REMMENE KYRKA

Kyrkan är nygotisk med ett fräsch frostigt uttryck i vitt och grått med en tunn spetsbågsrelief längs takfoten likt istappar. Öppningarna är spetsbågade och torntaket har lanternin. Till det rektangulära långhuset är ett kraftigt fyravånings torn fogat i väster med port åt väster. I öster har kyrkan ett något lägre och smalare tresidigt kor med vidbyggd låg liten sakristia åt öster med dörr åt söder. Sakristian är femsidig genom att hörnen har fasats av. På dess norra sida är en gjuten nedgång till källaren med två ljusblå plåtluckor. Skvalprännor av betong från 1962 eller nyare. Exteriören renoverades senast 2002.

FASAD - Finstrukturerad spritputs som vitkalkats. Lodräta ritsar markerar hörnkedjor. Smygar och ljudöppningarnas omfattningar är slätputsade. Runtom, utom på sakristian, är en enkel, stiliserad putsad spetsbågsfris. Takgesimsen viker över på gavlarna fram till mötande fasader. Sockeln kragar ut och är också spritputsad men gråfärgad och har fyrkantiga lufthål. Längs långhusets norra sida skjuter stenar av olika storlek ut från grunden (rest från den medeltida kyrkan?). På tornets fyra sidor finns två spetsbågiga ljudluckor med trymå, ett mer romaniserande drag, med liggande gråmålad träpanel.

FÖNSTER - Sakristians fönster är rektangulära och tornet har tre runda fönster på mellanvåningen, övriga är spetsbågiga. Solbänkarna är av röd kalksten i svagt vidgade smygar och snickerierna är täckmålade grå och sannolikt ursprungliga. Spröjsarna är av trä. Långhuset har fyra fasta, stiftade enluftsfönster på var långsida. Somliga har en öppningsbar luft nedtill med en fyrkantig bult till ett invändigt vred. Bågarna är breda och formar två spetsbågar spröjsade till åtta rutor med tvärstag upptill, samt en cirkel överst. Gliporna mellan cirkeln och spetsbågarna har färgade glas medan fönstren i övrigt har gammalt klarglas. Koret och vapenhuset i tornet har smalare likadana fönster åt syd- och nordöst med endast fyra spröjsade rutor per spetsbåge. De runda tornfönstren är spröjsade till fyra cirklar och har grå plåtskoning nedtill. Västportens överljus är spröjsat till en cirkel upptill och spetsbågar. Sakristian har ett stort öppningsbart enluftsfönster åt norr respektive öster med antikglas spröjsade till nio rutor. Åt öster har källaren ett liggande enluftsfönster med endast ytterbåge.

PORT - Tornet har en spetsbågad slätputsad portal med dubbla spetsbåglister med välvd profil och en vidgad avfasning till den inre spetsbågade smygen. I bågen sitter ett stort överljus. Porten har rak överkant med två originalblad som kopparkläddes 1962 med tre lika stora skivor. Metallvredet är ornamenterat. En tresidig trappa med fem smala trappsteg av flera murade tunna kalkstenar per plan, justerad senast 2002. Handledare av nyare svart smide sitter på fasaden. Sakristians port är enkel, täckt av kopparplåt från 1962 med tre lika stora fyllningar med svag prismatisk prägling samt metallvred. Den röda kalkstenstrappan med fyra blocksteg är från 2002 och nytt enkelt svart järnräcke står på sidorna.

TAK - Långhuset har sadeltak med enkupigt lertegel med äldre tegel på sydsidan. Norra sidan renoverades på 1950-talet och 2002. Profilerad kraftig, putsad taklist som fyller ut det grunda taksprånget på långhus, kor och torn. Sakristian har en diskret taklist. Tornet har upp till lanterninen ett flackt pyramidtak med avskurna takryggar. Lanterninen är åttasidig med spetsbågsnischer med vinkelbrutet tak över. Pyramidtak och lanternin täcks av en ljust blågrön galvaniserad stålplåt i skivtäckning med storformat. Lanterninen har ett sexsidigt smalt och högt torntak (spira) täckt med falsad slätplåt i samma nyans, krönt av ett kopparkors. Kortaket har ett tresidigt valmat takfall och sakristian ett mycket flackt sadeltak med valmad spets, båda täckta med likadan plåt som pyramidtaket. Plåten är från 1950-talet och målades senast 1992 respektive 1962. Hängrännor och stuprör är av olika utseende; galvaniserad plåt i norr, vitmålade på sakristian och kopparplåt i söder.

