KROPPA KYRKA KYRKOMILJÖ

Kroppa socken utgörs av en höglänt skogsbygd med spridd bebyggelse vid sjöarna inom Letälvens vattensystem i östra Värmland. Bygden är ett resultat av bergshanteringen som etablerades här under senmedeltiden. Enligt jordeboken från 1540 fanns det hyttor i drift i såväl Gammalkroppa som Nykroppa. Kroppa var under andra halvan av 1500-talet huvudorten för Bergslagen och östra Värmland och enligt uppgift anlade Hertig Karl här en kungsgård 1582. I Hornkullens gruva bröts silver redan under medeltiden, men produktionen var aldrig stor eller särskilt lönsam och verksamheten lades ner 1845. I stället var det järnet som under 1600-talets slut och 1700-talet lade grunden till samhällets utveckling. Genom samhället går Inlandsbanan, som i norr korsar Bergslagsbanan. Järnbruket i Kroppa växte och var som störst i början 1940-talet. Där fanns då träkolshytta, tre martinugnar, två ånghammare, götvalsverk, gjuteri och smedja. Verksamheten lades ner 1972. Flera hyttområden och hammarplatser finns kvar i området som ruiner. Nykroppa utgör idag tätorten med ca 1400 invånare och här finns idag bland annat verkstadsindustri.

Den första kyrkan i Bergslagsområdet var Färnebo kyrka som uppfördes i utkanten av det som senare kom att bli Filipstad. Kroppa socken utbröts från Färnebo1642 och blev då egen socken. Året därpå blev Kroppa eget pastorat och den fösta kyrkan uppfördes där senare under 1640-talet. På samma höj i samhället ligger idag den befintliga kyrkan som uppfördes 1884 efter en brand.

ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Kroppa kyrka. / ATA Stockholm, Kroppa kyrka. / Bilder ur Kroppa sockens historia, S Överström, 1947.