BÖDA KYRKA

Kyrkogården
Allmän karaktär
Böda kyrkogård är utlagd i nord-sydlig riktning med de största ytorna för gravsättningar söder om kyrkan. Efter alla de utvidgningar som gjorts har kyrkogården idag en fyrkantig form som blir vidare mot söder. Kyrkogården är indelad i sju gravkvarter, A-G, samt den del som tillkom i början av 1990-talet. Där gränsen för olika utvidgningar av kyrkogården har gått finns idag gångar i öst-västlig riktning. Ett undantag är gränsen mot utvidgningen som gjordes 1990. Här finns kyrkogårdsmuren kvar tillsammans med häck av syren och en rad av unga oxlar och lönnar. Hela kyrkogården är insådd med gräs och gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning. Flera av raderna är ryggställda mot häckar av olika slag. Det ger kyrkogården ett enhetligt och sammanhållet intryck. På den del av kyrkogården som tillkom på 1990-talet finns idag endast ett fåtal gravvårdar varför området inte närmare beskrivs i rapporten.

Omgärdning
I norr och öster: Kallmurad kalkstensmur. Innanför muren växer en häck av syrener. I norr växer äldre lönnar innanför kyrkogårdsmuren.
I söder: Nylagd kallmurad kalkstensmur. Rad av unga lönnar innanför muren.
I väster: Halvmur av kallmurad kalksten. Rad av äldre askar.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans. I söder är lönnar planterade och i öster växer en rad med äldre askar.

Övrigt
Gränsen mot den utvidgning som gjordes 1990 markeras av en rad av lönnar och oxlar samt av en häck av syren. Häckar av syren finns också utmed delar av kyrkogårdens mur. Det växer även ett mindre antal träd, björkar och lönnar, på kyrkogården. Vid meditationsplatsen i kyrkogårdens nordvästra hörn växer två gamla och ett ungt valnötsträd. Här finns även en avenbokshäck och rosenrabatt. Minneslunden omgärdas av en idegranshäck och pryds av perennrabatter. I gravkvarteren på den äldre delen av kyrkogården är häckar av buxbom och tuja planterade. På området från 1990-talet växer häckar av spirea och prydnadskörsbär. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Kyrkogårdens gångar är belagda med kalkstensflis. Från kyrkogårdens ingång i norr går två gångar, en på var sida, runt kyrkan. De möts vid kyrkans södra ingång och går därefter vidare söderut på kyrkogården. Kvarter E omgärdas i alla väderstreck av gångar som från kvarterets sydöstra hörn går samman fram till kyrkogårdens ingång i sydost. Från denna ingång går också en gång västerut genom kyrkogårdsdelen som anlades 1990.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Böda kyrkogård är den kalkstenshäll från 1700-talet som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början av 1800-talet mycket vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Hällarna ersattes under 1800-talet av stående gravvårdar. På Öland var det på flera kyrkogårdar vanligt med kors av kalksten. På Böda kyrkogård finns flera kalkstenskors kvar på kyrkogården. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Så blev det också på Böda kyrkogård. Det fanns flera konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning vid den här tiden. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det på Öland ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På de äldre fotografierna som visar Böda kyrkogård kan man ana att det har varit så.

Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Vårdar av kalksten blev vid den här tiden allt vanligare på Böda kyrkogård och under några årtionden i mitten av 1900-talet var kalksten ett vanligare gravvårdsmaterial än granit. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Böda kyrkogård har det med säkerhet funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Böda kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex. en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Böda kyrkogård finns det angivet på mer än hälften av vårdarna.

Minneslund
Minneslunden anlades 1990 i samband med utvidgningen av kyrkogården. Platsen är placerad vid mitten av den mur som utgör gränsen mot den gamla kyrkogården och vänd mot söder. Minneslundens yta är rund och omgärdas av en idegranshäck. In i området leder en gång belagd med kalkstens flis som följer häcken runt hela platsen. I mitten finns jordningsytan som är insådd med gräs. En rabatt för perenner finns i dess södra kant och i den norra delen finns fem svartmålade smideskors i olika storlekar och en plats för att sätta blomvaser.

