STJÄRNORPS KYRKA

Stjärnorps kyrka är belägen i Stjärnorps slotts södra flygel och uppfördes på denna plats
då slottet uppfördes 1654-62 av fältmarskalken Robert Douglas. Kyrkan eldhärjades
liksom slottets huvudbyggnad vid en omfattande brand 1789, men byggdes till skillnad
från huvudbyggnaden upp igen.
1810 bildades Stjärnorps socken av den del av Vreta klosters socken som var belägen på
slottets domäner och som redan tidigare under namnet Vreta klosters skogsbygd firat
gudstjänst här. Initiativtagare till församlingsbildningen var slottets dåvarande ägare
brukspatronen Olof Burenstam och domkyrkosysslomannen Friedric Carl Egnell i
Sandvik (själv begravd på kyrkogården). I och med detta blev slottskapellet
församlingskyrka för den nya församlingen. En av församlingens första åtgärder var att
bygga den klockstapel som fortfarande står kvar strax söder om kyrkan.
1914 ombyggdes kyrkas interiör i jugendstil och ett klocktorn med spira i barockstil
uppfördes.

Kyrkogårdens historik
Stjärnorps kyrkogård anlades av den 1810 nybildade församlingen i Stjärnorps
slottsparks södra del och invigdes 1813. Den ursprungliga kyrkogården utgörs av den
södra halvan av den nuvarande anläggningen, kvarter A.

Den gamla delen av kyrkogården innehåller fortfarande 16 vårdar från 1800-talet varav
6 är från århundrades tidigare del. Äldst är en relativt svårt vittrad vård där namnet
Lindblad och årtalet 1833 går att läsa.
Endast 5 år yngre är vården över domkyrkosysslomannen F C Egnell från Linköping.
Denne var inblandad i bildandet av Stjärnorp som egen socken och i anläggandet av
kyrkogården. Till vårdarna från tiden före 1860 hör också en vård i form av ett keltiskt
kors från 1854 rest över syskonen Johansson i Rist. Ytterligare några är mycket
svårlästa, en vård helt och hållet. På en annan, som av typen att döma hör hemma kring
1850, kan namnen ------ Pontén läsas i övre delen och Catharina Lovisa i den nedre.
Märkligt nog återkommer namnet Catharina Lovisa Pontén på en gravvård i form av ett
kalkstenskors en bit bort. Denna vård är från 1856.

Den nya kyrkogården tillkom 1938. Planeringsarbetena startade dock redan 1927 och
beslut att utvidgningen skulle ske och mark köpas från markägarna togs 1934.
Kyrkogården ritades av den ofta anlitade arkitekten Johannes Dahl i Tranås.

I den nyaste delen av kyrkogården, urnegravskvarteren, ägde den första begravningen
rum 1997.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av en äldre ursprunglig del, kvarter A längst i söder. 1938 års
utbyggnad, kvarter B, i norr och ett nyligen tillkommet urnebegravningsområde i öster,
mellan den gamla kyrkogården och vägen.

Allmän karaktär
Kyrkogården är anlagd i den södra delen av Stjärnorps slottsanläggnings närmiljö. I
detta område uppstod också ett kommuncentrum med skola och fattighus bland annat.
Kyrkogården är sammanfogad av tre delar med helt olika karaktärer. Den ursprungliga
kyrkogården, kvarter A, ligger inom en kyrkogårdsmur och består av en öppen
gräsmatta med regelbundet placerade gravvårdar. Den nyare delen, kvarter B, präglas av
häckomgärdningen samt de geometriskt placerade grusgångarna. Gravvårdarna är
arrangerade med en rad höga likstora vårdar längs häcken i norr och mindre vårdar i
rader som skiljs åt av rygghäckar i mitten. Längst i väster finns en öppen gräsmatta med
liggande linjevårdar. Den nyaste delen, urneområdet är arrangerat i tre rundlar, med
hjälp av tuja och idegranshäckar.

