Kyrkomiljön
Edestads kyrka ligger strax nordost om Ronneby invid landsvägen mot Johannishus. Fornlämningar i form av bland annat gravrösen, gravfält och skeppssättningar tyder precis som i angränsande Hjortsberga socken, till vilken Edestad länge var annexförsamling, på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i området. På platsen för kyrkan finns en offerkälla som sannolikt brukats sedan förhistorisk tid och under medeltiden var ett Blekinges mest välbesökta vallfartsmål, särskilt kring midsommartid. Traditionen levde trots reformationen vidare långt in på 1700-talet.
Socknen sträcker sig i en smal sträng ner mot kusten men består till lejonparten av småbruten skogsmark som odlats upp kring Edestadsån. Av den gamla gårdstomten för Edestads kyrkby, som var belägen på andra sidan ån några hundra meter norr om kyrkan, finns idag inga synliga spår, även om nuvarande Edestads gård synes ligga nära en av gårdarnas placering. Vid skiftet 1827 bestod byn av fem gårdar varav tre låg under Johannishus gods. Efter anläggningen av Blekingska kustbanan i slutet av 1800-talet etablerades bebyggelsen istället kring stationen som uppfördes en halv kilometer öster om kyrkan. Järnvägen passerar ännu direkt norr om kyrkogården och är på så vis ett påtagligt inslag i kyrkans närmiljö, som i övrigt präglas av klockstapeln med anor från 1500-talet och före detta folkskola och församlingshem som idag är konstnärshem med trädgård och skulpturpark.
Området Johannishus m.m. [K 11] utgör riksintresse för kulturmiljövården.
Kyrkogård
Den äldsta kända beskrivningen av Edestads kyrkogård är från 1665, då den anges vara omgärdad av en stenmur med tre luckhus. Den första avbildningen av kyrkogårdens utbredning är på enskifteskartan från 1825, där den utgör en oregelbunden rektangel i kyrkans direkta närhet som i stort sannolikt motsvarar en medeltida utbredning. På kartan syns två luckhus, dels rakt söder om kyrkans huvudentré i vapenhuset, dels i väster.
I samband med framdragningen av järnvägen direkt norr om kyrkogården i slutet av 1880-talet rivs norra delen av bogårdsmuren och materialet ska ha använts i uppbyggandet av banvallen. Den första utvidgningen av kyrkogården sker 189394, öster om den väg som ännu skiljer de båda kyrkogårdsdelarna åt men som då ledde till den gamla bytomten i norr på andra sidan banvallen och ån. Den nya kyrkogårdens
gångsystem fick en symmetrisk uppbyggnad strukturerad kring en central rundel. 1927 sker ytterligare en utvidgning åt öster genom att en mindre markyta som tidigare fungerat som skolträdgård inkorporeras i kyrkogården. Ett av luckhusen som flyttats hit redan 1899 kom på så vis att åter hamna på kyrkogården. 193940 uppförs ett bårhus efter ritningar av Tore Bälter. Vid mitten 1970-talet tillkommer gamla kyrkogårdens avgränsning med kedjor i pollare och kring samma tid anläggs ett kvarter för urngravar i nya kyrkogårdens sydöstra hörn. Minneslund anläggs på gamla kyrkogården under 1990-talet och 1995 byggs en ny ekonomibyggnad vid parkeringen i väster. 2012 såldes Edestads församlingshem och 2015 rustades offerkällan upp. Vid inventeringen av kyrkoanläggningen i april 2020 pågick omgestaltning av nya
kyrkogårdens centralt belägna rundel, bland annat genom resandet av ett skulpturalt verk i plåt.
Såväl gamla som nya kyrkogården omgärdas idag av en ofullständig trädkrans av äldre högresta lövträd, främst lind men även lönn och alm. Utmed gamla kyrkogårdens västra och nya kyrkogårdens östra gränser finns kallmurar av fältsten, medan gamla kyrkogård i söder och öster avgränsas med kättingar i granitpollare. Utmed övriga gränser växer häckar av hagtorn med inslag av lind och lönn som avknoppats från trädkransen. I norr har en tujahäck nyligen tagits ned. Huvudingången söder om kyrkans entré i vapenhuset har en pargrind i gjutjärn som bär inskriptionen EDESTAD 1865. Grindarna hänger i stolpar av granit. Ingångar finns på gamla delen även i väster och öster och på nya delen i väster och söder. Samtliga grindar är av smide och hänger i granitstolpar. Västra ingången till gamla kyrkogården har enkelgrind medan övriga utgörs av pargrindar.