Byggnader
Väster om kvarter B finns tre byggnader. Den mest iögonfallande av dessa är bårhuset som byggdes i slutet av 1940-talet. Byggnaden har väggar av kalksten och tak belagt med skiffer. Ingång finns i öster med dubbla, mörka trädörrar. Gaveln har ett djupt takutsprång klätt med skiffer och dekorerat med ett träkors.

Norr om bårhuset ligger två byggnader. Den västra rymmer garage och förråd och den östra personalutrymmen och toaletter för besökarna. Båda byggnaderna har spritputsade fasader i svagt gul nyans med slätputsade omfattningar. Taken är belagda med svartmålad plåt.

Övrigt I nordvästra hörnet av kyrkogården finns en meditationsplats som anlades 1990. Utanför denna, utmed kyrkogårdsmuren finns ett grusbelagt område för uppställning av gravvårdar som plockats bort från kyrkogården. Utanför kyrkogården vid stigluckan i norr står en fattigbössa av trä. Den första fattigbössan i Böda ska ha satts upp på initiativ av prosten Fagerroth i slutet av 1700-talet.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A-C

Allmän karaktär
De tre kvarteren utgör de äldsta delarna av kyrkogården. Kvarter A ligger norr om kyrkan, kvarter B söder om och kvarter C öster och söder om kyrkan. Störst är kvarter C med 395 gravplatser. Kvarter B har 86 platser och kvarter A 33. I söder utgör en gång delvis insådd med gräs och delvis belagd med kalkstensflis gräns mot kvarter D, E och F.

De flesta gravvårdarna är placerade i rader som antingen är fristående eller ryggställda. Mellan majoriteten av de ryggställda raderna är häckar av buxbom eller tuja planterade. Raderna sträcker sig i nord-sydlig riktning och gravvårdarna är vända mot öster eller väster. I norra delen av kvarter C finns ett uppmurat vattenkar. Det användes ursprungligen för att hålla vatten så att kyrkogårdens besökare kunde vattna sina planteringar. I norra delen av kvarter C och i östra delen av kvarter A växer lönnar.

Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i kvarteren och på hela kyrkogården är en liten stående kalkstensvård som finns i norra delen av kvarter C. Den är från 1815 och markerar gravplats för kyrkoherden Sven Swenander. I kvarter B är den äldsta gravvården från 1868 och i kvarter A från 1905. Alla tre kvarteren har använts kontinuerligt fram till idag. Därför finns det en blandning av gravvårdar från slutet av 1800-talet fram till idag. I kvarter C kan man dock se en koncentration av vårdar från 1900-talets andra hälft. Från 1930-talet kan man i kvarteren B och C kronologiskt följa hur äldre gravplatser har återupplåtits. Under senare tid har modernare vårdar tillkommit när nya gravsättningar har gjorts i familjegravar eller gravplatser återupplåtits. I kvarter A finns bara gravvårdar av granit men i kvarter B och C är en stor del av vårdarna av kalksten. Detta är ett drag typiskt för de öländska kyrkogårdarna.
I kvarteren B och C finn några kalkstenskors främst från tiden kring sekelskiftet 1900 men majoriteten av kalkstensvårdarna är från mitten av 1900-talet. Vårdarna av granit är främst av grå och svart granit men det finns även röd granit. I kvarter C finns också två gjutjärnskors, en vård av marmor, en vård av kalksten och marmor samt en gravkulle överväxt av murgröna. Ytterligare en gravkulle med murgröna finns i kvarter A. I kvarter C finns kyrkogårdens enda bevarade omgärdade gravplats som omges av en buxbomshäck. Yrkestitlar är vanliga i alla tre kvarteren, men i synnerhet i kvarter C. De vanligaste titlarna är hemmansägare, lantbrukare, kronojägare och kyrkoherde. Här finns också flera titlar som knyter an till skogsvård och sjöfart. Exempel på ovanliga titlar är ölandskännaren och riksspeleman. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är vanligt.

