LITS KYRKA

Kyrkogården har utvidgats i flera etapper. Ett tiotal meter norr om kyrkan avgränsas den ursprungliga kyrkogården av järnvägen i ett nedsprängt schakt. En rad stora björkar markerar avslutningen hitåt. Norr om kyrkan finns inga gravar med bevarade vårdar men flera äldre gravvårdar står uppställda, bla gjutjärnskors från sent 1800-tal.

Väster om kyrkan tar de till stora delar grusade gravkvarteren vid vilket ger kyrkogården en närmast stadsmässig och idag sällsynt prägel. De regelbundna kvarteren fortsätter söder om kyrkan, dock ej öster om byggnaden, där den kallmurade bogårdsmuren stryker tätt inpå sakristian. Varje gravvård omges på minst tre sidor av låga häckar. Marktäckningen utgörs så gott som endast av grus även om gräs såtts på en del platser. Det finns också luckor i gravhäckarna. Vårdarna är mestadels av sten men gjutjärn förekommer. Den sydvästra delen av denna äldsta del av kyrkogården har en öppen karaktär medan trädplantering förekommer desto rikare närmare kyrkan. Björkar har planterats medvetet och bildar alléer efter några av kyrkogårdens huvudaxlar. Det förekommer även annan regelbunden björkplantering, på kyrkogården och utanför.

I öster och söder leder två pampiga grindar in till kyrkogårdens huvudaxlar. Murpelarna är kvadratiska, vitputsade, plåtavtäckta och krönta av små obelisker. De infattar rikt dekorerade smidesgrindar som har gracila fasta överstycken med gyllene strålsolar. Den södra grinden bär datering 1818. I södra bogårdsmuren finns ytterligare en grind som harmonierar men är lägre och enklare. Nära kyrkans torn står ett stort gravkapell från 1881 i rik putsarkitektur. Det är färgsatt som kyrkan och har ett betongtegeltak.

När den nya kyrkogården som ligger på andra sidan vägen gestaltades 1969 lånades flera drag av den äldre kyrkogården. Mur och grindar utgör nyare varianter på samma tema och björk- och buskplantering samt grusgångar stämmer överens med den äldsta delen. De långsträckta kvarteren är intensivt utnyttjade. Väster om den äldsta delen finns en ny öppen utvidgning som ännu ej tagits i anspråk. Den har en murad skiffermur på södra sidan.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - LIT

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1377, 1900: 3080, 1995: 2868

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på avstånd från tätorten på ett näs i Indalsälven.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (LITS KYRKORUIN). Ruinen av Lits medeltida, 1790 rivna stenkyrka ligger vid Litsjön, ett stycke sydost om nuvarande kyrkan. Av ruinen framgår att den vid rivningen bestod av ett murat långhus med rakavslutat korparti i öster, murad sakristia (urspr. kor) vid östgaveln och vapenhus av trä i sydväst. Av kyrkans handlingar framgår att ett torn funnits varav rester inte påträffats, möjligen kan det ha rört sig om en takryttare. Av de meterhöga murarna som framgrävdes 1968 konstateras att kyrkoruinens äldsta parti är koret (den senare sakristian) och delar av långhusets östmur, uppförda i förband av kalksten i jämna skift, utformningen talar för en tillkomst kring år 1200. Nästa etapp utgör östra delen av långhusets sidomurar, uppförda av kalksten och gråsten, kvarstående från ett närmast kvadratiskt långhus. Det har genom myntfynd och rester av ett gotiskt masverksfönster, det enda kända i landskapet, dateras till decennierna kring 1300. Långhusmurarnas västra delar, uppförda av i stort sett obearbetad gråsten, härrör från en ombyggnad, varvid kyrkan utökades till sin dubbla längd och koret inreddes till sakristia. Tidpunkten för ombyggnaden ter sig oviss. Den är inte arkivaliskt belagd efter 1580. Ett murat fundament i långhusets inre nordöstra hörn kan möjligen ha ett samband med en intilliggande gravkammare.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1794-97 av byggmästaren Simon Geting efter egna ritningar (möjligen återgående på ritning av Pehr Hagmansson 1779), vilka omarbetats vid Överintendentsämbetet. Kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i öster och västtorn med vapenhus i bottenvåningen.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är såväl till exteriör som till interiör ett välbevarat exempel på det sena 1700-talets nyklassicism. Fasaden är slätputsad och avfärgad i ljust gult med vita omfattningar och hörn. Fönstren är stora och rundvälvda. Västtornet har kupolhuv krönt av en vitmålad lanternin med låg huv. Långhuset täcks av sadeltak, sakristian av valmtak. Ingång i väster samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett vitmålat trätunnvalv, med ljusblå plafond. Den högklassiga och samstämmiga inredning är skapad av Jonas Edler och Jonas Wagenius. Altaruppställning, predikstol och dopängel är tillverkad av Edler 1798-99. Väggarna bakom altare och predikstol är dekorativt utsmyckade med skenarkitektur respektive målade draperier. All målning utförd 1800 av Wagenius. Den slutna bänkinredningen och orgelläktaren i väster är samtida med byggnaden, orgelfasaden byggdes 1856. 1915 tillkom vindfång vid södra ingången 1972 inbyggnader under läktaren. Kyrkan restaurerades 1915 efter ritningar av arkitekten Carl Alfred Danielsson-Bååk, varvid färgsättningen ändrades, och 1947 efter förslag av arkitekten Gösta Rollin. 1972 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Georg Rudner, varvid den ursprungliga färgsättningen rekonstruerades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Naturskönt belägen i en granklädd sluttning mot Indalsälven. Två likartade förslag finns till ny kyrka i Lit, dels från 1779 av Petter (Pehr) Hagmansson, troligen grundat på ett äldre förslag upprättat av fadern Daniel Hagman, dels från 1792 av Simon Geting, vilket lätt reviderat av ÖIÄ approberades. Byggmästare var Simon Geting, murningen påbörjades 1794 och kyrkan stod färdig 1797. Samma år revs medeltidskyrkan som ligger kvar som ruin sydost om den nuvarande kyrkan. Grindar från 1818.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingångar genom mittportal på sydsidan och genom tornfoten. Separat senare upptagen ingång till sakristian från söder.
Murarna uppförda med natursten och fasaderna slätputsade och avfärgade i ljust gult med vita omfattningar och hörnlisener. Vitmålad trälanternin. Taket belagt med kopparplåt.

