Johan Gabriel föddes 19/1 1756 i Alingsås. Fadern var stoftvävaremästare Gabriel Högvall (1705/6-1782) och modern var Hedevik f. Worm/Wurm (1714-17909. Johan Gabriel var skriven hos fadern fram till 1773 och återigen mellan 1779-1782. Han återfinns från 1788 och framåt i Göteborg och dog där sjuk och fattig 10/10 1816.
Högwall var gift med Margareta Elisabeth Broschette/i /Bouschet /Bouschette) (ca 1762-1818) med vilken han fick fyra barn - Jonas Gabriel (f.1790), Christian Wilhelm (f.1791), Britta Cecilia (f.1798) samt Johanna Margareta (f.1801). Av dessa nämns endast Jonas och Britta i bouppteckningen efter moderns död 18/12 1818. Jonas hade flyttat senast 1813, förmodligen till Stockholm. Britta flyttade till Borås 1824. Christian och Johanna försvann eller dog någon gång mellan 1809 och 1813. Margareta Elisabeths syster Carolina hade bott på samma adress de sista åren. Familjen anges ha bott ute på Klippan åtminstone från 1790.
Johan Gabriel Högwall hade anställning som "Eqvipagebokhållare" vid Ostindiska Kompaniets kontor på Klippan. Högwall fick troligen hjälp av sin fadder Patric Alströmer, delägare i Kompaniet, centralfigur i Göteborgs borgerliga musikliv och skapare av och donator till Kungliga Musikaliska akademien. Som ekipagebokhållare skötte han bokföringen för utrustning m.m. för kompaniets fartyg ute på Ostindiska Kompaniets egna varv som låg där Sjömagasinet nu ligger på Klippan. Familjen ska ha bott i anslutning till Kompaniets kontor. Ett hyreskontrakt funnet i konkursakten ger en bild av hur bostaden var anskaffad.
"Undertecknad uthyrer till Herr J G Högvall Öfve våningen uti stora byggningen, Vauxhall kallad, bestående a sex Rum, kök, och vinden däröfver samt det i källaren; äfven tvenne rum uti undra våningen, och Vid_ad (=verkstad?) och begagna uti Ett år, räknat från Michaelitid, 1814 för en anordnad hyra av Fyrahundra Riksdaler Banco Specie."
Parallellt med detta arbete ägnade han sig åt instrumentbygge och erhöll privilegier för tillverkning och reparation av Fortepianon 1811. Han hade flera gesäller anställda. Vi känner till G. Palmqvist (1806-1810), C. Söderström (1811-1812), J. Jonsson (1810-1813), J. H. Daug (1814) och C. Ljungberg (1811-1816) av vilka flera kom att öppna egna instrumentmakarverkstäder. Ljungberg kom att ta över verkstaden efter Högwall. 1815 försattes Högwall i konkurs. I samband med denna skrev den åldrade instrumentmakaren följande försvarstal:
"Då jag icke vårdslöst eller misshushållat, skall mitt obestånd naturligtvis hafva någon annan orsak. Det har ock; och det är förluster under mitt Engagemang i Gamla Ostindiska Compagniets tjenst. Mina Inkomster då svarade icke mot hvad jag behöfve för att kunna lefva. Jag vände fördenskull min håg på någon liten handel med Ostindiska Varor, men råkade därvis in med Folk som antingen rakt bedrogo mig, eller blefvo oförmögne. Jag sökte derefter att ersätta förlusten genom en Talent som jag i Ungdomen nästan på egen hand hade förwärfvat mig - den att förfärdiga Fortepianos, men därmed var jag icke eller hulpen i den mohn min tjenstebefattning tillät mig utöfva den. Derföre när denna upphörde utvidgade jag min omfattning af berörde yrke, och lade mig slutligen helt och hållet på detsamma Privilegii Rätt, men nu blef allting så dyrt, och så många Utländska Verk införskafvos, att påräknad förtjenst häraf saknades."
Bevarade instrument
Jag känner idag till två bevarade signerade instrument av Högwall. Båda är av typen bordsformade fortepiano, vilket kan beskrivas som en föregångare till taffeln med två strängar per kor, pianomekanik, läderhammare, ingen järnramskonstruktion eller korsbesträngning av de tvärgående strängarna. Instrumenten ägs av Göteborgs Stadsmuseum (GM:4797) respektive Kenneth Sparr, Nynäshamn. Det senare är gissningsvis något yngre med tanke på mekanik och omfång. Huruvida han tillverkade andra instrument är okänt.
Av Mats Krouthén, doktorand vid Göteborgs universitet i musikvetenskap, 2001-12-26
http://www.tabulatura.com/HOGWALL.HTM