SEGERSTADS KYRKA

Kyrkogårdens historik
En kyrkogård bör ha funnits i och med att den första kyrkan uppfördes på platsen, men hur
den sett ut vet vi inte. Så långt man kan följa kyrkogården bakåt i tiden, har den nästan
kvadratiska kyrkogården dock varit omgiven av en stenmur.

I väster stod en klockstapel, den äldsta kända omtalad redan i slutet av 1500-talet.
Klockstapeln som Frigelius avbildade 1753 var bygd 1704 av Staffan Håkansson från södra
Möre. Det var en enkel klockbock, krönt av en huv med små gavlar. Den var i så skröpligt
skick 1807 att den runkar vid starka ringningar. Därför var det nödvändigt att ringa
försiktigt. När nya kyrkan stod färdig, flyttades den ena klockan upp i tornet, varefter stapeln
revs. Petrus Frigelius ritade av både norra och södra sidan av kyrkan och kyrkogården.
Skisserna visar en kyrkmur av rektangulära stenar som gick runt om kyrkogården. I både det
nordvästra och det sydvästra hörnet av kyrkogårdsmuren fanns stigluckor med små sadeltak
av trä avbildade. Utanför muren i väster stod den redan nämnda klockstapeln.

År 1807 finns en uppgift att en ny port murades i väster och något senare murades den norra
ingången igen. Nuförtiden finns två ingångar, ett par grindar i väster och söder. Invid den
västra grinden är en klivstätta med en stenhäll med inskriften: Wandringsman /tänk på
ändan/1776/SS/Pastor.

På ett vykort från 1880-tal syns muren runt kyrkogården. Portstolparna är uppmurade av
kalksten möjligen syns en grind av järn.

År 1949 gjordes en enkätundersökning på initiativ av Växjö stift. Församlingarna fick svara
på några få frågor om sina kyrkogårdar. Svaren från Segerstads församling berättar något om
hur kyrkogården då såg ut. Det har tidigare funnits stigluckor men de finns ej längre skriver
kyrkoherde Arnold Olofsson. Han berättar vidare att det förutom de träd, alm, ask och lind,
som var planterade runt kyrkogården också fanns buskar av buxbom inne på kyrkogården. På
kyrkogården fanns endast enskilda gravar och inga allmänna. Jordkullar förekom men
gravplanerna var oftast utslätade utan beläggning skriver Olofsson vidare. Det fanns inga
regler hur stora för vårdarna fick vara. Vårdarna var gjorda av kalksten eller granit. På
vårdarna angavs persondata och bynamn men sällan bibelord. En speciell gravplats menade
Olofsson var Prästen Johan Peter Ölanders grav.

Fotografier samt vykort från 1950- och 60-talet visar gravplatser omgärdade av låga häckar
med grusade planer samt en del gravplatser med murgrönskullar. Söder om kyrkan syns en
grusad gång runt kyrkan. Efter 1960-talet skedde en förändring som innebar att omgärdningar
och murgrönskullar togs bort och de grusade planerna såddes in med gräs. Detta gjordes för
att rationalisera skötseln av kyrkogården.

År 1992 får församlingen ett tillstånd av länsstyrelsen att ta bort tre träd vid södra muren.
Eventuellt skulle nya träd planteras i luckor vid västra muren.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet

Kalmar läns museums topografiska arkiv

Lantmäteriet

Boström Ragnhild, Segerstad kyrka särtryck ur Kalmar Nations Skriftserie, 1978. Vol LIII.
Uppsala 1978

Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992

Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001

Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985

Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999

Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983

Muntlig information Katarina Bengtsson, Sydölands församling

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Intrycket av Segerstads kyrkogård är att kyrkogården är liten och lummig. Den breder ut sig
som kvadrat runt om kyrkan med ett något större utrymme på den södra sidan. Den är indelad
i fyra kvarter A-D. Där A och B ligger söder om kyrkan, C följer den östra mursträckningen
och D är ett litet kvarter norr om kyrkan. Flest gravplatser finns på den södra sidan av
kyrkogården. I det nordöstra hörnet längs den norra muren står en rad med äldre vårdar, tagna
ur bruk, uppställda.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren som omger kyrkan är kallmurad och av kalksten. Den varierar i höjd från
cirka 50 cm till över en meter.

Ingångar
I väster är huvudingången. Grinden är en dubbel, svartmålad smidesgrind av en för Öland
vanlig typ. Grindstolparna är kallmurade av kalksten. Intill grinden, norr om, finns en
klivstätta över muren.
I söder finns en enkel trägrind mellan stolpar av trä.
I öster finns en enkel järngrind som leder ut till komposten.

Vegetation
Trädkrans: Runt om kyrkogården på insidan av kyrkogårdsmuren är det planterat alm och ask.
Övrigt: Häckar av tuja och häckoxbär finns i kvarter B och C. På muren i det sydvästra
hörnet växer det murgröna.

