Allmän karaktär
Svenarums kyrkogård är en traditionell landskyrkogård omgiven
av kallmurar och trädkrans. Planformen är närmast trapetsoid med
kyrkan belägen i den norra hälften. Kyrkan delar av kyrkogården
i en nordlig och en sydlig del, den senare i sin tur delad i två delar
genom mittgången. Dessa delar benämns här A-D och kvarteret
i direkt anslutning till kyrkan för E. Ännu efter omläggningen på
1940-talet var det så att invånarna i socknens norra del föredrog
motsvarande sida av kyrkogården och de i söder den södra. Den
övergripande karaktären är den av efterkrigstiden, genom de raka
raderna av främst låga vårdar med rygghäckar. Av stor betydelse
för upplevelsen av kyrkogården är det Stedtska gravkoret sydväst
om tornet. Nordväst om detta står en redskapsbod, vilken skjuter
ut från kyrkogården.
Omgärdning
Kyrkogården omges av en drygt 1 meter hög och 1-1.5 meter bred
kallmur. Kyrkogårdens marknivå ligger dock högre p.g.a. uppfyllning.
I norra delen bildar muren stödmur. Muren är lagd av stora
markblock av främst granit, i söder och öster med ett stort inslag av
finare råa hällar som särskilt brukats till de övre delarna. Däremellan
är skolsten. Ett block vid östra ingången har årtalet 1852 inhugget,
vilket torde kunna gälla som en ungefärlig datering för stora delar av
muren. Direkt öster om södra ingången är några trappsteg av granit
invid muren. Vilka skall ha brukats för att lyfta lik af själspillingar
över. På murkrönet växer mossor, sedum och ormbunkar.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. Den östra är belägen mitt för koret
och den södra mitt för sydporten. Båda har smidda pargrindar med
lås, sannolikt från 1852. Samma datering torde gälla för de murade
och spritputsade grindstolparna. Dessa är vitmålade och kröns av
fl acka tälttak med täckning av järnplåt och klot. I väster fi nns en
smärre ingång mellan två resta naturhällar. Den enkla spjälgrinden
i smide är numera avkrokad och lutad mot utsidan av muren. En
stig leder ned till Västergården.
Vegetation
Kyrkogården omges på alla sidor utom den södra av en trädkrans av
lönn, i öster stående utanför muren och mestadels äldre. I nordvästra
hörnet fi nns inslag av björk. Gravraderna har rygghäckar av måbär,
i vilka med jämna mellanrum nyligen planterats prydnadsträd. I
anslutning till gångarna kring kyrkan växer fristående cypresser. I
kvarter D växer tre gamla björkar och en stor äldre björk centralt
i kvarter A. På den triangulära ytan öster om koret är tre rabatter
arrangerade. Dessa består av låga buskar med bl.a. idegran och rhododendron.
I spetsen vid östra grinden växer ett litet sorgeträd.
Gångsystem
Kyrkogården binds samman av raka grusgångar som avgränsar
kvarteren. Kring kyrkan bildar gångarna en romb från vars spetsar
framför nord- och sydport, gångar skjuter ut. Till de stora gångarna
ansluter de små gångar som löper längs med kyrkogårdsmurarna.
Gången från södra ingången till västporten är sedan 2005 belagd
med marksten av betong, s.k. munksten. De tidigare små grusgångarna
inom kvarteren är idag igenlagda med undantag för gången
kring urnlunden.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravvårdar från tre århundraden. De
äldsta har samlats invid gravkoret. I närheten av koret och längs
mittgången fi nns några påkostade vårdar från 1800- och tidigt
1900-tal. Det rör sig om tumbor respektive resliga obelisker och
bautastenar. Båda sistnämnda är typiska representanter för det förra
sekelskiftets gravkultur. Det främsta materialet är granit, vanligen
svart eller grå. I övrigt är det låga gravvårdstyper från följande 1900-
talet som dominerar. De äldre är vanligen utbredda familjegravar
som haft grusbädd. De kvarlämnade, påkostade gavelstyckena ser
ofta stympade ut sedan grusbädden avlägsnats. De enklare vårdarna
har ofta en klassiserande form med tempelgavel. Under efterkrigs-
tiden blir vårdarna allt enklare och enhetliga. Den grå graniten blir
vanligare än den svarta. Man har talat om katalogvårdar p.g.a.
det begränsade antalet producenter och kataloger. Alla kvarteren
är uppblandade med vårdar från sen tid. Dessa följer i regel efterkrigstidens
mönster. Bland äldre vårdar är titlar vanligt förekommande.
