HÄRNEVI KYRKA

Härnevi kyrkas kyrkogård har i stort sett kvar sin ursprungliga sträckning. Den medeltida muren är dock riven.

Den ovanligt korta och breda salkyrkan, två stjärnvälvda travéer, är uppförd av gråsten och tegel. Sakristia och vapenhus är vidbyggda i norr respektive söder. Kyrkan är utvändigt helt putsad, även gavelröstena med sina blinderingar. Byggnaden har branta, spåntäckta sadeltak.

Sakristian är äldre än övriga delar och kan härstamma från folkungatid. Äldsta inventarium är en dopfunt från 1200-talets mitt. Långhus och vapenhus uppfördes under 1400-talets senare del. Omkring 1480 tillkom kalkmålningarna, utförda av Albertus Pictor.

1769 upptogs fönster i långhusets och sakristians nordväggar. Under 1800-talet förstorades fönstren. En genomgripande restaurering utfördes 1956-1957. Det medeltida altaret frilades, korets medeltida fönster rekonstruerades, ny bänkinredning tillkom och kalkmålningarna rengjordes. Väggmålningarna, som överkalkats på 1700-talet, framtogs. 1958 omputsades kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Härnevi kyrka är byggd under andra hälften av 1400-talet som en enhetlig kyrka med rektangulärt långhus, sakristia i norr samt vapenhus i söder. Kyrkogården har i stort sett bevarat sin medeltida utsträckning. Den har ursprungligen omgetts av en bruksmurad bogårdsmur täckt med spåntak som sedan länge är riven och ersatt av den nuvarande kallmurade gråstensmuren. Tidigare fanns även två stigluckor. Den nuvarande muren fungerar som stödmur åt marken innanför muren som är högre belägen än marken utanför. En trädkrans av stora gamla lövträd omger kyrkogården och bidrar i hög grad till dess traditionella karaktär. Övriga traditionella inslag är de grustäckta gångarna och entrén i söder med huggna grindstolpar och smidesgrindar. Karakteristiskt för kyrkogården är också det stora antalet grusgravar som dominerar gravkvarteren närmast kyrkogårdsmurens insida.

Klockstapeln ligger öster om kyrkogården. Byggnadsåret är okänt men den är av 1600-talstyp. Klockstapeln har troligen haft en öppen konstruktion från början och sedan klätts in med panel och fått sitt nuvarande utseende. Konstruktionen består av vertikala stockar som stöttas av kraftiga diagonalsträvor. Konstruktionen är inklädd med en delvis ålderdomlig, tjärad panel. Klockstapeln kröns av en spåntäckt huv med karnisprofil på vilken står en liten lanternin. Högst upp finns ett förgyllt klot och ett järnkors. Storklockan är medeltida och lillklockan är gjuten år 1643.

Härnevi kyrka är byggd under andra hälften av 1400-talet som en enhetlig kyrka med rektangulärt långhus, sakristia i norr samt vapenhus i söder. Kyrkogården har i stort sett bevarat sin medeltida utsträckning. Den har ursprungligen omgetts av en bruksmurad bogårdsmur täckt med spåntak som sedan länge är riven och ersatt av den nuvarande kallmurade gråstensmuren. Tidigare fanns även två stigluckor. Den nuvarande muren fungerar som stödmur åt marken innanför muren som är högre belägen än marken utanför. En trädkrans av stora gamla lövträd omger kyrkogården och bidrar i hög grad till dess traditionella karaktär. Övriga traditionella inslag är de grustäckta gångarna och entrén i söder med huggna grindstolpar och smidesgrindar. Karakteristiskt för kyrkogården är också det stora antalet grusgravar som dominerar gravkvarteren närmast kyrkogårdsmurens insida.

Klockstapeln ligger öster om kyrkogården. Byggnadsåret är okänt men den är av 1600-talstyp. Klockstapeln har troligen haft en öppen konstruktion från början och sedan klätts in med panel och fått sitt nuvarande utseende. Konstruktionen består av vertikala stockar som stöttas av kraftiga diagonalsträvor. Konstruktionen är inklädd med en delvis ålderdomlig, tjärad panel. Klockstapeln kröns av en spåntäckt huv med karnisprofil på vilken står en liten lanternin. Högst upp finns ett förgyllt klot och ett järnkors. Storklockan är medeltida och lillklockan är gjuten år 1643.

Härnevi kyrkas kyrkogård har i stort sett kvar sin ursprungliga sträckning. Den medeltida muren är dock riven.

Den ovanligt korta och breda salkyrkan, två stjärnvälvda travéer, är uppförd av gråsten och tegel. Sakristia och vapenhus är vidbyggda i norr respektive söder. Kyrkan är utvändigt helt putsad, även gavelröstena med sina blinderingar. Byggnaden har branta, spåntäckta sadeltak.

Sakristian är äldre än övriga delar och kan härstamma från folkungatid. Äldsta inventarium är en dopfunt från 1200-talets mitt. Långhus och vapenhus uppfördes under 1400-talets senare del. Omkring 1480 tillkom kalkmålningarna, utförda av Albertus Pictor.

1769 upptogs fönster i långhusets och sakristians nordväggar. Under 1800-talet förstorades fönstren. En genomgripande restaurering utfördes 1956-1957. Det medeltida altaret frilades, korets medeltida fönster rekonstruerades, ny bänkinredning tillkom och kalkmålningarna rengjordes. Väggmålningarna, som överkalkats på 1700-talet, framtogs. 1958 omputsades kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996