Kvarter D-E
Allmän karaktär
De två kvarteren utgör den del av kyrkogården som tillkom vid utvidgningen 1893. De är belägna söder om kvarteren B och C. Kvarter D omfattar 334 gravplatser och kvarter E 296. Runt kvarter E går gångar belagda med kalkstensflis medan kvarter D i väster avgränsas av kyrkogårdsmuren, i norr och söder av gångar insådda med gräs och i öster av en gång belagd med kalkstensflis. Gravvårdarna är ställda i rader i nord-sydlig riktning vilket gör att samtliga vårdar är vända mot öster eller väster. De flesta raderna är ryggställda med eller utan häckar av tuja och buxbom emellan. Båda kvarteren är insådda med gräs. I västra delen av kvarter D och östra delen av kvarter E växer björkar.

Gravvårdstyper Den äldsta gravvården i kvarter D är från 1910 och i kvarter E från 1908. Även dessa båda kvarter förefaller ha lagts om i mitten av 1900-talet. I kvarter D är de flesta gravvårdarna från 1940-60-talen och i kvarter E från 1950- och 60-talen. Ungefär hälften av gravvårdarna i de båda kvarteren är av kalksten och hälften av granit. Bland vårdarna av granit finns såväl svart som röd och grå granit. I kvarter D finn en vård av marmor samt en gravkulle med murgröna och i kvarter E två vårdar av marmor och ett vitmålat träkors. I kvarter D finns också fyra gravplatser som har kvar rester av de buxbomshäckar som en gång omgärdade gravplatserna. Yrkestitlar förekommer men är inte så vanliga som i kvarter A-C. De vanligaste titlarna är lantbrukare, hemmansägare, sjöman och nämndeman. Flera av titlarna har koppling till sjöfart. En ovanlig titel är bilskoleägare. På fler än hälften av gravvårdarna står angivet från vilken by eller gård den döde kommer.

Kvarter F-G
Allmän karaktär
Kvarter F och G utgör de två delar av kyrkogården som tillkom 1959 respektive 1924. Kvarter F omfattar 230 gravplatser och kvarter G 209. En del av gravplatserna i kvarter F är avsatta för urngravar. I kvarter F är gravvårdarna ordnade i ryggställda rader med häckar av tuja eller buxbom emellan. Även i kvarter G är de flesta gravvårdar ryggställda men det är bara mellan några få rader som häckar av tuja eller buxbom är planterade. I båda kvarteren är raderna ordnade i nord-sydlig riktning. Hela kvarteret är insått med gräs.

Gravvårdstyper I kvarter F är den äldsta gravvården från 1969. Här är de flesta gravvårdar från 1970-talet. Den äldsta gravvården i kvarter G är från 1924 och här är flest gravvårdar från 1930-talet. Båda kvarteren har brukats kontinuerligt fram till idag. I kvarter G finns flera vårdar av kalksten, dock ej så stor andel som i de äldre kvarteren, medan det i kvarter F bara finns fyra vårdar av kalksten. Här är istället granit det vanligaste gravvårdsmaterialet. Dessutom finns en vård av smide i kvarter F och en vård av marmor i kvarter G. Yrkestitlar är inte så vanliga. I kvarter F finns endast en vård med titeln hamnmästare. I kvarter G finns titlarna kronojägare, mjölnarmästare, kyrkvaktmästare, stationsmästare, skräddarmästare och evangelist. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är vanligt.

Redan när den första stenkyrkan i Böda byggdes i mitten eller slutet av 1100-talet bör en kyrkogård ha anlagts. Eftersom kyrkan inte hade något torn fanns troligen en klockstapel i anslutning till kyrkan. Hur kyrkogården i övrigt varit utformad vet man inte. Innan kyrkan byggdes om 1801-03 ska det ha funnits fem medeltida gravvårdar. Idag återstår ett fragment av en av dessa vårdar.

Det område som idag är Böda socken hade under medeltiden ytterligare en kyrkplats. På Lilla Grundet i Grankullavikens mynning låg S:t Olofs kapell som var ett capella non curate vilket betyder att det inte hade någon kyrkoherde. Kapellet låg på öns sydvästra del och ska enligt sagesmän ha haft en begravningsplats. Här begravdes fiskare och sjöfarare men inga gravvårdar är bevarade. Kapellet försvann troligen under 1500-talet. Idag finns inga kända föremål bevarade som tillhört kapellet. Platsen markeras av en ruinkulle.

