MALINGSBO KYRKA (SANKTA ANNAS KAPELL)

Malingsbo ligger inom Söderbärke finnmark, ett vidsträckt och svårtillgängligt skogsområde som började befolkas av finnar under 1500-talet. År 1625 uppfördes dammarna i Hedström-men, vid utflödet från Malingsbosjön. Kort därefter kunde hytta och hammare anläggas på platsen. Redan under följande årtionden utvecklade sig Malingsbo bruk till ett dynamiskt in-dustriellt centrum vars framgång baserades på förekomsten av malm, skog och vatten. I början på 1890-talet nedlades järnframställningen helt, bruksepoken var över och skogsbruket blev därefter huvudnäringen.
Ett kapell inreddes på 1660-talet i en av herrgårdens salar. Det brukades fram till år 1700 då byggnaden drabbades av eldsvåda. Samma år återuppfördes herrgården, med sina nuvarande fem byggnader i tidstypisk och representativ karolinsk arkitektur. Kapellrummet ersattes dock med en fristående kyrkobyggnad som uppfördes strax intill herrgården. Några år senare, 1708, kunde det nya brukskapellet tas i bruk. Det invigdes dock inte förrän 1711 och helgades åt Sankta Anna, bergsmännens skyddshelgon. Det nya kapellet uppfördes huvudsakligen på be-kostnad av brukets dåvarande ägare, landshövdingen i Nyköpings län Petter Snack, men även bygdens folk bidrog med dagsverken och material.
Det är oklart vem som utförde ritningen till kapellet, en för sin tid i dessa trakter högst ovanlig byggnad. Det spekuleras att Nicodemus Tessin d.y. skulle kunna vara upphovsmannen, klart är däremot att bergmästare Adam Leijel agerade byggmästare.
Kyrkobyggnaden har en oktogonal centralplan och är uppförd med en stomme av timmer som så småningom fodrades med panel. Vapenhuset uppfördes samtidigt som en tillbyggnad i väs-ter. Kapellet tillfördes på 1720-talet en polygonal korabsid i öster, vilken placerades som en pendang till vapenhuset. Sakristian som utgör en tillbyggnad av korabsiden har tillkommit i senare skeden, den senaste utbyggnaden härrör från 1950-talet.
Byggnaden genomgick på 1910-talet en smakrenovering som inverkade främst på interiören. I samband med en omfattande restaurering på 1950-talet återställdes till största del kapellets ursprungliga 1700-talskaraktär. S:ta Annas kapell är en ovanlig kyrkobyggnad beträffande placering, utformning, konstruktion, stil och karaktär.

Malingsbo lilla kyrkogård ligger intill Hedströmmens västra strand, i anslutning till byn. Den invigdes 1786, långt senare än kyrkan. Gravkoret, över släkten Heijkensköld, tillkom 1871.

Kyrkan utgörs av en timrad byggnad uppförd på stengrund av naturstenar, brädfodrad ut- och invändigt. Byggnadsdelen som motsvarar kyrkorummet har en oktogonal planlösning. Den har ett tillbyggt vapenhus i väster, vilket har en rektangulär plan och är lägre än själva kyrko-rummet. Som pendang till vapenhuset tillfördes på 1720-talet en korabsid i öster, vilken har polygonal plan och samma höjd som kyrkorummet. Sakristian är uppförd som en tillbyggnad av koret, mot norr. Den utvidgades och förlängdes mot norr på 1950-talet. Kyrkan har en hu-vudingång i väster, genom vapenhuset, samt en ingång i söder till koret. Sakristian har en in-gång i väster.

Exteriör
Huvudbyggnadens ytterväggar artikuleras kring hörnpilastrar som fogar samman väggsektio-nerna. Fasader och tak fogas samman genom en hög profilerad takfot. Byggnaden har en lig-gande fotbräda med dropplist. Samliga fasader bär stående spåntad panel. Väggarna är måla-de i ljusgrå oljefärg medan takfot, pilastrar och fönsterfoder är vitmålade. Fotbrädan har en mörkare grå kulör.

Kyrkorummet har fönster i norr och söder, ett i varje väggsektion. Korabsiden har två sido-fönster och sakristian har ett kvadratiskt fönster mot öster. Kyrkorummets fönster har två luf-ter med sexindelad spröjsning. Samtliga fönster är av trä med enkla släta träfoder.
Samtliga dörrar har samma karaktär och samma format, de är brädfodrade med panel lagd i rombiskt mönster. Dörrar, karmar och foder är målade i grön ombra. Porten i väst har ett tri-angelformat gavelfält över dörröppningen.

Kyrkobyggnaden täcks av ett tälttak med åtta fall. Taket kröns av en lanternin, vilken har samma plan och takform som huvudbyggnaden. Lanterninen har öppna sidor som delvis är försedda med kryssformat räcke av vitmålat trä. Taket kröns av ett förgyllt kors med klot, vilket är uppställt på en kvadratisk sockel. Korutbyggnaden har tälttak medan vapenhuset har ett sadeltak, valmat i väster. Sakristian har ett pulpettak över partiet närmast korabsiden och svagt vinklat sadeltak, valmat mot över utbyggnaden. Över västra delen står en hög och plåt-täckt skorsten. Samliga tak täcks av svartmålad plåt.