Gårdsnamn används fl itigt ännu idag. Ett litet antal mycket
småskaliga vårdar från tidigt 1900-tal fi nns bevarade, vilka kan till
viss del kan knytas till den s.k. allmänna linjen, kostnadsfria gravar
i kronologisk ordning.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Med kvarter A och B avses kvarteren på södra delen av kyrkogården.
A är det västra och B det östra. Båda har en trapetsoid form. Till B
räknas även en gravrad längs med östra kyrkogårdsmuren, avskild
med en grusgång. Kvarteren består av nord-sydliga dubbla gravrader
med rygghäckar. I B följer raderna formen på kvarteret. Vanligaste
gravvården är en låg s.k. katalogvård från efterkrigstiden. Några
äldre gravar i anslutning till gången mellan kvarteren och närmare
kyrkan utmärker sig dock. De en gång vanliga grusbäddarna och
inre grusgångarna är nu ersatta av en sammanhängande gräsmatta.
Direkt söder om gravkoret har ett antal museivårdar placerats. Invid
kyrkans sydport står en trästolpe med solur i kopparplåt, en kopia
från 2005 av ett original med årtalet 1664.
Gravvårdstyper
De äldsta vårdarna har en museal placering vid gravkoret. Fyra
stycken hällar är resta. Fyra av dem är enkla granithällar med inskription.
Den vänstra är rest 1722 över Henrik Ärlandson och Daniel
Larson. Följande är vittrad och har avbrutet krön samt talet 83,
vilket skulle kunna syfta på 1683. Följande bär spår av ett avbrutet
krön med änglafl ykt, varav relief av vingar kan skönjas. Inskriptionen
omnämner en Sven (?) Mekalson och ett kvinnonamn. Hällen
längst till höger omnämner en Gabriel Månson. Av kalksten är en
rest häll med avbrutet krön som bär dödsåret 1824. Framför dessa
ligger en starkt vittrad gravhäll av granit eller skiff er med spår av
relief med vapensköld. Denna torde kunna dateras till 1600-talet.
Längs kyrkogårdsmuren står några mindre vårdar av svart granit
lutade. De är från förra sekelskiftet och omnämner kyrkovärden,
stationsinspektoren, folkskolläraren, arrendatorn, rättaren och hemmansägaren.
Invid dessa står en rest granithäll över Jon Anderson,
död 1743. Kvarter B:s äldsta vård är den göteborgstillverkade kalk-
stenstumban från 1817 över Anders Killander, ägare till Lindefors
bruk. Lockhällen har tidstypisk inskription. Tumban omges av en
grusbädd och ett smidesstaket tillverkat på bruket. Den är placerad
i kvarterets norra ände. Ett ovanligt inslag på kyrkogårdar utgör den
lilla gravkullen med gjutjärnskors i mitten av B. Detta arrangemang
lär minna om koleraoff ren 1834. Ytterligare två gjutjärnskors fi nns
i B, från 1883 och 1886. Båda är rikt genombrutna. Bland övriga
äldre gravvårdar som utmärker sig i de båda kvarteren nämns följande.
