GUDMUNTORPS KYRKA

Den ursprungliga kyrkobyggnaden uppfördes sannolikt under sent 1100-tal eller tidigt 1200 och utgjordes av långhus, kor, absid och västtorn. Kyrkan byggdes av sandstenskvadrar och gråsten samt hörnkedjor av finhuggen sandsten. På 1300-talet revs troligen den översta delen av det romanska tornet som införlivades i långhuset och ett nytt torn uppfördes väster om detta med ett utvändigt trapphus på norrsidan. Under senmedeltiden revs den romanska absiden till förmån för en korförlängning åt öster. En sakristia tillkom mot korförlängningens norrsida och ett vapenhus framför långhusets norrportal. I kyrkorummet slogs valv som dekorerades med kalkmålningar. Valvens utformning skiljde sig i kor och långhus vilket tyder på att de kan ha slagits vid olika tillfällen.

Vid 1700-talets mitt skrev prosten A. Sture att kyrkan var i gott skick och att taket var avtäckt med bly med undantag för tornets norrsida som istället var avtäckt med tegel. 1849 gjordes en noggrann beskrivning av kyrkan av den dåvarande domkyrkoarkitekten Carl George Brunius. Enligt Brunius var kyrkans planform oförändrad sedan senmedeltiden. Norrportalen var rikligt dekorerad, medan den södra portalen hade satts igen och omfattningen flyttats till vapenhusets entré. Inte långt efter Brunius beskrivning gjordes en uppmätning och skiss av kyrkan av folklivsforskaren och konsthistorikern Nils Månsson Mandelgren. I skissen framgår det att sakristian, vapenhuset, tornet och tornets trapphus hade trappstegsgavlar. Tornet var försett med en strävpelare på det sydvästra hörnet. Torntaket var avtäckt med tegel och långhusets samt korets tak med bly.

1858 upprättas ett ombyggnadsförslag av byggmästare P. C. Sörensen, vilket justeras av Alfred Ludvig Hawerman, arkitekt vid Överintendentsämbetet. I början av 1860-talet revs det medeltida långhuset och koret varefter det senmedeltida västtornet sammanfogades med ett nytt betydligt längre och bredare långhus som avslutades i öster med ett lägre och smalare kor med tresidig absid. Vid ombyggnaderna återanvändes byggnadsmaterial från det medeltida långhuset. Klockarebänken och delar av altaruppsatsen behölls medan resten av inventarierna såldes på auktion samt till ägarna till Kvesarums slott och Hejdeholms gods. Tornets trappgavlar avlägsnades och en västportal togs upp i bottenvåningen (som tidigare endast nåtts från långhuset) och ljudöppningar murades igen. Delar av de övre partierna ommurades och sannolikt revs då även strävpelaren.

Det nya långhuset försågs med norrportal och absid med entré i öster. Taket avtäcktes med skifferplattor. Fasaderna putsades och dekorerades med en takfotsgesims med rundbågemotiv. Interiört försågs kyrkorummet med tunnvalv flankerat av två platta tak vilket avlastades på träpelare placerade mitt i bänkinredningen som var öppen med gjutjärnsgavlar. Pelarna målades grå med accenter i bladsilver. Koret förlades tre steg högre än långhuset och slogs med ett kryssvalv.

Den nya kyrkobyggnaden har genomgått en rad renoveringar och ett fåtal mindre förändringar sedan uppförandet. Orgelläktaren är redovisad på ritningar från 1858 men det var först 1879 i samband med orgelns tillkomst som den uppfördes i långhusets västra sida. Barriären och pelarna målades med en ljus ekådring med bladsilverdekor. Vid 1800-talets slut försågs tornet med en ny strävpelare av tegel.

I början av 1900-talet var kyrkan eftersatt och församlingen försökte förhandla med patronus om att få kyrkan överförd till dem då de inte var nöjda med underhållet, något som emellertid inte genomfördes. 1912 vändes kyrkgolvets slitna tegelplattor I början av 1900-talet var kyrkan eftersatt och församlingen försökte förhandla med patronus om att få kyrkan överförd till dem då de inte var nöjda med underhållet, något som emellertid inte genomfördes. 1912 vändes kyrkgolvets slitna tegelplattor och 1917 genomfördes exteriöra arbeten på tornet, bland annat lades rött tegel på taket som tidigare varit papptäckt. Troligen revs då även en strävpelare från 1800-talets slut och en gravsten som varit placerad i tornets bottenvåning flyttades till den södra delen av långhusets västra mur.

