STADSHUSET, SUNDSVALL

Stadshuset uppfördes 1865-68 i nyklassisk stil efter ritning av F Birger Oppman. Det intog en dominerande plats i den dåtida låga trähusbebyggelsen. Byggnaden är i två våningar med ett trevånigt mittparti och trevåniga sidopartier. Efter stadsbranden 1888 anlitades den norske arkitekten Andreas Bugge för restaureringen av stadshuset. Mittpartiet förlängdes åt söder med en ny byggnadskropp längs Rådhusgatan. Som ersättning för den tidigare tornbyggnaden tillkom den nuvarande smala lanterninen. Byggnadens inre förstördes till stor del vid branden. Den praktfullt utformade trapphallen samt stadshussalongen härrör således från restaureringen efter branden. 1921 gjordes en grundlig restaurering av stadshussalongen.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, ANLÄGGNINGSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Den äldsta rådstugan i Sundsvall uppfördes i slutet av 1620-talet och var belägen i de äldsta delarna av staden (Persson & Stjernberg, 1994). När staden flyttades till sitt nuvarande läge längre österut på 1650-talet placerades rådhuset vid ett torg som anlades nordost om Östra tjärnen. Rådhuset uppfördes av timmer i en och en halv våning. Den brändes ned av ryska trupper 1721.

När rådhuset skulle återuppföras fick det en ny placering mellan nuvarande Kyrkogatan och Rådhusgatan. År 1728 stod det nya rådhuset i trä klart. Även denna byggnad kom att förstördas i en brand, närmare bestämt 1764. I väntan på ett nytt rådhus höll rådhusrätten sina förhandlingar i provisoriska lokaler fram till 1778 då staden köpte P. G. Fahnehielms gård som var belägen vid dåvarande Rådhustorget. Egentligen hade man planer på att uppföra ett nytt hus av sten men av detta blev intet. Gården fungerade som rådhus fram till 1803 då den brann ned. 1807 köptes Andra Forsstedts d y gård vid nuvarande Stora torget och byggdes om till rådhus. Huset inrymde även auktionskammare, arrest och uppbördslokal.

Med tiden blev det dock omodernt och den gamla tanken på ett rådhus av sten återupptogs. I början av 1860-talet beslutades att ett kombinerat rådhus och hotell skulle uppföras och det nya stadshuset, som det kom att kallas, kunde invigas i januari 1868. Utöver domstolen och hotellverksamheten fanns i byggnaden restaurang och schweizeri, festivitetslokal, reservhäkte, post, bankfilial, auktionskammare, polis och stadsstyrelse (Persson & Stjernberg, 1994, s. 24-25). Polisen flyttade ut 1879 och ersattes av Drätselkammare och Byggnadsnämnd. Stadshuset skadades i den stora stadsbranden 1888 och i väntan på att arbetet med återuppbyggnaden skulle bli färdigt inrymdes rådhusrätten i allmänna läroverkets byggnad som hade klarat sig oskadd i branden. I läroverket inhystes även stadsfullmäktige, polisen samt några av stadens banker ("Norrland brinner!"1988, s. 25). Under de drygt hundra åren sedan det återuppbyggda rådhuset invigdes 1891, har flera funktionsförändringar genomförts och husets renoverats vid flera tillfällen. Ett återkommande problem har varit polisens lokalbehov och 1975 flyttade de för gott till det nybyggda Rättscentrat vid Bünsowska tjärnen. Samma år flyttade kommunen sin verksamhet till det ombyggda lasarettet och rådhuset stod plötsligt tomt, samtidigt som det byggnadsminnesförklarades.

För ytterligare information om domsagans historik, se http://www.fmis.raa.se/fmis/download/Tingshus/Domsagohistorik_Sundsvalls_TR.pdf För utförlig beskrivning av rådhuset, se byggnad - under rubriken historik.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1996-10-07, Persson, Helena & Stjernberg, Anders: "Sundsvalls stadshus. Från rådstuga till stadshus genom fyra sekler" Sundsvall 1994, "Norrland brinner! en beskrifning öfver eldsvådorna i Sundsvall, Umeå m. fl. ställen några anteckningar af ett ögonvittne", Sundsvall 1988

Stadshuset uppfördes 1865-68 i nyklassisk stil efter ritning av F Birger Oppman. Det intog en dominerande plats i den dåtida låga trähusbebyggelsen. Byggnaden är i två våningar med ett trevånigt mittparti och trevåniga sidopartier. Efter stadsbranden 1888 anlitades den norske arkitekten Andreas Bugge för restaureringen av stadshuset. Mittpartiet förlängdes åt söder med en ny byggnadskropp längs Rådhusgatan. Som ersättning för den tidigare tornbyggnaden tillkom den nuvarande smala lanterninen. Byggnadens inre förstördes till stor del vid branden. Den praktfullt utformade trapphallen samt stadshussalongen härrör således från restaureringen efter branden. 1921 gjordes en grundlig restaurering av stadshussalongen.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3