BÄCKSEDA KYRKA

Bäckseda kyrkogård är jämnårig med den äldsta kyrka på platsen,
som lär vara uppförd på 1200-talet. Den ursprungliga kyrkogårdens
utsträckning är inte känd, men torde ha varit mindre än dagens. Troligt är att den ursprungliga kyrkogården haft samma utsträckning
som den övre delen av den gamla kyrkogården, fram till trappavsatsen. Sålunda
skulle norra, östra och västra mursträckningen vara på
ursprunglig plats, medan den södra har flyttats längre söderut. På 1600-talet finns uppgifter om kyrkogårdens stigluckor. Det
fanns tre stigluckor - en i söder, en i öster och en i norr som kallades
sjöluckan. Troligen fanns inte någon i väster. Det var viktigt att
de hölls i skick, den södra hade ett litet torn som kröntes med en
spira och en låsbar port. Uppenbarligen hade man problem med
att porten lämnades öppen och djur tog sig in på kyrkogården, eftersom
man vid flera tillfällen nämner behovet av lås och tillsyn av
porten i kyrkoprotokoll. Kyrkogårdsmuren var också föremål för
tillsyn och underhåll - något som man delade på i socknen. Varje
hemman ansvarade för åtta alnar av muren, men av protokollen att
döma fungerade detta dåligt. Muren var troligen fogad och putsad,
och som skydd var den försedd med någon form av enklare trätak. 1795
togs den södra stigluckan bort och ersattes med ett par
grönmålade grindar.
Uppenbarligen hade man platsbrist på kyrkogården och vid en
biskopsvisitation 1831 anmodades därför kyrkan att sluta med att
begrava folk på kyrkogården utifrån släkttillhörighet. Istället skulle
man börja begrava folk i linje, i en kronologisk rad oavsett var ens
övriga familj och släkt låg begravd. Detta mötte sådant motstånd
och det dröjde ända till 1929 då man började med begravningar i
allmänna linjen. Istället utvidgade man kyrkogården, och lättast var det mot söder. Denna
utvidgning gjordes 1844 och motsvarar troligen den
äldre delen av kyrkogården, i denna rapport kallad område A. 50
år seanre finnsuppgifter om en utvidgning mot nordost, 1894, och
i samband med det lades hela kyrkogårdens mur om. Man kan
också förvänta sig att den smidda grinden är i öster är från denna
utvidgning och omläggning. 1915 brinner den medeltida kyrkan ned och bara murarna står
kvar. Efter ritningar av Överintendentsämbetets arkitekt Otar
Hökerberg uppförs en ny kyrka 1917-18, på den gamla kyrkans
kvarstående murar. Om kyrkogården ändras i samband med detta
är osäkert, men troligen planteras den östra raden med hamlade
lindar längs östra kyrkogårdsmuren. Indelningen av kyrkogården i släktområden luckras upp och 1929
införs linjebegravningen. Linjebegravningen omfattar främst de allmänna
gravarna, men troligen har även de övriga gravarna baserade
på släkttillhörighet omdisponerats till ett system med familjegravar
i kvarter. Linjesystemet fick dock ingen större betydelse och idag
syns en del rester från det norr om kyrkan - familjegravar förblev
den vanligaste formen. 1979 utvidgas kyrkogården igen - och då med ett stort område
söder om kyrkogården samt ytor väster och öster om kyrkogården. För ritningarna svarar ingenjörsfirman Orrje & co i Växjö. Området
innehåller ren del för minneslund och stora ytor för framtida
expansion.

Allmän karaktär
Bäckseda kyrkogård har en oregelbunden form och ligger på en åt
söder sluttande mark, med kyrkan på den övre, norra delen. Kyrkogården
är tydligt uppdelad i en nordlig och äldre del, närmast
kyrkan, samt en sydlig och modernare del som endast delvis har
tagits i anspråk. Den äldre delen präglas av ett system av grusgångar
framför varje gravrad, lagda i nord-sydlig riktning, samt ett varierat
gravvårdsbestånd med historiskt djup. De yngre områdena är med
enhetliga med modernt lågmälda vårdar i gräsplanterade kvarter.

Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en kallmurad skalmur
av kluven och vald granit. Längs östra sidan växer en trädkrans med
huvudsakligen hamlade lindar, med inslag av tre äldre lönnar. De
yngre delarna av kyrkogården är omgärdade av en avenbokshäck
och trädkrans som består av björkar.

Ingångar
Kyrkogårdens ingång ligger i östra muren vid gamla delen, och
består av en vitmålad smidesgrind på kvadratiska grindstolpar av
granit. På grinden är påsatt inskription med texten C A Gustafsson
Hjortöström Wirserum. Gustafsson var verksam smed under
åtminstone 1880-talet och senare, och har bland annat också gjort
grindarna till Virserums kyrkogård.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Bäckseda kyrkogård varierar beroende på ålder och
placering på kyrkogården. På den äldre delen närmast kyrkan, och
framförallt söder om den, förekommer ett flertal påkostade vårdar
över familjegravar från 1900-talets första hälft. Dessa är i flera fall
högresta och monumentala, samt försedda med grusbäddar, vilket
starkt präglar denna del av kyrkogården. Norr om kyrkan finns
ett antal gravvårdar ur den så kallade allmänna linjen från 1920-
, 30- och 40-talet. Platsen norr om kyrkan kan sägas vara typisk
för denna typ av grav som inte sågs som tillräckligt representabel
för att visas upp. I de nya kvarteren utanför gamla kyrkogården
finns endast moderna gravar, från 1983 och senare. Dessa präglas
av den tidens ideal med lågmälda familjegravvårdar med låga och
breda proportioner. Denna typ, karaktäristisk för hela 1900-talets
andra hälft, förekommer även på den äldre delen, inblandad med
de äldre vårdarna.