Gångsystem
Framför vapenhuset i väster samt till ingången mitt på kyrkans södra sida är det lagt
kalkstensplattor. Vidare ligger det enskilda kalkstensplattor runt om hela kyrkan. I övrigt
finns det inga markerade gångar.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna i Segerstad är de gravhällar från 1600- och 1700-talet som hänger inne
i kyrkans vapenhus. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de
stående. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med
mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar
som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt
för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön.
Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan
viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil
kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och
dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren
på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna
dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900
förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom
familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier
kan man se flera gravkullar på kyrkogården. Den klassicistiska stilen blev alltmer
dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta
kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och
framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med
ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera
gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en
uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer
varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade
gravplatserna och belade dem med grus. På Segerstads kyrkogård har funnits omgärdningar i
form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-
talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På
Segerstads kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i någon större omfattning. Titlarna
försvann i det närmste i mitten av århundradet. På landsortskyrkogårdar har det under hela
1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Segerstads
kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.

Byggnader
I det nordvästra hörnet av kyrkogården ligger en gammal vitmenad stenbyggnad med tegeltak.
Tidigare användes den som bårhus numera endast som förråd.

Utanför kyrkogårdsmuren i söder är en mindre byggnad i trä som används som förråd och där
det också finns en toalett för allmänheten.

Övrigt
Vid ingången till kyrkogården i väster står en kalkstenshäll med inskriften:Wandringsman
tänk på ändan 1776.s.s. Pastor Den är rest av dåvarande pastorn Sven Sahlsten. Sahlsten
ville genom ristningen på hällen ge vandraren en påminnelse om hans dödlighet och därmed
väcka fromhetstanken till liv.

En solvisare står på kyrkogården söder om kyrkan. Den är delvis bygd av kapitäl från den
gamla kyrkan. När det tillverkades är okänt.

I kyrkogårdens nordöstra hörn, uppställda längs muren, står vårdar som tagits ur bruk.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A-C (och F)

Allmän karaktär
Kvarter A- C ligger i den södra och östra delen av kyrkogården. I kvarteren finns enligt
gravkartan sammanlagt 311 gravplatser. I söder, väster och öster avgränsas kvarteren av
kyrkogårdsmuren. I norr är kyrkan och delvis också kyrkogårdsmuren gräns. Gravvårdarna är
ryggställda, utan häckar i kvarter A och med häckar i kvarter B och C. Vårdarna är vända mot
öster, väster och norr. I kvarteren finns de två gravplatser som fortfarande har omgärdningar
kvar och där ytan är täckt med jord. I övrigt är vårdarna placerade i gräsmatta.
Som en del av nuvarande kvarter A finns kvarter F, se gravkarta. Kvarter F består av 5
gravplatser varav endast tre har kvar sina gravvårdar. Det var tidigare tänkt att vårdarna i
kvarter F efter hand skulle tas bort. De vårdar som ingår i kvarter F behandlas i rapporten som
en del av nuvarande kvarter A.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande men låga rektangulära vårdar dominerar
intrycket. Sex vårdar är från 1800-talet varav den ena är kyrkogårdens äldsta gravvård. Den är
rest över gästgifvaren Olof Jönsson från Övra Segerstad 1857. Den näst äldsta är rest över en
nämndemans dotter. Det är en kalkstensvård från 1859. Kvarteret har brukats hela tiden sedan
sista hälften av 1800-talet och det är en jämn spridning från 1900-talets årtionden med en liten
dominans för 1990-talet. Övervägande delen av vårdarna är utförda i grå granit, med det finns
också ett stort antal i kalksten och svart granit. Röd granit förekommer men i mindre antal.
Två vårdar är försedda med kopparplatta och en vård av marmor är utformad som ett kors.
Flera av de svarta granitvårdarna har former som kors, stubbar eller är krönta med urnor. Två
av gravplatserna har omgärdning. Den ena i form av en stenram och den andra av stenpollare
och en buxbomshäck. Tidigare har det sannolikt varit en kedja istället för buxbomshäck. Båda
platserna har ytan innanför omgärdningen täckt av jord.

I kvarteren anges den dödes yrkestitel på en mindre del av vårdarna. De vanligaste är
hemmansägare och lantbrukare. Övriga titlar är korpralen, sjökaptenen, skräddaremästare,
smedmästaren, nämndemannen, nämndemannens dotter, fyrmästare, handlanden,
kopparslagarmästaren, åldermannen och hemmansägaren. By-/gårdsnamn anges på merparten
av vårdarna.

Övrigt
Konstnären Per Ekström föddes i Segerstad och dog vid Sjöbacken i Mörbylånga år 1935, i en
ålder av 91 år. Han hann bli vida berömd och belönades till exempel med en guldmedalj vid
Världsutställningen i Paris 1889. Till den litterära historien gick han som målaren Selldén i
August Strindbergs "Röda Rummet". Han lär också ha varit den som fick Strindberg att börja
måla.

