ILSTORPS KYRKA

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås vapenhuset. Ytterportens insida har lika utformning som dess yttersida men är gråmålad. Golvet är belagt med gult rektangulärt tegel, väggarna är vitputsade medan innertaket i trä är kassetterat och ådringsmålat. Ljusinsläppen utgörs av två mindre högt sittande spetsbågiga fönsteröppningar i väst- respektive östfasaden. Under fönstren är två äldre gravhällar fastklamrade. Det sydöstra hörnet är inklätt med gråmålade brädor. Här leder en smal trappa i trä upp till vapenhusets vind där kyrkklockan från 1653 hänger i en klockbock av furu. Rummet är i övrigt möblerat med bland annat sittbänk och skåp för förvaring. Ingången till kyrkorummet sker genom en stickbågigt avslutad dörr klädd med diagonalställd lackad pärlspont, mot kyrkorummet betsat i en rödare ton.

Långhusets utgörs av två travéer slagna med kryssvalv. Valvribborna med rektangulärt tvärsnitt och de spetsbågiga sköld- och gördelbågarna vilar på knippepilastrar med platta kragband. Valven är liksom de slätputsade väggarna vitkalkade. På väggen mot koret i öster finns större partier med frilagda medeltida kalkmålningar. Ett mindre frilagt parti återfinns under norra murens västra gördelbåge. I det sydvästra hörnets svickel, över orgelläktaren, finns en lucka till vinden. Golvet är belagt med brunbetsat och lackat brädgolv. De profilerade golvsocklarna i trä är bemålade i samma blågrå kulör som orgelläktaren och bänkkvarteren. Fönstren har sedan 2009 innerbågar av trä målade i en ljust grå kulör. Innerfönstren har två lufter med en liggande spröjs som följer ytterfönstrens korspostindelning. De djupa fönsternischerna är olika avslutade, i väster rundbågigt, i söder stickbågigt och i norr rakt med rundade hörn. Långhuset upptas förutom av orgelläktaren i väster till största del av de slutna bänkkvarteren på ömse sidor om mittgången. I det sydöstra hörnet återfinns predikstolen med baldakin.

Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge. Utformningen av golv, väggar, valv och fönster är densamma som i långhuset. Fönsternischerna är stickbågigt avslutade upptill. Ett flertal frilagda kalkmålningar återfinns i bland annat valvkapporna, på gördelbågen och på väggen mot långhuset. Koret domineras av den halvrunda altarringen och altaret med altaruppsats som står i den svagt spetsbågiga tribunbågen mot absiden.

Kalkmålningarna i korvalvet och på triumfbågeväggen frilades och konserverades 20022006. Det ornamentala måleriet på triumfbågeväggen fortsätter under långhusvalvets gördelbåge och är därmed utförda innan kyrkorummet valvslogs. I korvalvet finns tre målningsperioder. Den första är sannolikt samtida med valvslagningen och utgörs av enklare ornamentalt måleri, medan den sista utgörs av draperimålningar som tros ha tillkommit på 1600- eller 1700-talet. De figurativa framställningarna, som framställer Yttersta domen med Kristus, Jungfru Maria och Johannes döparen (östra valvkappan), Bartolomeus, Jakob den äldre, Johannes och Matteus eller Paulus (norra valvkappan) samt Petrus och Andreas (södra valvkappan) med respektive attribut, tros ha utförts runt år 1500 och har likheter med den så kallade Linderödsmästarens verk. Målningarna bedöms ha hög teknisk och konstnärlig kvalitet.

Golvnivån i absiden, som fungerar som sakristia, är liksom innanför altarringen ett steg högre än i långhus och kor. Golvbeläggningen är densamma. Väggarna och hjälmvalvet är slätputsade och vitkalkade. Östportens insida har samma utformning som yttersidan men är målad i en bruten vit kulör.

På kyrkvinden kan de oputsade gavlarnas murverk i munkförband beskådas. Långhusets och korets takstolar i ek är relativt välbevarade och troligen samtida med 1400-talets valvslagningar. I långhuset är de uppbyggda med högben, hanbjälkar och stödben, i vissa fall är bindbjälkarna bevarade. I koret finns saxsparrar endast i en av de sex takstolarna. I båda fallen förekommer varierande förstärkningar och infästningar.

