Allmän karaktär
Kyrkogårdens plan är trapetsformig, avsmalnande mot öster med
rundade hörn. Kyrkan ligger på ett markant krönläge i kyrkogårdens
nordöstra del där marken stiger kraftigt från sydväst. På den
plana ytan öster om kyrkan och längs södra kyrkogårdsmuren är
kvarter A (kvartersbeteckningarna är författarens egna). I slänten
söder om kyrkan ligger kvarter B. Slänten närmast väster om kyrkan
utgörs av kvarter C (med en minneslund i sydöstra hörnet) och det
därpå följande plant liggande kvarteret benämns D. Kyrkogårdens
stora västra del tillkom 1907. Den plana ytan ligger något lägre än
övriga kyrkogården och avskiljs också av en äldre trädrad. Denna
del av kyrkogården har ännu inga gravar utan nyttjas för friluftsgudstjänster.
I detta syfte är ett stort träkors av ene rest i ett litet
stenröse 2005.
Omgärdning
Kyrkogården inhägnas av kraftiga kallmurar av markstensblock,
sannolikt lagda under 1800-talet och 1907. De är drygt 1 meter
höga och på sina ställen upp till ca 1,5 meter breda. I söder rör
det sig huvudsakligen om stödmurar. Murkrönen är beväxta med
mossa och sedum.
Ingång
Kyrkogårdens ingång är placerad i nordvästra hörnet. En smidd
pargrind från 1939 hänger mellan granitstolpar från tidigt 1900-
tal med fasade hörn.
Vegetation
Kyrkogårdens gamla del omges av en trädkrans. Mot utvidgningen
i väster har denna en enhetlig rad av sekelgamla, välväxta lindar.
Längs södra sidan växer sekelgamla lönnar och lindar, några i dålig
kondition. Längs kyrkogårdens norra sida är en rad av unga
lindar. Vid östra sidan står en stor gammal död (?) ek som har ett
stämningsskapande värde. Vid ingången växer en alm och en lönn,
båda sekelgamla.
Gångsystem
Från ingången leder längs norra kyrkogårdsmuren en bred grusgång
fram till kyrkan och en grusplan runt denna. I gångens mitt ligger
ett band med granitplattor som för fram till kyrkans norra ingång
och f.d. koringång, vilken försetts med en standardramp i omålat
galvaniserat stål. Rakt utlagda mindre grusgångar defi nierar de
olika gravkvarteren.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag.
Den äldsta vården är en fi nhuggen sandstensvård. Ett vanligt inslag
på kyrkogården är det förra sekelskiftets resliga vårdtyper av granit,
vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med senare tiders bestämmelser
om maximihöjd på vårdar fi ck status istället uttryckas på
bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av sten eller häck
var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men kvarstår
idag bara i ett fall. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet som
blivit bruten när stenramen avlägsnats. Av allmänna linjen fi nns
idag inga direkta spår i form av vårdar. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En
orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade
samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda.
Genomgående under hela 1900-talet har granit varit
närmast allenarådande som material, under seklets andra hälft
företrädesvis opolerad grå granit medan polerad svart präglade de
första decennierna.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A består öster om kyrkan av gravar i nord-sydliga rader,
övervägande vända mot väster. Längs kyrkogårdsmuren i söder ligger
gravarna i västra respektive östra ändan. De är vända såväl mot öster
som norr. Kvarter B är ett litet, sluttande kvarter söder om kyrkan
med gravar längs de omgivande gångarna. Till stor del rör det sig i
båda kvarteren om familjegravar. Vid södra kyrkogårdsmuren står
några borttagna stenar lutade.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat, från förra sekelskiftet till idag, men
domineras helt av äldre, högresta vårdtyper. Områdets äldsta vård
på ursprunglig plats är en polerad grå granitvård i kvarter B från
1896, följt av komminister L B Nylanders vård av polerad svart
granit från 1897. Vårdarna från omkring 1900 utgörs till stor del
av obelisker, kors och bautastenar i främst svart granit. En ovanlig
vårdtyp från tiden är en pergamentrulle i marmor på C A Gyllings
familjegrav, ägare av godset Hällinge. Större delen av dessa gravar
har haft grusbädd och stenram eller häck. Idag kvarstår bara en s.k.
grusgrav från 1931 i kanten av kvarter B med omgivande stenram.
Vårdar från omkring 1940 och framåt har den låga rektangulära
form som blev förhärskande under efterkrigstiden. Ett fåtal gravar
täcks av stora hällar, varav en i marmor. Titel är vanligt förekommande
i kvarteren. Många berättar om godsägare till Hällinge, Bo,
Hultaby och Flishults gamla säterier. Vid sidan av ovannämnda
prästgrav finns en ensamstående marmorvård över komminister
K J Linder. Övriga titlar är organist och folkskollärare, kyrkovärd,
fanjunkare, nämndeman, rättare, bildhuggare, disponent, sekundlöjtnant,
överstelöjtnant, landsfiskal, doktor, tandläkare. Bland de
elva borttagna stenarna vid kyrkogårdsmuren finns en från 1773 i
tuktad granitflis. Kyrkogårdens äldsta vård har en sekundär placering
söder om tornet. Det är en fint bearbetad sandstensvård med
änglakrön, rest 1706 över gårdssmeden vid Boos säteri.
Kvarter C och D
Allmän karaktär
Kvarter C och D består av nord-sydliga gravrader med vårdarna
stående med ryggen mot varann. I den branta sydöstra änden av
C är en minneslund.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras helt av efterkrigstidens låga typer
med rektangulär form, vanligen i opolerad grå granit. I södra delen
av båda kvarteren finns dock ett fåtal äldre, högresta vårdar. Äldst är
stenen från 1888 över direktören och riddaren J M Svensson från
Flishult. Vidare rör det sig om en bautasten från 1911 över patron
Blohm och en bautasten från 1922 över en trädgårdsmästare. En
enkel otuktad granitflis som skjuter upp ur marken invid sistnämnda
skulle kunna vara en 1700-talsvård på ursprunglig plats (den finns
även med på äldre fotografi er). Titlar är sparsamt förekommande
på efterkrigstidens vårdar, de som finns är predikant, kantor, landsfiskal, skogvaktare, rättare.
Minneslund
Den kvartscirkelformiga minneslunden utgörs av en gräsyta inhägnad
med lövhäck en rad av små sorgeträd. Vid gången i öster är en
yta med kullersten och en större natursten med inskription.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