På Böda kyrkogård finns två gravvårdar från 1600-talet bevarade. De har vissa likheter i formspråket vilket gör att man tror att det är tillverkade av samma mästare. Båda gravvårdarna låg ursprungligen i kyrkan. Begravningar i kyrkorummet var vanliga från medeltiden fram till slutet av 1700-talet. Traditionen upphörde i början av 1800-talet. Den ena gravvården, som kallas den Fagerrothska gravhällen, ligger idag kvar i korgolvet. Hällen är av röd kalksten och ursprungligen tillverkad 1650. År 1779 togs den över av prosten Fagerroth. Han ska ha varit den siste som begravdes inne i kyrkan. Den andra gravvården är ursprungligen gjord för kyrkoherde Hemming Nilsson Kåre som dog 1653. Stenen har återanvänts vid två tillfällen. Första gången var 1816 för åldermannen Johannes Persson i Skäftekärr och andra gången 1836 för prosten och kyrkoherden Olof Melén. Troligen låg gravhällen ursprungligen i korgolvet men flyttades ut på kyrkogården. När det gjordes är inte känt men kanske var det i samband med ombyggnaden av kyrkan.

Kyrkogården ska ursprungligen ha varit i det närmaste rektangulär till formen och främst utlagd söder om kyrkan. Området bör ha varit omgärdat men det är inte känt på vilket sätt. Troligast är dock någon form av kalkstensmur. År 1634 omtalas att det ska ha funnits en murad port i söder. På en teckning av Rhezelius från samma år syns portalen i söder och klockstapeln nordost om kyrkan. Klockstapeln ersattes med en ny 1704. Den byggdes av mäster Daniel i Gröndahl. Vid den murade porten i söder byggdes 1708 en stiglucka. Det gjordes även vid en ingång i norr. År 1713 omtalas att en solvisare ska ha stått på kyrkogården. Den hade inköpts från Stockholm 1702 och var av gotländsk kalksten. Två bodar ska ha funnits på kyrkogården 1746. Den ena fanns redan 1709 då den reparerades. Det sägs inte vad de båda har använts till men man kan tänka sig att de varit förråd, likbod eller kanske vedbod. Vid många kyrkor sattes en fattigbössa eller armbössa upp. En sådan ska ha satts upp i Böda i slutet av 1700-talet på initiativ av prosten Fagerroth.

Två år efter ombyggnaden av kyrkan, 1805, gjordes en omläggning av kyrkogården. Med assistans av kommissionslantmätaren Israel Reinius gjordes en indelning av kyrkogårdens gravplatser efter socknens rotar. Kyrkogården omfattade vid den här tiden drygt ½ tunnland. Formen var nästan rektangulär med några undantag i väster och norr. Ingångar fanns i norr och söder. I norr låg också en byggnad som kallas materialbod. Till förrättningen var alla i socknen bofasta män och hemmansbrukare kallade. Arbete började med att man beslutade var gångar skulle gå och vilka platser som skulle avsättas som gravplatser för fattighjon. Den karta som upprättades över kyrkogården visar att det bara var området söder och rakt väster om kyrkan som användes. De fattigas gravplatser förlades till ytterkanterna i väster, söder och öster. Prästen fick fritt välja sin gravplats. Det blev i nischen mellan långhuset och koret på kyrkans södra sida. Därefter gjordes en indelning av gravplatser och man enades om att alla gravplatser skulle vara lika stora oavsett vilket mantal gården hade. I socknen fanns totalt 71 gårdar och alltså mättes 71 gravplatser ut. Därefter lottade man var de olika rotarna skulle få sin plats och slutligen vilken gravplats varje hemman inom roten skulle få. Hela processen samt den slutliga fördelningen skrevs ner och bifogades kartan som idag finns i lantmäteriet arkiv.

Den första kända utvidgningen av kyrkogården gjordes 1893 i söder. Området motsvarar idag kvarteren D och E samt norra delen av kvarter F. Gränserna mot söder och norr markeras av gångar. I samband med utvidgningen revs stigluckorna. Före utvidgningen fanns på kyrkogården flera gravhus av trä. Denna typ av gravplatsutsmyckning var vanlig på Öland och i trakten av Kalmar men är idag bort. Ett enda återstående exemplar finns på Löts kyrkogård. Vid en inventering av fornminnen som gjordes runtom i landet 1829 omtalas att det ska ha funnits flera vackra gravar med målade trästaket omkring. En av de finare var prosten Brovallius grav från 1808 med ett trätak.

