FÖRSLÖVS KYRKA

En av de äldsta bevarade kartorna från Förslöv, en enskifteskarta från 1817, visar en mycket splittrad by. Den rektangulära, muromgärdade kyrkogården ligger i mötet mellan nuvarande Vistorps- och Vantingevägen, isolerad utan någon granne förutom prästgården i nordost. Litet är känt om kyrkogårdens utformning vid denna tid, bl.a. eftersom det historiska arkivmaterialet är begränsat. I samband med att nya kyrkan byggdes 1851, lär kyrkogården ha omdisponerats. Äldre kort från denna tid visar på en frodig kyrkogård, med gravarna omgärdade av olika sorters träd och buskar, och kvarteren kantade av låga häckar mot grusgångarna. Noterbart är den stora mängden järnkors, samlade framför allt på norra sidan av kyrkogården.

Som en följd av samhällets expansion, tar man 1913 fram förslag till en utvidgning av kyrkogården i nordost. På Häradsekonomiska kartan från 1926-34 syns en stramt planerad utvidgning med två huvudgångar, och väster därom en idag riven folkskola. Norra delen av kyrkogårdsmuren rivs i samband med utvidgningen.

1935 uppförs en ny mur längs västra delen av kyrkogården. Grindarna tas till vara och sätts i nya grindpartier. Året därpå görs en ny utvidgning, nu i sydväst, där ett bårhus placeras. En ny utvidgning görs 1972, nedanför slänten sydost om kyrkan. Här görs plats för en urngravplats. 1982 etableras en minneslund i träddungen direkt norr om detta område. 2005 invigs en askgravlund, utformad av kyrkovaktmästare Jan Dellermark och Sara Engström, på den f.d. skoltomten väster om 1913 års utvidgning.

Beskrivning
Kyrkogården ligger mitt i Förslöv, i vägkorset mellan Vistorps- och Vantingevägen. Terrängen lutar från söder relativt kraftigt upp mot höjdplåtån, där den äldsta delen av kyrkogården är belägen. Den omges mot väst, och delvis mot norr, av en tegelavtäckt mur av kvadersten i jämna skift. I muren finns tre entréer; en öppning i muren från den grusade besöksparkeringen i nordväst, och gjutjärnsgrindar från vägen i syd-väst och väster. I öster finns ett putsat, tegelavtäckt murparti som följer höjdplatåns topografi. Gravkvarteren avdelas av grusgångar, som leder runt kyrkan och vidare mot utvidgningarna. Några gångar är belagda med röd asfalt av tillänglighetsskäl.

Marken är täckt av gräs med gravarna ställda i relativt obrutna rader. Gravplatserna saknar avgränsning, förutom ett fåtal med buxboms- eller stenkantsomgärdning. Gravmaterialet domineras av granit- och diabasvårdar från 1850 fram till 1900-talets början. Stenarna är resta med delade socklar och kors eller livstenar med brutna toppar. Det finns också ett stort bestånd av järnkors.

Bland titlarna märks torpare, lantbrukare och åboer, liksom järnvägsförmän, stationskarlar, husarer och soldater. Till de äldsta gravarna hör en kalkstensvård över härads-prost Peter Wennerberg (1750-1821), även skeppspredikant vid Ostindiska kompaniet. Han var förgrundsgestalt i nya väckelserörelsen, och tog initiativet till den nya kyrkan. Personhistoriskt intressant är även vården över den framstående skulptören Christian Berg, ovanligt utformad med en liggande, mycket lång och odekorerad häll.

Från den äldsta delen av kyrkogården släntar marken ner mot de häckomgärdade ut-vidgningarna i sydväst (1938) och -ost (1972). Marken i väster är outlagd och används som parkering och till kyrkans bårhus. En asfalterad väg, kantad av hängbjörkar, går från bårhuset ut till landsvägen. På 70-talets utvidgning står gravarna i gräs i långa rader, som följs av plattsatta gångar. Gravstenarna är låga och maskingjorda, med obearbetade baksidor som vänder sig mot väster. Mitt på området finns en sittplats med bänk och ett litet vattenspel formgivet av Johanna Djerf. I öster finns urngravplatser, och i nordost en minneslund med minnessten och ljusbärare omgivna av grönska. Därifrån leder en grind i muren mot promenadstråket och Möllebäcken öster om kyrkan.

Utvidgningen från 1913 avdelas av två korslagda huvudgångar. Den nordsydliga grusgången, som leder från kyrkan till en entré vid vägen norr om anläggningen, är kantad av höga tujor. Vårdarna i söder är ställda i gräs, vanligen utan yttre avgränsning, för att mot norr övergå till ett område med grusade, buxbomskantade gravplatser. Gravmaterialet är varierat och till stora delar sentida. Bland vårdarna märks de över Pär Siegård (1877-1961) och professor Fredrik Böök (1883-1961), som även var litteraturkritiker och ledamot av Svenska Akademin. Nämnas kan också stenen över den lokalt uppmärksammade fiskaren Skärgubben J P Andersson (1870-1951), som bodde isolerat ute på skäret. Hans liv tog en tvär vändning, då hans hus och alla hans tillhörigheter spolades bort under en storm. Medlidande erbjöd honom en ny bostad, och han fortsatte sedan att fiska under flera år.

