Härnevi kyrka

Kyrkans interiör karakteriseras av de medeltida valven och den rika sviten av kalkmålningar. Det är framför allt de välbevarade kalkmålningarna i långhuset och vapenhuset som gjort kyrkan till en stor sevärdhet. Målningarna utfördes av den kände kyrkomålaren Albertus pictor när kyrkan var nybyggd på 1480-talet. Det faktum att valvmålningarna aldrig varit överkalkade gör dem sällsynt välbevarade. Speciellt den röda färgen är anmärkningsvärt väl bibehållen vilket sällan brukar vara fallet. Målningarna täcker även väggarna, men väggmålningarna är inte lika välbevarade eftersom de är framtagna vid kyrkans restaurering 1956-57 efter att ha varit överkalkade sedan 1700-talet. Att på ett rättvisande sätt framställa målningarnas innehåll låter sig inte göras i en översiktlig beskrivning som denna. Som nämnts ovan täcks långhuset av endast två tegelvalv med rikt utformade ribbmönster. Valven stöds av valvknektar innanför murväggarna. Vapenhuset täcks av ett kryssribbvalv medan sakristian har ett putsat tunnvalv. Kalkmålningar saknas i sakristian. I vapenhuset står resterna av kyrkans medeltida dopfunt från 1200-talet som är kyrkans äldsta inventarium. Den är dock mycket vittrad och skadad och kan inte användas.

Interiören fick sin nuvarande karaktär vid en genomgripande restaurering som genomfördes 1956-57 under ledning av arkitekt Einar Lundberg, Stockholm. Framtagningen och konserveringen av kalkmålningarna utfördes av konservator Sven Carlsson, Gimo. Korets medeltida fönster rekonstruerades. I samband med att kyrkans praktfulla altarpredikstol från 1755 avlägsnade återfanns en stor del av det medeltida tegelaltaret vilket frilades och konserverades. Den gamla predikstolskorgen återanvändes och placerades mot korets södra vägg. En ny, sluten bänkinredning tillverkades med ledning av bevarade fragment av en bänkinredning från 1700-talet. I samband med restaureringen avlägsnades även 1700-talsläktaren som hade täckt nästan halva kyrkorummet. Orgeln, som är tillverkad av orgelbyggaren Pehr Gullbergsson från Lillkyrka år 1843, placerades i stället på ett podium i nordvästra hörnet av kyrkan. Den renoverades och behölls utan några förändringar. Orgelfasaden har en tidstypisk nyklassicistisk utformning. Den är målad i ljusgrått och försedd med förgyllda ornament. Östfönstret glasmålning flyttades till västfönstret som minskades på höjden. Valvens målningar rengjordes. Nytt tegelgolv lades i koret och mittgången. Elektrisk uppvärmning och belysning installerades.

I koret står en dopfunt av kalksten som tillverkades 1965. I koret står två skulpturer som flankerar altaret. De hörde ursprungligen till 1700-talets altaranordning.

Härnevi kyrka är byggd under andra hälften av 1400-talet som en enhetlig kyrka med rektangulärt långhus, sakristia i norr samt vapenhus i söder. Byggnadsmaterialet är gråsten med tegel i långhusets och vapenhusets gavlar som dessutom försetts med blinderingsnischer. Även fönster- och dörromfattningar murades i tegel liksom trappan upp till vinden i vapenhuset. Kyrkan är relativt liten och ovanligt bred i förhållande till sin längd. Kyrkan har endast två valv i stället för tre som annars är det normala i en uppländsk medeltidskyrka.

Fasaderna är spritputsade samt försedda med slätputsade hörn och omfattningar. De är avfärgade med vit kalkfärg. Av kyrkans nuvarande fönster är de båda sydfönstren samt korets östra fönster rekonstruktioner av de ursprungliga 1400-talsfönstren. Sakristians östra fönster har bevarat sin ursprungliga form. I norr finns ett stort stickbågigt fönster som togs upp först på 1700-talet och fick sin nuvarande form på 1800-talet. I västgaveln fanns ursprungligen ett fönster som dock var mycket mindre än det nuvarande. Fönstren är försedda med blyspröjsade rutor. De stora väst- och norrfönstren är försedda med träbågar målade i ljusgrått. Kyrkan har branta sadeltak med traditionellt mönsterlagda takspån. Långhuset har takstolar av gotisk typ. På vapenhusvinden kan man se övre delen av sydfasaden med en oputsad profilerad takfotslist av tegel och en oputsad gråstensmur.