Beskrivning av gamla kyrkogården idag
Allmän karaktär
Gamla kyrkogården har en oregelbunden plan som i stort bestäms
av terrängen. Den enda räta vinkeln är sydöstra hörnet. Formen är
närmast trapetsoid. Terrängen stiger åt nordost med brant sluttning
i väster. Kyrkan ligger på södra änden av en platå i nordöstra delen,
koret är sedvanligt vänt mot öster. Norr om kyrkan är terrängen
plan. På sina ställen är berg i dagen, vilket inverkat på spridningen
av gravarna. Kyrkogården är indelad i fyra kvarter: 10 i nordväst,
11 i nordost, vilket genom kyrkan skiljs från 12 i sydost och 13 i
sydväst.
Omgärdning
Kyrkogården omges i väster och söder av en fogad skalmur av kilade
och grovt tuktade granitblock, invändigt fylld med skolsten.
Denna mur är omkring en meter hög och bred. På insidan ligger
marken mycket högre, i sydväst rör det sig om en ren stödmur.
Fogarna är av cement och har till stor del lossnat i östra hälften av
södra sträckan. Östra och norra murarna är kallmurade och enkelt
lagda med otuktade granitblock av varierande storlekar. Visst inslag
av sandsten och kalksten finns, tuktat i varierande grad. Alla
mursträckornas krön är beväxta med brunmossa.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. Huvudingången är i söder, i linje
med tornets västfasad. Denna utgörs av en smidd pargrind från
1900-talet i stramt utförande med spjälor, hjulkors och evangelistsymboler.
Grinden hänger på två svartmålade och korskrönta
gjutjärnsstolpar från omkring 1900. Västra ingången är linje med
tornporten och nås via en lindallé och en kalkstenstrappa. En originellt
utformad smidesgrind är placerad ovanpå muren och kännetecknas
likt sina stolpar av plattjärn i räta vinklar. Sannolikt är
den från 1800-talet. Den tredje ingången är öster om sakristian och
har en smidd pargrind med spjälor från 1900-talet, vilken hänger
mellan två stålstolpar.
Vegetation
På ömse sidor om ingångarna i söder och väster växer två gamla
kastanjer. Ytterligare fyra unga kastanjer är planterade utanför södra
muren. Söder om västra ingången är en rad med tre äldre askar.
Innanför norra muren växer en ung alm och fem unga askar. Invid
kyrkogårdens nordöstra hörn reser sig en åldrig och stor ek. En
gammal alm växer i östra muren, i södra änden av muren kan man
se stubben efter ett äldre träd som tagits ned. Utanför östra muren
växer två askar. I kvarteren fi nns ett antal träd som kan kopplas
till enskilda gravar liksom karaktärsskapande sorgeträd, för vilket
redogörs nedan. Längs västra sidan av gången från södra grinden
växer två gamla almar.
Gångsystem
Från ingångarna i söder och väster löper gångar i rät vinkel, rakt
fram till tornet. Den södra är något bredare. Framför porten är en
halvrund plats med stenskodda kanter och mot västra gången tre
trappsteg av kalksten. På ömse sidor om kyrkan löper smala gångar
som möts bakom sakristian och mynnar i östra ingången. Från den
lilla planen framför tornet löper en vinklad gång upp till minneslunden.
Alla gångarna är belagda med finkornigt grus.
Gravvårdstyper
Kyrkogården speglar främst gravkonstens utveckling under 1800-
talet och det tidiga 1900-talet. Detta förklaras med invigningen av
nya kyrkogården 1910 varefter få nya gravläggningar skett. Man
kan se några exempel på nyklassicistiska kalkstensvårdar som speglar
hantverksmässigheten i den gravkonst som producerades innan
industrialismens genombrott på området. Det förra sekelskiftets
industriellt framställda vårdar av granit fi nns i hög grad representerade.