Ett svart granitkors är rest 1927 över stolfabrikören J W
Th unander och har enligt ett äldre fotografi ursprungligen haft en
grusbädd med omgivande järnkätting. Sex andra släktingar är gravlagda
i anslutning. Kyrkogårdens möjligen resligaste vårdar utgör
bautastenen över kantor C G Lagerquist (död 1917) och den fl ata
obelisken över Victor Frithiof Lagerquist från 1902. Båda är över
två meter och placerade längs gången upp till kyrkan. Bakom dessa
fi nns även en storskalig vård över landstingsmannen August Stark
från 1909. Ytterligare ett antal bautastenar och obeliskformade vårdar
i olika storlekar fi nns närmare kyrkan. Det förhärskande materialet
är svart och grå granit. Den liggande kalkstenshällen över en
kommunalordförande speglar med sin barockinspirerade dekor ett
försök till nyskapande utifrån äldre förebilder. Ett annat exempel på
detta är den resta kalkstenshällen från 1937 över Robert och Jenny
Wilson med räffl ade kanter och tempelgavel. Från och med 1930-
talet är de låga s.k. katalogvårdarna förhärskande, vanligen i svart
eller grå granit. Under de första decennierna så är de klassiserande
formerna vanliga. Sedan blir formspråket allt stramare. Några är
helt identiska. Fram till 1950-talet är det vanligt med titlar, sedan
är de fåtaliga. Vid sidan av hemmansägare och lantbrukare märks
kusk, skogvaktare, handlare, lärarinna, hammarsmed, byggmästare,
skomakarmästare, kyrkovaktmästare, kyrkovärd, köpman, häradsdomare,
landstingsman, kommunalnämndsordförande, målarmästare,
snickare, grenadjär. Ett par vårdar bär referenser till Missionsförbundets
sångbok och vittnar därmed om väckelsens roll.
Kvarter C och D
Allmän karaktär
Kvarter C sträcker sig längs kyrkogårdsmuren i kyrkogårdens
norra hälft och har i norr och öster rygghäck. Här rör det sig om
enskilda gravar med tyngdpunkt på 1920-40-talen, fl ertalet av
dem familjegravar. Kvarter D upptar övriga ytan av norra hälften
och delas på mitten av en nord-sydlig grusgång. Dess östra hälft
har i sin södra del en rund urnlund. Kvarteret präglas liksom de
södra av efterkrigstidens rader av låga vårdar med rygghäck av
måbär. Några prydnadsträd är nyligen planterade.
Gravvårdstyper
I såväl C som D är efterkrigstidens vårdtyper nästan allenarådande.
De är låga, rektangulära med likartade mått. Vanligaste materialet är
svart och grå granit. Ett fåtal äldre vårdar fi nns dock kvar. Äldst är
den vinkelbrutna, resliga vården över folkskolläraren P G Petersson
(död 1899) av polerad svart granit. Den har en framträdande placering
framför västporten. Två låga gavelsidor till en slopad grusbädd
minner om den förste handlaren i Hok, Gustaf Hammargren (död
1921) samt dennes son och efterträdare. Vårdarna är goda exempel
på de låga, breda typer med tillhörande stenram och grusbädd som
var vanliga under 1920-40-tal. Ett något resligare exempel är den
kraftiga vården över Th oursies familjegrav. Det vallonska namnet
och det krönande smideskorset visar att det rör sig om en av smederna
på Lindefors bruk. Över hammarsmeden R A Bonnevier
står ett gjutjärnskors från 1924. Vid gången i kvarter D lägger man
märke till ett rikt utformat smideskors som tillverkats i livet av den
gravlagde, hammarsmedsåldermannen P M Nordström. Att kvarter
D till viss del tjänat som allmän linje indikeras av ett fåtal, till synes
kronologiskt stående och liggande, små vårdar från 1930- och 40-talen.
De är över hustrur och barn. I den östra hälften kan fl era luckor
i raderna tala för en funktion som allmän linje. Tre äldre vårdar i
kvarteret bär referens till Missionsförbundets sångbok och vittnar
därmed om väckelsen i bygden. Titlar är sparsamt förekommande
och återfi nns främst på de äldre vårdarna: korpralen, kyrkovärden,
skräddarmästaren, stationsinspektören, smidesmästaren, husägaren,
soldaten, hemmansägaren, verkmästaren, byggmästaren, skomakarmästaren.
Bland de yngsta hittar man bildhuggaren, komministern
och kyrkvaktmästaren.
Kvarter E
Allmän karaktär
Med kvarter E avses det fåtal gravar som ligger i direkt anslutning
till kyrkans korsarmar, en av de mest statusfyllda platserna. Här rör
det sig främst om påkostade vårdar från förra sekelskiftet. Troligen
har fl ertalet haft grusbädd.
