ORNÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Ornö kyrka uppfördes mellan 1883 och 1886 som en kopia av Gillhofs kyrka i Jämtland, ritad av arkitekten Ludvig Hawerman (1821-1908).
Hawerman ritade en rad kyrkor men även profana byggnader under 1800-talets andra hälft. I Jämtland har han även ritat Hotagens kyrka, 1851-1861. Några andra av Hawermans kyrkor är Alnö mellankyrka i Medelpad, 1861-1862 (brann ned 1888), Rogberga kyrka i Småland, 1867-1868, Ore kyrka i Dalarna, 1872, Hasslövs kyrka i Halland, 1862-1863 m fl. Av Hawermans profana byggnader kan nämnas Stockholms telegrafstation, Skeppsbron 2, 1868-1870, högre lärarinneseminariet i Stockholm, Riddargatan 5, 1870-1872 och skolhus, bl a läroverk i Enköping 1862 och skola i Göteborg 1862.
Hawerman var anställd vid Överintendentsämbetet mellan åren 1848-1886. Han var även intendent för kronans hus i Stockholm.
Ornö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Om namnet Ornö till en början lytt Orn, kunde det vara en bildning till det fornnordiska ordet or som betyder skydd. Om namnet redan från början varit Ornö, dvs en sammansättning med ö, skulle förleden kunna innehålla fornsvenska orun eller oran som betyder fejd eller blodshämnd (som skydd för äran), också detta med en ursprunglig betydelse skydd. Namnet kanske har sin förklaring i att man vid färd längs en inre farled sett ön som ett värn mot havets stormar.
Ornö har varit bebodd sedan yngre järnålder. Genom skriftliga källor från medeltiden finns uppgifter om bebyggelsens omfattning. 1476 fanns elva gårdar och torp på ön och vid 1500-talets mitt fanns det mer än trettio gårdar. Under de följande århundradena ökade befolkningen och bebyggelsen raskt för att nå sin största utbredning under 1800-talets senare hälft med en kulmen vid 1870-talets början då 580 personer bodde på ön.
Församlingens historia börjar 1607 då Ornö bröts ur Österhaninge församling och blev moderförsamling i ett nybildat skärgårdspastorat, bestående av Nämdö, Utö och Runmarö. Mellan 1636 och 1923 hörde församlingen åter till Österhaninge pastorat, som kapellförsamling. 1923 bildades Dalarö-Ornö-Utö och Nämdö församlingars pastorat. Nämdö togs ifrån och lades 1929 till Djurö. Ornö tillhör nu Dalarö-Ornö-Utö församling.
Ornö kyrka har haft två föregångare på ön. Bägge har legat invid skolhuset där det s k Rosirska gravkoret ännu står. Det första kapellet på ön uppfördes troligen redan vid 1300-talets slut. 1652 ersattes den medeltida kapellbyggnaden av en större kyrka, uppförd i liggtimmer med spåntak. Den skonades vid rysshärjningarna 1719. 1771 lät dåvarande ägaren till Sundby, friherre Johan Rosir uppföra ett gravkapell i kyrkans nordöstra hörn åt sig själv och sin familj. 1881 brann kyrkan ned till grunden, det enda som blev kvar efter branden var det Rosirska gravkoret som var byggt av sten samt en del kyrksilver och en ljuskrona. Gravkapellet som varit sammanbyggt med kyrkan försågs efter branden med ett torn.
Nuvarande kyrka stod klar fem år efter branden. Kostnaderna för kyrkobygget blev 10 391 kronor och 15 öre. Av dem hade församlingen 4 500 kronor av vilka 3 000 kronor var sparade och resten utgjordes av brandförsäkringssumman. Med Kungl. Maj:ts bistånd beviljades en rikskollekt, som gjorde att byggandet kunde sättas igång. Platsen för den nya kyrkan var given eftersom en ny kyrkogård hade inrättats redan 1870 då den gamla blivit för trång. Kyrkan uppfördes i enlighet med kopieritningar till Gillhofs kyrka i Jämtland vilka hade utarbetats av arkitekten Ludvig Hawerman.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
RAÄ Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Boethius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Flodin, Barbro, Tyresö kyrka, Sveriges kyrkor Södermanland, band III:3, Stockholm 1979
Lindhagen, Stig, Ornö kyrka, Sörmländska kyrkor 85, Eskilstuna 1946
Nilsson, Christina, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Schnell, Ivar, Kyrkorna i Södermanland, Nyköping 1965
Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Omgivningen
Ornö är den största ön i Stockholms södra skärgård. Den är cirka 14 km lång och 6 km på det bredaste stället. Naturen är omväxlande med stora skogsområden, hällmarker och flera insjöar.
Kyrkan ligger vid Kyrkviken på öns östra sida. Runt kyrkan finns en samlad bebyggelse som består av Rosirska gravkoret, en sockenstuga från 1700-talets (idag hembygdsmuseum), skolan från 1907 och en lärarbostad från 1864 (tidigare kallad klockargården). Öster om kyrkan ligger församlingshemmet, uppfört vid mitten av 1930-talet, om- och tillbyggt 1984. Öns centrum har vuxit fram runt kyrkan. På södra delen av ön ligger Sundby gård vars ägare lät uppföra Rosirska gravkoret. Sundby gård är en karolinsk herrgård uppförd 1721 efter det att ryssarna bränt ned den gamla gården.