I Kalmar läns museums arkiv finns två odaterade fotografier som förefaller vara från tidigt 1900-tal. Den ena av bilderna är tagen en bit ifrån kyrkan och visar tornet och kyrkogårdsmuren från väster. I muren finns en klivstätta med ett räcke. Träden som är planterade på kyrkogården är ännu unga. Den andra bilden visar kyrkan och en del av kyrkogården från sydväst. En del av gravplatserna markeras av höga stående gravvårdar.

Några gravplatser förefaller vara omgärdade av häckar. I flera fall verkar gravplatsen sakna gravvårdar och markeras bara av en kulle överväxt med murgröna.

Ytterligare en utvidgning av kyrkogården genomfördes 1924. Även denna gång var det nya områden i söder som tillkom. Idag är detta kvarter G samt södra delen av kvarter F. Gränsen mot norr markeras av en gång.

När man 1931 grävde för en värmekammare påträffades två gravar vid sakristians östvägg. Här fanns också en flisa av en gravhäll. Vid grävningsarbeten i kyrkans golv 1931 påträffades en gravsten från 1700-talet.

År 1931 besökte Manne Hofrén Böda kyrkogård och tog en del fotografier på kyrkogården. Han återkom även 1943 och tog ytterligare ett antal bilder. De visar främst olika typer av gravvårdar. På kyrkogården har funnits, och finns än idag, flera kors av kalksten. Fler ligger travade i ett hörn av kyrkogården på en av bilderna från 1943. En av bilderna från 1931 visar den norra kyrkogårdsmurens utsida. Ut ur muren sticker ett antal hällar som använts för att binda hästar.

År 1949 skickades en frågelista angående kyrkogårdarna i Växjö stift till församlingarna. Arbetet gjordes på initiativ av Ivar Hylander och syftet var att göra en inventering av kyrkogårdarna inom stiftet. Alla församlingar svarade inte men från Böda har man skickat in sina svar. Frågorna handlade dels om hur kyrkogården vuxit fram och förändrats, dels hur den såg ut vid tiden för undersökningen. I svaren från Böda nämns de båda utvidgningarna helt kort. Man berättar om de båda stigluckorna som revs 1893. Nu tänkte man sig att återuppföra den norra efter en ritning gjord av kyrkoherde Kjellberg 1858. Kyrkogården är omgärdad av en mur av kalksten och gråsten samt av syrenhäckar, lönn, rönn, ask och oxel. Den södra huvudgången kantas av cypresser och flera av familjegravarna omgärdas av buxbomshäckar. Tidigare var gravplatserna samlade bysamfällighetsvis men det har man upphört med. Det kunde inte heller längre avläsas på kyrkogården. Det är ca tio år sedan man lät göra en gravkarta och det har rationaliserat användandet av kyrkogården, men man upplever fortfarande att kyrkogården är trång. Man har ingen uppdelning mellan allmänna och köpta gravplatser vilket kyrkoherden, som svarat på frågorna, tycker är bra. Fortfarande är det vanligt att anlägga gravkullar överväxta av murgröna. Det finns också runda kullar som är planterade med blommor. Vanligast är rosor. De gravplatser som inte har gravkullar är belagda med grus. Majoriteten av gravvårdarna görs i kalksten. Man godkänner inte längre höga gravvårdar vilket ligger i linje med tidsandan. Från församlingens sida försöker man påverka för att få mer personliga inskriptioner på gravvårdarna. Även ödekyrkogården vid S:t Olofs kapell omnämns. Avslutningsvis berättar man att man under sommaren planerar att bygga ett bårhus.

Ritningar till bårhus hade uppgjorts 1946 av länsarkitektkontoret i Kalmar. Det byggdes mitt på den västra kyrkogårdsmuren i anslutning till en ved- och redskapsbod. År 1950 återuppfördes stigluckan i norr. Samtidigt anlades en bevattningsanläggning. Innanför stigluckan byggdes en liten bassäng som skulle hålla temperat vatten för att vattna blommor med. Denna finns kvar än idag.