På 1930-talet installerades elektrisk belysning och i slutet av 1940-talet genomfördes arbeten både exteriört och interiört. Skiffertaket byttes ut mot enkupigt rött lertegel likt tornets och taklaget reparerades samt försågs med ny brädning. Interiört avfärgades väggarna med kalkfärg medan pelare och fönstersmygar målades med oljefärg. Troligtvis ersattes de två kaminerna av elektriska radiatorer vid slutet av årtiondet. Nya ytterbågar av trä tillverkades efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och sattes in 1950.

Kyrkans mest omfattande invändiga renovering sedan uppförandet på 1860-talet genomfördes 1962 efter ritningar av arkitekt Jan Löfqvist. Golvvärme installerades i kyrkorummet varpå det gamla tegelgolvet lades tillbaka. I koret, absiden och under bänkarna ersattes det tidigare trägolvet av kalksten. Det putsade långhustaket vävspändes och målades med emulsionsfärg. Innerväggarna putslagades och målades med plastfärg. Stjärndekoren på luckan ovanför triumfbågen till korvinden målades över.

Den västligaste delen under läktaren avskärmades med väggar för att skapa utrymmen för toalett, väntrum och förråd. Bänkinredningen försågs med nya sitsar och ryggstöd och ett antal bänkrader togs bort så att bänkarna fick glesare placering. Altarringen byttes ut och skranket som avskiljt absiden från kyrkorummet avlägsnades.

I samband med kyrkans restaurering 1990 utfördes en murverksundersökning av Regionmuseet Kristianstad som visade att tornet kan ha stått oputsat till en början, men att det putsats relativt tidigt och då försetts med dekorativa kalkmålningar vid takfoten, runt muröppningarna och på hörnpartierna. Det framkom även att tornets taklag är medeltida och till stora delar ursprungligt. I långhusets murverk påträffades återanvänt byggnadsmaterial med kalkmålningsfragment.

En invändig renovering genomfördes 1997. I vapenhuset skrapades plastfärgen ner och väggarna avfärgades med kalkfärg. I kyrkorummets behölls dock plastfärgen som ommålades med samma färgtyp. Stora delar av kyrkans fasta träinredning ådringsmålades. Delar av inredningen hade tidigare varit ådringsmålad, dock inte hela inredningen.

Stjärnan som tidigare prytt ingången till korvinden återställdes 2002. Tre år senare ersattes golvvärmen med vattenburen värme i form av konvektorer och vägghängda radiatorer, och äldre eldragning förnyades. Utrymmet under läktaren byggdes om för att skapa plats för nytt pannrum, sakristia, elcentral och RWC. Ombyggnaden innebar demontering av den södra läktartrappan och justering av den norra. Långhusets bakersta bänkrader togs bort och ersattes av lösa stolar. De främsta bänkarna i öst, herrskaps- och prästbänkarna, togs bort och förvaras nu i bårhuset tillsammans med södra läktartrappan.

Interiör
Kyrkans huvudentré är placerad i tornets västfasad. Porten leder in till ett smalt vindfång i tornmuren med vitputsade väggar och tak. De båda pardörrarnas dörrblad är målade i ljust grått och har fyra fyllningar vardera samt rundbågiga överljus. Vapenhusets golvnivå är lägre än vindfångets och marknivån utanför och tas upp genom två trappsteg murade i tegel. Rummet har rektangulär planform och golvet är täckt med röda sexkantiga tegelplattor. Väggarna och det kryssvälvda taket är slätputsade och vittade. Valvkapporna är försedda med skvallerhål och valvribborna vilar på tresprångiga pilastrar utan bas och enkelt profilerade kapitäl. Rummets ljusinsläpp kommer huvudsakligen från ett rundbågigt fönster i den södra väggen som liksom västportens överljus är försett med polykromt glas i det övre partiet. Framför det södra fönstret ligger ett antal huggna stenar vilka delvis kan ha tillhört omfattningen till den medeltida kyrkans sydportal. Mot den norra väggen står en stor svartmålad likvagn från 1910 som var i bruk fram till 1945. I östväggen finns en stor och djup spetsbågig nisch vilken troligen utgjorde en muröppning mellan det gamla kyrkorummet och tornets bottenvåning. Nischen har en stor rundbågig blindering samt en gråmålad pardörr med tre fyllningar i vardera dörrblad som leder in till kyrkorummet.

