Halskläde

Huvudliggaren:
" 'Tuppklä' eller 'Tuppasklä' fr. Leksands sn.
Från Lima by. Märkt: 'MED 1824' 'M.J.D. = Mar-
G. af hustru Niss Anna Larsdotter i Lima gm doktor A. Hazelius i Stockholm 13/6 1890.
Tuppa kallas de små fransarna i hörnen. Dessa kläder kallas äfven 'svartstiklä' = svartstickkläde."

Utdrag ur bilaga:
""2. Tuppklä el tuppassklä fr. Leksand. Fr. Lima m: M.J.D. 1824 = Margareta Jonsdotter, gifvarinnans farmor, d. 1879."

Katalogkort:
"Halskläde
Af hvit duk. Broderi och tofsar af svart silke.
fyrkantig duk, afsedd att bäras i tresnibb. Endast en hälften broderad. Tofsar i alla snibbarn. Märkt 'MI[tecknast som ett kors]D 1824'
Storl 54,5 x 54,5 cm.
'Tuppklä' eller 'tuppassklä'.
G. 1890 af hustru Niss Anna Larsdotter i Lima gm dr A. Hazelius. P.G.W. [Per Gustaf Wistrand]"

Halskläde av tuskaftat fint bomullstyg. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna är utförda i svart silke. Mönstren är geometriska men oregelbundna. Bård av rombiska former i förstygn med tofssöm mellan huvud- och hörnmotiv. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm, flätsöm och tofssöm. Svarta silkestofsar i alla hörn. Broderad märkning i korssöm: "MID 1824" vid huvudmotivet. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i svart silke runtom. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.
Anm: Gulnat i mittvikningen.

Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.

Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Lästips: Maria Björkroth. (1982). "Svartstick". Textil tradition, s. 105-121.
/Inga-Lill Eliasson 2007-02-23