VÄSTERLÖSA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VÄSTERLÖSA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 931, 1900: 1069, 1995: 608

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger mitt ute på slätten i norra delen av Västerlösa villasamhälle 1 mil väster om Linköping. Närmast kyrkan finns prästgård, f d skola, nu församlingshem samt några lantbruk. På kyrkogården ligger en medeltida tiondebod uppförd i sten, nu kapell. Vid gravöppning 1727 påträffades ett fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korutsprång, sakristia mitt på långhusets nordsida samt torn i väster. I: Den medeltida kyrkan uppfördes i kalksten under äldre medeltid. Av denna återstår ännu västgaveln, vari ingår skift murade i för 1100-talet karaktäristisk teknik, s.k. opus spicatum. Kyrkans ursprungliga planform är inte säkert känd. I ett något senare skede tillbyggdes ett västtorn, det nuvarande. Troligen under 1200-talets senare del fick kyrkan korsarmar. Vid en senare ombyggnad, möjligen under medeltiden, har kyrkan erhållit ett rakslutet korparti av långhusets bredd (teckning av Kihlström i Linköpings Stiftsbibliotek; jfr Cnattingius 1970). Det medeltida kyrkorummet var välvt. Riven, förutom tornet och delar av långhusets västgavel, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes av Casper Seurling 1795-96 (invigd 1801), delvis efter ritningar från ÖIÄ, intill föregångarens kvarstående torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är välbevarad och har nyklassicistisk karaktär med putsade murytor och rundbågiga muröppningar. Långhuset täcks av ett sadeltak, korutsprånget av ett kontak. Det medeltida tornet kröns av en överbyggnad från 1771 med karnissvängd huv och åttkantig lanternin. Ingångar finns i väster genom tornet och mitt på långhusets sydsida, den senare markerad med en förkroppad omfattning. Interiören har tunnvalv i långhuset och hjälmvalv i koret, båda i trä. Kyrkan har restaurerats invändigt 1859, 1907-08 (arkitekt S. Torgersrud), 1949-52 (Erik Fant) och 1988 (Ture Jangvik). Inredningen är i huvudsak samtida med kyrkan. Altartavlan målades av Pehr Hörberg 1798. Predikstolen är gjord 1797 av C F Beurling och orgeln av Pehr Schiörlin 1801, med nytt verk från 1949. Bänkinredningen tillkom 1908, och ombyggdes 1950.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Äldsta inventarium är ett triumfkrucifix från 1300-talet. Dopfunten från 1659 är tillverkad av Mårten Hacke.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. En lockhäll
till ett tidigmedeltida gravmonument förvaras idag i kyrkans vapenhus och den indikerar
att här fanns en invigd kyrkogård och kanske också en träkyrka redan på 1000-talet.
Under medeltiden, troligen andra delen av 1200-talet, byggdes en stenbyggnad söder
om kyrkan. Dess ursprungliga användning är oklar. Eventuellt kan det ha varit en
tiondebod. Teorier finns även om att den ska ha hört till ett sockengille. Enligt den
inventering av bogårdsmurar som är utförd i Linköpings stift är den östra muren troligen
medeltida. En tolkning av lantmäterikartor (se nedan) tyder på att det kan vara så.
I sin sockenbeskrivning från 1760 skriver C F Broocmans att klockorna hänger i en
trästapel fastän kyrkan har ett stentorn. Klockstapeln lär ha byggts 1668 av Pehr
Månsson i Linköping. Eftersom klockstapeln var bristfällig byggdes klockvåningen i
tornet om 1769-70 så att man skulle kunna flytta in klockorna i tornet. En
lantmäterikarta från 1724 visar kyrkan med omgivande kyrkogårdsmur. Inga öppningar
är redovisade i muren. En storskifteskarta från 1764 visar kyrkogården med samma
utsträckning som 1724, d v s med dagens utsträckning i väster, norr och söder och
eventuellt även i öster. Kyrkogårdens kilformade utsträckning är densamma som idag,
eventuellt är den något kortare i öster, men för att få ett säkert svar behövs ytterligare
kartstudier.

En odaterad tidningsartikel talar om att man önskade utföra en utvidgning av
kyrkogården som ett statskommunalt reservarbete.

År 1955 invigdes gravkapellet som var inrymt i det medeltida stenhuset på
kyrkogårdens södra del. Enligt en samtida tidningsartikel är byggnadens ursprungliga
användning oviss. Man utesluter dock inte att den kan ha hört till det sockengille som
funnits i Västerlösa under medeltiden. Den har även fungerat som sockenmagasin och
innan ombyggnaden till gravkapell var den redskapsbod och provisoriskt bårhus.
Kapellet försågs med ett glasmosaikfönster av Huskvarnakonstnären Elis Lundquist.
Man tog även fram ett medeltida sidoaltare som återfunnits vid restaureringen av
kapellet. Altarbordet hade varit dolt av några gravstenar från 1600-talet.
År 1987 anhöll den kyrkliga samfälligheten om Länsstyrelsens tillstånd att uppföra en
redskapsbod i kyrkogårdens nordöstra hörn. Den skulle byggas på en betongplatta på
mark och träfasaderna målas gulgrå. Taket skulle skivtäckas med svart plåt. Byggnaden
har idag grönmålade fasader.

År 1995 fick man Länsstyrelsens tillstånd till att anlägga en minneslund på
kyrkogården.