Kyrkomiljön
Ornö kyrka och kyrkogård ligger i en östsluttning mot Kyrkviken. Kyrkogården omges åt väster och norr av bergig terräng med gles barrskog. Runt kyrkogården leder en stenmur med fyra grindförsedda öppningar vilka flankeras av vitputsade grindstolpar med svartmålat tälttak av plåt. Grindarna är av svartmålat järn och enkla till sin utformning. Från öppningarna leder grusade gångar till kyrkan. Gravvårdarna är belägna väster om kyrkan. De äldsta bevarade är från 1880-talet. Ett tjugotal välbeskurna lindar är planterade i raka led invid grusgångarna på kyrkogårdens västra del. På kyrkogårdens östra del finns en minneslund.

Söder om kyrkan ligger ett litet kvadratiskt bårhus som uppfördes på 1930-talet. Byggnaden står på en gjuten betongsockel och fasaderna är klädda med vitmålad liggande panel. I västra fasaden sitter en gulmålad pardörr av brädor med svartmålade bandgångjärn. Tälttaket är täckt med svartmålad sinuskorrugerad plåt.

Kyrkobyggnaden
Ornö kyrka är uppförd av regelverk och har en rektangulär form. Kyrkan har torn i väster och sakristia i öster.

Ornö kyrka uppfördes mellan 1883 och 1886 som en kopia av Gillhofs kyrka i Jämtland, ritad av arkitekten Ludvig Hawerman (18211908).

Hawerman ritade en rad kyrkor men även profana byggnader under 1800-talets andra hälft. I Jämtland har han även ritat Hotagens kyrka, 18511861. Några andra av Hawermans kyrkor är Alnö mellankyrka i Medelpad, 18611862 (brann ned 1888), Rogberga kyrka i Småland, 18671868, Ore kyrka i Dalarna, 1872, Hasslövs kyrka i Halland, 18621863 m fl. Av Hawermans profana byggnader kan nämnas Stockholms telegrafstation, Skeppsbron 2, 18681870, högre lärarinneseminariet i Stockholm, Riddargatan 5, 18701872 och skolhus, bl a läroverk i Enköping 1862 och skola i Göteborg 1862.
Hawerman var anställd vid Överintendentsämbetet mellan åren 18481886. Han var även intendent för kronans hus i Stockholm.

Ornö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Om namnet Ornö till en början lytt Orn, kunde det vara en bildning till det fornnordiska ordet or som betyder skydd. Om namnet redan från början varit Ornö, dvs en sammansättning med ö, skulle förleden kunna innehålla fornsvenska orun eller oran som betyder fejd eller blodshämnd (som skydd för äran), också detta med en ursprunglig betydelse skydd. Namnet kanske har sin förklaring i att man vid färd längs en inre farled sett ön som ett värn mot havets stormar.