Framträdande är de stora gravvårdarna på de enskilda gravarna
från förra sekelskiftet och mellankrigstiden. De äldre av dessa är
resliga och har ofta form av en obelisk eller bautasten. Med bestämmelser
om maximihöjder på gravvårdar under mellankrigstiden så
blev formerna istället lägre och som regel samkomponerade med en
stenram. I båda fallen är vårdarna tydliga statusmarkörer, uttryck
för sin tids individualism. Grusbädd med stenram var ett närmast
obligatoriskt drag på det tidiga 1900-talets gravar, vilket ännu kan
ses på kyrkogården. I och med mellankrigstiden började fl er och
fl er få råd att skaff a sig gravvård, vilket gjorde att en enklare och
mindre vårdtyp blev vanlig, den låga rektangulära. Detta hängde
även samman med nya bestämmelser om maximihöjd på vårdarna.
Mellankrigstidens vårdar gavs ofta klassiserande drag som tempelgavel
eller kolonner. Detta är dock en vårdtyp som är föga företrädd
på gamla kyrkogården. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare
i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan.
Detta berör kyrkogården endast i så måtto att här fi nns några
små urngravvårdar i granit från 1900-talets slut.
Kvarter 10
Allmän karaktär
Kvarter 10 omfattar kyrkogårdens nordvästra kvart, vilken är den
mest obrukbara till följd av berg i dagen. Ytan, som sluttar starkt
i väster, har fritt växande gräs, en enebuske samt en äldre och en
yngre ask. Vid impedimentets södra sida är en liten minneslund
med en småskalig rest granithäll som markör. Kvarteret har bara
en gravvård, vilket är en liten liggare av polerad svart granit från
1901, längst i söder.
Kvarter 11
Allmän karaktär
Kvarter 11 utgör det nordöstra kvarteret. Detta har en sammansatt
prägel med ett utspritt bestånd av äldre vårdar med en viss koncentration
i sydost vid muren, där de konsekvent är vända mot väster.
Kvarterets form är oregelbunden och närmast trapetsoid. Västra
hälften upptags av en triangulär yta med fritt växande gräs. I norr
är en urnlund med äggformad yta satt med gatsten. Väster om
denna är ett stenröse med en ljusbärare i smide. Öster om stenytan
är några urngravar i en halvcirkel. Buskage av rhododendron bildar
fond såväl till gravarna som stenytan. I kvarterets mitt växer ett karaktärsskapande
sorgeträd, en äldre hängask. Vidare fi nns en äldre
alm vid urnlunden, en stor ek vid muren och en syren.
Gravvårdstyper
Kvarteret uppvisar ett tiotal vårdar av olika typer från 1800-talets
första hälft till 1900-talets början. De äldsta vårdarna är resta hällar
av kalksten med stram nyklassicistisk form. Från 1832 är en vård
över majoren J C Kulberg till Klämmestorps säteri med fru, född
Silfverhjelm. För sig själva står två rundbågiga vårdar från 1838
respektive 1860 över faktoriåldermannen Arvid Kållberg och dennes
två makor. Från 1876 är en mer påkostad vård i marmor med
krönande tempelgavel. Denna är rest över kammarherren, f.d. ministerpresidenten
m.m. greve Anton Reinhold Wrangel med fru, ägare
till Tolarps gård. Det i krönet infattade släktvapnet är nu bortbrutet.
Till dessa resliga vårdar sällar sig fem senare granitvårdar. En ca 2
meter hög bautasten är rest 1907 över en kronolänsman med fru. En
något lägre bautasten i svart granit med polerad korsdekor är från
samma år och tillhör kyrkoherde Carl Fredrik Holmers familjegrav.
Från 1891 är en småskalig bautasten av röd Tranåsgranit över Anna
Björkman och två barn. Ännu en bautasten fi nns av polerad svart
granit, tillhörande en nämndemans familjegrav. Två av nämnda gravar
har stenram och nu gräsbesådd grusbädd. Ytterligare två gravar
har samma arrangemang, den ena med liggare över kantorn och
folkskolläraren J A Carlson med familj. En ensam liggare i sydväst
är från 1908. Urngravarna i kvarterets norra del har fyra småskaliga
granitvårdar från 1998-2003.