Kyrkorummet utgörs av långhus med orgelläktare samt smalare och lägre kor med absid i öst. Långhuset delas in med ådringsmålade pelare med profilerade kapitäl som bär upp mittskeppets tunnvalv. Sidoskeppen täcks av plana trätak och har gångar längs syd- och norrmurarna. Kyrkorummets väggar är liksom korets kryssvalv är vitputsade medan långhusets plantak och tunnvalv har vitmålad spännväv. Kyrkorummet förses med rikligt med dagsljus från de rundbågiga fönstren åt norr och söder. Innerbågarna tillkom på 1800-talet och är försedda med blyspröjs med diagonalställt rutmönster och fyrpassmönster i överstycket omgivet av färgat glas. I norrmuren finns en port och på motstående sida i sydmuren går fönsternischen hela vägen ner till golvet vilket antyder att det var tänkt som en sydportal. I nischen står klockarebänken i ek från 1572.

De öppna bänkkvarteren är placerade på ömse sidor om mittgången vilken liksom sidogångarna är belagd med sexkantiga tegelplattor. Golvet under bänkarna samt golvytan öster om bänkkvarteren där bänkarna ersatts av lösa stolar och bord utgörs av hyvlad kalksten. Närmast koret samt i anslutning till orgelläktaren ligger röda åttkantiga tegelplattor med mindre, gula tegelkvadrater vid hörnen. I koret och absiden ligger samma hyvlade kalksten som under bänkarna. Dopfunten är placerad i långhusets nordöstra hörn och predikstolen mot triumfbågväggens södra sida. Luckan till korvinden i triumfbågväggens mitt är dekorerad med ett geometriskt stjärnmönster i gult på grön botten. På den nordöstra kortsidan i långhuset finns delar av den gamla altaruppsatsen uppsatta på väggen. I sydväggen mellan kor och absid finns en inmurad gravsten från 1782 över kyrkoherden Hilaus Barfoth och dennes hustru.

Orgelläktaren upptar hela långhusets bredd och vilar på 16 pelare med utformning liknande pelarna i långhuset. Längsgående balkar bildar prismatiska kapitäl åt öster som flankeras av enkla dekorkonsoler i nygotisk stil. Läktarbarriären är ekådrad och har släta rektangulära fyllningar. Den mittersta fyllningen pryds av texten LOFVER I FOLK VÅR GUD. Mitt på läktaren står orgeln med gråmålad nygotisk fasad. Läktaren nås via en trappa i nordväst. I läktarunderbyggnaden inryms sakristia, pannrum, väntrum och toalett.

Tornets övre våningar och långhusets vind nås via den utvändiga torntrappan. Trappan är spiralvriden med trappsteg av medeltida tegel. Utrymmet har oputsade gråstensväggar och lyses upp av delvis medeltida ljusgluggar åt väster. Tornets andra våning nås från trapphuset via en rundbågig valvbåge i tornmuren.
På tredje våningen finns en kraftig klockbock av ek för kyrkans två klockor. Golvet utgörs av breda obehandlade ekplank och smalare furuplank. De södra, norra och östra väggarna är uppförda i oputsad gråsten medan den västra murades om i oputsat tegel på 1800-talet. Takstolen är till största del ursprunglig från 1300-talet och tillverkad av ek, den är sammanfogad genom tappning, bladning och laxhakar med ekdymlingar. Taklaget över långhuset är från 1860-talet och tillverkat i furu. På tornfasaden som syns från långhusets vind kan det tidigare medeltida takfallet avläsas i den gamla putsen.

Inredning och inventarier
Altarordningen tillkom 1860-talet i samband med nyuppförandet av långhus, kor och absid. Altaret utgörs av en ramverkskonstruktion med enkla fyllningar dolda av altarduk, antependium och altarbrun. Altaret var tidigare prytt av ett stort träkors som ersatts av en kopia av Bertel Thorvaldsens skulptur Kristus från 1821. Skulpturen står mot ett rundbågigt bakstycke tillverkat av stående brädor klätt med mörkgrönt sammetstyg och förgylld ram. Den halvcirkelformade altarringen tillverkades 1962 och utgörs av en överliggare och glest ställda ståndare i lackad ekfanér. Knäfallet är klätt med lila tyg från 1990-talet.

Delar av den gamla altaruppsatsen från 1600-talets första hälft finns uppsatta på långhusets norra och östra väggar. Altaruppsatsen tillverkades sannolikt av träsnidaren Jacob Kremberg. De bevarade delarna utgörs av altartavlans ramverk samt av fyra hermer. Predikstolen med baldakin tillverkades på 1860-talet och är placerad mot sydöstra långhusväggen. Predikstolen är ådringsmålad och har åttkantig korg som vilar på en pelare med profilerad bas och nås via en trappa från söder. Korgens sidor är försedda med fyllningar, över dessa löper en mindre förgylld list och ett utkragande profilerat listverk som avslutas upptill med en skoning av grönt sammetstyg. Baldakinen har ett avsmalnande tak som kröns av ett förgyllt latinskt kors.