Remmene kyrka stod klar 1870 och byggdes till med en sakristia 1934, men är i övrigt föga förändrad utvändigt. 1861 utförde Ludwig Hedin, benämnd konduktör, ritningar till torn och tillbyggnad österut på Remmene medeltida kyrka. Församlingen var ambivalent i sitt beslut huruvida den gamla kyrkan skulle bevaras eller inte. 1860 togs beslut om dess reparation, men 1861 bestämdes att inga delar skulle bevaras, vilket upphävdes i oktober 1862 när beslut togs att gamla kyrkan skulle tillbyggas. I samband med en renovering 1934 mättes avståndet mellan innerväggarna och en jämförelse med motsvarande mått på 1861 års ritning av den medeltida kyrkan visade att den nuvarande kyrkan var 1,30 meter bredare. Väggarna visade heller inga spår av äldre murar, varför man antog att den gamla kyrkan slutligen rivits helt.
Arbetet med det nya kyrkobygget startade i mars 1870 och arbetsdagen varade från klockan fem på morgonen till åtta på kvällen. Kyrkan byggdes i granit med 308 sittplatser och stod klar första söndagen i advent samma år. Vid altaret var ett rakt skrank med flacka spetsbågar, vilket prydde även altarringen, med ett kors ovanpå och bakom detta var sakristian tidstypiskt anordnad i den tresidiga utbyggnaden med ett fönster på var sida. Härifrån nåddes predikstolen som stod vid altarringens norra sida. Kyrkan invigdes inte förrän 1895 i samband med en biskopsvisitation. Möjligen var orgeln, som tillkom på 1890-talet, installerad till detta tillfälle. Kring 1900 fick kyrkan en kamin. 1920 göts den lilla kyrkklockan. Den stora medeltida klockan hade flyttats över från den gamla kyrkan. 1923 visades på Göteborgsutställningen medeltida föremål från den gamla kyrkan. 1933 tillverkade Engers piporgelaktiebolag i Herrljunga en orgel med fem stämmor.
1934 tillbyggdes en sakristia av tegel i öster med pannrum i källaren. Ritningarna omarbetades av Byggnadsstyrelsen eftersom det första förslaget endast lämnade en gång på en meter till grinden i öster och det hävdades att hästekipage måste kunna köra in. Kyrkan renoverades samtidigt efter ett restaureringsprogram av arkitekt Sten Branzell. Sakristian bakom altarskranket kunde nu tas i anspråk som kor. Den gamla kyrkans inventarier hade auktionerats ut vid rivningen och predikstolen köptes av en lantbrukare. Den hade blivit liggande i ett uthus men placerades nu efter 60 år i den nya sakristian. Altartavlan från 1726 av bildhuggaren Michael Schmidt hade inte ansetts lämplig för den nygotiska kyrkan, varför den monterats isär och förvarats på tornvinden. Den togs nu också åter till heders och placerades längst i öster efter att altarkorset avlägsnats. De gamla inventarierna restaurerades av snickaren och bildhuggaren August "Snickson" Larsson, Fölene Bro. Alla delar skulle rengöras och det gjorde han genom att lägga delarna ute på daggvåt gräsmatta, vilket ansågs vara en varsam förberedelse för renoveringen. Smutsen skulle mjukas upp långsamt på så vis. Saknades delar skulpterade han nya utan ersättning. Efter hans anvisningar tillverkade kontrollanten för arbetet, finsnickaren Carl Pettersson, stolar till sakristian och någon av dem gjorde även bord och ljusstakar. Både altartavla och predikstol hade blivit ommålade med oljefärg 1825. Framtagning av originalfärgerna och konservering av tavlan utfördes av C. O Svensson, Kungsbacka, som också färgsatt och dekormålat kyrkan (med viss brist på fasthet och pregnans enligt Riksantikvarieämbetet) som dittills varit helt vitmålad. För att altartavlan skulle bli lämpligare belyst fick han också tillstånd att mura igen korfönstren invändigt. Svensson ansåg de gamla färgerna kalla och ensartade så han ville skapa en rikare färgskala med total ommålning. Kyrkan fick grå och