DUNKERS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - DUNKER

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1406, år 1900: 1784, år 1995: 732

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den norra delen av sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger i en sluttning väster om sjön Dunkern. Dunkers välbevarade kyrkomiljö med prästgård, skola och klockargård utgör riksintresse

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Dunkers kyrka består av ett nästan kvadratiskt kyrkorum, ett smalare, rakt avslutat kor i öster, vidbyggd sakristia i vinkeln mellan koret och långhusets nordöstra vägg samt torn i väster. En ursprunglig korskyrka från 1200-talets andra hälft försågs under medeltiden, ovisst när, med sakristia och påbörjat torn. Tornbyggandet kom ej att fullföljas, men bottenvåningen nyttjades som vapenhus. Byggnaden omdanades till salkyrka 1737, då långhuset vidgades och erhöll samma bredd som korsarmarna. Denna ombyggnad avslutades 1740 i och med att det befintliga vapenhuset, i enlighet med de ursprungliga intentionerna, påbyggdes till torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans nuvarande utseende är resultatet av de förändringar som följde i spåren efter 1809 års eldsvåda. Tornet försågs med lanternin; övriga byggnadskroppar är sadeltäckta. Rundbågiga fönsteröppningar genombryter de putsade murarna. Den ljusa och rymliga interiören nås genom den 1912 färdigställda portalen i tornet. Lika höga tunnvalv täcker långhus och kor; långhusets tunnvalv ganska flackt (före 1700-talets ombyggnad hade kyrkorummet murade valv, sannolikt senmedeltida). Förutom det pilastersystem från 1860 som omger altartavlan är väggarnas och valvets listverk tillkommet vid 1912 års restaurering. De öppna bänkarna tillkom 1912; i övrigt är den enhetliga inredningen huvudsakligen från 1860.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Dunkers kyrka är belägen på en höjd med kyrkogård söder, öster och norr om kyrkan. Mot söder ligger kyrkogården från 1896, som är lägre belägen. Kyrkogården utvidgades i norr 1928, då även gravkapellet byggdes. Kyrkogården i söder avgränsas av en slänt. Kyrkogårdarna omgärdas av en bogårdsmur av kallmurad gråsten - i söder och norr i form av en terrassmur. En äldre trädkrans av lövträd inramar kyrkogården. Den äldre kyrkogårdens ingång är belägen i västra bogårdsmuren, mitt framför vapenhusets ingång, och utgörs av svarta smidesgrindar. Ett böjt smidesjärn nedsatt i murens båda avslut utgör en dekorativ båge, som kröns med ett kors. Ingång till södra kyrkogården finns i södra muren, en stentrappa med en svart smidesgrind. Kyrkogårdens grusgångar löper från ingångarna och runt kyrkan, samt till de olika delarna av kyrkogården. Övriga ytor är gräsbevuxna. Gravvårdarna är placerade i nord-sydlig riktning. Ett antal äldre gravvårdar med gjutjärnskors, och ett fåtal gravvårdar med gjutjärnsstaket är placerade nordväst om kyrkan. I kyrkogårdens sydöstra del finns en gravsten från 1802 över bondeståndets talman vid riksdagen år 1800.

En liten minneslund är anlagd vid långhusets södra vägg. Nordväst om kyrkan är gravkapellet placerat.

Öster om kyrkan är en timrad rödfärgad bod, som i dag används som förråd. Taket är täckt med enkupigt äldre tegel.

Intill bogårdsmuren, nordväst om kyrkan, är gravkapellet från 1928 placerat. Gravkapellets fasader är putsade lika kyrkan. Ingången är i norra muren. En rund blindering finns i södra gavelröstet, i norra är en rund svartmålad fönsterbåge. Sadeltaket är klätt med enkupigt tegel. Norra gaveln pryds med ett kulförsett kors och södra med ett klot.

Eva Wockatz, inventeringstillfället 2006-09-07
Bergman Mats. Dunkers kyrka. Sörmländska kyrkor 15, 1984.