Hietaniemi kyrka

Kyrkan byggdes 1746-47, troligen under byggmästare Hans Biskops ledning.
De viktigaste yttre förändringarna var när fönstren fick sin nuvarande storlek
1892-93 och 1931, när det västra vapenhuset byggdes om till nuvarande
utseende.
Den åttkantiga långhuskyrkan har lägre utbyggnader för sakristia och vapenhus på
vardera långsidan och på västgaveln. Den står på huggen stenfot, med fasad av liggande
panel och ett brant, valmtak med vackert liljeformade spån och sex smidda spiror.
Fasaden är rödmålad med tunna, släta lister i brutet vitt och mörkt gråblå dörrar med
panel lagd i s.k. fiskbensmönster. Låga trätrappor med räcken i smide leder upp till
portarna. Över huvudentrén i vapenhuset på västra kortsidan sitter ett lunettfönster och
entrén i söder har ett välvt, blint överljus. Fönstren är rundbågiga med korspost och
smårutigt spröjsverk.

Kyrkan byggdes 1746-47, troligen under byggmästare Hans Biskops ledning.
De viktigaste yttre förändringarna var när fönstren fick sin nuvarande storlek
1892-93 och 1931, när det västra vapenhuset byggdes om till nuvarande
utseende.

Kyrkorummet tecknar ett relativt litet långhus med femkantigt kor i öst avskärmat med
korskrank och orgelläktare i rummets bakre del. Predikstolen hänger på sin ursprungliga
plats en bit ner i långhuset, nedanför sakristidörren. Kyrkans inredning är till stora delar
ursprunglig, en färggrann och rikt skulpterad barockinredning.
De ändringar som skedde under kyrkans första sekel är till stor del höljt i dunkel, det är
känt att den får sin berömda orgel 1781 och en brandförsäkring daterad 1783, visar att
kyrkan redan då var in- och utvändigt brädfodrad och hade två vapenhus. Fönstren var
knappa två meter höga och någon egentlig altartavla fanns inte. Restaureringen 1892-93
innebar bl a att kyrkan fick 4 nya fönster. 1973 års restaurering syftade till att återställa
rummets barockkaraktär, koret förstorades och korgolvet sänktes, predikstol och
korskrank återfick sina forna platser, bänkinredningen förnyades och den fasta
inredningen fick sin nuvarande färgsättning och måleri. Inredningen kompletterades i
vissa delar för att svara mot den äldre inredningens kraftfulla uttryck, t ex tillkommer de
nuvarande läktarkolonnerna med sina förgyllda fantasikapitäl, efter förebild från
systerkyrkan i Övertorneå.
Rummet har ett ålderdomligt, gråmålat plankgolv som håller samma nivå genom långhus
och kor. De vitmålade väggarna har en slät, kilsågad panel med bröstning målad i
brunrött och en profilerad mittbandslist. Det brädslagna, kupiga tunnvalvet är gråmålat
med genomgående bindbjälkar och branta hjälmvalv i ändarna. Högt ovanför altartavlan
har olika Kristussymboler och treenighetens allseende öga målats i valvet. Höga, välvda
fönster låter dagsljuset flöda in och ger kontakt med världen utanför.
Dörrar och fönster har vackert profilerade foderlister målade i avvikande färg. Mot västra
vapenhuset leder narade bräddörrar, medan rummet i övrigt har spegeldörrar av
ålderdomlig typ.
Orgelläktarens elegant barockformade mittparti skjuter in i kyrkorummet och bärs av två
kolonnrader med utsirade, förgyllda kapitäl. Läktarbarriärens rundade mittfält är bemålat
med symboler för de fyra evangelisterna, medan spegelfälten på ömse sidor är målade
med växtrankor i samma plastiska grisailleteknik som på altarrundeln ett måleri som
tillhör 1970-talets restaurering. På en konsol i barriärens mitt står en polykrom träskulptur
föreställande kung David med harpan, ett motiv som förr gärna kopplades samman med
kyrkorglar.
Orgeln tillhör kyrkans praktverk. Den utgör ryggpositivet från den tidiga 1600-talsorgel
som en gång stod i Tyska kyrkan i Stockholm. När orgeln inköptes till de båda
systerkyrkorna Hietaniemi och Övertorneå skildes huvudverket från ryggpositivet.
Fasaden är sannolikt skuren av bildhuggaren Mårten Redtmer känd för sina arbeten med
regalskeppet Vasa. Den är symmetriskt indelad i barockmässigt svällande former med
breda lister i bas och krön, samt utsirade, svängda sidostycken i broskornamentik och
musicerande änglar på krön och sidostycken. Ett förgyllt gallerverk av växtslingor
ramar in de rundade knippena av orgelpipor. Orgelfasaden är målad i varm, rödgul
marmorering med ymnigt förgyllda ornament. Alla de ornament som en gång
prydde orgeln har dock inte fått plats utan spritts ut i kyrkan de små
änglafigurerna på korväggen och ovanför sakristidörren kommer från orgeln liksom
det avlånga ornamentet som monterats ovanför altartavlan.
Den praktfulla predikstolen tillhör de delar som troligen snidades av kyrkans
byggmästare Hans Biskop. Den har kraftfullt profilerade listverk, volutpilastrar
med förgyllda kapitäl mellan skurna växtornament och bibliska motiv. Underredet
pryds av änglar. Den har en lika praktfull baldakin med svävande duva och
lambrequin med utsirat, högt krön med kors och putti i toppen. Den är hållen i
grågrön bottenton med många förgyllda detaljer. Såväl korgens och baldakinens
form som ornamenten känns igen från predikstolen i Övertorneå kyrka, även den
skuren av Biskop. På väggen under baldakinen hänger ett kort, rött draperi skuret i
trä, med förgylld frans och sol med Kristusmonogram.
Även korskrankets genombrutna krön av växtslingor och pyramider skars
troligen av Biskop.
Själva skranket är spegelindelat med ett måleri av fantasiträd som också känns
igen från Övertorneå kyrka.
Altartavlan som föreställer Kristus på korset målades 1826 av J Hedman i
Uleåborg. Den har ett ramverk i klassicistisk stil med höga postament och
tunna kolonner som bär upp varsitt veckat upplag ställt mot valvet. Uppe i
valvet har det utsirade, orgelornamentet tron, hoppet & kärleken monterats
som en del av altaruppsatsen. Den slutna altarringen är dekorerad med
växtschabloner i grisaille-teknik. Kyrkans gamla altartavla föreställande
nattvarden hänger numera ovanför södra dörren.
Bänkinredningen är byggd i slutna kvarter. Gavlarna är målade i ekimitation
med speglar i engelskt rött och blågrå lister.
Traditionella malmkronor och mässingslampetter med ljusarmar lyser upp
när dagsljuset inte räcker till.