigt. Man hade galoscher till skorna, fodral till paraplyer, servetter, pyjamas och näsduken i handväskan. Handskar bars alltid utomhus av hygieniska skäl.
/Fiffi Myrström, 2014-02-20