Gravvårdstyper
I vinkeln söder om koret fi nns tre gravar i anslutning till ett sorgträd
i form av en stor hängalm. Den äldsta är en reslig vinkelbruten
vård från 1893 över godsägaren och brukspatronen på Hook, Nils
Petter Ekwall. Alldeles invid trädet står en typisk svart katalogvård
från 1937 över organisten och folkskolläraren J P Hultstrand. En
tumba av svart granit från 1943 utgör Flycktska familjegraven,
denna omges av cypresser. Cypresser omger även den Th eorinska
graven på norra sidan. Denna har tre identiska fl ata obelisker av
svart granit, resta över sjökaptenen K A W Th eorin (död 1910) med
fru (död 1890), fröken Olga Th eorin (död 1929) samt lektorn och
vetenskapsmannen P G E Th eorin (död 1916). Väster om norra
korsarmen är den Byströmska graven, med tre vinkelbrutna vårdar
polerad av svart granit. Den äldsta är rest 1919 över banvakten J
M Byström med fru. Bakom graven är en stor cypress.
Urnlund
Urnlunden anlades omkring 1950 men har i senare tid förändrats,
bl.a. genom igenläggningen av de inre grusgångarna. Lunden
är helt cirkulär och omges av en oxbärshäck med ingång i söder.
Ingången fl ankeras av två cypresser och på motsatt sida växer ett
sorgeträd i form av en hängask. I mitten av urnlunden är en rund
rabatt med bl.a. kärleksört. Urngravarna är placerade i en ring längs
med häcken. De små urngravsvårdarna daterar sig från 1988 till
idag. De fl esta är liggare, ett antal av dessa rundade naturstenar.
Urnlunden är ett uttryck för efterkrigstidens förändrade gravseder.
Den övergripande formen på urnlunden kvarstår sedan anläggandet
omkring 1950, om än något förenklad.
Stedtska gravkoret
Det Stedtska gravkoret är en kvadratisk byggnad med fasade hörn.
Hörnen och portomfattningen har utkragande kvaderrustik. De
slätputsade fasaderna är avfärgade med gul kalkfärg. Ingången är
kopparklädsel och granittrappa. Övriga väggar genombryts av
stickbågiga stora fönster med ursprungliga träbågar. I dessa sitter
blyinfattade rutor, delvis ursprungliga, delvis antikglas. Gravkoret
kröns av en kopparklädd huv med förgyllt kors på kula. Häng- och
stuprännor är av koppar. Gravkorets karaktär är klart gustaviansk.
Invändigt består gravkoret av ett gravkapell och en tegelvälvd gravkammare.
Sistnämnda nås via en lucka i det ursprungliga golvet av
obehandlade furubräder. Väggarna är vitputsade och bär minnestavlor
över släkten Stedt. I väster står ett altare. Det ursprungliga
plana taket består av målade bräder.
Gravkoret uppfördes sannolikt 1795 på initiativ av major J A Stedt
på Hook och dennes moder kammarherrinnan Carolina Simzon.
Tillkomsten föregicks av en släkttvist kring fl ytten av graven ut ur
kyrkan, där den befann sig på platsen för det planerade tornet. 1813
åtog sig församlingen att i gengäld mot en donation svara för gravens
framtida underhåll, att samma til sitt ändamål måtte ostörd för
alla tider förwaras och underhållas. 1959 renoverades exteriören
och porten beslogs med kopparplåt. 1968 inreddes gravkoret till
gravkapell, bekostat av släkten Stedt. En restaurering av fasaderna
genomfördes 1993 under ledning av arkitekt Per Rudenstam. Därvid
lagades fasadputsen och fi ck ny avfärgning i gult till skillnad mot
föregående vita. Fönstren reparerades. Sockelns cementputs ersattes
av kalkputs. Kors och kula omförgylldes. Innerväggarna reparerades
och avfärgades. Kring gravkoret ordnades dränering.
Redskapsbod
Redskapsboden är en rektangulär byggnad på betongsockel. Fasaderna
är klädda med ljusgrå locklistpanel och i öster är en pardörr med
fiskbenspanel. Sadeltaket med valmad spets är täckt med enkupigt
lertegel. Boden är sannolikt uppförd under tidigt 1900-tal.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