Inredning och inventarier
Altaret anses vara samtida med altaruppsatsen från 1600-talet och utgörs av ett murat och vitputsat blockaltare med skiva och framstycke i svartmålat trä.

Altaruppsatsen i skulpterat trä av så kallad additionstyp med texter ur Christian IV:s bibel från 1589 tillverkades omkring år 1600. Upphovsmannen är okänd. Den höga predellan har ett centralt textfält med förgylld text på svart botten och volutvingar. Mittpartiet har tre texttavlor som flankeras av fyra karyatider som bär upp ett entablement samt volutvingar. Altaruppsatsen kröns av ett gavelmotiv med en central målning framställande Lammet med korsfanan. Den polykroma bemålningen domineras av svart, rött, grönt, gult och förgyllning.

Den halvrunda altarringen i ljust grå kulör är uppbyggd av svarvade balusterdockor med profilerad brunmålad överliggare. Knäfallet har en brunmålad sockel och är klätt med blågrönt ylletyg. Grindar finns på båda sidor längst i öster, där altarringen även ansluter till altaret med volutformade gavlar.

Predikstolen i polykromt bemålat trä från 1645 eller 1649 har fyrsidig korg vars hörn markeras av kolonnetter med tallrikskapitäl ståendes på volutformade konsoler med maskaroner. Sidorna pryds av tre av de fyra evangelisterna skulpterade med respektive attribut och ståendes i akantusornerade rundbågar. Den fjärde sidan är tom. Det profilerade överstycket har textfält, skurna ornament som äggstav och tandsnitt samt änglahuvuden vid korgens hörn. Färgsättningen domineras av rött, svart, blått, grönt och gult, och går igen i den åttasidiga baldakinen vars listverk är samkomponerat med korgens överstycke. Ljudtaket kröns av Christian IV:s och Fredrik III:s monogram (predikstolen tillverkades möjligen året efter att Christian IV hade avlidit 1648) och vapensköldar som flankeras av tureller. Den blåmålade undersidan vilar på små rödmålade konsoler och pryds av målade akantusslingor. Centralt finns en mindre åttasidig ram av brunmålade och förgyllda lister från vilken det hänger en vit duva. Baldakinen har inskriptionen HNDS, vilket står för Herr Niels Didriksen Sverchman, präst i Ilstorp och Björka vid tiden för predikstolens tillkomst, vars gravhäll nu står uppställd i vapenhuset.

Kyrkan saknar medeltida dopfunt och har av äldre beskrivningar att döma möjligen aldrig haft någon sådan. Sedan 1977 används kyrkans dopfat i mässing från 1696 tillsammans med ett underrede i ljust laserad ek, formgiven av träkonstnären Sigvard Nilsson vid Söwe-konst.

Den slutna bänkinredningen uppges i olika källor vara från 1600-talet, från 1885 års ombyggnader samt från 1920-talet. En tillkomsttid kring 1800-talets slut framstår som det mest sannolika. Bänkgavlarna är rektangulära och släta, medan dörrarna är uppbyggda med ramverk och en fyllning per dörr. Färgsättningen följer orgelläktarens och altarringens i blågrå kulör med vita fyllningar och röda profiler. Gavlar och dörrar avslutas upptill av en smal profilerad brunmålad list. Även ryggstöden, vars lutning ändrades 1932 för ökad komfort, är uppbyggda med ramverk och fyllningar. På bänkarna ligger sittdynor klädda med rött tyg.

Kyrkan har ingen orgel.

Kyrkklockan som hänger på vapenhusvinden är tillverkad 1653 eller 1673 i malm och pryds av textband och lister.

Över triumfbågen hänger ett bemålat triumfkrucifix vars datering är osäker. Kyrkan får enligt arkivuppgifter ett nytt triumfkrucifix på 1600-talet, men möjligen rör detta endast korset medan den lidande Kristusfiguren skulle kunna tillhöra ett tidigare triumfkrucifix från 1400-talet. Det grönmålade korset är försett med cirkulära ändplattor och överst på korsstammen hänger en tavla med texten IESUS NAZARAENUS IUDAEORUM i förgyllning.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas en offerstock tillverkad av en urholkad ekstam, de båda gravhällarna över Niels Didriksen Sverchman och dennes hustru Dorotea Hansdatter i vapenhuset samt en madonnaskulptur i trä som daterats till tidigt 1500-tal och numera förvaras på Historiska museet i Lund.

