HALLARÖDS KYRKA

Hallaröds kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka med långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Under 1300-talet tillkom ett kraftigt västtorn och vapenhus vid sydportalen. Utbyggnaderna byggdes i gråsten med sandstenskvadrar runt muröppningarna, medan de ursprungliga byggnadsdelarna var utförda i sandsten. Kyrkorummets valvslagningar med kalkmålningar tillkom sannolik under senmedeltiden.

1536 donerade Olof Rosensparre och hans maka Lisbeth Gyldenstierna på Skarhults slott en predikstol till kyrkan, vilket är ovanligt tidigt för en predikstol med tanke på att reformationen i Danmark genomfördes samma år. 1634 tillkom en altartavla med nattvardsmotiv vilken ersatte ett äldre altarskåp.

Befolkningsökningen i Sverige under sent 1700- och 1800-tal ledde på många håll till
att medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. Under 1800-talets första hälft närmast fördubblades befolkningen i Hallaröds socken och kyrkan kom 1833 att byggas ut efter ritningar av arkitekt C. Ståhl. En stor korsarm uppfördes på långhusets norra sida och den romanska absiden revs. De senmedeltida valven i långhuset revs och ersattes av tunnvalv i trä, vilket även blev innertak i korsarmen. Under triumfbågen placerades en altarpredikstol och koret fick ny funktion som sakristia.
Torntaket belades med kopparplåt och övriga takfall avtäcktes med spån.

1881 höjdes vapenhuset och i och med detta försvann en tidigare trappstegsgavel. Invändigt försågs rummet med innertak och trappa till vinden. Vid samma tillfälle renoverades kyrkans fasader. 1895 införskaffades en ny orgel tillverkad av Salomon Molander & Co med orgelfasad ritad av E. Josephsson. Vid 1900-talets början ersattes Vapenhusets spåntak med papp men kom bara några år senare att avtäckas med plåt. Resten av kyrkan hade sedan tidigare försetts med plåttak, troligen skedde detta 1891.
1913 påträffades kalkmålningar i det romanska korets valv. 1922 23 fick tornet nya ljudluckor och ny trappa och vid slutet av 1920-talet genomfördes renoverings- och restaureringsarbeten efter program av länsarkitekt Nils A. Blanck. Arbetena innefattade omläggning av tegelgolv, ommålning av invändiga snickerier och bänkinredning samt kalkning av väggar och fasad. I början av 1930-talet frilades och restaurerades de övermålade kalkmålningarna i koret av konservator Hans Erlandsson.

Nästa stora restaurering genomfördes 1953 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Ambitionen var att återställa kyrkorummet till dess utseende innan 1830-talets stora förändringar. De medeltida kalkmålningarna och dopfuntens baldakin konserverades. En ny predikstol tillverkad efter äldre förlaga placerades i långhusets nordöstra hörn, varför altarpredikstolen flyttades till korsarmens norra vägg och koret återfick sin ursprungliga funktion.

Vid 1980-talets slut skulle utvändiga underhållsarbeten utföras efter Leon-Nilsons arbetsbeskrivningar,
vilka föreskrev så små ingrepp som möjligt och omputsning med kalkbruk. På grund av fasadens akuta renoveringsbehov hade församlingen emellertid använt ett hårdare KC-bruk där de nya putsytorna dessutom hade ojämn struktur och var dåligt anpassade till den äldre putsen. Därtill hade takplåten målats om i en kulör som inte stämde överens med den ursprungliga färgsättningen. 1992 renoverades fasaderna på
nytt. Putslagningar gjordes med KC-bruk och tornet målades med KC-färg medan övriga fasader kalkavfärgades. Plåttaken målades och nya tornluckor av furu tillverkades.

I början av 2000-talet målades interiörens väggar och valv om, liksom fönstrens in- och utsidor. Korets kalkmålningar konserverades av målerikonservator Martina Petersson och spår av kalkmålningar påträffades i tornets bottenvåning på den norra och västra muren. Delar av de nyfunna kalkmålningarna frilades. Vid samma tillfälle isolerades valven.

