Fågelfors Kyrka

I mitten av 1700-talet anlades ett järnbruk i Fågelfors, vilket med¬förde en inflyttning till orten och ett uppsving för närings¬livet. I slutet av 1800-talet gjorde de större järnbrukens stordrifts-fördelar det svårt för de mindre bruken att konkurrera. Detta påverkade även bruket i Fågelfors och i början av 1880-talet lades produk¬tionen om till byggnads¬snickeri och grunden till en ny livskraftig industri hade lagts, monteringsfärdiga hus. Denna utveckling har gjort att Fågelfors består av ett äldre brukssamhälle, vilket strax efter omläggningen till träindustri fick en kyrka och med denna så småningom också ett kyrksamhälle.
Brukets tillkomst är grunden till att Fågelfors bildat egen försam¬ling och genom detta också grunden till att kyrkan uppförs. Under 1700-talet tillhörde Fågelfors Högsby församling och när bruket kom i mitten av århundradet, medförde det en inflyttning till orten och med det en, under 1800 talet, ökade folkmängd. Denna ökning av folkmängden är generell för riket men då Fågelfors även har hjälp av industrialiseringen av orten kan man anta att ökningen här blev ytterligare påtaglig. Att det i början av 1860-talet framförs önskemål om att bilda egen församling springer troligtvis ur kombinationen av en ökande folkmängd, att Högsby är en till ytan stor församling vilket gör att många församlings¬bor har lång väg till kyrkan och, inte minst, att den livskraftiga indu¬strin gör det ekonomiskt möjligt. Denna önskan leder fram till att Fågelfors församling 1885, samma år som kyrkan invigs, avsön¬dras från Högsby församling. Genom att den egna församlingen framförallt möjliggjorts av brukets tillkomst har kyrkan ett symbol¬värde som manifestation av bygden som en enhet. Ett symbol¬värde som även innefattar bruket som samlande och drivande faktor. 1889 blev Fågelfors egen kommun och även här spelade bruket en central roll då det framförallt var dess ägare J.M. Ekströmer som gjorde skrivelser och drev frågan.
Den ovan skisserade utvecklingen gör att kyrkan som sådan inte, vilket ofta är fallet med kyrkobyggnader, har givit fysisk gestalt av kontinuitet och tradition tillbaka till medeltiden utan snarare ensymbol för industrialismens intåg på den svenska landsbygden. Den förändring som sker i Fågelfors tar sin början med järn¬bruket. Men kyrkan representerar inte bara förändringen som skedde i Fågelfors utan är samtidigt en del av den förändring som sker i Sverige då ett stort antal bruksorter växer upp i landet i vilka det så gott som regel¬mässigt uppförs en kyrka. Genom detta är kyrkan en del av en utveckling som sker i landet och har därigenom även ett samhällshistoriskt värde.
Fågelfors kyrka uppfördes av byggmästare Karl Petersson från Mönsterås efter ritningar av F.G.A. Dahl upprättade 1882 och invigningen skedde i oktober 1885. Kyrkan är en stenkyrka med torn och smalare tresidigt kor, utförd i en medeltida historiseran¬de blandstil till vilken framförallt romaniken fått låna sitt uttryck.
Vid tiden för uppförandet av kyrkan var H. Zettervall överinten¬dent vid Överintendent¬ämbetet vilket var den myndighet som mellan 1810 och 1918 (då det omvandlades till byggnadsstyrel-sen) ansvarade för det offentliga byggnadsväsendet i Sverige och granskade och godkände alla ritningar till Svenska kyrkans kyrkobyggnader. Zettervall kan ses som nygotikens främste före¬trädare i Sverige, ett faktum som har satt sin prägel på många kyrkor byggda vid tiden. År 1887 ger Zettervall ut skriften All¬männa anvisningar rörande kyrko¬byggnader i vilken han ställer upp riktlinjer för och utvecklar sin syn på kyrkobyggan¬det. Hans grundinställning var att en kyrka skulle från grunden till alla dess minsta delar ega karakteren af ett Guds hus, den måste vara litur¬gisk från början till slut och icke blott erbjuda det nödiga rummet för de sär¬skil-da gudstjensthandlingarna utan äfven i sig innesluta uttrycken för den samma. I detta vänder han sig bl.a. mot de enkla klassicistiska tegnerladorna och andra kyrkor där arkitektu¬ren formats efter en mer väckelseinriktad liturgi. Enligt Zettervall skall en kyrka visa sin funk¬tion både genom sin form och sitt läge och för detta, menar han, är gotiken den lämpliga¬ste stilriktningen. Han menar bland annat att kyrkan skall ha ett domi¬ne¬rande läge, att altaret skall vara upphöjt och ligga i absiden, att även koret skall vara upphöjt och innehålla en av¬skild plats för prästen och att fönstren skall gärna ha glas¬målningaroch placeras högt så att de bara fungerar som ljusinsläpp.