Kvarter 12
Allmän karaktär
Sydöstra kvarteret (12) sluttar svagt åt söder. Gravvårdarna står
tämligen glest och utspritt utan någon regelbundenhet, alla är de
vända mot väster och gången upp mot kyrkan. Ett par stora familjegravar
dominerar intrycket. Den övergripande karaktären är det
sena 1800-talets. Till denna prägel ansluter ett nyplanterat sorgeträd,
en hängalm i kvarterets mitt.
Gravvårdstyper
Kvarteret uppvisar ett varierat bestånd av påkostade gravvårdar från
framförallt förra sekelskiftet. Kvarterets och kyrkogårdens äldsta vård
är en vittrad rest kalkstenshäll vid kyrkan. Denna är från 1670 med
profi lerat krön i vilket är ett ansikte i relief. Detta är en vanlig typ
från den tiden, med vanitassymboler i relief. Delar av textytan har
spjälkat och håller på att spjälka, varför en insats av stenkonservator
är brådskande. Invid stenen står ett nygotiskt gjutjärnskors från
1842 över makarna Soop, ägare av Axamo gård. Kvarterets och kyrkogårdens
största grav är den Björkmanska familjegraven invid östra
kyrkogårdsmuren. Släkten ägde fl era av godsen i socknen. Gravens
stora, mönsterkrattade grusbädd omges av en stenram med rad av
syrener vid södra långsidan. Kring ramens kalkstenstrappa slingrar
sig stämningsskapande murgröna. En kraftig gammal alm växer i
sydöstra hörnet. Placeringen av vårdarna i graven är osymmetrisk.
Som en pendang till almen reser sig en ca tre meter hög bautasten,
vilka tillsammans fl ankeras av klotklippt buxbom. Två identiska
gjutjärnsvårdar med utpräglat nygotiskt formspråk är resta över C W
och P G Björkman 1852 respektive 1859. En polerad vård av svart
granit är rest 1881 över N A Björkman med familj. Alla element
i graven samverkar till en helhet av stor betydelse för intrycket av
kyrkogårdens södra hälft. Direkt söder om Björkmanska befi nner sig
den resta kalkstenshällen över prosten Olof Nordström från 1849,
en typiskt stram nyklassicistisk vård med tempelgavel. Två resliga
cypresser på var sida samspelar väl med vården. Det gulmålade trästaketet
kring sop- och redskapsplatsen bakom densamma fungerar
däremot illa som fond och förtar det ursprungliga intrycket, bättre
vore om en avskiljande häck kunde planteras framför. Ursprungligen
var ytan kring och framför graven grusad och anslöt till en gång. I
kvarterets sydöstra hörn minner en liten polerad svart bautasten om
familjen Reutersvärds, ägare till Klämmestorp. De fl esta vårdarna
har en reslig form, antingen bautastenar eller obelisker. Granit är
vanligaste materialet. En vård av vit marmor är intressant inte bara
p.g.a. materialet. Den är rest 1868 över syskonen Anna Lovisa och
Walfred födde i Houston Texas och döde å Jerstorps säteri. En
avbruten rosenknopp i relief talar sitt tydliga språk. Ytterligare fyra
gravar har bevarad grusbädd med stenram. Den minsta är över en ensam
kvinna. Vid gången ligger J Brandins familjegrav med kvarterets
andra största grusbädd. Den omges av en kraftfull ram i ljus granit
med en låg gavel på ena långsidan, typiskt för mellankrigstiden. I
bäddens hörn växer idegransbuskar och utanför nordöstra hörnet
en syren. Brandin ägde Klämmestorp. Mot gången vetter även en
mindre grusbädd med två liggare på Ossian Holmers familjegrav. Ur
bädden växer en äldre blodbok och vid dess södra sida ett sorgeträd
i form av en hängbjörk, vars enda stora gren sträcker sig ut över
gången. Den fj ärde grusbädden har en obelisk från 1896 över en
nämndeman med familj. Alla är de mönsterkrattade. En liggande
kalkstenshäll från 1922 vittnar om inspiration hämtad från äldre
gravkonst medan en låg stram vård med pilastrar och tempelgavel
istället företräder den sedermera vanligaste vårdtypen under följande
decennier. Några diskret småskaliga granitvårdar över urngravar från
1976-80 är resta längs södra kyrkogårdsmuren.
