VRÅ KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Slutligt beslut om att genomföra en nybyggnad togs 1833 och kyrkan uppfördes 1834-36. Som byggmästare omtalas P Pettersson från Sandhult i Västergötland. Ritningen, utarbetad vid ÖIÄ, hade anskaffats redan 1831. Denna följdes dock inte eftersom eftersom församlingen 1834 beslöt att som förebild i stället använda den närbelägna kyrkan i Annerstad vilken hade uppförts tio år tidigare. Även i förhållande till denna förbild skedde dock avvikelser. Den gamla kyrkan utgjordes av en medeltida, senare utvidgad stenkyrka. Invigningen av den nya kyrkan förrättades av biskop Esaias Tegnér den 12 augusti 1838.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med halvrund koravslutning i öster, inrymmande även sakristia, och torn i väster. Huvudingången är belägen i tornet. En portal är även förlagd till den södra långsidan. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Sockeln klädd med natursten. Taktäckningen utgörs av plåt. 1831 års planritning avsåg ett rakslutet kyrkorum med tornet förlagt bakom koret och inrymmande sakristia i bottenvåningen. Det rundade koret förekommer inte heller i Annerstad, där sakristian dock har halvrund form.

EXTERIÖR - Enkel, tidstypisk, nyklassicistisk exteriör. Portalerna markeras genom putsade halvkolonner, som dock inte bär något entablement. Byggmästarens förebild till dessa återfinns ej i Annerstad.

INTERIÖR - Interiören är till stor del välbevarad även om flera förändringar skett i samband med de senaste renoveringarna. Altartavlan visar Kristi nedtagande från korset, en kopia efter Rubens, utförd 1837 av Salomon Andersson. Tavlan är infattad i en bred, arkitektonisk omfattning, som avskiljer koret från det bakomliggande utrymme, som ursprungligen utgjorde sakristia. Bänkinredningen är sluten och har dekorativt utformade sidostycken. Predikstolen tillkom 1854 liksom orgeln. Läktaren sedan 1957 försedd med inbyggnader, som bl a inrymmer ny sakristia. Den nuvarande färgsättningen med gråblått tunnvalv och inredningen i grått och guld samt med inslag av rosa och blått tillkom vid samma restaurering.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän beskrivning
Vrå kyrkogård omger kyrkan som 1836 ersatte en medeltida kyrka. Kyrka och kyrkogård ligger i södra
delen av byn på en höjd. Tätt förbi kyrkogårdens västra sida passerar vägen mellan Vrå och Knäred. På
andra sidan landsvägen är en personal- och samlingsbyggnad uppförd. Nordväst om kyrkan ligger den
gamla sockenstugan och f d skolan.

Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården är omgärdad av en kallmurad gråstensmur. Muren är på norra och östra
sidan uppmurad i två steg på grund av kyrkogårdens placering på en höjd. Utvidgningen som tillkom på
1960-talet omgärdas av en mur med kärna av cement och fasad av huggen, fogad gråsten. Insidan är i
vissa delar täckt med en gräsvall. Hela muren var tidigare täckt på detta sätt men på den östra, södra och
delar av den västra sidan har jorden grävts bort för att få utrymme för fler gravplatser.

Ingångar
Det finns fyra ingångar i kyrkogårdsmuren. Huvudingången till den äldsta delen av kyrkogården är
placerad i den västra mursidan och leder direkt in mot kyrkans huvudingång. Den är försedd med en
dubbelgrind och två enkla grindar. Grindarna är fästa i huggna grindstolpar i granit. På de två i mitten
är krönen försedda med korsformade dekorationer. Ingången till den utvidgade delen från 1960-talet är
även den placerad på den västra sidan, den har en dubbelgrind i smidesjärn. Utöver dessa finns det två
ingångar i sydost. Den norra är försedd med en enkel grind i smidesjärn och den södra som leder ut mot
förrådsbyggnaden har en bredare enkel grind i samma material.

Gångsystem
Gångarna är belagda med grus och går kring kyrkan och mellan kvarteren. Det finns inga gångar inom
kvarteren.

Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lönn. På kyrkogården finns ett par solitära träd, en hängask
som står på en gravplats och en större kastanj. Den äldsta delen har inga rygghäckar men utvidgningen
från 1960-talet har rygghäckar av tuja och häckoxbär/cotoneaster. En vanlig perenn växt på de äldre
gravplatserna är funkian/hosta. Innanför muren i den utvidgade delen växer en spireahäck?
I det sydvästra hörnet är vildvin planterat. Muren kring den äldre delen av kyrkogården är bevuxen
med sedumväxter.