Kyrkans planform utgörs av långhus, lägre och smalare kor med halvrund absid i öster samt vapenhus i söder. De romanska murverken i rött hårdbränt tegel är murade i munkförband med åsstrukna fogar och vilar på en delvis synlig grundmur av fältsten. De senmedeltida nedre delarna av vapenhuset, som fungerar som utskjutande sockelvåning till påbyggnaden från 1885, är murade med tuktad och kluven gråsten. Absiden, också uppförd 1885, är annars den enda byggnadsdel som har markerad sockel i form av ett tunt påslag spritputs. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade frånsett absiden, korets östfasad och vapenhusets övre våning som alla är slätputsade. Långhus, kor och vapenhus har sadeltak avtäckta med rött enkupigt tegel medan absidens hjälmtak täcks av rödmålad enkelfalsad plåt med parallella tvärfalsar.

Långhuset har trappstegsgavlar med åtta steg i väster och öster, avtäckta med rött enkupigt tegel. Under takfoten löper en enkel takfotsgesims i form av två utkragande skift. I norra takfallet finns ett mindre korsspröjsat takfönster av järnplåt. Syd- och västfasaderna har vardera ett fönster medan norrfasaden har två, vilka utgörs av småspröjsade fyrluftsfönster med fyra rutor i de övre lufterna och sex i de nedre. Fönstren, som är tillverkade i trä och målade med mörkgrön linoljefärg, är rakt avslutade upptill och sitter i stickbågiga nischer, frånsett västfönstret där nischen är rundbågig. Solbänkarna är avtäckta med grönmålad plåt.

Korets trappstegsgavel i öster har sex steg avtäckta med rött enkupigt tegel och takfotsgesimsen har samma utformning som på långhuset. Fönstren, ett i söder och ett i norr, är placerade i stickbågiga nischer och har samma utformning som på långhuset men något större dimensioner.

Absidens fasader avslutas upptill men en enkel vitmålad takfotsbräda. Rakt i öster nås via två gjutna trappsteg en port av grönmålad stående fasspontpanel med trycke i smide. Porten är rakt avslutad och sitter i en svagt stickbågig nisch, över vilken det hänger en lykta i smide. I sydväst och nordväst återfinns två mindre spetsbågiga fönster i järn med vertikal spröjsning och vitkalkade solbänkar.

Vapenhusets trappstegsgavel i söder har sex steg avtäckta med rött enkupigt tegel. Kyrkans huvudentré utgörs av en pardörr vars dörrblad är försedda med sparkplåtar. I övrigt är utformningen inklusive trycket och överhängande lykta lika östentréns. Porten sitter i en spetsbågig perspektivportal i tre språng som i murlivet följs av en vulstformad list. Över detta löper två intryckta listband av vilka det övre är platt och det andra har sågtandsfris. Centralt i gavelröstet finns två spetsbågiga ljudöppningar med luckor av grönmålad liggande panel. Ljudöppningarnas spetsbågiga avslutningar accentueras av överliggande vulstformade lister och ovan dessa finns en rund blindering i två språng. Vid övergången mellan den spritputsade undervåningen och den slätputsade övervåningen finns på var sida om entrén svartmålade ankarjärn. Väst- och östfasaderna är identiskt utformade, med utskjutande spritputsad bottenvåning och slätputsad övervåning som vid takfoten avslutas med en enkel gesims med rundad profil. Ljudöppningar för klockan på vinden finns även här, vilka placerats i från murlivet utskjutande frontespiser vars gavlar har trappmotiv. I gavelröstet sitter en ljudöppning med samma utformning och omfattning som i sydfasaden. Under ljudöppningen finns ljusinsläpp till vapenhuset i form av två spetsbågiga järnfönster med en liggande spröjs och samma omfattning som ljudluckorna.

Ilstorps kyrka uppfördes troligen kring mitten av 1200-talet eller något senare som en romansk tegelkyrka med långhus samt lägre och smalare rakt avslutat kor i öster. Murverksundersökningar visar på vissa variationer i utformningen av dekorativa detaljer på långhus och kor, vilket kan tyda på att koret uppförts något tidigare än långhuset och då i anslutning till en på platsen redan befintlig kyrka, möjligen i trä. Murverken i munkförband av hårdbränt tegel med åsstrukna fogar var ursprungligen synliga, fasaderna tros ha putsats första gången i samband med tillkomsten av det senmedeltida vapenhuset i söder. Kring samma tid, troligen 1400-tal, slås långhus och kor med kryssvalv som pryds med kalkmålningar. Triumfbågen mellan långhus och kor hade försetts med kalkmålningar redan tidigare. Kyrkans taklag i ek är troligen samtida med valvslagningen.