Omgärdning
I väster omgärdas den gamla delen av en kallmurad kyrkogårdsmur som är cirka 1,1 m
hög och uppbyggd av ca 0,5-1,0 m stora sprängda gråstenar i 2-3 varv, insidan är
släntad. Den nya kyrkogården avgränsas av en 1,5 m hög idegranshäck.
I norr avgränsas kyrkogården av samma 1,5 m höga idegranshäck.
I öster finns en idegrans och tujahäck som är ca 1,5 m hög ut mot vägen.
I söder består avgränsningen av en kallmurad kyrkogårdsmur som är cirka 1,1 m hög
och uppbyggd av ca 0,5-1,0 m stora sprängda gråstenar i 2-3 varv, insidan är släntad.
Längs den östra delen av södra murens utsida står en allé på ömse sidor infartsvägen. I
den västra delen står tre lindar utanför muren. På södra murens slänt finns en nedklippt
häck.

Ingångar
Väster: i väster finns en grind som leder in till kvarter B. Grinden är en smidd
dubbelgrind med ornament i tre nivåer av kryss, spjälor och rundlar. Dess krön är
markerat av ett högt smitt kors. Grindstolparna är av granit och enkelt fyrsidiga.

Öster: En likadan grind som den
västra står också ut mot sjön i öster.
De båda grindarna står i var sin ände
av den mittre grusgången genom
kvarter B och bör vara tillkomna vid
ett och samma tillfälle. Grinden är
flyttad från kvarter B:s östra utgång.
Söder: Den västra och östra grinden
är sannolikt kopior av den södra
grinden som sitter mitt på kvarter A:s
södra mur och är likadan som de
övriga två.

Mellan de olika kyrkogårdsdelarna finns också ett flera olika öppningar. Längst i väster
finns en trappa i fyra steg av kalksten som leder ned från kvarter A till kvarter B. Mitt
på kyrkogården finns motsvarade trappa, nu i två steg. Slutligen leder en trappa från
gamla platsen för östra grinden ned till urnegravsområdet.

Vegetation
I kvarter A finns förutom den nedklippta häcken i omgärdningen ett flertal små häckar
bakom enskilda gravar i8 den västra halvan. Dessa består av varierande sorter som
måbär, spiera, aronia och rosenkvitten. Längst i nordväst står också en gammal alm. I
den östra delen finns 18 kortare sträckningar av häckar bakom enskilda gravvårdar,
dessa består oftast av cornister men också andra sorter som ovan nämnda ingår. Alla
utom 1 löper i nordsydlig riktning.
I kvarter B finns östvästliga rygghäckar bakom gravraderna i kvarterets inre. I väster 2
ca 0,8 m höga idegranar och i öster två ca 0,7 m höga häckar av samma sort.

I urnlunden har hela ytan planterats med låga idegranar och tujor av olika sorter. Inne i
dessa finns tre rundlar i vilka gravvårdarna har placerats.

Gångsystem
Två huvudgångar finns. Den ena leder från södra grinden i kvarter A fram till
minneslunden i kvarter B. Den andra leder från den västra till den östra grinden i kvarter
B. Båda dessa består av krattad rödaktig sand. I kvarter B finns dessutom en gång som
följer kvarterets södra utkant, lämnande 1 gravrad utanför. Mellan dessa båda finns
också en kortare förbindelsegång i väster. Inne i kvarter A löper tvä gångar lagda med
trädgårdsplattor i kvarterets mitt. Detta är dock inte konsekvent genomfört, utan gången
är delvis borttagen eller överväxt.

