BRUNNBY KYRKA

Kyrkogården äldsta del är belägen kring kyrkan. De första kända utvidgningarna av kyrkogården sker mot öster 1838 och 1869. Den tredje utvidgningen görs mot väster och sydväst 1912. Det nya området planläggs av den danske landskapsarkitekten Edvard Glaesel. Nästa utvidgning utförs 1960 efter ritningar av Per Friberg. Detta område är indelat i sex kvarter med stramt ordnade gravplatser i diagonala rader. Minneslund på det nya området invigs 1978 och öster om kyrkan finns en relativt nyanlagd askgravlund anordnad på en äldre gravplats. Kyrkogården är mycket välvårdad med många och tätt liggande gravplatser, bevarade gravräcken, stenramar och fina planteringar särskilt på den gamla kyrkogårdsdelen där gravplatserna ligger tätt och nära kyrkan med slingrande gångstråk. Längs yttermurarna mot söder och norr står en hel del äldre gravvårdar och järnkors uppställda. Många av gravstenarna på den gamla kyrkogården tillhör sjömän, kaptener och andra som på något sätt mist livet till havs. En av kyrkogårdens främsta minnesmärke är vården över kustvakten Emanuel Andersson som i svårt väder lyckades rädda 6 man från ett isflak 1942 genom att ensam ro ut och bärga männen i hög sjö. Emanuel Andersson frös själv ihjäl innan hjälpen nådde fram. En av de mer utmärkande gravstenarna är sjökapten Bengt Johnssons gravsten av röd granit huggen i nationalromantisk stil med dekor i relief i form av ett vikingaskepp i hög sjö. På kyrkogården är också den kända textilkkonstnär Barbro Nilsson begravd.

Byggnader på kyrkogården
I södra gränslinjen till gamla kyrkogårdsdelen finns en byggnad vilken redan 1682 finns omnämnd som tiondeladan. Byggnaden är en våning hög och uppbyggd av kluven eller grovt huggen sten med gavelsidor, öppningar och listverk av tegel. Fasaderna är putsade och kalkvittade samt taket är ett sadeltak av tegel. Den västra delen är den äldsta och har förmodligen fungerat som stiglucka. Denna del har en bred inkörsport med breda rundbågiga valvöppningar. Portgången är öppen till nock invändigt och längs östra sidan finns en murad bänk. Sannolikt har portgången varit försedd med ett loft eller övre våning ursprungligen och kanske använts för lagring av tiondet. I södra fasaden väster om porten finns en murnisch vilken tolkas som ursprunglig. Murnischer av detta slag är också vanliga i stigluckor men då oftast i själva portgången. Öster om portbyggnaden finns ett kvadratiskt rum, tiondeboden, vilken tros vara en senare byggnadsdel. År 1866 byggdes det Gyllenstiernska gravkoret vid tiondebodens östra sida av Krapperups dåvarande ägare. År 1918 byggdes en ny nedgång till gravvalvet och en förhall mot gamla kyrkogården. En kraftig plåtbeslagen port leder in till gravkoret från söder och på norra sidan finns en smalare rundbågig dörröppning. Gravkoret är ännu i privat ägo.

Ett gravkapell byggdes 1938 öster om den gamla kyrkogårdens södra begränsningslinje. Kapellet ritades av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin och är en putsad vitmålad byggnad på hög sockel med sadeltak av tegel och spetsbågiga fönster- och dörromfattningar. 1980 byggdes en ny personalbyggnad samt byggnader för förråd och maskiner öster om begravningskapellet. Byggnaderna utgörs av låga längor, putsade och vitmålade med sadeltak av rött tegel som bildar en U-form med innergård öppen mot väster.

Se även beskrivning av Brunnby kyrkomiljö under Miljöer.

Vård- och underhållsplan för Brunnby kyrka, Caroline Ranby, Wikerstål arkitekter 2005.
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Kyrkor och herravälde, från kristnade till sockenbildning i Skåne, Mats Anglert 1995.
Kullahalvön, mellan istid och kommunreformer, del 2 av Höganäs historia, red. Henrik Ranby 2013.
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2008.