Kyrkogården bevarar få gravvårdar äldre än 1900, men förekomsten av högre gravstenar typiska för denna tid förekommer ändå i relativt stor utsträckning, främst på gamla kyrkogården och på nya kyrkogårdens södra del. Ett fåtal äldre järnkors och ett i trä tillhör också de äldre vårdarna. I övrigt dominerar lägre hållna gravvårdar av så kallad portföljtyp med inslag av liggande stenar typiska för 1900-talets senare decennier. Vid tiden för de båda utvidgningarna i öster förefaller kyrkogården i sin helhet varit grusad med ramar av sten eller gjuten betong som den vanligaste infattningen av gravplatserna. Denna karaktär finns ännu bevarad på gamla kyrkogården väster och öster om kyrkan, men framförallt på nya kyrkogårdens södra och östra delar. Lågt klippta infattningshäckar av buxbom förekommer i enstaka fall. Övriga ytor har såtts igen med gräs men i vissa fall har stenramar ändå bevarats. Städsegrön växtlighet förekommer på ett mindre antal gravar i form av exempelvis en, cypress, tuja och rhododendron. Perenner som kärleksört, ormbunkar och hjärtbergenia växer på flera gravar, medan de vanligaste utplanteringsväxterna är ljung och silverek. Minneslunden på gamla kyrkogården norr om sakristian i anslutning till offerkällan inramas av rygghäckar och är gestaltad med en minnessten, sittbänk och ljusbärare. Området har nyligen genomgått förändringar, bland annat genom att tujahäcken i norr tagits ner, offerkällan har försetts med staket i svart smide och minneslundens tidigare gatstensbelagda markytor har lagts om med grus infattade av storgatsten.
Byggnader på kyrkogården
Norr om nya kyrkogårdens centrala rundel står ett bårhus som sedan 1970-talet används som redskapsbod. Byggnaden har rektangulär planform, spritputsade och vitkalkade fasader med slätputsade hörnlisener och dörromfattning samt sadeltak avtäckt med enkupigt rött lertegel. På norrgaveln finns en ljusgrå pardörr i ramverkskonstruktion med tre fyllningar i varje dörrblad. Gavelröstena pryds av vardera tre
ventilationshål formade som latinska kors. Norr- och sydfasaderna är dekorerade med slätputsade försänkningar i form av latinska kors som avfärgats i rött. Bårhuset uppfördes 193940 efter ritningar av Tore Bälter. På Hjortsberga kyrkogård finns ett närmast identiskt bårhus som måste ha uppförts efter samma ritningar.
I nordöstra delen av nya kyrkogården står det tidigare luckhus som flyttades hit 1899 och möjligen är ett av de luckhus som nämns redan 1665. Den lilla timmerbyggnaden är klädd med rödslammad stående locklistpanel och har vitmålade fönster och knutar. Det flacka sadeltaket är avtäckt med rött enkupigt tegel.
Den tjärade klockstapeln som står på andra sidan landsvägen är uppförd i skiftesverksteknik i ek och furu. Grundplanen är kvadratisk med inåtlutande sidor klädda med liggande panel på förvandring. Taket utgörs av korsade sadeltak med en smal oktagonal spira i korsmitten, vilka även dessa är avtäckta med panel på förvandring medan gavlarna är klädda med stående panel. Gavelröstena och spiran kröns av stolpar med
övre delar i smide som på spiran är utformad som en tupp och i övrigt som små kors. Vindskivorna är utformade likt drakar med vågformad kropp, dock har endast en vindskiva bevarat drakhuvud. Invändigt har den nedre våningen med stampat jordgolv hög takhöjd medan klockvåningen är lägre och upptas av klockbocken i ek och furu. Elektrisk belysning finns och några av ljudluckorna är automatiserade. Klockstapeln anges ofta ha senmedeltida anor och därmed vara stilbildande i trakten som Blekinges äldsta klockstapel. Till samma grupp hör staplarna i Asarum, Backaryd och Hjortsberga, alla omnämnda 1665 och senare delvis ombyggda. Uppgiften om Edestads klockstapels höga ålder tycks av källmaterialet att döma gå tillbaka på att William Andersson vid en inventering för Sveriges kyrkor 1915 tolkat en inskription i gavelröstet som årtalet 1511, trots att Andersson medger att inskriptionen också kan tydas som initialer (exempelvis AHBL) och resonerar kring en möjlig koppling till en större reparation 1665. Att klockstapeln har gamla anor tycks emellertid kunna klarläggas på annat sätt, men i vilken omfattning den består av ursprungligt material eller har byggts om efter en tidigare förlaga är oklart. Enligt Sveriges kyrkor ska exempelvis det gamla timret efter en reparation 1707 använts till att bygga ett kyrkstall, en uppgift som i underhållsplanen tolkas som att allt timmer byttes ut, men som sannolikt lika gärna skulle kunna avse en äldre panel. 1924 tjäras den om och stenfoten putsas med cementbruk. Ny klockringning installeras av M & O Ohlsson i Ystad. 1955 restaureras de äldre vindskivorna.
Källor och litteratur
Edestads kyrka Underhållsplan (2007-12-14), Ponnert Arkitekter AB, Degeberga/Lund.
Edestads kyrkogård Vård- och underhållsplan (2017), Ankdammen Konsult, Karlskrona.
Andersson, W. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad, Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen, 1932.
Ullén, M. (red.). Blekinge Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2002.
Tuulse, A. (red.). Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Band V, En konsthistorisk översikt, Stockholm: Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag, 1961.
Erika Martin arkitekter AB. Referensprojekt i urval: http://www.erikamartinark.se/?page_id=115, hämtad 2020-06-29
Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/search.html, hämtad 2020-06-29.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/48e587ba-1018-
491a-a348-bff0ae961d40?noZoom=true, hämtad 2020-06-29.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