Vegetation
På gamla kyrkogården växer på insidan av östra muren en arkitektoniskt
effektfull trädlinje av hamlade lindar, troligen från tiden då
den nya kyrkan uppfördes efter branden. Förutom dessa växer på
utsidan på olika ställen runt gamla kyrkogården några äldre lönnar
och lindar. Här förekommer även ligusterhäckar. Den nya kyrkogårdsdelen
omgärdas av en trädkrans av lindar, inom den nya delen
avgränsas de olika delarna delvis av täta häckar av avenbok.

Gångsystem
På den gamla kyrkogården är gångsystemet välbevarat och finmaskigt
med en grusgång framför varje gravrad - något som sällan
finns kvar idag på landsortskyrkogårdarna. Gravraderna liksom
gångarna går i nordsydlig riktning. Undantaget är norr om kyrkan
där gången går runt kyrkobyggnaden och slutar i en stor öppen
gräsplan med gravrader utan anlagda gångar. På den yngre och
södra kyrkogården delar gångarna in området i olika rum, men
följer inte gravraderna.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning se pdf.

Kyrkogården är huvudsakligen uppdelad i två delar - en äldre del i
norr närmast kyrkan, och en yngre del söder om den gamla kyrkogården. Den
äldre delen kallas i denna rapport för område A, och
den yngre delen delas in område B - E, varav endast område B och
C är taget i bruk.

Område A
Allmän karaktär
Området omfattar bland annat den ursprungliga kyrkogården, med
utvidgning i söder från 1800-talets mitt och nordost vid 1800-talets
slut. Dessa är idag helt integrerade med de äldre delarna. Det är
öppet, väl omgärdat av en hamlad trädlinje i öster och andra äldre
träd i söder och väster. Gravarna ligger utmed nordsydliga gravlinjer
med de mest påkostade placerade söder och öster om kyrkan. Norr om kyrkan är gravraderna enklare, beroende på att det var
här allmänna linjen låg.

Gravvårdstyper
Området är kyrkogårdens äldre del med många välbevarade och
påkostade gravar, framförallt söder och öster om kyrkan. Det är
främst de stora högresta vårdarna som står för områdets karaktärsbärande
drag, men även de många gravarna med grusbäddar
och stenramar. Typisk är också kontrasten mellan dessa påkostade
gravar med titlar såsom advokaten, ryttmästaren, kyrkoherden etc. söder om kyrkan eller i närheten av koret, och de mindre och enklare
gravarna norr om långhuset som tidigare var område för den
allmänna linjen. Även med inblandning av modernare gravvårdar
skiljer sig karaktären tydligt. Den von Liewenska graven ligger även
här vilken är en påkostad grav över ett par med dotter som betytt
mycket för Bäckseda.
Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors från 1866, men dessutom
finns sju, möjligen nio, gravstenar av skiffer upplagda på
en stenmur bredvid huvudingången till kyrkan. De som är läsliga
innehåller dateringar från 1700-talet. Stenarna har legat på muren
sedan åtminstone 1940-talet då de beskrivs. Det finns även en
intressant samling vårdar tagna ur bruk bakom kyrkan, under en
enkel takkonstruktion, som härrör från 1899 och senare.

Område B
Allmän karaktär
Område B ligger väster om gamla kyrkogården och anlades 1979
med plats för minneslund och ytterligare ytor som ännu inte är
tagna i anspråk. Området skiljer sig tydligt från andra delar av
kyrkogården, genom ett helt fristående gångsystem med vinklar,
trappor och andra beläggnignar. Området ligger i en västersluttning,
och nylagda stenmurar med fogade gråstenar skapar oregelbundna
rum mellan gångarna och höjdskillnaderna. Område B saknar gravvårdar,
de som gravsatts här ligger i minneslund. Minneslunden
består av en blomsterrabatt med gräsmatta bakom och i fonden en
stenmur. Här finns även en ceremoniplats med ett stort rest träkors
på en stenlagd plats.

Område C
Allmän karaktär
Område C omfattar de tre kvadratiska kvarteren samt angränsade
sidoområden söder om gamla kyrkogården, vara endast det mittersta
kvarteret har tagits i bruk. Området hör till utvidgningen från 1979
och är tidsenligt utformat med störa sammanhållande gröna ytor av
gräs, med regelbundna gravrader och enhetliga gravvårdar. Området
är öppet till sin karaktär, men omgivet av en enhetlig trädkrans av
yngre lindar och en hög måbärshäck. De tre kvadratiska kvarteren
skiljs åt av grusade gångar, det mittersta ramas in av klippta avenbokshäckar. Parallellt
med den södra grusgången går även en gång
lagd med kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
Samtliga gravar är från 1980-talet eller senare. Den äldsta inskriptionen
är från 1983 vilket bör vara det år då området togs i bruk. Gravvårdarna är tidsenligt moderna med låga och breda proportioner. Antalet
titlar är som väntat få, en signalmästare förekommer
dock.

Område D och E
Område D och E hör ihop med utvidgningen från 1979 och har
ännu inte tagits i anspråk, utan står idag mest till förfogande för
kommande behov. Idag består de parkliknande ytor med trädplanteringar
av lind, björk och rönn och lönn samt några ekar. Kvarteren
är åtskiljda från övriga kyrkogården, framförallt område D. Samtidigt som de är väl åtskiljda och har en egen karaktär ingår
de som en del i helheten kring den moderna utvidgningen. De väl
avgränsade rummen och den egna karaktären är värdefulla drag i
detta sammanhang.