Gravvårdstyper
I kvarter A har ett stort antal vårdar från 1800-talet bevarats, den äldsta från 1833. Till
dessa räknas också den historiskt betydelsefulla vården över F C Egnell, en av
initiativtagarna till sockenbildningen. Dessa äldre vårdar är av strakt varierande typer
och flera kalkstenskors i olika utföranden förekommer. Bland annat en vård i form av
ett högt keltiskt kors från 1856.
Från tiden kring 1900 finns ett stort antal vårdar bevarade. De flesta höga och smala
samt utförda av svart granit. Bland dessa ingår också två höga obelisker. Två gravar är
grusade. Dels en mindre grav med ett bågformigt gjutjärnsstaket och en liggande
gravvård. Dels en större stenramsgrav omgiven av fyra höga smala formklippta tujor.
Gravvården är ett högt granitkors.

I kvarteret finns också två träkors, Det ena ett enkelt av mera tillfällig art, men det andra
rest över kyrkoväktaren Thyman 1917 är i form av ett keltiskt kors. Dess bevaringsskick
är fortfarande gott, trots att korset sannolikt är originalet från 1917. Det behöver dock
vårdinsatser, i form av färg och främst linolja. Inom kvarteret är en särskild gravrad
avsatt för små barn och deras vårdar är i de flesta fall liggande och av linjegravstyp.
I kvarter B finns längst i norr utmed den höga idegranshäcken en rak rad av höga och
likstora gravstenar på ömse sidor den rundande minneslunden. I det inre av kvarteret har
två rygghäckar placerats på gräsmattorna norr och söder om mittgången. Detta område
domineras av relativt moderna gravvårdar från 1960-2000. Bland dessa finns fyra
träkors och ett tiotal linjegravstenar från den förra halvan av 1900-talet bevarade. På den
öppna gräsmattan längst i väster finns små liggande gravstenar av linjetyp.

Minneslund
Minneslunden ligger i kvarter B på den plats där grusgångarna från de tre grindarna
strålar samman. Ett rundat parti skjuter ut i grusgångarna och här har nyligen en
cirkelrund plantering med idegran gjorts. Norr om denna står ett högt träkors.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr A1-A462
Kvarteret omfattar gravplats nr A1-A462 och ligger längst i söder. Kvarteret är den
ursprungliga kyrkogården från 1810-13..

Allmän karaktär
Kvarteret omgärdas helt av den ursprungliga kyrkogårdsmuren. Det inre av kvarteret
delas i två delar av huvudgången som löper från minneslunden till södra grinden. På den
västra halvan står i de flesta fall relativt höga vårdar från tidigt 1900-tal regelbundet
utplacerade och med små häckar av varierande storlek bakom.
Den östra halvan är större och innefattar större variation av gravvårdar. Här står flera
kalkstenskors och äldre vårdar kvar. Den östligaste delen av kvarteret saknar i stor
utsträckning vårdar utan består av öppen gräsyta med utsikt mot sjön
Bakom de regelbundet placerade gravvårdarna har i många fall, särskilt i den västra
delen små korta häckar placerats, dessa är av starkt varierande sorter.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmuren i väster, öster och i söder. I norr finns muren
kvar men döljs delvis av en häck, höjden är här varierande från att vara knappt synlig
till en höjd av ca 0,5 m. Kyrkogårdsmuren är uppförd av sprängd sten som är 0,1-1,0 m
stor, insidan är släntad i väster och söder och höjden ca 1,2 m. I öster är muren en ren
terrass som är ca 1-2 m hög. Här förekommer också murbruk.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudgrind är belägen mitt i den södra muren och består av en dubbel
smidesjärnsgrind mellan fyrsidiga gråstensstolpar. Grinden är ornerad med rundlar och
spjälor i tre nivåer och kröns av ett kors.

Vegetation
I gränsen mot kvarter B växer en 0,6 m hög häck av berberis och oxbär. På södra muren
växer en helt och hållet nedklippt häck. I nordvästra och nordöstra hörnen samt mitt på
östra sidan växer höga almar. I den västra halvan av kvarteret har samtliga gravvårdar
en ca 0,7-1,2 m hög häck bakom sig. Sorterna är mycket blandade och består av måbär,
spirea, aronia och rosenkvitten bland annat. Rester av rygghäckssytem finns på den
östra halvan av kyrkogården och består av 18 kortare relativt låga häckar av varierande
sorter. I kvarterets östligaste del växer en u-formad tuja som är öppen mot söder. Inne i
det rum som den bildar förvaras borttagna gravvårdar.