Interiör
Kyrkans huvudentré är placerad i vapenhuset i söder. Insidan på den rakt avslutade entréporten är gråmålad och har tre fyllningar i vardera dörrblad. Golvet är belagt med rött tegel, väggarna är vitkalkade och taket utgörs av ett tunt kalkat brädtak på synliga bjälkar. Fönstren i öster och väster sitter i djupa nischer. Kyrkorummet nås genom den ursprungliga rundbågiga sydportalen med delvis frilagda fint huggna sandstenar. I portalen sitter en pardörr i ek.

Kyrkorummet består av tornets bottenvåning, långhus, kor och korsarm. Golven är genomgående belagda med rött tegel, mestadels rektangulärt men på vissa ställen kvadratiskt. De slutna bänkkvarteren står på upphöjda och lackade trägolv. Väggarna är putsade och vitkalkade. Fönstren, som saknar innerbågar och vars insidor är målade i en ljust grå kulör, sitter i djupa rundbågiga eller stickbågiga nischer.

Tornets bottenvåning är slaget med ett senmedeltida vitkalkat kryssvalv vars ribbor har kvadratiskt tvärsnitt som övergår till rektangulärt. I valvkappornas svicklar finns skvallerhål. Gördel- och sköldbågar är svagt spetsbågiga medan valvöppningen mot långhuset är tydligt spetsbågig.

Långhusets två kryssvalv är rekonstruktioner från restaureringen 1953 av de senmedeltida valven som revs 1833. De spetsbågiga sköld- och gördelbågarna och de rektangulärt profilerade valvribborna vilar på knippepilastrar med kragband. I den östra travéen finns några mindre frilagda kalkmålningar, bland annat en inskription från 1600-talet över kyrkoherden Hans Lavridsson. Mot nykyrkan i korsarmen i norr, som upptar hela långhusets längd, öppnar sig två spetsbågiga öppningar och mot koret en rundbågig triumfbåge.

Koret är något smalare än långhuset I korets norra mur finns en mindre ursprunglig fönsteröppning som någon gång satts igen men åter togs upp 1912. Rummet är slaget med ett senmedeltida kryssvalv som liksom triumfbågen och samtliga väggar utom den östra pryds av kalkmålningar daterade till 1500-talet. De relativt enkla målningarna i rött och svart framställer utöver växtornamentik Skapelseberättelsen, Syndafallet, Isaks offras, Förvisningen av Adam och Eva samt Adam och Evas liv på jorden.

Nykyrkan är indelad i en västlig och en östlig del, vilka avskiljs av en vägg med en rundbågig muröppning. Hela korsarmen har platt innertak av mörkbetsat trä. Den västra delen upptas av orgeln, och här är valvöppningen mot långhuset igenmurad till bröstningshöjd mot bänkkvarteren. Den östra delen fungerar som sidokapell möblerat med lösa stolar, där kyrkans altarpredikstol från 1833 står uppställd mot den norra väggen. Två släta gråmålade dörrar till förråd och sakristia flankerar altarpredikstolen.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett murat blockaltare vars altarskiva av kalksten med fem inhuggna konsekrationskors möjligen är ursprungligt sedan kyrkans uppförande.

Den halvrunda altarringen tillverkades 1953 av Ivan Olssons Snickerifabrik Höör och består av glest placerade balusterdockor med ekådringsmålad överliggare. Knäfallet är klätt med rött ylletyg.

Altarskåpet består av ett vid 1953 års restaurering rekonstruerat skåp med elva träskulpturer. Mittgruppen föreställer Kristus, Maria och Johannes. I sidopartierna återfinns Johannes Döparen och helgonen Olof, Andreas, Kristoffer, Katarina, Margareta, Laurentius och Ursula. De två sistnämnda nytillverkades 1953 medan de övriga nio är daterade till 1500-talet. Skulpturerna är i det närmaste trärena, med små fragment av färgrester.