I nordvästra delen av kyrkogården, på den f.d. skoltomten vid vägkorsningen, finns en askgravlund. Den är smyckad med ljusbärare, olika växter, ett högt träkors på en gräskulle och tre obelisker, där man kan fästa minnesplaketter över de avlidna. Området är i övrigt grästäckt, och har ett metallstaket som avgränsning mot bilvägarna.

Byggnader på kyrkogården
På utvidgningen från 1938 finns ett bårhus, en vitputsad enplansbyggnad med sadeltak belagt med röda tegelpannor. Entrédörren är klädd med kopparplåt och omfattad av granit. På parkeringen nordväst om kyrkan finns två ekonomibyggnader, en äldre länga och en nyare, u-formad del från 1989, av vitmålat tegel med sadeltak av rött tegel.

Se även beskrivning av Förslövs kyrkomiljö under Miljöer.

Källor och litteratur
Kyrkobyggnader 1760-1860 - Del 1 Skåne och Blekinge, red. Erik Cinthio m.fl., RAÄ, 1989
Pär Siegård 1887-1961, red. Torkel Eriksson, Helsingborgs museum 1987
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg& Ingrid Sjöström, RAÄ, 2015
Underhållsplan för Förslövs kyrka 2005-10-28, Ponnert Arkitekter, Degeberga, 2005
Översiktsplan 08, Båstads kommun
Digitala arkivet, Helsingborgs Dagblad, http://www.hd.se
Regionmuseets i Kristianstads arkiv, Kristianstad, 1046 Förslöv, Kyrkor/Arkeologi
http://www.forslovssocken.se, hämtad 2016-02-21
http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, hämtad 2016-02-21
http://kmb.raa.se/cocoon/bild/public_search.html, hämtad 2016-02-21
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=657941, hämtad 2016-02-21

En av de äldsta bevarade kartorna från Förslöv, en enskifteskarta från 1817, visar en mycket splittrad by. Den rektangulära, muromgärdade kyrkogården ligger i mötet mellan nuvarande Vistorps- och Vantingevägen, isolerad utan någon granne förutom prästgården i nordost. Litet är känt om kyrkogårdens utformning vid denna tid, bl.a. eftersom det historiska arkivmaterialet är begränsat. I samband med att nya kyrkan byggdes 1851, lär kyrkogården ha omdisponerats. Äldre kort från denna tid visar på en frodig kyrkogård, med gravarna omgärdade av olika sorters träd och buskar, och kvarteren kantade av låga häckar mot grusgångarna. Noterbart är den stora mängden järnkors, samlade framför allt på norra sidan av kyrkogården.

Som en följd av samhällets expansion, tar man 1913 fram förslag till en utvidgning av kyrkogården i nordost. På Häradsekonomiska kartan från 1926-34 syns en stramt planerad utvidgning med två huvudgångar, och väster därom en idag riven folkskola. Norra delen av kyrkogårdsmuren rivs i samband med utvidgningen.

1935 uppförs en ny mur längs västra delen av kyrkogården. Grindarna tas till vara och sätts i nya grindpartier. Året därpå görs en ny utvidgning, nu i sydväst, där ett bårhus placeras. En ny utvidgning görs 1972, nedanför slänten sydost om kyrkan. Här görs plats för en urngravplats. 1982 etableras en minneslund i träddungen direkt norr om detta område. 2005 invigs en askgravlund, utformad av kyrkovaktmästare Jan Dellermark och Sara Engström, på den f.d. skoltomten väster om 1913 års utvidgning.

Beskrivning
Kyrkogården ligger mitt i Förslöv, i vägkorset mellan Vistorps- och Vantingevägen. Terrängen lutar från söder relativt kraftigt upp mot höjdplåtån, där den äldsta delen av kyrkogården är belägen. Den omges mot väst, och delvis mot norr, av en tegelavtäckt mur av kvadersten i jämna skift. I muren finns tre entréer; en öppning i muren från den grusade besöksparkeringen i nordväst, och gjutjärnsgrindar från vägen i syd-väst och väster. I öster finns ett putsat, tegelavtäckt murparti som följer höjdplatåns topografi. Gravkvarteren avdelas av grusgångar, som leder runt kyrkan och vidare mot utvidgningarna. Några gångar är belagda med röd asfalt av tillänglighetsskäl.

Marken är täckt av gräs med gravarna ställda i relativt obrutna rader. Gravplatserna saknar avgränsning, förutom ett fåtal med buxboms- eller stenkantsomgärdning. Gravmaterialet domineras av granit- och diabasvårdar från 1850 fram till 1900-talets början. Stenarna är resta med delade socklar och kors eller livstenar med brutna toppar. Det finns också ett stort bestånd av järnkors.