Gångsystem
En grusgång från södra grinden fram till minneslunden delar kvarteret i två delar. En
östvästlig gång av trädgårdsplattor har löpt tvärs över hela kvarteret men är numera
borttagen eller överväxt till största delen.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna täcker tiden mellan 1833 och 2005. I kvarter A har ett stort antal vårdar
från 1800-talet bevarats, den äldsta från 1833. Till dessa räknas också den historiskt
betydelsefulla vården över F C Egnell, en av initiativtagarna till sockenbildningen.
Dessa äldre vårdar är av strakt varierande typer och flera kalkstenskors i olika
utföranden förekommer. Bland annat en vård i form av ett högt keltiskt kors från 1856.
Från tiden kring 1900 finns ett stort antal vårdar bevarade. De flesta höga och smala
samt utförda av svart granit. Bland dessa ingår också två höga obelisker. Två gravar är
grusade. Dels en mindre grav med ett bågformigt gjutjärnsstaket och en liggande
gravvård. Dels en större stenramsgrav omgiven av fyra höga smala formklippta tujor.
Gravvården är ett högt granitkors.
I kvarteret finns också två träkors, Det ena ett enkelt av mera tillfällig art, men det andra
rest över kyrkoväktaren Thyman 1917 är i form av ett keltiskt kors. Dess bevaringsskick
är fortfarande gott, trots att korset sannolikt är originalet från 1917. Det behöver dock
vårdinsatser, i form av färg och främst linolja. Inom kvarteret är en särskild gravrad
avsatt för små barn och deras vårdar är i de flesta fall liggande och av linjegravstyp.
En historiskt viktig person var också K E Laman. Denne var bland annat initiativtagare
till att den del av Ö Hargs socken som låg norr om Roxen överfördes till Stjärnorps
socken 1928. Laman var en internationellt erkänd språkforskare och bibelöversättare.
Hans gravsten innehåller ett stort antal titlar, missionär, teologie hedersdoktorn,
kongomissionären, språkforskaren och bibelöversättaren.

37 gravvårdar innehåller titlar. Bland de övriga dominerar sådana som har anknytning
till jordbruket stort och över 14 gravvårdar är resta över hemmansägare/lantbrukare.
Ytterligare 3 är resta över nämndemän och 1 över en rättare.
Kyrkans och skolans värd är representerade av 1 kyrkoväktare, 1 folkskollärare och 1
lärarinna. Några vårdar har titlar som knyter an till företagare dessa är 2 köpmän, 1
handlare, 1 mjölnare och 1 åkeriägare. Andra titlar har mer karaktären av arbetare.
Bland dessa finns 1 fiskare, 1 trädgårdsmästare, 1 skomakarmästare och 1 stenarbetare.
Två vårdar har rent kvinnliga titlar, änkefrun och hustrun.
Till högre ståndsmiljö hör titlarna majoren, godsägaren, domkyrkosysslomannen och
juris doctor.

Kvarter B Gravplats nr B1-303
Kvarteret omfattar gravplats nr B1-B303 och ligger längst i norr. Kvarteret är
tillkommet 1938.

Allmän karaktär
Kvarter B har en strikt geometrisk parkkaraktär. Kvarteret präglas av
häckomgärdningen samt de geometriskt placerade grusgångarna. Gravvårdarna är
arrangerade med en rad höga likstora vårdar längs häcken i norr och mindre vårdar i
rader som skiljs åt av rygghäckar i mitten. Längst i väster finns en öppen gräsmatta med
liggande linjevårdar.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas i väster, norr och öster av en 1,5 m hög idegranshäck. I söder växer
en 0,6 m hög häck av berberis och oxbär på den gamla kyrkogårdens nordmur som är
synlig på mellan 0 och 0,5 m höjd på de partier där den gamla kyrkogården ligger högre
än kvarter B.

