HOSJÖ KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt finns också ett bårhus på kyrkogården.

Kyrkogården är anlagd på krönet av en grusås. En stor utvidgning skedde på 1940-talet genom terrasseringar i den branta sluttningen österut. Mot infarten i väster finns en putsad, vitrappad kyrkogårdsmur. Runt övriga sidor omgärdar ett falurött spjälstaket. Huvudingången är i väster, mellan vitrappade tegelstolpar med tak av kopparplåt, stängd av spjälgrindar. Sammanbyggd med muren är ett tegelmurat bårhus, vitrappat och täckt av valmat spåntak.

Bland de äldre gravarna närmast kyrkan finns flera bevarade grusbäddar och stenramar. I de östliga terrassernas kvarter ligger gravar i raka rader med gräsbevuxna ytor och rygghäckar.

Byggandet av ett kapell i Hosjö inleddes omkring 1660, finansierat med gåvomedel. Från början var benämningen Sandviks kapell. Då kapellet invigdes 1663 omfattade det ett rektangulärt timrat långhus. Kyrkorummets väggar utgjordes av obehandlat stockvirke. I östra delen fanns ett smalt kor, norr om detta var sakristia avbalkad och i söder en lokal för fattigskolundervisning som senare blev förråd. Fönsteröppningarna som höggs upp 1666 var små och rektangulära. Omkring år 1690 tillbyggdes västtornet, då krönt med en lökkupol.

För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF-fil.

Kapellag i Vika under medeltiden, kapellförsamling 1930, annexförsamling 1940. Kyrkan ligger vid sjön Runn. Ett medeltida kapell har av allt att döma funnits, men dess läge är inte säkert känt. Kapellbacken ca 3 km nordost om den nuvarande kyrkan har utpekats som dess troliga läge. /&/

I: Det medeltida kapellet omtalas 1370 som "Capella Norwica", dvs. Norrvikens kapell. Namnet är en gammal benämning på den nuvarande Hosjö- eller Sandviksdelen av Vika socken. Kapellet har sannolikt varit av trä, men dess utformning är i övrigt obekant. Riven.

II: Den befintliga timmerkyrkan, som troligen är den första på platsen, uppfördes 1663. Den består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt västtorn. Såväl långhus som västtorn är till sin storlek ursprungliga; långhuset hade emellertid östpartiet avdelat i ett smalare kor, flankerat av sakristia i norr och skolsal i söder. Dessa avbalkningar revs vid en ombyggnad 1880. Sakristian tillbyggdes därmed på långhusets norra sida. Då fick även västtornet sin befintliga resning.

Långhus och sakristia har timrad stomme, medan tornet består av stolpvirke. Kyrkans ytterväggar är i sin helhet klädda med rödmålad spån, förutom tornets klockvåning som är brädslagen. Långhus och sakristia har spåntäckta sadeltak, valmade över öst- respektive nordgaveln. Den flacka, kopparklädda tornhuven kröns av lanternin och spira. Ingång i väster genom tornet. Det rektangulära kyrkorummet har ett brutet, brädklätt innertak. Läktare i väster med utskjutande mittparti, buren av marmorerade träkolonner. Vid en restauering 1951-52 fick kyrkorummet sitt senaste, dekorativa tillskott genom en målningssvit kring altarfönstret av konstnär Jerk Werkmäster.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.