Träkonstnären Johan August Gustafsson (1852-1932) levde hela sitt liv i Segerstads socken
på sydöstra Öland. Han var bonde och sjöman men framförallt var han konstnär, bildhuggare
och möbelsnickare. Material som han hittat i sjön och på stranden använde han till att
skulptera i. Havet och båtar var en viktig del av hans liv. Han gjorde många skeppstavlor och
fartygsmodeller. Gården som han brukade låg alldeles intill Östersjön som inspirerade honom
och gav material till konstverken. När skepp förliste fick han trä till sina figurer. Hans mest
berömda skulptur är Kung Farao med följe. Två snidade stolar, från 1916, finns framme i
koret på kyrkan. Som sin sista vilja skrev han i sitt testamente att samlingen skulle visas och
vårdas i hembygden för en ringa penning.

Kvarter D

Allmän karaktär
Kvarter D ligger norr om kyrkan. Kvarteret är planerat för 43 gravplatser. Avgränsningen
utgörs av kyrkogårdsmuren i norr, öster och väster. I nordvästra hörnet av kvarteret ingår före
detta bårhuset som en del av omgärdningen. I söder finns kyrkobyggnaden. Längs med kyrkan
är en gång av kalkstensplattor lagd i gräsmattan. I kvarteret har endast ett mindre antal av
gravplatserna tagits i bruk. Vårdarna är ryggställda mot häckar av häckoxbär och står i
gräsmatta. De är vända mot väster och öster.

Gravvårdstyper
De fåtal vårdar som finns i kvarteret är från 1930-talet och fram till 1980-talet. De är gjorda
av grå eller svart granit eller av kalksten. En modern vård är gjord av järn och formad som ett
kors. En av kalkstensvårdarna har formen av ett ringkors.
Endast på en av vårdarna har den dödes titel angivits: lantbrukaren. På de flesta vårdar anges
den by- / gårdsnamn.

Övrigt
I kvarteret finns ett en så kallad gemensamhetsgrav över 14 engelska sjömän från
minsveparen Catspaw, som förliste utanför Segerstad en stormig vinternatt strax efter första
världskriget. Kvarlevorna flyttades dock till Göteborg på 1960-talet meddelar en skylt på
engelska som finns på monumentet.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Segerstads kyrka består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. den nyklassicistiska byggnaden av förhållandevis små proportioner ersatte 1839 en 1100-talskyrka, vars grundmurar ligger kvar under den nya kyrkans golv. Den av Peter Isberg uppförda kyrkan motsvarar inte de vid Överintendentsämbetet av Robert v Brouhn upprättade ritningarna.

Ingångar till kyrkorummet i väster och mitt på sydfasaden. Rundbågiga fönsteröppningar genombryter de vitputsade murarna. Sakristia och långhus har sadeltak, tornet kröns av en lanternin. Exteriören har endast genomgått smärre förändringar sedan byggnadstiden. Det inre av kyrkan, täckt av ett trätunnvalv, har förändrats i större utsträckning, särskilt vad gäller östpartiet. Den ursprungliga altarpredikstolen upplöstes 1950 och ersattes av en altaruppställning med altartavla av Einar Forseth. Predikstolen flyttades till nordväggen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Beslut fattades 1832 att bygga en ny kyrka 1838 öster om den medeltida kyrkans östtorn, som man avsåg att behålla. En helt ny kyrka uppfördes dock 1839 av byggmästaren Peter Isberg på den gamlas plats. Förmodligen låg lokalt upprättade ritningar till grund för kyrkans utformning, som ej motsvarar de vid ämbetet av Robert V Brouhn upprättade ritningarna. Den nya kyrkan invigdes 29 oktober 1843 av prosten Pehr Dahlström.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn med huvudingång i väster. Även ingång till kyrkorummet mitt på sydfasaden. I senare tid upptagen ingång till sakristian från norr. Murarna är uppförda av kalksten, putsade och avfärgade i vitt med röda dörromfattningar. Enkupigt tegeltak. Torn och lanternin plåtklädda.

EXTERIÖR - De av Isberg byggda Ölandskyrkorna avviker ofta från de av K Majt fastställda ritningarna och exteriören överensstämmer i detta fall ej med någon återfunnen ritning. Fönstren är fler till antalet, portalerna annorlunda, takresningen brantare m.m. och lanterninens utformning följer det lokala mönstret. Endast smärre förändringar har skett sedan byggnadstiden. Ett lunettfönster har igen murats på korväggen, en sakristieingång har tillkommit och lanterninen kopparklätts.

INTERIÖR - Östpartiet har kraftigt förändrats i och med att altarpredikstolen upplöstes 1950. I dess ställe tillkom en ny altaruppställning med altartavla av Einar Forseth, medan predikstolen flyttades till nordväggen. Predikstolen, som ursprungligen övertogs från den gamla kyrkan, utfördes 1765 av Claes Wahlberg. Bänkinredningen är delvis ursprunglig. Läktaren härstammar från kyrkans byggnadstid, medan orgelfasaden tillhör 1881 års orgel.
Ursprungligen var interiören och inredningen målad i vitt, pärlgrått och guld.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993