Ingångar
Två likadana smidesgrindar har suttit i de västra respektive östra ändan av kvarteret. De
är dubbelgrindar med ornament av rundlar och spjälor i tre nivåer och krönta av kors.
Den östra grinden är flyttad ut till vägen i grusgångens förlängning. Grindarna är
likadana som huvudgrinden i kvarter A och är upphängda i fyrsidiga granitstolpar.

Vegetation
I gränsen mot kvarter A växer en 0,6 m hög häck av berberis och oxbär. Inne i kvarteret
finns fyra östvästligt löpande rygghäckar av idegran som är ca 0,7-0,8 m höga. Mellan
gravstenarna på plats B56-B78 växer rosenbuskar.

Gångsystem
Kyrkogårdens huvudgångar bildar ett T och utgår från södra, östra och västra grindarna.
Där dessa möts framför minneslunden finns en halvrundel. En grusgång löper dessutom
rund kvarterets södra utkant och lämnar en gravrad utanför. Mitt i den västra delen finns
en grusgång som sammanlänkar den norra och den södra gången.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna täcker tiden mellan 1938 och 2005. I kvarter B finns längst i norr utmed
den höga idegranshäcken en rak rad av höga och likstora gravstenar på ömse sidor den
rundande minneslunden. I det inre av kvarteret har två rygghäckar placerats på
gräsmattorna norr och söder om mittgången. Detta område domineras av relativt
moderna gravvårdar från 1960-2000. Bland dessa finns fyra träkors och ett tiotal
linjegravstenar från den förra halvan av 1900-talet bevarade. På den öppna gräsmattan
längst i väster finns små liggande gravstenar av linjetyp.

Endast 13 vårdar är försedda med titlar. Dessa är av mer småfolkskaraktär än i kvarter
A. Lantbrukare/hemmansägare förekommer 3 gånger och fd arrendatorn 1. övriga titlar
är fiskaren som förkommer 3 gånger medan skogsarbetaren förekommer 2 gånger och
smidesmästaren 1. 1 vård har titeln lantbrevbäraren och 1 predikanten/
hembygdsforskaren. Sistnämnda titel gäller Arvid Johansson som dog 2003. Han var
mycket aktiv i hembygdsrörelsen och en av de största kännarna av Stjärnorps förflutna
som del av Hällestads bergslag.

Urnegravskvarteret
Området omfattar kvarteren C-F som alla är individuellt numrerade. Endast kvarter F är
ianspråkstaget. Kvarteret ligger i utrymmet mellan kvarter B och landsvägen. Kvarteret
är tillkommet på 1990-talet.

Allmän karaktär
Kvarter D-F består av tre rundlar som allt efter att utrymmet blir trängre blir mindre och
mindre samt en kvadratisk yta norr om dessa. De rundade öppna ytorna är inbäddade i
häckar av tuja och idegran. Kvarter E och F är avsedda för gravstenar medan kvarter C
och D är avsedd för namnplattor. Genom hela anläggningen löper en slingande gångväg.

Omgärdning
I väster finns en tujahäck i gränsen mot kvarter B och en terrassmur mot kvarter A,
gränsen går mitt på kvarter E. I norr finns en 1,5 m hög idegranshäck, som en
fortsättning på den häck som omgärdar kvarter B. I söder och öster finns en tujahäck ut
mot vägen.

Ingångar
Ingången till området sker via en grind ut mot vägen. Grinden stod ursprungligen i
kvarter B östra ände och flyttades ut i och med utbyggnaden av urneområdet. På den
plats där grinden tidigare stod finns en trappa upp till kvarter B.