Ornö har varit bebodd sedan yngre järnålder. Genom skriftliga källor från medeltiden finns uppgifter om bebyggelsens omfattning. 1476 fanns elva gårdar och torp på ön och vid 1500-talets mitt fanns det mer än trettio gårdar. Under de följande århundradena ökade befolkningen och bebyggelsen raskt för att nå sin största utbredning under 1800-talets senare hälft med en kulmen vid 1870-talets början då 580 personer bodde på ön.

Församlingens historia börjar 1607 då Ornö bröts ur Österhaninge församling och blev moderförsamling i ett nybildat skärgårdspastorat, bestående av Nämdö, Utö och Runmarö. Mellan 1636 och 1923 hörde församlingen åter till Österhaninge pastorat, som kapellförsamling. 1923 bildades Dalarö-Ornö-Utö och Nämdö församlingars pastorat. Nämdö togs ifrån och lades 1929 till Djurö. Ornö tillhör nu Dalarö-Ornö-Utö församling.

Ornö kyrka har haft två föregångare på ön. Bägge har legat invid skolhuset där det s k Rosirska gravkoret ännu står. Det första kapellet på ön uppfördes troligen redan vid 1300-talets slut. 1652 ersattes den medeltida kapellbyggnaden av en större kyrka, uppförd i liggtimmer med spåntak. Den skonades vid rysshärjningarna 1719. 1771 lät dåvarande ägaren till Sundby, friherre Johan Rosir uppföra ett gravkapell i kyrkans nordöstra hörn åt sig själv och sin familj. 1881 brann kyrkan ned till grunden, det enda som blev kvar efter branden var det Rosirska gravkoret som var byggt av sten samt en del kyrksilver och en ljuskrona. Gravkapellet som varit sammanbyggt med kyrkan försågs efter branden med ett torn.

Nuvarande kyrka stod klar fem år efter branden. Kostnaderna för kyrkobygget blev 10 391 kronor och 15 öre. Av dem hade församlingen 4 500 kronor av vilka 3 000 kronor var sparade och resten utgjordes av brandförsäkringssumman. Med Kungl. Maj:ts bistånd beviljades en rikskollekt, som gjorde att byggandet kunde sättas igång. Platsen för den nya kyrkan var given eftersom en ny kyrkogård hade inrättats redan 1870 då den gamla blivit för trång. Kyrkan uppfördes i enlighet med kopieritningar till Gillhofs kyrka i Jämtland vilka hade utarbetats av arkitekten Ludvig Hawerman.

Omgivningen
Ornö är den största ön i Stockholms södra skärgård. Den är cirka 14 km lång och 6 km på det bredaste stället. Naturen är omväxlande med stora skogsområden, hällmarker och flera insjöar.
Kyrkan ligger vid Kyrkviken på öns östra sida. Runt kyrkan finns en samlad bebyggelse som består av Rosirska gravkoret, en sockenstuga från 1700-talets (idag hembygdsmuseum), skolan från 1907 och en lärarbostad från 1864 (tidigare kallad klockargården). Öster om kyrkan ligger församlingshemmet, uppfört vid mitten av 1930-talet, om- och tillbyggt 1984. Öns centrum har vuxit fram runt kyrkan. På södra delen av ön ligger Sundby gård vars ägare lät uppföra Rosirska gravkoret. Sundby gård är en karolinsk herrgård uppförd 1721 efter det att ryssarna bränt ned den gamla gården.

Anläggningen
Ornö kyrka och kyrkogård ligger i en östsluttning mot Kyrkviken. Kyrkogården omges åt väster och norr av bergig terräng med gles barrskog. Runt kyrkogården leder en stenmur med fyra grindförsedda öppningar vilka flankeras av vitputsade grindstolpar med svartmålat tälttak av plåt. Grindarna är av svartmålat järn och enkla till sin utformning. Från öppningarna leder grusade gångar till kyrkan. Gravvårdarna är belägna väster om kyrkan. De äldsta bevarade är från 1880-talet. Ett tjugotal välbeskurna lindar är planterade i raka led invid grusgångarna på kyrkogårdens västra del. På kyrkogårdens östra del finns en minneslund.