Dopfunten är tillverkad i krysshamrad höörsandsten och formgavs 1973 av konstnären Stig Ryberg från Malmö. Den utgörs av en låg cylinderformad fot, en utkragande kubisk mittdel och en låg cylindrisk överdel. I överdelen finns en urgröpning för dopfatet i mässing. Mittdelen är dekorerad med inhuggna symboler.

Kyrkans orgel som tillkom 1879 tillverkades av A.V. Lundahl i Malmö. 1930 byttes orgelverket ut mot ett nytt tillverkat av M.J. & H. Lindegren i Göteborg, vilket i sin tur ersattes med dagens orgelverk 1967 som tillverkades av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Den ljusgrå orgelfasaden av A.V. Lundahl är bevarad sedan 1879 och har en högrest nygotisk utformning med ett högre mittparti flankerat av två lägre. Sidopartiernas pipfält avslutas uppåt av vardera tre rundbågar och ovanförliggande krenelering flankerade av tornkrönta pilastrar. Mittpartiet har större pipor och markeras av ett nygotiskt gavelmotiv med ett latinskt kors upptill. I mittpartiets nedre del finns ett lackerat spelbord.

Bänkinredningen utgörs av två öppna kvarter placerade på var sida om mittgången. Gavlarna är tillverkade i gråmålat gjutjärn och har mjuka former samt ornamentik i nygotisk stil. Nya bänksitsar, ryggstöd, psalmbokshyllor och fotstöd i lackad ekfanér tillkom på 1960-talet efter ritningar av arkitekt Jan Löfqvist.

Klockarebänken som står mot långhusets sydvägg tillverkades i ek 1573 och stod tidigare i det medeltida långhuset. Sidorna är tillverkade med ramverkskonstruktion och har tre slutna sidor och en öppen ingång på ena kortsidan. Fyllningarna är släta medan framsidans sidopartier är dekorativt snidade och har förhöjd rundbågig solfjäderornamentik. Under rundbågarna finns vapensköldar och textband.

De två kyrkklockorna hänger i tornets klockbock av ek. Storklockan göts om 1868 och lillklockan 1675.

Kyrkans planform utgörs av smalare västtorn med utanpåliggande trapphus i norr, rektangulärt långhus samt smalare och lägre kor med tresidig absid i öster. Kyrkobyggnaden vilar sannolikt på en kallmurad gråstensmur. Det senmedeltida murverket i tornet består av skalmurar av tuktad gråsten med inslag av sandsten, medan 1800-talsmurverket i långhus, kor och absid utgörs av skalmurar uppförda i gråsten med inslag av tegel och återanvänd sten från medeltidskyrkan. Gesimser och omfattningar är murade i tegel. På tornets fasader finns vitmålade järnband och ankarslutar som hjälper till att hålla samman konstruktionen.

Fasaderna är spritputsade och avfärgade med vit kalkfärg. På södra delen av långhusets västmur finns en inmurad gravsten som tidigare låg i kyrkans golv. Muröppningarna är huvudsakligen rundbågiga och under takfoten löper en slätputsad rundbågefris. Tornet, långhuset och koret har sadeltak medan absidtaket är valmat, samtliga takfall avtäcks med enkupigt rött lertegel.

Kyrkans fönster omges av tresprångiga, rundbågiga och slätputsade omfattningar. Ytterbågarna från 1950 är tillverkade av vitmålat trä med klarglas och utgörs av två höga och smala rundbågiga bågar med mittpost.
På tornets östra sida samt på långhusets östra gavel finns små runda ljusgluggar. Trapphuset har två ljusgluggar, en rektangulär och en korsformad. Tornets ljudöppningar är tvåsprångiga med ljudluckor av brunmålad panel åt norr, väst och söder.

Huvudingången är placerad i tornets bottenvåning åt väster och utgörs av en brunmålad pardörr med rundbågigt överljus med polykromt glas och fyrpassmotiv. På långhuset norrsida finns en entrédörr i den tredje travéen från väster med utformning snarlik västporten. I absidens östsida finns en prästingång med överljus och dörrblad klätt med liggande panel. Ytterligare en ingång återfinns i långhusets nordöstra gavel vilken utgörs av en enkel brunmålad ramverksdörr. Torntrappans dörr är placerad på västsidan i en segmentbågig spritputsad omfattning. Dörrbladet är sannolikt återanvänt och utgörs av tre breda stående och brunmålade plankor med bandgångjärn.