En altartavla som utgjort en del av en altaruppsats från 1634 hänger på långhusets norra vägg. Målningen på trä framställer nattvarden och omges av en ram med träsniderier i form av ornamentik och fem änglafigurer.

Predikstolen tillverkades 1953 efter en äldre förebild och placerades i långhusets nordöstra hörn. Korgen har hexagonal planform där trappan ansluter till den femte sidan och väggen utgör den sjätte. De övriga fyra sidorna består av ramverk med fyllningar som dekorerats med målningar av korset, kalken med en duva (den heliga ande), bibeln med en hand (Guds hand) och kalken med ett hjärta (Jesu hjärta). Målningarna har precis som foten korgen vilar på en tydligt modernistisk karaktär. Över fyllningarna finns textband med förgylld text på svart botten. På överliggaren står en skulptur av äldre datum i form av en kerub hållandes ett timglas med ena foten på en förgylld dödskalle. Över predikstolen finns en sexsidig baldakin. Den är liksom predikstolen polykromt bemålad i band annat rött, grönt blått, svart och förgyllning. Utformningen är enkel med en ram med textband och förkroppat listverk upptill. Baldakinen kröns av en hexagonal lanternin där upphängningsanordningen är fäst. Under baldakinen hänger en förgylld duva.

En altarpredikstol från 1834 är placerad på korsarmens norra vägg. Den var tidigare placerad framför koret som då var avskilt till sakristia och tillhör en av fem kända altarpredikstolar i Skåne. Altarpredikstolar på ursprunglig plats lär i Skåne endast finnas i Färingtoftas och Risebergas kyrkor. Altarpredikstolen är utförd i trä i stram empirestil med tillhörande vitputsat blockaltare. Färgsättningen går i olika grått och svart med förgyllda accenter. Den cylindriska korgen pryds av förgylld meanderbård och tandsnittslist och centralt en målning föreställande kalken inringad av törnekronan. Korgen avslutas med två släta partier med förgyllda duvor och flankeras av marmorerade pilastrar med stiliserade kapitäl. Över korgen finns ett ljudtak vars listverk som nedtill pryds av förgylld tandsnittslist och upptill av skuren löpande hund-ornamentik. Ljudtaket kröns av en förgylld strålkrans med inskription av den hebreiska konsonantskriftens JHWH. Altarpredikstolens bakstycke är rundbågigt avlutat med målade draperingar.

Dopfunten i sandsten är huggen på tidigt 1200-tal och tillskrivs Hallarödsgruppen. Den runda cuppan med uttömningshål är dekorerad med rundbågemotiv och liljeornamentik. Den klockformade foten, som 1975 hittades nedgrävd intill vapenhuset, har vulst och kvadratisk sockel med hörntappar. Dopfunten står på en rund stenplatta. 1830 flyttades den från koret till sin nuvarande placering i långhusets sydöstra hörn. Över dopfunten hänger ett ljudtak tillverkat 1601 och restaurerat 1953. Den utgörs av ett oktagonalt profilerat listverk som bär ett grekiskt tempel med åtta pelare. Från undersidan hänger en duva. Färgsättningen går i svart, rött och förgyllning.

Den slutna bänkinredningen från 1800-talet i tre kvarter är tillverkad som en ramverkskonstruktion med dörrar med blå ram och gråmarmorerad fyllning som omges av en orange ram. Bänkarna är gråmålade och bänkraderna är numrerade.

Orgeln tillverkades 1895 av Salomon Molander & Co i Göteborg och är placerad på ett lågt podium med trägolv i korsarmens västra del. Den renoverades 1973 av K. Künkels Orgelverkstad AB i Lund och försågs då med fler stämmor. Den ursprungliga orgelfasaden från 1895 i nyklassicistisk stil är tredelad med synliga pipor i rundbågiga öppningar i varje del. De rundbågiga öppningarna flankeras av kolonner med dekorativa kapitäl. Mittparti är förhöjt med gavelmotiv. Fasaden är målad i grått med förgyllda detaljer.