EXTERIÖR - Avviker delvis från det approberade förslaget, beträffande dels tornutformningen, dels mittportalens utförande.Tornet är byggt enligt Getings av ÖIÄ refuserade förslag med en lägre mer tryckt huv och urtavlor i markerade omramningar. Getings förslag bygger delvis på Hagmanssons, förutom att Geting har tillagt en lanternin. Hörnlisenerna var ursprungligen rusticerade, numera endast markerade med färgmässigt avvikande slätputs. Såväl Geting som Hagmansson hade i sina förslag markerat släta hörnmarkeringar. Geting och församlingen tycks ha hämtat idéer från alla tre ritningarna och gjort egna tillägg. Förutom den försvunna rusticeringen och kopparbeklädnad av portar samt en nyupptagen dörr till sakristian är exterören fortfarande välbevarad.

INTERIÖR - Förutom tillbyggnader under läktaren och vindfång vid södra ingången är kyrkorummet mycket välbevarat med ursprunglig samstämd inredning och dekormålning av hög klass, skapad av Jonas Edler och Jonas Wagenius. Wagenius' ursprungliga färgsättning framtogs 1971. Tunnvälvt vitmålat tak med ljusblå plafond inom gula lister. Ljusa väggar med i putsen svagt markerade fält med rundade hörn. Altaruppställningen, tillverkad av Edler 1798-99, består av ett entablement buret av pilastrar och kolonner som omger en inramad rektangulär öppning, genom vilken syns en på korväggen målad skenarkitektur, symboliserande den "heliga staden". Framför den inramade muralmålningen står ett stort kors med svep och törnekrona samt en kvinnofigur med Hoppets ankare. Över entablementet en båge med strålsol och Jahveöga, molnformation med änglahuvuden. Altaruppställningen omges av skenarkitektur och ett blått draperi som hålls upp av putti. Även predikstolen och dopängeln är tillverkade av Edler 1799. Bakom predikstolen en draperimålning. På var sida om utgångsdörren i väster finns målad skenarkitektur i grisaille, arkader med urnor. All målning utfördes 1800 av Wagenius.
Bänkinredningen, sluten, med konkava hörn mot mittgången och målad i ljust grönblå toner liksom inredningen i övrigt, är i princip samtida med kyrkan men moderniserad. Läktaren ursprunglig, med skärm av Edler. Orgelfasaden ritad av Johan Fredrik Åbom 1856 och utförd av den ursprungliga orgelbyggaren Johan Gustaf Eks gesäll Johan Alexander Roman. Orgelverket byggt 1962.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland

Vid Indalsälven, sydost om den befintliga kyrkan, finns ruinrester av den medeltida kyrka som revs under 1790-talet då den nya kyrkan uppfördes. Den murade medeltidskyrkan var utbyggd i etapper och hade rakavslutat kor och vapenhus uppfört av trä.

Kyrkogården har utvidgats i flera etapper. Ett tiotal meter norr om kyrkan avgränsas den ursprungliga kyrkogården av järnvägen i ett nedsprängt schakt. En rad stora björkar markerar avslutningen hitåt. Norr om kyrkan finns inga gravar med bevarade vårdar men flera äldre gravvårdar står uppställda, bla gjutjärnskors från sent 1800-tal.

När den nya kyrkogården som ligger på andra sidan vägen gestaltades 1969 lånades flera drag av den äldre kyrkogården.

Ritningarna till Lits kyrka började utarbetas 1779 av sonen till den skicklige stiftsbyggmästaren Daniel Hagman, Petter Hagmansson. Hagmans gesäll Simon Geting upprättade ett nytt och endast lätt ändrat förslag 1792 vilket justerades något innan det godkändes av Överintendentsämbetet.