Den tredje kända utvidgningen gjordes 1959 efter ritningar av arkitekt Arne Delborn, Kalmar. Utvidgningen gjordes i öster och sydost. På denna mark gick den gamla landsvägen men när denna fick en ny, rakare sträckning blev marken tillgänglig för kyrkogården. Arbetet utfördes som ett arbetslöshetsprojekt. Församlingen var vid den här tiden i akut behov av fler gravplatser och därför ombads arkitekt Delborn att göra gångarna smalare så att man kunde få ut fler gravplatser. En förfrågan till kungliga byggnadsstyrelsen från församlingen att få bygga upp även den södra stigluckan avslogs dock. Man ansåg istället att ingången borde ordnas med grindar av vårdad hållning.

Några år efter utvidgningen flygfotograferades kyrkan och delar av kyrkogården. Bilden är tagen från sydväst. Gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning. De är ryggställda mot häckar av olika höjd och sorter. I östra kanten av det gamla kyrkogårdsområdet finns en rad med omgärdade gravplatser. Omgärdningarna är främst häckar. Flera av dessa gravplatser är belagda med grus. På kyrkogården finns också ett antal gravkullar beväxta med murgröna kvar. Både omgärdningarna och gravkullarna är idag med några få undantag borta. När det gjordes är inte känt. Sommaren förefaller ha varit varm och torr för på flygfotografiet är gräsmattan är mer gul än grön.

År 1985 begärde församlingen att få en av gravhällarna från 1600-talet som varit placerad på kyrkogården, kyrkoherde Hemming Nilsson Kåre död 1653, besiktigad. Besiktningen visades att såväl tumban som hällen var i mycket dåligt skick. Att konservera den ansågs inte möjligt. Därför fick församlingen tillstånd att ta bort den. Vi en kontroll 1992 sägs att församlingen gjort så. Några dekorerade delar sparades dock och förvaras idag i bårhuset.

Kyrkogården var fortfarande för trång. En ny utvidgning började planeras 1990. Denna gång skulle ett markområde norr om kyrkan användas. Det hade tillhört prästgårdens trädgård. En brunn som fanns i trädgården samt befintliga träd skulle om möjligt bevaras. Tillstånd gavs 1992 men arbetena påbörjades inte. Tre år senare fick man ett nytt tillstånd eftersom tillståndstiden hade gått ut. Ritningarna till den nya utvidgningen gjordes av landskapsarkitekterna Gröna Rummet AB. Nu valde man istället ett område söder om kyrkogården. På den nya kyrkogårdsdelen anlades också en minneslund. Medan planeringen av en ny kyrkogårdsdel pågick iordningställdes en meditationsplats nordväst om kyrkan. Man lät också bygga en ny byggnad som rymmer verkstad och förråd. Denna förlades utanför kyrkogården, nära bårhuset. Byggnaden ritades av Eriksson & Westerlund AB. Vid ingången till kyrkogården i sydost satte man 1996 upp en entrébåge i svartmålad smide.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet
Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Bogårdinventeringen, Linköpings stift Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Böda och S:t Olof, Uppland 1968 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Börje Andersson

Böda kyrka är belägen på Ölands nordligaste del. Den har fungerat som riktmärke för sjöfarande. Kyrkan består av ett nästan kvadratiskt långhus, absidial koravdelning, utbyggd sakristia i öst och torn i väst. Ursprungligen var byggnaden en medeltida tornlös försvarskyrka av samma karaktär som den närbelägna Källa gamla kyrka. 1801-1803 byggdes den om till den nuvarande enhetliga byggnaden. Murarna avjämnades, torn och sakristia tillkom. Långhus och sakristia täcks av sadeltak, tornet kröns av en lanternin. Av den medeltida kyrkan syns en portal från cirka 1240 i den ursprungliga nordliga korsarmen; ingångar till kyrkorummet i söder och i väster. Långhuset täcks av ett tunnvalv och belyses av rundbågiga fönster och ett lunettfönster ovanför altaret. Nyklassicistisk inredning; predikstolen samtidig med ombyggnaden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995