Arkeologisk undersökning, Kumla, Danmarks socken, Uppland 2004

A 987, stolphål, i plan före undersökning, foto från söder

Senhösten 2004 utförde Upplandsmuseet en arkeologisk undersökning av en bosättning i närheten av Kumla i Danmarks socken. Orsaken var att fornlämningen låg inom ett område som skulle tas i anspråk för industriändamål. Vid en första anblick fanns många likheter med andra bosättningar i Uppsalatrakten.

En stor andel av lämningarna kunde knytas till hus, medan spår av andra verksamheter var fåtaliga utöver härdar och en brunn. Bosättningen kunde avgränsas i alla riktningar utom österut, där den anslöt till en trädbevuxen backe, som inte skulle beröras av utbyggnaden. Lämningar av nio hus av olika storlek och konstruktion identifierades. Sex av husen var treskeppiga och de tre övriga var mindre s.k. hörnstolpshus. Troligen har fem hus innehållit bostad på grund av sin storlek och att döma av fyndens karaktär. Därtill har dessa hus i varierad omfattning även inrymt ekonomiutrymmen. De mindre husen har enbart haft ekonomifunktioner. Bosättningens datering ligger mellan äldre romersk järnålder och början av folkvandringstid. Något udda jämfört med många andra bosättningar från samma tid är dock att husen var utspridda och hade få spår av ombyggnader eller överlagringar. Bebyggelsen har troligen utgjort en eller tidvis två gårdar. Fynd av ben från bosättningen tyder på att den vanligaste arten tamdjur utgjordes av får eller get. För bosättningar i Mälarlandskapen från äldre järnålder är detta avvikande jämfört med förhärskande uppfattning enligt vilken nötboskap hittills ansetts vara den vanligaste slaget av tamdjur. Detta kan dessutom ha satt sin prägel på bebyggelsen, eftersom troliga ekonomiutrymmen i husen var mindre jämfört med andra bosättningar från samma tid i omgivningen. En indirekt konsekvens av att nötboskapen var fåtalig är att åkermarken enbart kunde gödslas i liten utsträckning. Bebyggelsen har troligen ingått i en grupp spridda gårdar från samma tid, att döma av andra undersökningar i omgivningen. Avvikelsen i sammansättningen av boskapen kan ses som en indikation på en samverkan mellan gårdarna som kompensation för exempelvis en mindre jordbruksproduktion. Detta kan också ha skett inom ramen för ett hierarkiskt system.