grågröna färger utvändigt istället för vita, invändigt målades taket med blågrön temperafärg och bänkarna i rödbrun lasyr. Marmoreringar i tempera utfördes också. Väggarnas limfärg togs bort och de kalkades istället. Nytt golv lades. Minst en bänk togs bort framtill och korgolvet förlängdes till nuvarande sträckning. Korbänkarna togs bort och gav plats för dopfunten på södra sidan. De gamla föremålen samlades i sakristian: processionskrucifix från mitten 1100-talet, den gamla predikstolen som altare, 1300-talsmadonna, rökelsekar och en skål av sandsten. Nummertavlorna sattes på träpelare och gjordes enklare för att inte konkurrera med altartavlan. Nya bänkgavlar önskades men uteblev. Lågtrycksånga ersatte kaminen.
1948 försågs kyrkan med elektricitet. 1951-53 utfördes en exteriör renovering. Tornet fick ny takplåt eftersom originalplåten rostat och korset var så skadat att det sågades ned och byggdes om. Elringning och hydraulisk lucköppning samt elvärmesystem infördes 1958. 1960 tillkom åtta innanfönster. 1962-63 genomfördes en ny renovering efter ändringsförslag av länsarkitekt Per Axel Nobel, Vänersborg. Portarna bekläddes då utvändigt med kopparplåt. Två bänkar samt sidobänkar togs bort i öster så att 16 rader återstod. Altaruppsatsen flyttades cirka en halv meter mot långhuset för bättre passage till sakristian. Dopfunten fick ett cementfundament. Predikstolen hade haft kvar sin ursprungliga position med trappan först från sakristian, som efter ombyggnaden blev altarringens norra sida. Nu skulle den flyttas fram längs norrväggen med en rak trappa vid fönstret och öppningarna göras större på altarringens båda sidor. Flyttningen skulle medföra att dagsljuset kunde belysa altartavlan bättre. Nytt korgolv lades. Nu ville man ta tillbaka även det gamla ljudtaket från 1700-talet så det reparerades, kompletterades och sattes över kyrkans originalpredikstol. Riksantikvarieämbetet var tveksamt till denna åtgärd eftersom predikstolen är av en typ som ofta saknar tak. Landsantikvarien menade att ljudtaket visserligen innebar en stilblandning med korgen, men eftersom möjligheterna till rekonstruktion fanns och ljudtaket skulle bidra till att skänka koret en "festligare" prägel, så tillstyrktes förslaget. Konservator Thorbjörn Engblad gjorde rekonstruktionsritningarna och ska enligt egen uppgift ha deltagit när ljudtaksdelarna grävdes upp på 1930-talet ur golvet till ett av kyrkans uthus. Skulptör Walfrid Andersson, Grohed, Bohuslän, tillverkade de saknade delarna. Målningen utfördes av Engblad och målaremästare K. E. Sandahl, Vårgårda, som även målade övrig interiör i ljusa blå, bruna och grå nyanser. Bänkvärme infördes. Taklisten breddades utan att bibelordet över altartavlan skymdes. Utvändigt restaurerades fasaden och snickerierna målades. Hängrännor och stuprör, vilka tidigare inte hade funnits, monterades liksom skvalprännor. I januari 1963 var kyrkan klar och återinvigdes i mars.
1969 vidtogs lagningar med cementputs på långsida och torn. Blästrade ytor visade på att kyrkan sannolikt aldrig omputsats i sin helhet, utan hade originalputs som nu målades med plastfärg. På slutet av 1970-talet byggdes orgeln om, trots att den hade kulturhistoriskt värde som tidstypiskt instrument. Nytt orgelverk tillkom från Tostareds kyrkorgelfabrik. Den gamla fasaden och skåpet behölls. Orgeln invigdes 1979. Utvändiga underhållsåtgärder vidtogs 1982 och 1992. Renoveringsarbeten av exteriören utfördes ånyo 2002, bland annat fick långhuset nytt tak på nordsidan och den putsade takgesimsen lagades. Sakristian fick en ny kalkstenstrappa. På grund av rötskador tillverkades ett nytt stolpverk för klockbocken. 2003 togs fyra bänkar bort i nordväst för att ge plats åt textilskåp.