Originalet finns i närarkivet.

Brandstationen vid Margretegärde maj 1936.

Fastigheten Kv. Kilbäcken 1 upptas av en f.d. brandstation uppförd med fasader i glaserat brunt och gult tegel i fyra våningar. Byggnaden kom till 1905 efter ritningar av A H Lindeberg.
Brandstationens stil är nationalromantisk med fasader av rött tegel och markerade dörr- och fönsterbågar i gult tegel.
Uddevalla fick sin första brandordning och brandchef år 1874, men ingen fast organiserad kår utan brandförsvaret ombesörjdes av en allmän kår, dvs. invånare i staden. Först 1905 fick staden en brandstation, som omfattade redskap och vagnar samt expedition i bottenvåningen och bostäder till en fast kår och en brandchef. Brandstationen har trots nya användningsområden förblivit exteriört oförändrad.
Källa: "Kulturmiljövårdsprogram Uddevalla kommun sid. 264"

Tutandet i tornlurarna och väktarnas rop blev medborgarnas kontroll på att brandbevakningen fungerade, men samtidigt störde det också uddevallabornas nattsömn och mycken klagan förekom. Först på nyårsnatten 1902 upphörde signalerna från tornet. Väktarna, som ännu några år fortsatte sin uppgift, fick nu dra ett kontrollur istället för att tuta i lur.
Allmänna Brandkåren undergick gradvis förändringar. 1874 fick den en fastare organisation dock med ett fortsatt massuppbåd på tjänstepliktens grund. 1890 var ett betydelsefullt år. Då beslöt man att ha en avdelning av brandkåren i beredskap nattetid. Man anlade också en brandtelegraf. Många äldre uddevallabor kommer säkert ihåg de röda brandskåpen, där man kunde slå söner glasrutan och dra i ett handtag. Slutligen köpte man också en ångspruta.
Redan påföljande år började man utreda frågan om en brandstation, men hela det sista decenniet av 1800-talet gick utan att beslut fattades. Först den 10 mars 1902 beslöt man att bygga en brandstation och att kasernera en del av brandkåren. 68.208 kronor fick byggnaden vid Torggatan kosta och brandväsendet tillerkändes också ett årligt driftsanslag på 8.550 kronor.
1903 blev den nya brandstationen färdig. Nu hade man också köpt nya hästdragna brandvagnar, bl a en alltjämt användbar Magirusstege. Kåren fick också egna hästar uppstallade i brandstationens gårdsbyggnad. I husets över våning inrättades 12 enrumslägenheter, i vilka brandmännen med familjer flyttade in. Dessa, som nu benämndes "Fasta Brandkårens kasernerade avdelning", var i allmänhet också anställda vid den närbelägna tändsticksfabriken och kunde sålunda snabbt larmas både på arbetet och i hemmet. Övriga i staden boende brandmän åtnjöt den storslagna årslönen av 30 kronor. Brandkårens utveckling mot dagens moderna räddningskår kan också noteras i och med att man 1905 anskaffade en hästdragen ambulans, en fyrhjulig låda som medgav bårtransport. Den finns ännu att se på den nuvarande brandstationen.
Bankdirektören John Bark blev 1908 den förste anställde brandchefen med bokhållaren Henning M:son Koch som vice brandchef. Två år senare övertog Koch uppdraget som brandchef, vilket han behöll till 1936 då Eric Ström på heltid tog vid. Brandchefen fick bostad i brandstationen som 1917 fick elektriskt ljus och året därpå kokgas i lägenheterna.
Stadens tillväxt och de ökande avstånden till eldsvådor i ytterområdena, krävde snart större utryckningshastighet än vad snabba hästar i fyrsprång kunde prestera. 1923 beviljades 50.000 kronor till "automobilisering", trots att rätt stora belopp anslagits såväl 1921 som 1922 för inköp av nya hästar.
Så kom då de två första stora brandbilarna av Tidaholms fabrikat och den lilla snabba utryckningsvagnen, som i demonstrationssyfte och med tjutande sirener körde brandstyrelsens ordförande i 80 kilometers fart längs Kungsgatan. Sedan också den gamla hästdragna ambulansen ersatts med bilar, hade utan tvekan en ny tid brutit in.
Brandstationen vid Torggatan byggdes för hästdragna fordon. Den blev så småningom allt svårare att utnyttja effektivt. Efter mer än ett halvt sekel i brandkårens tjänst måste den alltså ersättas. 1960 blev den nya brandstationen vid Skansbergets fot färdig. Den kommer sannolikt att brukas länge för sitt ändamål. Källa: "Uddevalla - staden vid Byfjorden sid. 77" av Holger Rehnberg.