Bland titlarna märks torpare, lantbrukare och åboer, liksom järnvägsförmän, stationskarlar, husarer och soldater. Till de äldsta gravarna hör en kalkstensvård över härads-prost Peter Wennerberg (1750-1821), även skeppspredikant vid Ostindiska kompaniet. Han var förgrundsgestalt i nya väckelserörelsen, och tog initiativet till den nya kyrkan. Personhistoriskt intressant är även vården över den framstående skulptören Christian Berg, ovanligt utformad med en liggande, mycket lång och odekorerad häll.

Från den äldsta delen av kyrkogården släntar marken ner mot de häckomgärdade ut-vidgningarna i sydväst (1938) och -ost (1972). Marken i väster är outlagd och används som parkering och till kyrkans bårhus. En asfalterad väg, kantad av hängbjörkar, går från bårhuset ut till landsvägen. På 70-talets utvidgning står gravarna i gräs i långa rader, som följs av plattsatta gångar. Gravstenarna är låga och maskingjorda, med obearbetade baksidor som vänder sig mot väster. Mitt på området finns en sittplats med bänk och ett litet vattenspel formgivet av Johanna Djerf. I öster finns urngravplatser, och i nordost en minneslund med minnessten och ljusbärare omgivna av grönska. Därifrån leder en grind i muren mot promenadstråket och Möllebäcken öster om kyrkan.

Utvidgningen från 1913 avdelas av två korslagda huvudgångar. Den nordsydliga grusgången, som leder från kyrkan till en entré vid vägen norr om anläggningen, är kantad av höga tujor. Vårdarna i söder är ställda i gräs, vanligen utan yttre avgränsning, för att mot norr övergå till ett område med grusade, buxbomskantade gravplatser. Gravmaterialet är varierat och till stora delar sentida. Bland vårdarna märks de över Pär Siegård (1877-1961) och professor Fredrik Böök (1883-1961), som även var litteraturkritiker och ledamot av Svenska Akademin. Nämnas kan också stenen över den lokalt uppmärksammade fiskaren Skärgubben J P Andersson (1870-1951), som bodde isolerat ute på skäret. Hans liv tog en tvär vändning, då hans hus och alla hans tillhörigheter spolades bort under en storm. Medlidande erbjöd honom en ny bostad, och han fortsatte sedan att fiska under flera år.

I nordvästra delen av kyrkogården, på den f.d. skoltomten vid vägkorsningen, finns en askgravlund. Den är smyckad med ljusbärare, olika växter, ett högt träkors på en gräskulle och tre obelisker, där man kan fästa minnesplaketter över de avlidna. Området är i övrigt grästäckt, och har ett metallstaket som avgränsning mot bilvägarna.

Byggnader på kyrkogården
På utvidgningen från 1938 finns ett bårhus, en vitputsad enplansbyggnad med sadeltak belagt med röda tegelpannor. Entrédörren är klädd med kopparplåt och omfattad av granit. På parkeringen nordväst om kyrkan finns två ekonomibyggnader, en äldre länga och en nyare, u-formad del från 1989, av vitmålat tegel med sadeltak av rött tegel.

Se även beskrivning av Förslövs kyrkomiljö under Miljöer.

Källor och litteratur
Kyrkobyggnader 1760-1860 - Del 1 Skåne och Blekinge, red. Erik Cinthio m.fl., RAÄ, 1989
Pär Siegård 1887-1961, red. Torkel Eriksson, Helsingborgs museum 1987
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg& Ingrid Sjöström, RAÄ, 2015
Underhållsplan för Förslövs kyrka 2005-10-28, Ponnert Arkitekter, Degeberga, 2005
Översiktsplan 08, Båstads kommun
Digitala arkivet, Helsingborgs Dagblad, http://www.hd.se
Regionmuseets i Kristianstads arkiv, Kristianstad, 1046 Förslöv, Kyrkor/Arkeologi
http://www.forslovssocken.se, hämtad 2016-02-21
http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, hämtad 2016-02-21
http://kmb.raa.se/cocoon/bild/public_search.html, hämtad 2016-02-21
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=657941, hämtad 2016-02-21

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860
Uppförd år 1850 efter ritningar av W Westesson, bearbetade av Fredrik Wilhelm Scholander. Invigd 1851. Tornet uppfört 1755 till den äldre kyrkan.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster. Brett västtorn med huvudingång samt separat ingång på nordsidan till klockvåningen. Separat ingång till sakristian.

Uppförd av gråsten med friser och fönsteromfattningar i oputsat rött tegel. Tornet oputsat, i övrigt putsad och vitkalkad. Koppartak.

EXTERIÖR - Byggd efter 1849 års ritningar. Tornet förblev dock oputsat och föreslagna friser och rosettfönster utfördes inte heller.

INTERIÖR - Utförd ursprungligen helt efter Scholanders ritning med brutet trätak och altarkors på ett rikt dekorerat altare i en nisch med stuckdekor och stjärnbestrött valv. I bågen över nischen ett målat bibelspråk och på korväggen stuckdekor. Genom renoveringen 1952-61, då även korväggens målade utsmyckning av Pär Siegård tillkom, förändrades kyrkorummet kraftigt. Endast altarringen, predikstolen och läktaren återstår av den äldre inredningen.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 1, Skåne och Blekinge. 1989.