HUMLA KYRKA

HUMLA KYRKA - Fritz Eckerts nyromanska kyrka från 1889 består av ett långhus med smalare femsidigt kor i norr, sakristia i väster och torn i söder.
FASAD - Kyrkan vilar på en utkragande sockel av grovt tuktad granit. Fasaden bär en variationsrik spritputs med ljusgul kalkfärg. Smygarna är slätputsade. Torn och kor avslutas upptill med en rundbågsfris. Direkt nedanför det södra fönstret i tornets mellanvåning finns en inmurad granitplatta med förgylld inskription som förtäljer byggnadsår och regent. Klockvåningen har i varje sida en hög rundbågad ljudglugg, i vilken sitter två rundbågade ursprungliga luckor med brun fjällpanel. I krönet finns en rundel med jalusi. Denna och karmarna är likaså av brunt trä.
FÖNSTER - Alla fönster är ursprungliga med enkla rundbågslufter och handblåsta glasrutor. Karmar, bågar och spröjs är av brunt trä. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande kraftiga solbänkar av granit. Långhus och kor har fönster vars spröjsning bildar två mindre rundbågar och en krönande rundel. Antalet rutor är 31. Mitt- och tornport har överljus i form av krönparti till ett sådant fönster. I tornets bottenvåning sitter två fönster med 14 rutor och i mellanvåningen tre fönster med åtta rutor. Sakristian har i gaveln ett par fönster med tio rutor var.
PORT - Tornporten är en ursprunglig rak pardörr, klädd med kopparplåt och försedd med två dörringar. Den sitter i en rundbågad smyg med överljus och har framför sig en granittrappa med järnräcken i muren. Mittporten är en ursprunglig rak pardörr av bruna bräder, vilken sitter i en rundbågad smyg med överljus och granittrappa. Den sentida sakristiporten som vetter åt söder är rak och klädd med brun fiskbenspanel.
TAK - Långhuset bär ett brant sadeltak, täckt med ursprungligt flacktegel. Takfoten av grått trä är formad som ett hålkäl. Korets tak är valmat över alla sidor och täcks av svart plåt utan hakfalsar. Sakristian bär liksom långhuset ett sadeltak med flacktegel. Tornet bär ett spetsigt åttakantigt torntak som nedtill är flackare och fyrkantigt. Taket har fyra kupor med spetsgavlar i vilka sitter rundbågade ventiler med jalusi. Kuporna kröns liksom torntaket av sirliga smideskors på kulor. Torntaket täcks av kopparplåt med jämna hakfals. Tornets takfot är av profilerat grått trä. Alla takfall har hängrännor och stuprör av svart plåt.

Vid kyrkostämma i Humla församling 1883 fattades beslut om rivning av den gamla kyrkan och "nybyggnad av kyrka med torn". En byggmästare anlitades för att göra ritnings- och kostnadsförslag. 1885 sändes de godkända ritningarna till Överintendentsämbetet i Stockholm, där de granskades och omarbetades av arkitekt Fritz Eckert. Bearbetningen bestod i höjning av tornspira, tak och kormurar. 1888 kontrakterades byggmästare Adolf Johansson, Espered, för "uppförande och inredning" av kyrkan. Förslag till målning lämnades av målaremästare J G Ljungström, Mösseberg, vilken sannolikt även utförde arbetet. 1891 invigdes den nya kyrkan, vilken p.g.a. kyrkogårdens ringa bredd lagts i nord-sydlig riktning. 1896 försågs kyrkorummet med uppvärmning medelst en kamin, vilken kompletterades 1913.
1925 reparerades dörr- och fönsterkarmar i tornet. Tornspiran var täckt av både koppar- och järnplåt. Den förra reparerades och den senare utbyttes mot koppar. Tornets fasader och långhusets sydgavel omputsades. Under läktartrapporna i vapenhuset beslöts att bygga in skrubbar. 1926 erbjöds kyrkan en ny altarprydnad som gåva. Det var en altartavla av fröken Asta Holmberg, elev till Olle Hjortzberg och nyutexaminerad från Konstakademien. Motivet var Mötet på vägen till Emmaus. Tavlan kom att ersätta det ursprungliga klöverbladskorset på altaret.
1933 försågs koret med innanfönster försedda med antikglas, bekostat av en donation. 1939 införskaffades en orgel som ersättning för den tramporgel som dittills använts. Verket byggdes av Levin Johansson i Liared och den slutliga fasaden ritades av arkitekt Gunnar Johansson, Ulricehamn, med tidstypisk stram utformning. 1941 konserverades ett i grunden medeltida altarskåp, vilket legat på folkskolans vind. Konservator C O Svensson rengjorde ytan och fäste flagnande färg. Skulpturernas övermålning togs bort och originalfärgerna rekonstruerades efter bevarade fragment. En ny texttavla gjordes emedan den gamla var i så dåligt skick. Altarskåpet placerades öster om triumfbågen.
1949-50 genomfördes en renovering projekterad av arkitekt Ärland Noréen. Kaminer och skorsten slopades för att ersättas av elektrisk uppvärmning. Elcentral inrymdes i en av trappskrubbarna. Korgolvet utvidgades genom att de två främre bänkraderna slopades och golvet höjdes. Innanfönster insattes i resten av kyrkan. Predikstolen flyttades längre åt söder från sin plats i det nordvästra hörnet. Korgen försågs med ny trappa och reliefer från en 1800-talspredikstol i Dalums kyrka. Från samma predikstol kom också ett ljudtak. Väggarna rengjordes och kalkades varvid sprickor lagades. Snickerier ommålades i huvudsakligen vitt, grått, guld och grönbrunt med inslag av marmoreringar. Det blev således en ny färgsättning, vilken förändrats föga sedan dess. Golven målades respektive fernissades. Konservator var C O Svensson, målaremästare Yngve Häljestig och byggmästare Fritiof Hulander, båda sistnämnda från Blidsberg. 1955 elektrifierades klockringningen av K G Bergholtz' klockgjuteri, Stockholm.
1980 tilläggsisolerades vinden. 1998 borttogs tre bänkrader under läktaren för att ge plats åt skåp för textilier och ytterkläder. Detta projekterades av ConAd AB och skåpen målades skarpt vita. 2000 svarade samma firma för en exteriör renovering. Denna inbegrep putslagning och avfärgning av tornfasader samt totalrenovering av tornspirans allvarligt rötskadade stomme och plåttäckning.