Kyrkorummet har brädfodrade väggar som är marmorerade. År 1776 fick de hittills råa tim-merväggarna beklädnad av dels träpanel och dels papptapeter. Samtidigt utsmyckades väg-garna med marmoreringar och schablonmålningar av målarmästare Svedberg. Av dessa ur-sprungliga målningar består utsmyckningen i korabsiden.

På varje sida om koret har väggarna högt placerade blinda och runda fönster som bildar djupa nischer. Det är oklart om de ursprungligen har varit utförda som blinda fönster eller om nuva-rande förhållanden är följden av senare förändringar.

På 1910-talet genomgick kyrkorummet en hård renovering. Innertaket höjdes med ca en meter och färgsättningen förnyades. Rummet har brädtak med fodrade bjälkar och taket är färgsatt i en bruten vit kulör. Tak och väggar sammanfogas genom en bärlina, vars fodring tillsammans med kompletterande lister bildar en kraftig och dekorativ taklist.

I samband med restaureringen på 1950-talet återskapades kyrkorummets 1700-talskaraktär. Den ursprungliga färgsättningen restaurerades eller rekonstruerades, samtidigt förnyades brädgolvet.

Korets inredning har en tydlig scenografi som urskiljer det från kyrkorummet. Korabsiden har förhöjt golv, profilerat foder i öppningen mellan rummen, en kraftigare profilerad taklist, en mörkare och mer dekorativ färgsättning med bl.a. ett målat draperi som fond. Även prediksto-len är inordnad i korinredningen. Från korabsiden leder en dörr i norr till sakristian medan södra dörren utgör en sidoingång.
Vapenhuset har brädfodrade väggar, målade med stänkfärg, samt brädtak och brädgolv. En trappa leder till läktaren och vidare till tornet.

Invändigt har samtliga dörrar panelbeklädnad med brädor lagda i rombiska mönster. Samtliga är målade i en mörkgrön kulör.

Inredning och inventarier
Koret är förhöjt med ett trappsteg och altaret är uppställt på ett gråmålat träpodium som av-gränsas av altarringen. Altartavlan, som föreställer Kristus på korset, tillkom på 1720-talet i samband med tillbyggnaden av koret. Den har en förgylld ram och är uppsatt på korabsidens östra vägg, vilken är utsmyckad med ett målat draperi som bildar en bakgrund för altartavlan.

En äldre altartavla som dateras till 1600-talet återfanns på vinden 1952. Den hänger numera i korabsiden, på södra sidan. Altaret utgörs av ett enkelt träbord. Altarringen har ett högt stop-pat knäfall, stoppat räcke samt böjda fram- och sidostycken med sneda hörn. Barriären har spegelindelningar och dekor med marmoreringar i skiftande kulörer och utföranden.

Predikstolen är uppställd mot korabsidens norra vägg, i höjd med absidens öppning mot kyr-korummet. Den är troligen samtida med kyrkans uppförande men anges i andra källor kunna ha tillförts i samband med tillbyggnaden av koret på 1720-talet. Korg och trappa har speglar med profilerad list i räcket. Korgens underdel är droppformad och avslutas med en förgylld kotte. På mittspegeln bär korgen en förgylld ängel. Ljudtaket är sammanbyggt med det krafti-ga listverket. Det har samma planform som korgen, krönlist med pendang, förgyllt band och tofsar. Predikstolen präglas av barocken i sin utformning, utsmyckning och färgsättning med blågrön marmorering. Till predikstolen hör ett dekorativt förgyllt timglas, troligen samtida med predikstolen.

På korabsidens södra vägg hänger kyrkans äldsta nummertavla, från 1737. De övriga är upp-satta på ömse sidor om koret, under de blinda lunettfönstren. De har förgyllda ramar med sni-derier i krönet och härstammar troligen från senare delen av 1700-talet.

Kyrkorummet har två fristående bänkkvarter med slutna bänkar. Sidostycken och dörrar har en utsmyckning av speglar med infällda balusterdockor. Kvarterens yttre sidor mot sidgång-arna saknar utsmyckning. Bänkkvarteren är målade i en grå kulör.

Kyrkan har sju ljuskronor av mässing. Ljuskronan i mittgången framför koret är skänkt av bruksherren 1765. Den andra som pryds av en kvinnofigur är en gåva av Petter Snack, och är troligen från 1700-talets första decennium. Den tredje kronan i mittgången är också från 1700-talet. Även ljuslampetterna som är uppsatta på väggarna och på läktarbarriären är från samma period.

Läktaren i väster har bågiga former och bärs av sex svarvade träkolonner. Läktarbarriären har öppna balusterdockor med räcke. Läktaren har samma grå färgsättning som bänkarna.
Kyrkan utrustades först med ett enkelt harmonium som inköptes 1857 och placerades på läk-taren. Det ersattes 1946 med en piporgel om tio stämmor tillverkad av Setterquist & son. På 1960-talet ändrades pipuppställningen i fasaden.

Enligt prosten Kalsenius berättelse från 1710 var kapellets lanternin försedd med två metall-klockor. De var skänkta av byggherren Petter Snack och gjutna i Falun 1707. Klockorna hänger ännu i kyrkans öppna lanternin. Storklockan är omgjuten 1906 i Stockholm.

Övriga upplysningar
På båda sidor om koret hänger inramade porträtt med målade draperier som fonder. De före-ställer bruksherrarna på Malingsbo, tillika kyrkans byggherrar och donatorer. Tavlan till vänster om koret avbildar Petter Snack, den andra hans dotterson Carl Gustaf von Ehrenheim.