Kvarter 13
Allmän karaktär
Kvarter 13 utgör kyrkogårdens sydvästra kvarter. Terrängen sluttar
åt sydväst, särskilt brant i norra hälften där det inte fi nns några gravar.
Kvarteret präglas av ett fåtal äldre vårdar vända mot öster och
gången. Längs gången växer två äldre almar och i kvarterets mitt ett
sorgeträd i form av en hängask. I norr fi nns en nyplanterad hängalm
som ansluter till den allmänna prägeln av sekelskifte.
Gravvårdstyper
Kvarteret domineras av vagnfabrikören Otto Fagrells familjegrav.
Graven som är helt huggen i röd granit utgörs av två stora täckhällar
och vid gaveln en polerad obelisk. Den äldsta vården är ett nygotiskt
gjutjärnskors från 1864 över patron J Peterssons maka Helena.
Under sorgeträdet står en obelisk i svart granit över folkskolläraren
och organisten G F Lagerström, död 1900. Denna har liksom de
övriga familjegravarna i kvarteret haft grusbädd. Bland övriga fi nns
exempel lägre sekelskiftesvårdar över en smed och en hemmansägare
liksom en gavelformig typ av det slag som blev vanligt under
mellankrigstiden. Längs muren i väster och söder är urngravar från
1985-2004 med små diskreta granitvårdar.
Beskrivning av nya kyrkogården idag
Allmän karaktär
Järstorps nya kyrkogård från 1910 har en rektangulär plan med
strikt symmetrisk uppbyggnad i tidens anda. I mitten står ett
gravkapell och i nordöstra hörnet ett par ekonomibyggnader.
Kyrkogården är uppdelad i fyra lika stora kvarter: 1 i nordväst, 2
i nordost, 3 i sydväst och 4 i sydost.
Omgärdning och ingångar
Kortsidan mot landsvägen i väster har en fogad mur av råbruten
kalksten, ca en meter hög och avtäckt i utåt sluttande plan med
kanthuggna kalkstenshällar med klovyta. Längs övriga sidor
sträcker sig ett svartmålat trästaket. Mur och staket är från
1900-talets mitt. Huvudingången är centralt placerad i väster
och har en ursprunglig pargrind i gjutjärn. Grindstolparna är
förhöjningar av muren. I nordost är en öppning med trädgrindar
i staketet.
Vegetation
En ursprunglig trädkrans av lindar omger hela kyrkogården.
Ytterligare två gamla lindar växer norr om gravkapellet, den
ena med träbänk och grus runtomkring. Gravraderna kantas av
rygghäckar av idegran.
Gångsystem
Gångsystemet på nya kyrkogården utgörs av en öst-västlig
mittaxel som omsluter gravkapellet. Från denna skjuter gångar ut
i rät vinkel och omsluter samt avdelar de båda södra kvarteren.
Gångarna är belagda med grus som krattas.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av mellan- och efterkrigstidens
låga, rektangulära vårdtyp. Det begränsade utbudet av
tillverkare och kataloger epoken ledde till en viss schablonmässighet.
En annan orsak till uniformiteten var det framväxande folkhemmets
betoning av kollektivet och även likheten inför Gud. Bland de
äldre vårdarna är det vanligt med familjegravar, varav några har haft
grusbäddar. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit
allenarådande som material, under efterkrigstiden främst grå granit
men mot senare tid även röd. Ett fåtal småvårdar i svart granit visar
allmänna gravplatser som var kostnadsfria. Några är bara en liggande
liten platta. Det var i det allmänna kvarteret som större delen av
socknens befolkning fi ck sin sista vila. Bland samtidens vårdar kan
en större individualitet i form och material skönjas, storlekarna är
dock ännu behärskade.