Söder om kyrkan ligger ett litet kvadratiskt bårhus som uppfördes på 1930-talet. Byggnaden står på en gjuten betongsockel och fasaderna är klädda med vitmålad liggande panel. I västra fasaden sitter en gulmålad pardörr av brädor med svartmålade bandgångjärn. Tälttaket är täckt med svartmålad sinuskorrugerad plåt.

Kyrkobyggnaden
Ornö kyrka är uppförd av regelverk och har en rektangulär form. Kyrkan har torn i väster och sakristia i öster.

FÖRSAMLING 1995 - ORNÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 475, år 1900: 504, år 1995: 237

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Österhaninge senast 1607 (stundom betraktad som kapellförsamling).

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en moränhöjd i ett kuperat landskap väster om Kyrkviken. Intill kyrkan finns skola, hembygdsgård och bibliotek. Socknen ligger i Stockholms skärgård.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: 1652 byggdes ett träkapell med sakristia. Ett gravkor i tegel tillbyggdes 1771 för familjen Rosir på Sundby. Under 1700-talet tillkom också ett vapenhus genom att kyrkan förlängdes åt väster. När kapellet brunnit 1881 återstod endast gravkorets tegelväggar. Gravkoret står nu med ett tillbyggt litet torn på den gamla kyrkplatsen.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING -

II: Den nuvarande kyrkan uppfördes i trä 1883-85 (-86 enl. Schnell) efter ritningar av arkitekt Per Ulrik Stenhammar. Ritningarna är kopior av arkitektens ritningar för Gillhovs kapell i Hackås, Jämtland. Kyrkan är rektangulär med sakristia bakom altaret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitmålad och har ett torn med lanternin med spira, vilket liksom resten av byggnaden har sadeltak. Ingång genom tornet. Kyrkorummet är täckt av ett plant trätak, över altaret hänger en målning från 1930 av Gunnar Söderman som också tillverkat dopfunten 1931. Kyrkan målades om invändigt 1985.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Ornö kyrka uppfördes mellan 1883 och 1886 som en kopia av Gillhofs kyrka i Jämtland, ritad av arkitekten Ludvig Hawerman (1821-1908).
Hawerman ritade en rad kyrkor men även profana byggnader under 1800-talets andra hälft. I Jämtland har han även ritat Hotagens kyrka, 1851-1861. Några andra av Hawermans kyrkor är Alnö mellankyrka i Medelpad, 1861-1862 (brann ned 1888), Rogberga kyrka i Småland, 1867-1868, Ore kyrka i Dalarna, 1872, Hasslövs kyrka i Halland, 1862-1863 m fl. Av Hawermans profana byggnader kan nämnas Stockholms telegrafstation, Skeppsbron 2, 1868-1870, högre lärarinneseminariet i Stockholm, Riddargatan 5, 1870-1872 och skolhus, bl a läroverk i Enköping 1862 och skola i Göteborg 1862.
Hawerman var anställd vid Överintendentsämbetet mellan åren 1848-1886. Han var även intendent för kronans hus i Stockholm.
Ornö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Om namnet Ornö till en början lytt Orn, kunde det vara en bildning till det fornnordiska ordet or som betyder skydd. Om namnet redan från början varit Ornö, dvs en sammansättning med ö, skulle förleden kunna innehålla fornsvenska orun eller oran som betyder fejd eller blodshämnd (som skydd för äran), också detta med en ursprunglig betydelse skydd. Namnet kanske har sin förklaring i att man vid färd längs en inre farled sett ön som ett värn mot havets stormar.
Ornö har varit bebodd sedan yngre järnålder. Genom skriftliga källor från medeltiden finns uppgifter om bebyggelsens omfattning. 1476 fanns elva gårdar och torp på ön och vid 1500-talets mitt fanns det mer än trettio gårdar. Under de följande århundradena ökade befolkningen och bebyggelsen raskt för att nå sin största utbredning under 1800-talets senare hälft med en kulmen vid 1870-talets början då 580 personer bodde på ön.
Församlingens historia börjar 1607 då Ornö bröts ur Österhaninge församling och blev moderförsamling i ett nybildat skärgårdspastorat, bestående av Nämdö, Utö och Runmarö. Mellan 1636 och 1923 hörde församlingen åter till Österhaninge pastorat, som kapellförsamling. 1923 bildades Dalarö-Ornö-Utö och Nämdö församlingars pastorat. Nämdö togs ifrån och lades 1929 till Djurö. Ornö tillhör nu Dalarö-Ornö-Utö församling.
Ornö kyrka har haft två föregångare på ön. Bägge har legat invid skolhuset där det s k Rosirska gravkoret ännu står. Det första kapellet på ön uppfördes troligen redan vid 1300-talets slut. 1652 ersattes den medeltida kapellbyggnaden av en större kyrka, uppförd i liggtimmer med spåntak. Den skonades vid rysshärjningarna 1719. 1771 lät dåvarande ägaren till Sundby, friherre Johan Rosir uppföra ett gravkapell i kyrkans nordöstra hörn åt sig själv och sin familj. 1881 brann kyrkan ned till grunden, det enda som blev kvar efter branden var det Rosirska gravkoret som var byggt av sten samt en del kyrksilver och en ljuskrona. Gravkapellet som varit sammanbyggt med kyrkan försågs efter branden med ett torn.
Nuvarande kyrka stod klar fem år efter branden. Kostnaderna för kyrkobygget blev 10 391 kronor och 15 öre. Av dem hade församlingen 4 500 kronor av vilka 3 000 kronor var sparade och resten utgjordes av brandförsäkringssumman. Med Kungl. Maj:ts bistånd beviljades en rikskollekt, som gjorde att byggandet kunde sättas igång. Platsen för den nya kyrkan var given eftersom en ny kyrkogård hade inrättats redan 1870 då den gamla blivit för trång. Kyrkan uppfördes i enlighet med kopieritningar till Gillhofs kyrka i Jämtland vilka hade utarbetats av arkitekten Ludvig Hawerman.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
RAÄ Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Boethius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Flodin, Barbro, Tyresö kyrka, Sveriges kyrkor Södermanland, band III:3, Stockholm 1979
Lindhagen, Stig, Ornö kyrka, Sörmländska kyrkor 85, Eskilstuna 1946
Nilsson, Christina, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Schnell, Ivar, Kyrkorna i Södermanland, Nyköping 1965
Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

FÖRSAMLING 1995 - ORNÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 475, år 1900: 504, år 1995: 237

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Österhaninge senast 1607 (stundom betraktad som kapellförsamling).

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en moränhöjd i ett kuperat landskap väster om Kyrkviken. Intill kyrkan finns skola, hembygdsgård och bibliotek. Socknen ligger i Stockholms skärgård.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: 1652 byggdes ett träkapell med sakristia. Ett gravkor i tegel tillbyggdes 1771 för familjen Rosir på Sundby. Under 1700-talet tillkom också ett vapenhus genom att kyrkan förlängdes åt väster. När kapellet brunnit 1881 återstod endast gravkorets tegelväggar. Gravkoret står nu med ett tillbyggt litet torn på den gamla kyrkplatsen.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING -

II: Den nuvarande kyrkan uppfördes i trä 1883-85 (-86 enl. Schnell) efter ritningar av arkitekt Per Ulrik Stenhammar. Ritningarna är kopior av arkitektens ritningar för Gillhovs kapell i Hackås, Jämtland. Kyrkan är rektangulär med sakristia bakom altaret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitmålad och har ett torn med lanternin med spira, vilket liksom resten av byggnaden har sadeltak. Ingång genom tornet. Kyrkorummet är täckt av ett plant trätak, över altaret hänger en målning från 1930 av Gunnar Söderman som också tillverkat dopfunten 1931. Kyrkan målades om invändigt 1985.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.