NORA KYRKOHERDEBOSTÄLLE, KOMMINISTERBOSTÄLLE, KLOCKAREGÅRD OCH FÖRSAMLINGSHEM

Nora är centralt beläget i Bergslagen, den del av Sverige som präglas av mångtusenårig gruvdrift och järnhantering. Bergsbruket i Noraskogs bergslag har sina rötter i 1100- och 1200-talen och Nora utvecklades tidigt till en handelsplats för järn och andra förnödenheter. Under 1600-tlaet och dess stormaktstid fick handeln med järn från Bergslagen stor betydelse för landets ekonomi, och kyrkbyn Nora fick stadsrättigheter år 1643. År 1644 fick den nya staden sin första stadsplan utformad i barockens karakteristiska rutnätsform. En stadsbrand 1731 ödelade praktiskt taget hela staden.
Innevånarna började omedelbart bygga upp sin stad igen, och den stadsplan som fastställdes 1733 anpassades till en bebyggelse som redan vuxit fram. Gårdarna och byggnaderna från den tiden utgör fortfarande kärnan i Noras äldre bebyggelse.
Nora hör idag tillsammans med Ekjsö och Hjo till Sveriges bäst bevarade äldre trästäder med bebyggelse från 1700- och 1800-talen.
Nora kyrka uppförd under slutet av 1870-talet, ligger monumentalt vid stadens torg. Kvarteren öster nordost om kyrkan; Kv Älgen och Kv Publica Fide innehåller en samlad miljö av byggnader med ecklesiastisk anknytning. Det är Kyrkoherdebostället, Komministergården och det relativt nybyggda församlingshemmet.
Kv Älgen redovisas redan på 1644 års karta som prästgårdstomt. Hela kvarteret upptas av Kyrkoherdebostället, och är omgivet av gator och stadsbebyggelse förutom i öster, där kvarteret slutar i Norasjön.
På samma karta anvisades tomterna i norra delen av Kv Publica Fide för sockenstuga, klockaregård, kaplansgård, skolstuga, skolmästaregård och sjukstuga.
Mellan dessa kvarter leder Prästgatan, stadens äldsta huvudgata.
Alltsedan den tidiga medeltiden, den period då kristendomen etablerade sig i landet, har det funnits särskilda bestämmelser för byggande av prästbostäder. Boställsordningarna innehöll detaljerade anvisningar för hur prästgårdarna skulle bebyggas. De senaste ecklesiastiska boställsordningarna härrör från 1910 och 1932.
Prästgårdens mangårdsbyggnad uppfördes ursprungligen 1738, och fick sitt nuvarande utseende i samband med en omfattande ombyggnad 1828. Byggnaden fick då sin genomarbetade och karateristiska utformning i klassiserande stil. Flygelbyggnaden är gårdens äldsta byggnad, och är troligen till sina äldsta delar uppförd under 1600 eller 1700-talet, den skall enligt uppgift ha överlevt stadsbranden 1738.
På gården finns också en timrad ekonomibyggnad. Den är en rest av en längas som stall, lada m.m., som tidigare sträckte sig ända upp mot bostadshusets östra gavel. Den speglar de förhållanden som rådde fram till 1910 års ecklesiastiska boställsordning, som bl a innebar att prästerna hädanefter skulle avlönas i kontanter och inte som tidigare med prästgården som löneförmån in natura.
Komministerbostaden uppfördes troligen 1813, och fick sitt nuvarande utseende huvudsakligen vid en ombyggnad år 1916. Till gården hör en välbevarad och tidstypisk förrådsbyggnad från tiden kring sekelskiftet 1900.
Klockaregården uppfördes 1887-1898. Den är exteriört mycket välbevarad, och är en karateristisk representant för det sena 1800-talets panelarkitektur. Byggnaden innehöll ursprungligen tjänstebostad för klockaren/kyrkomusikern, sockenbibliotek och sammanträdesrum för kyrko- och skolråd samt fattigvårdsstyrelsen. Till Klockaregården hör också en exteriört oförändrad tvättstuga från tiden omkring 1920.
Det nya församlingshemmet uppfördes 1995 efter ritningar efter en arkitekttävling, och har blivit mycket uppmärksammad för sin kvalificerade arkitektoniska gestaltning. Den tilldelades år 2002 Europeiska unionens kulturarvspris, Europa Nostra priset, som exemel på ett föredömligt utformad byggnad i en historisk miljö.
KÄLLA: Byggnadsminnesförklaring av Nora Kyrkoherdeboställe, Komministerboställe, Klockaregård och församlingshem, Kv Älsten 1 och Publica Fide 8-9, Nora kommun, Västmanland, 2005-12-12, Dnr: 432-09394-2005.