Beskrivning av kvarteren
Alla gravraderna är nord-sydliga och ligger i linje med varann. Större
delen av raderna är dubbla och alla har de rygghäckar. Kvarter 1 i
nordväst saknar helt gravar och är en gräsyta som hänger samman
med kvarter 2. De äldre vårdarna befinner sig i kvarter 3 i sydväst.
Ett par vårdar representerar det tidiga 1900-talets resliga typer i
svart granit, den äldre är från 1918 och rest över en kyrkovärd.
Vidare märks ett kalkstenskors på en familjegravarna. I övrigt är
det mellan- och efterkrigstidens vanliga låga vårdar. Bland de äldre
finns några goda klassiserande exempel med kolonner och frontoner.
Mindre vanligt är här bruket av liggande hällar, en är lagd
1975 över kyrkoherde Gustaf B Carlsson. Av de åtta grusbäddar
som tidigare fanns på några av familjegravarna återstår idag bara
en. Familjegravar är ovanligt under 1900-talets senare del, likaså
bruket av titlar och ortssnamn, varför denna tids vårdar är mer anonyma.
De titlar som förekommer bland de främst äldre vårdarna är
hemmansägare, möbelhandlare, skomakarmästare, trädgårdsmästare
och glasmästare. En liggande häll från 1912 minner om Pehr
Reinholdsson av gammal bergsmanssläkt. Från 1915-55 finns fem
vårdar som i sitt småskaliga, enkla utförande brukar vara typiska för
allmänna linjegravar. Dessa är alla inom det område längst i öster
som ursprungligen var avsett som allmän linje. Flera luckor i gravraderna
talar också för att så är fallet. Bland vår tids vårdar finns en
större tendens till individualism, det har åter blivit vanligare med
vårdar som är högre än de är breda. Likaså har naturstenar blivit
återkommande inslag. Mest särpräglat är ett smideskors från 1995.
I sydvästra hörnet av kyrkogården står en vård över vilorummet för
skyddslingarna på Björklidens vårdanstalt, vilken grundades 1924
av fröken Augusta Hylén. Den resliga vården av svart granit har en
stram klassiserande karaktär med kolonner och tempelgavel, typiskt
för 1920- och 30-talen.
Gravkapell
Gravkapellet uppfördes 1914, bekostat av patron Carl Björkman
på Axamo gård. Kapellet har en rektangulär plan med absid i öster.
Stilen är historiserande på nationalromantiskt vis. Kapellet är
uppfört av kalkbrukssten med rundfogar. Kring den rundbågiga
porten i västgaveln är en kalkstensomfattning. I samma gavelröste
är korsblinderingar av cement. Långsidorna genombryts av tre små
rundbågiga fönsteraxlar med färgat antikglas i blyspröjs. Byggnaden
bär ett brant sadeltak med tvåkupigt lertegel. Absidtaket är plåttäckt
och målat med blymönja.
Ekonomibyggnader
De båda byggnader som rymmer förråd och torrdass bär rödfärgad
locklistpanel och svarta foder. Den ena byggnaden har pulpettak
med korrugerad plåt, den andra sadeltak med betongpannor.
Järstorps kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården ligger sedvanligt ensligt, på åskanten en knapp
kilometer sydväst om gamla kyrkogården. Läget omges på alla sidor
av slänter med lövträd utom i öster där åker tar vid. Kyrkogården
anlades 1834 när koleran härjade i bygden. 74 personer är gravsatta
här. Planen är rektangulär och omges av ett trästaket med grind i
östra kortsidan. Från grinden leder en smal stig fram till ett träkors
som enligt en kopparplatta restes 1948. Korset skänktes av socknens
kyrkliga ungdomskrets. Terrängen sluttar svagt åt nordväst.
Innanför staketet är en trädkrans bestående av två gamla lärkträd
samt två äldre och två yngre ekar. Ytterligare två ekar är friväxande
inom kyrkogården. Kolerakyrkogården utgör fornlämning nummer
8 i Järstorps socken och skyddas genom Kulturminneslagen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