Flera av Zettervalls idéer om kyrkobyggandet återfinns i Fågelfors kyrka. Åt norr och öster sluttar marken från kyrkan vilket ger den en något upphöjd placering i en förhållandevis flack omgivning. Denna kyrkans dominerande placering understryks av att kyrkan i öster gränsar mot Lilla Klobesjön. Fönstren i kyrkan är högt placerade och i öster finns en absid. Ursprung¬li-gen var sakristian placerad i absiden och ett högt skrank löpte i nedre delen av tribun¬bågen och skiljde den från koret, en lösning som Zettervall inte förordade utan såg som en nödlös-ning men som även återfinns i grannförsamlingen Fagerhults kyrka vilken stod klar 1894. För-utom just lösningen med sakristia i absiden är Fågelforskyrkas likhet med den 1884-85 renoverade kyrkan i Högsby påfallande. Detta särskilt då det gäller exteriören där man, istället för den av Zettervall förordade nygotiken, valt att använda sig av en arkitektonisk utformning som har romaniken som förebild. Det är möjligt att detta hänger samman med att ritningarna till kyrkan gjordes 1882 vilket var det år Zettervall tillträdde överintendentposten och att han därmed inte hunnit sätta så stark prägel på ämbetsverket än. Utform¬ning¬en har sannolikt även påverkats av C.G. Brunius som i flera år var sin tids starkaste röst i fråga om kyrklig arkitektur. Brunius var även han en stark förespråkare av det sena 1800-talets historiserande medeltids¬stilar men han menade att det var omgivningarna som borde avgöra om det var den tyngre rund¬bågi¬ga eller den lättare spetsbågiga stilen som skulle användas, d.v.s. gotiken eller romaniken. Ett ännu mer direkt inflytande över utformningen har naturligtvis kyrkans arkitekt Gustav Dahl haft. Dahl hade tidigare gjort ett förslag till omändring av Högsby kyrka, ett förslag därkyrkan är utformad som en romansk basilika med brett västtorn, högt mittskepp med lägre sidoskepp och romanska rundbågsfönster. Detta gör att det ligger nära till hands att anta att det just är Dahls formspråk som fått slå igenom i ut¬form¬ningen av Fågelfors kyrka, även om det är tydligt att Dahl är barn av sin tid.
1939 restaurerades Kyrkan efter ritningar av arkitekt Arre Essén i Västervik. Esséns renovering innefattade igenmurning av tribun¬bågen liksom av fönstret vid predikstolen; ny, klassicerande inram¬ning av altartavlan, byte av nummertavlorna mot enklare, inklädning av altarringen med masonit, ommålning av kyrkorum och inredning i ljusa kulörer. Troligen var det i samband med denna som predikstolens korg täcktes med släta fyllningar med målade motiv.
Flera av dessa åtgärder återställdes vid nästkommande renove¬ring vilken genomfördes 1963-64 under ledning av byggmästare Ståhl, Rockneby efter ritningar av arkitekt Gösta Gerdsiö, Kalmar. Vid denna renovering återställdes tribunbåge, altarrundel och predikstol och de ursprungliga nummertavlorna renoveras och placeras åter i kyrkorummet. Då den ursprungliga inramning¬en av altartavlan inte längre fanns bevarad tillverkades en ny i stil med den ursprungliga, ny läktartrappa byggdes och de bakersta bänkarna togs bort. Förutom detta gjordes en tillbyggnad mot kyrkans norra långsida i vilken sakristia, pannrum och samlings-rum inrymdes. Denna sistnämnda förändring påverkade även det befintliga kyrko¬rummet då absiden där sakristian tidigare lågfrilades och altarring och altaruppsats gjordes fristående. Även i den bakre delen av kyrkan gjordes förändringar genom att läkta¬ren underbyggdes och i de nya utrymmena infogades kapprum, toalett och förrådsutrymme. Samtidigt höjdes bjälklaget i vapen¬huset så att fönstret ovan västportalen helt hamnade i vapenhu¬set och läktartrapporna togs bort. Vapenhusets läktartrappor er¬sattes av en trappa från långhuset via läktaren till tornet. Denna renovering är den som idag är mest påtaglig.
1996 var det dags för nästa större renovering då läktarunder¬bygg¬naden byggdes om så att man fick större uppehållsrum, förråds och städutrymme samt lättillgänglig toalett. Vid denna reno¬vering genomfördes även en ommålning av interiören då tak väggar, bänkinredning, fönstersmygar, pelare, balkar, fönster och dörrar målades om. Den tidigare färgsättningen togs som utgångs¬punkt vid sammansättningen av det nya färgprogrammet.
Sammanfattningsvis kan sägas att den första renoveringen var en förhållandevis genom-gripande omgestaltning av kyrkorummet mot en mer klassicistisk utformning. De förändring¬ar som gjordes kom dock att i princip utplånas till förmån för en återgång till kyr¬kans ur¬sprung-liga utformning vid nästa renovering till vilken ritning¬arna gjordes av Gösta Gerdsiö. Men denna renovering nöjde sig inte med att återställa kyrkan utan gjorde även ett par egna tillägg i form av en utbyggnad i norr (vilket även kom att påverka korets utform¬ning), en ombyggnad av vapenhuset och en underbyggnad av läktaren. Det är fram¬förallt dessa föränd¬ringar som möter oss i dagens kyrka. Den renovering som kom att följa därnäst modifierade den redan gjorda läktarunderbygg¬na¬den och innefattade interiör ommålning där de befintliga kulö¬rerna togs som utgångspunkt vid färgsättningen. Detta gör att den kyrka som möter oss idag i huvudsak har sin ursprungligautformning och att de tillägg och förändringar som gjorts i princip härstammar från restaureringen 1963-64 och är ritade av arkitekt Gerdsiö.