Vegetation
Förutom i omgärdningen finns en tät massa av tuja och idegran av olika slag i den södra
delen av området. Rundlarna bildar närmast gläntor i dessa. Mitt i respektive kvarter C
och D står stora almar.

Gångsystem
Kyrkogårdens huvudgångar bildar ett T och utgår från södra, östra och västra grindarna.
Denna gång passerar genom kvarteret från östra grinden och fram till trappan upp
tillkvarter B. Genom

Gravvårdstyper
Gravvårdarna täcker tiden mellan 1989 och 2005. Alla utom en står i kvarter F längst i
söder. Samtliga är av naturliga skäl små och av helt moderna typer.
Två gravvårdar har titlar, lantbrukare respektive hemmansägare.

FÖRSAMLING 1995 - STJÄRNORP

BEFOLKNINGSTAL - 1805: -, 1900: 1204, 1995: 680

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Vreta kloster 1810.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid Roxens strand en mil norr om Linköping precis vid foten av förkastningsbranten i ett parkliknande landskap. Stjärnorp är i dag församlingskyrka men var tidigare slottskyrkan till Stjärnorps gods vars södra flygel inrymmer kyrkan. Förutom åren 1805-75 har ätten Douglas ägt godset, som 1654 i huvudsak bildades av gårdar som på 1500-talet befunnit sig i Vreta klosters och Linköpingsbiskoparnas ägo. Invid kyrkan finns en klockstapel. I anslutning till kyrkogården finns skola och församlingshem.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Stjärnorps kyrka är inrymt i södra flygeln till Stjärnorps slott, uppfört 1658-61 under Robert Douglas. Det äldsta kapellet tillkom samtidigt med slottet och stod färdigt 1662. Kyrkorummet har salformad plan med rakslutet korparti. En svår brand förstörde slott och kapell 1789, och det första som återuppbyggdes 1789 var kapellets länga. I stort sett följde man därvidlag den tidigare planen. I samband med restaurering 1909, efter förslag av arkitekt Fredrik Falkenberg, tillbyggdes ett torn på korets sydsida vars bottenvåning rymmer sakristian.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kapellet skilde sig föga från den profana delen av den flygel som hyste den. Det hade en rektangulär planform, raksluten altarvägg och var tvåvånigt med rektangulära fönster i båda våningarna och på yttertaket försedd med en takryttare. Eftersom byggherren anslöt till en reformert övertygelse var interiören sannolikt enkel, men ändå försedd med altare och altartavla. I kapellet fanns en särskild herrskapsläktare med direkt förbindelse med bostaden. Även långväggarna var försedda med läktare. Artmässigt kapellet det till samma typ som de på Finspongs (1668) och Karlbergs (1670) slott. År 1909 genomgick kapellet en restaurering under ledning av Fredrik Falkenberg. De nuvarande höga fönstren togs upp, koret höjdes och golvet belades med kalksten. Dessutom välvdes det nu något förlängda kyrkorummet och en sakristia med klocktorn tillbyggdes. Efter restaureringen präglades interiören av en väl genomförd jugendkaraktär. Korfönstren försågs med dekorativa glasmålningar och en ny altartavla tillkom. Ivar Tengbom ledde senare en mindre restaurering 1950. Dopfunten från 1789 är gjord av H. Pettersson, medan predikstolen är från 1914.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Stjärnorps socken är bildad i sen tid; 1810 och kyrkflygeln till Stjärnorps slott blev då församlingskyrka. Både flyglar och slottet är byggda 1654- 61 och eldhärjades 1789.
Kyrkflygeln återuppbyggdes redan samma år på de gamla murarna. Kyrkflygeln har fått sitt nuvarande utseende i samband med en ombyggnad 1914. Båda flyglarna är gulputsade i två våningar och har brutet tak belagt med lertegel. Interiören tillkom 1914 och är enhetligt utformad med färgsättning i blått mot vitkalkade tak och väggar.

Kyrkogården
Beskrivningen kompletteras efter genomgången kyrkogårdsinventering.