GLIMMEBODAGÅRDEN

Glimmebodagården är naturskönt belägen i en bäckravin ovanför Brösarps backar och ingår i ett av Domänverket förvaltat naturreservat. Glimmeboda var ursprungligen ett skogvaktartorp till Glimminge skog under Glimmingehus. Förvärvet 1624 av ett hemman så långt från huvudgården torde ha berott på slättbygdens virkesbehov. I samband med att huvudgården Glimmingehus reducerades till kronan 1713 bildades fideikommiset ”Glimminge strögods”, bestående av ett antal utsocknes frälsehemmman, däribland Glimmeboda. Fideikommisset upphörde 1831 och tio år senare förvärvades gården av Anna Nilsdotter, vars svärfar hade brukat den sedan 1790. Den sista privata ägaren Anna Nilsson dog 1959, 90 år gammal, varefter gården 1960 inköptes av Domänverket. I samband med Domänverkets förvärv av gården överläts vården och underhållet till Skånes hembygdsförbund. Betydande delar av Anna Nilssons lösöre kunde förvärvas. En utvändig restaurering genomfördes 1962 och en invändig 1979. Sedan 1989 vårdas Glimmebodagården av Albo härads hembygdsförening och visas musealt för allmänheten. Den kringbyggda Glimmebodagården har bevarat en ålderdomlig karaktär, vilket torde härledas till den långsamma generationsväxlingen på gården med i medeltal 42 år per brukare mellan åren 1790 och 1959. Gården har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-15. Beteckning 5580/92

Glimmebodagården är naturskönt belägen i en bäckravin ovanför Brösarps backar och ingår i ett av Domänverket förvaltat naturreservat. Glimmeboda var ursprungligen ett skogvaktartorp till Glimminge skog under Glimmingehus. Förvärvet 1624 av ett hemman så långt från huvudgården torde ha berott på slättbygdens virkesbehov. I samband med att huvudgården Glimmingehus reducerades till kronan 1713 bildades fideikommiset ”Glimminge strögods”, bestående av ett antal utsocknes frälsehemmman, däribland Glimmeboda. Fideikommisset upphörde 1831 och tio år senare förvärvades gården av Anna Nilsdotter, vars svärfar hade brukat den sedan 1790. Den sista privata ägaren Anna Nilsson dog 1959, 90 år gammal, varefter gården 1960 inköptes av Domänverket. I samband med Domänverkets förvärv av gården överläts vården och underhållet till Skånes hembygdsförbund. Betydande delar av Anna Nilssons lösöre kunde förvärvas. En utvändig restaurering genomfördes 1962 och en invändig 1979. Sedan 1989 vårdas Glimmebodagården av Albo härads hembygdsförening och visas musealt för allmänheten. Den kringbyggda Glimmebodagården har bevarat en ålderdomlig karaktär, vilket torde härledas till den långsamma generationsväxlingen på gården med i medeltal 42 år per brukare mellan åren 1790 och 1959. Gården har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-15. Beteckning 5580/92

Glimmebodagården är naturskönt belägen i en bäckravin ovanför Brösarps backar och ingår i ett av Domänverket förvaltat naturreservat. Glimmeboda var ursprungligen ett skogvaktartorp till Glimminge skog under Glimmingehus. Förvärvet 1624 av ett hemman så långt från huvudgården torde ha berott på slättbygdens virkesbehov. I samband med att huvudgården Glimmingehus reducerades till kronan 1713 bildades fideikommiset ”Glimminge strögods”, bestående av ett antal utsocknes frälsehemmman, däribland Glimmeboda. Fideikommisset upphörde 1831 och tio år senare förvärvades gården av Anna Nilsdotter, vars svärfar hade brukat den sedan 1790. Den sista privata ägaren Anna Nilsson dog 1959, 90 år gammal, varefter gården 1960 inköptes av Domänverket. I samband med Domänverkets förvärv av gården överläts vården och underhållet till Skånes hembygdsförbund. Betydande delar av Anna Nilssons lösöre kunde förvärvas. En utvändig restaurering genomfördes 1962 och en invändig 1979. Sedan 1989 vårdas Glimmebodagården av Albo härads hembygdsförening och visas musealt för allmänheten. Den kringbyggda Glimmebodagården har bevarat en ålderdomlig karaktär, vilket torde härledas till den långsamma generationsväxlingen på gården med i medeltal 42 år per brukare mellan åren 1790 och 1959. Gården har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

KÄLLA: Angående förslag till statligt byggnadsminne samt förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-15. Beteckning 5580/92