Kyrkklockorna i tornet hänger i en klockbock av ek. Lillklockan är från 1623 och storklockan blev omgjuten i Köpenhamn 1656 av Hans Meyer.

Bland kyrkans övriga föremål av kulturhistoriskt intresse kan nämnas det senmedeltida triumfkrucifixet med en lidande Kristus med törnekrona. Krucifixet var tidigare under 1900-talet placerat på Historiska museet i Lund men återfördes 1980 till kyrkan och är idag placerat i triumfbågen. En Mariaskulptur av ek från medeltiden återfinns på långhusets östra vägg väster om triumfbågen. Skulpturen har tidigare varit polykromt bemålad men är idag trären.

Kyrkans planform utgörs av långhus, lägre och smalare kor i öster, vapenhus i söder, korsarm i norr samt fullbrett torn i väster. Korsarmens och långhusets östfasader går i liv med varandra. Tornets väst- och sydfasader har ovanligt kraftiga strävpelare. I söder finns även ett utanpåliggande trapphus som sträcker sig till långhusets takfotshöjd, därefter löper torntrappan i murverket. Byggnadens romanska delar är uppförda i sandsten och de senare tillkomna i gråsten. Fönsteromfattningarna är dels murade i tegel, dels med sandstenskvadrar. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt.

Tornets fasader har ett flertal svartmålade ankarjärn. Samtliga byggnadskroppar täcks av sadeltak med undantag för tornet som har ett flackt tälttak som avlutas med en plåtklädd lanternin med kvadratisk planform som kröns av en spira med kyrktupp. Takfallen och strävpelarna är avtäckta med gråmålad järnplåt.

Tornet har ett större fönster i bottenvåningens västfasad, vilket sitter i en stickbågig muröppning. Fönstret utgörs av fyra grönmålade och småspröjsade bågar som upptill avslutas svagt stickbågigt. Asymmetrisk placerat i andra våningens västfasad finns ett litet kvadratiskt grönmålat och korsspröjsat fönster. Åt väster, söder och öster sitter parställda lansettformade ljudöppningar I väster och söder finns dessutom runda ventilationshål över ljudöppningarna. Ljudöppningen i norr är rundbågig. Samtliga ljudluckor består av stående svartmålade brädor. Dörren till torntrappan är tillverkad av stående grönmålade brädor och sitter i en rundbågig muröppning i två språng.

Långhusets enda fönster har samma utformning som det i tornets bottenvåning och är placerat på sydfasaden öster om vapenhuset. Korets fönster i söder består av två grönmålade och småspröjsade bågar som är rakt avslutade och sitter i en rundbågig muröppning. Korets norrfönster utgörs av en mindre romansk muröppning med omfattning av sandsten. Fönstret har råglas och saknar spröjsindelning. Vapenhusets fönster i väster och öster består av vardera en rektangulär småspröjsad och grönmålad fönsterbåge i rundbågiga muröppningar. Korsarmen har fyra grönmålade fönster, två i norr och ett i väst respektive öst. Fönstren består av fyra rektangulära och småspröjsade bågar som i samtliga fall utom i västfönstret avslutas med en lunettformad båge med radiella spröjs.

Muröppningarnas och omfattningarnas utformning varierar mellan att vara rundbågiga, segmentbågiga, rakt avslutade och spetsbågiga. Kyrkobyggnaden har fyra dörröppningar, en från norr genom korsarmens gavelsida, en från väst på korsarmens långsida, en från söder genom vapenhuset och en i tornets södra sida genom det utanpåliggande trapphuset. Sydporten fungerar som huvudentré och är utformad med en rakt avslutad pardörr, exteriört klädd med stående grönmålade brädor. Den norra entrén har en pardörr med diagonalställd pärlspont som grönmålats och leder in till sakristian. På korsarmens västsida leder en pardörr med grönmålad diagonalställd pärlspont in till ett förrådsutrymme. Dörren på tornets södra sida leder till ett trapphus som i sin tur leder till tornvinden. Dörren är grönmålad och enkelt utformad med tre stående breda plank med bandgångjärn.