Gravvårdstyper
Under en inventering som gjordes 1829 av J Rydemann skriver han om att det varken finns grafvårdar,
epitafier, banér, sorgfanor, vapen, rustningar, run- eller likstenar i och kring Vrå kyrka. Nästan hundra
år senare, 1927, görs en inventering där fem ålderdomliga gravstenar nämns. Tre av dessa finns kvar än
idag. Den första är en gravsten, 81 cm hög med en uthuggen urna som dekor, trolig ålder är omkring
1850. De andra två gravstenarna är av gråsten, den ena från 1844 och den andra från 1847. I inventeringen
nämns även en gravvård där staket och kors är sammanhängande, samt en liten gravvård av trä.
Inom den äldsta delen av kyrkogården är de flesta gravstenar huggna i grått, ljust grå-röd granit och
diabas. Det ger denna del av kyrkogården en färgsättning i framför allt svart/gråa kulörer. Gravstenarna
är en blandning av låga, rektangulära gravstenar med krön som har såväl raka som svängda former
och höga monumentala gravstenar. Just den ljust grå-röda graniten är vanligt förekommande i högre
monumentala gravstenar som på andra kyrkogårdar brukar vara huggna i diabas. I det svar som lämnades
på en frågelista om kyrkogårdarna som sändes ut på slutet av 1940-talet svarar man att endast låga
gravstenar godkänns vid denna tid. I den del som anlades på 1960-talet är de flesta gravvårdarna låga,
rektangulära och huggna i olika stenmaterial. Bynamn är mycket vanliga inom kyrkogården.

Byggnader
Sydväst om kyrkan på andra sidan landsvägen finns församlingshemmet uppfört på 1990-talet. Byggnaden
är i ett plan, fasaden är klädd med rödfärgad träpanel och taket är täckt med rött tegel. Sydost om
kyrkogården finns en förrådsbyggnad uppförd 1966. Väggarna är av betongsten, putsade och målade i
vitt. Taket är täckt med rött tegel. I anslutning till utvidgningen från 1960-talet finns en bisättningskällare.
Förslaget till byggnaden ritades av arkitekt Uno Larsson vid Halmstad Arkitekt och Ingenjörsbyrå
1964 och uppfördes 1968. Den är byggd av betongsten som är putsad och vitkalkad. Taket är täckt med
svartmålad plåt.

beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget norr om kyrkan och består av ett enda sammanhängande kvarter som fyller hela
norra delen av kyrkogården. Kvarteret gränsar mot kyrkan i söder och i norr, öster och väster mot kyrkogårdsmuren.
Gravstenarna är placerade i rader som går i nord-sydlig riktning. Det finns inga rygghäckar
och ytan är, förutom vissa gravplatser som är grustäckta, bevuxen med gräs.

Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteret är liksom i kvarter B och C främst av två olika typer, den högresta ibland
monumentala och den låga, rektangulära. Den högresta gravstenen är huggen i diabas eller grå-röd
granit där de flesta är från tiden 1800-talets slut/1900-talets början. Den låga rektangulära är från tidsperioden
1920 1960-talen och är huggen i främst diabas och grå granit men finns även i ljust röd
granit. Sammanlagt elva gravplatser är omgärdade av stenramar och täckta med grus. En gravplats är
endast omgärdad med stenram och en är omramad av pollare och kätting. Ortnamn är mycket vanliga.
Titlar och psalm-/bibelordshänvisningar är inte lika vanliga men existerar. Bland ortnamn kan nämnas
Kränkeboda, Kroxhult och Emmeboda och bland titlar finns flera gästgivare men även hemmansägare,
sjuksköterska och hovslagare. Bland de mer speciella gravstenarna kan nämnas den avhuggna pelaren
som står på en gravplats omgärdad av en stenram, ytan är täckta av grått grus och i gruset växer funkia.
I kvarteret finns även en av de äldsta gravstenarna som nämns i en inventering från 1929, det är en gravsten
huggen i grå granit med ett motiv i form av en urna. Gravstenen är troligen från 1800-talets mitt.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget sydväst om kyrkobyggnaden inom den äldre delen av kyrkogården. Kvarteret gränsar
i norr till kyrkan, i söder mot utvidgningen som tillkom på 1960-talet, i öster mot kvarter C och i
väster mot kyrkogårdsmuren. Det finns inga rygghäckar och inga större träd. Ytan är gräsbevuxen.

Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteret är liksom i kvarter A och C främst av två olika typer, den högresta ibland
monumentala och den låga, rektangulära. Den högresta gravstenen är huggen i diabas eller grå-röd
granit där de flesta är från tiden 1800-talets slut/1900-talets början. Den låga rektangulära är från tidsperioden
1920 1960-talen och är huggen i främst diabas och grå granit men finns även i ljust röd granit.
Familjegravarna är vanligt förekommande. Ortnamn är vanligt förekommande som exempel kan nämnas
Sunnervrå, Broddhult och Åkerbergshult. Titlar och bibelord/psalmhänvisningar är inte lika vanliga
men förekommer. Bland titlar kan nämnas hemmansägare, skräddaremästare och f d kyrkovärd.
Speciellt intressanta är två gravvårdar i marmor, en mindre häll samt en gravsten där plattan för inskriptioner,
korset och dekorationen i form av ett par fattade händer är i marmor. Den sist nämnda som är
en vanlig typ av gravvård är enklare och lite naivt formad jämfört med liknande gravvårdar på andra
kyrkogårdar. Enligt uppgift skall den varit tillverkad i Hinneryd.
Inom kvarteret finns även fyra stycken gravplatser som är omgärdade av stenramar. Ytan på en av
gravplatserna är belagd med stenplattor.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i sydöstra delen av den ursprungliga delen av kyrkogården. Kvarteret gränsar till
kvarter B i väster, i norr mot kyrkan, i öster mot kyrkogårdsmuren och i söder mot utvidgningen som
tillkom på 1960-talet. Det finns inga rygghäckar i kvarteret och ytan är gräsbevuxen. I kvarteret växer
en större kastanj liksom en hängask där den senare är planterad vid en familjegravplats. I kvarter C längs
med den östra muren fanns tidigare de allmänna linjegravarna.

Gravvårdstyper
Gravstenarna inom kvarteret är liksom i kvarter A och B främst av två olika typer, den högresta ibland
monumentala och den låga, rektangulära. Den högresta gravstenen är huggen i diabas eller grå-röd
granit där de flesta är från tiden 1800-talets slut/1900-talets början. Den låga rektangulära är från tidsperioden
1920 1960-talen och är huggen i främst diabas och grå granit men finns även i ljust röd granit.
Ortnamn är som i övriga delar av kyrkogården vanligt förekommande t ex Håkanshult, Hästhult och
Tingsberg. Titlar och bibelord/psalmordshänvisningar är inte lika vanliga men förekommer. Bland de
titlar som finns kan nämnas järnhandlaren, husföreståndarinnan, målarmästaren och köpman. Titlarna
berättar om hantverksyrken och verksamheter.
Bland mer speciella gravplatser och gravvårdar kan nämnas en gravkulle med vintergröna. De övriga
är en gravplats omgärdad av stenram, där en hängask växer samt en större högrest gravvård rest
över Gossen Carl Sigfrid som blev knappt två år gammal.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D utgör den del av kyrkogården som tillkom på 1960-talet. Kvarteret är indelat i två större
områden avdelade med grusgångar. Längs med hela murens insida löper grusgångar. Gravplatser är
även placerade längs med den östra och västra muren. I den norra delens östra del växer två rader med
rygghäckar av tuja och i övriga delen rygghäckar av cotoneaster. I det andra området inom kvarteret
växer rygghäckar av häckoxbär/cotoneaster. Gravstenarna är placerade med ryggarna på båda sidor om
rygghäckarna. I anslutning till kvarteret finns bisättningskällaren.

Gravvårdstyper
Gravstenarna är låga, rektangulära eller smala, huggna i olika stenmaterial som t ex diabas, grå granit,
röd granit, labrador eller hallandsgranit. Liggande naturstenar finns också. Stenarna har utöver det
latinska korset även mer individuella dekorationer som blommor, naturmotiv och sädesaxet. Ortnamn
är vanligt förekommande, här finns t ex Abbeshult, Hyhult, Glamshult, Emmeboda och Dalbo. Titlar
är inte lika vanligt men förekommer t ex det vanliga lantbrukare och jordbrukare men även titlar som
åkeriägaren och boskapshandlaren.

Kyrkogården har ett medeltida ursprung. Den ursprungliga kyrkogården
har sedan använts kontinuerligt. Den första utvidgning
som är känd är den från 1964 som placerades söder om den äldre
kyrkogården.
Enligt flygfoto från 1963 var kyrkogården omgärdad av en
trädkrans av höga lövträd. Många av gravarna var grusgravar omgärdade
av stenramar.
Utvidgning av kyrkogården hade diskuterats redan under
1930-talet. Mark avstyckades och en karta upprättades av distriktslantmätaren
E Wigner i Växjö. Det var dock inte förrän 1962 som
frågan togs upp igen vid en kyrkstämma. Ett nytt förslag togs fram
av trädgårdsarkitekt Ragnar Ekstedt och den nya kyrkogården invigdes
1964. 1966 uppförs en redskapsbod strax öster om kyrkogården.
Fyra år efter invigningen av kyrkogårdsutvidgningen uppfördes
en bisättningskällare som ritats av arkitekt Uno Larsson vid
Halmstad Arkitekt och Ingenjörsbyrå.
År 1990 uppfördes en personal- och samlingsbyggnad som är
placerad sydväst om kyrkogården på andra sidan landsvägen.