På 1600-talet får kyrkan ny fast inredning i form av altaruppsats och predikstol med baldakin och ett triumfkrucifix vars kristusfigur möjligen härrör från ett tidigare krucifix från 1400-talet.

Den första dokumenterade ombyggnaden av Ilstorps kyrka sker 1885 efter ritningar av stadsarkitekten i Ystad, Peter Boisen. Vapenhusets övre del rivs och en ny påbyggnad vars nockhöjd når någon meter under långhusets adderas. Tidigare hade nockhöjden nått ungefär till långhusets takfot. Kyrkklockan, som tidigare hängt i en fristående klockstapel som nu rivs, flyttas till vapenhusets vind och frontespiser med ljudöppningar för klockringningen placeras på öst- och västfasaderna. Mot koret i öster uppförs en halvrund absid och i samband med detta rivs korets medeltida trappgavel och ersätts av en ny, utan de nischer som hade prytt det rivna gavelröstet. Enligt vissa sentida källor tas fler och större fönsteröppningar upp, men en uppmätningsritning från 1884 inför de planerade arbetena visar på samma fönsterstorlek och -typ i åtminstone syd- och västfasaderna. Möjligen tillkommer fler fönster i norra fasaden, medan de förutnämnda bör ha tillkommit tidigare under 1800-talet. Troligen är det samma fönster som ännu finns bevarade, men med senare beslag. Decenniet senare, 1893, uppförs orgelläktaren i långhusets västra del.

1921 genomgår kyrkan en in- och utvändig renovering samtidigt som en ny värmeugn installeras och mindre förändringar sker, bland annat byts altarringens klädsel ut. Bänkinredningen förändras för ökad komfort 1932 efter Kungliga Byggnadsstyrelsens förslag från 1922, då församlingens förslag på helt ny bänkinredning hade avslagits.
1952 upprättar domkyrkoarkitekt Eiler Græbe ett förslag för elektrisk belysning och värmeanläggning. Tre år senare återfår altaruppsats, predikstol och triumfkrucifix sina ursprungliga färgsättningar i och med en konservering utförd av konservator Osvald Owald. Arkitekt Torsten Leon-Nilson upprättar 1960 ett förslag till invändig restaurering som bland annat medför målning av väggar och bänkinredning samt ny dörr mellan vapenhus och långhus. 1977 tillkommer kyrkans nuvarande dopfunt. Vid en exteriör renovering 1983 putsas fasaderna med Serponit ädelputs. 1996 utförs liknande åtgärder med hydrauliskt kalkburk medan snickerier målas med Beckers renässans oljefärg. Åren dessförinnan, 199295, hade konservering av altaruppsatsen med bland annat framtagning av äldre texttavlor, genomförts av konservator Åsa Sandberg.

2002 byts delar av takteglet, till stor del nockpannor, ut. Vid en invändig renovering samma år påträffas medeltida kalkmålningar i valven. Fram till sommaren 2006 utförs undersökning, friläggning och konservering av målningar kring triumfbågen och i korvalvet av konservator Magnus Wihlborg. 2009 förses kyrkans sex träfönster med innerbågar ritade av arkitekt Mats Edström (de redan befintliga innerbågarna i långhusets västra fönster ersätts). Korets och långhusets södra fönster förses med solskyddsfilm för att skydda den känsliga fasta inredningen i trä. I samband med detta utförs mindre trälagningar i ytterbågarna och den blå-gröna latexfärg som tillkommit cirka fem år tidigare avlägsnas till förmån för en återgång till kromoxidgrön oljefärg som använts sedan åtminstone senare delen av 1900-talet. 2014 restaureras exteriören och vapenhusets övre våning som tidigare varit målad med plastfärg avfärgas med kalkfärg. 2017 påträffas svamppåväxt i vapenhusets golv som efter undersökningar visar sig vara ofarlig men leder till partiella lagningar av golvet och dräneringsarbeten.