Västerlösa kyrka
Under senare delen av 1100-talet uppfördes en stenkyrka som senare tillbyggdes med ett
torn. Tornet, som fick en ny spira 1769-70 av Per Andersson, behölls när den gamla
kyrkan revs. Den nya kyrkan uppfördes 1795-96 av länsbyggmästare Casper Seurling
efter ritningar från Överintendentsämbetet. Långhuset är rektangulärt med rundat
korutsprång, torn i väster och sakristia mitt på norra långsidan. Exteriören är typisk för
den nyklassicistiska kyrkan med vitputsade fasader under ett senare plåttäckt sadeltak
som är valmat i öster. Kyrkans huvudingång är förlagd i väster men en ingång finns
även mitt på södra långhusmuren. Interiören domineras av korväggens arkitektoniska
uppbyggnad med en altartavla av Pehr Hörberg.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre kvarter: A-C.

Allmän karaktär
Kyrkogården får sin speciella karaktär av de höga tujahäckarna, som går i nord/sydlig
riktning i kvarter B öster om kyrkan och den höga tujahäcken vid kyrkogårdsmuren.
Häckarna delar in kyrkogården rumsligt och bidrar till ett relativt strikt helhetsintryck.
Intrycket blir speciellt märkbart på den stora del av kyrkogården som ligger öster om
kyrkan. I trädkransen ingår relativt unga lindar. De har ersatt de träd man kan se på
äldre fotografier. På flera ställen står gravstenarna i grupper och kan ge intryck av att
det rör sig om familjegravar utan att det är fallet.

Omgärdning
Västra muren: den västra stödmuren är 0,3-0,75 m hög av ca 0,3-0,7 m stor, huggen
gråsten i 1-2 skift. Muren är huvudsakligen i kallmur, med fogning på enstaka ställen.
På krönet växer sedumarter och bergtall. Murhörnen är rundade.
Norra muren: den norra stödmuren är 0,4-1,15 m hög av kallmurad gråsten i huggna,
upp till drygt 1 m stora stenblock, en del med kilmärken. Gräsmattan går ut över krönet.
Östra muren: den östra muren är ca 1,2 m hög av gråsten, ej huggen, huvudsakligen 0,3-
0,6 m stor. Muren är mer oregelbundet lagd och har en del skador bl a av ett träd. Den
gränsar till en privat trädgård. Öster om muren växer flera granar.
Södra muren: på den västra delen är den södra muren putsad med cement, som håller på
att lossna. Muren är ca 0,75-1,0 m hög. Kyrkogården är här släntad mot murkrönet och
här växer bergtall i västra delen. Öster om tiondeboden består muren i huvudsak av 0,5-
1,3 m stora huggna gråstensblock i 1-2 skift. I sydöstra hörnet syns tydligt nivåskillnad
på muren.

Ingångar
Väster: huvudgrinden i väster är en rikt dekorerad dubbelgrind i järnsmide med svängd
överdel. De fyrkantiga grindstolparna är av granit med avfasat krön. På krönen finns
svarta smideskors. Korsarmarna avslutas, liksom grindens krön, med kulor.
Söder: i sydväst invid tindeboden/gravkapellet finns en gjuten trappa och en gjuten
ficka för container. I sydöst leder en gjuten trappa med enkelt järnräcke upp från en
angränsande trädgård.

Vegetation
Väster: intill tornet i väster växer bl a berberis, cotoneaster, sibirisk ärtbuske och oxbär.
Oxbär finns också vid sakristian.
Norr: på en ca 2-3 m bred gräsyta står nio lindar i trädkransen. De är ej så gamla. Nio
stubbar efter de gamla träden finns kvar. Innanför muren växer en ca 2,3 m h klippt
tujahäck.
Öster: två lindar i trädkransen. En tujahäck är relativt nyplanterad i öster, ca 0,7 m h.
Intill kyrkan i öster finns krypande cotoneaster.
Söder: sju relativt unga lindar i trädkransen. Söder om kyrkan växer oxbär och berberis.
En ca 2,3 m hög klippt tujahäck innanför muren.

Gångsystem
En grusgång med krossgrus löper runt hela kyrkogården. Runt större delen av
kyrkogården finns ett varv med gravar mellan gången och muren. På flera håll finns
plattgångar av kalksten, delvis övervuxna. Närmast kyrkan i söder finns gatstenar och
gatsten ligger närmast sydportalen. Mellan gatsten och grusgång är en gräsyta. En gång
av cementsten leder fram till västportalen.

Gravvårdstyper
Söder om kyrkan finns sex vårdar av kalksten. En har årtalet 1622 och de övriga fem är
från 1849 till 1884. Två stora gravar med stenram och grus där vård och ram är en
helhet ligger norr om kyrkan. Här finns även en grav med gjutjärnsurna. Invid den södra
muren finns två stora familjegravar omgärdade av sentida staket i järnsmide. En av
gravarna är täckt med gräs och en är grustäckt. I den senare graven finns en marmorvård
från 1834. På kyrkogårdens västra del ligger en vård i form av en uppslagen bok från
1880-talet i kalksten.

Minneslund
I sydvästra delen av kvarter A finns en minneslund omgiven av häckar av oxbär, tuja
och berberis. På gräsytan finns ett träkors. En sten med inskriptionen Minneslund
1995 är flankerad av rabatter. Söder om detta finns en yta med kalkstensplattor där en
soffa står. En parkbänk vid kyrkväggen är vänd mot minneslunden.

Byggnader
I sydväst står en medeltida stenbyggnad, eventuellt tiondebod. Byggnaden är uppförd av
sten med tunt påslagen, ofärgad puts och markerade hörnstenar. Den täcks av ett högt,
brant, spåntäckt sadeltak. Den har på norra sidan en rundbågig portal med en välhuggen
kalkstensomfattning med rundbågsform. Omfattningen bär spår efter bearbetning med
tandad mejsel av den typ som troligen började användas i domkyrkohyttan ungefär vid
1200-talets mitt. Dörrbladet är av trä med ålderdomligt smide. På västra gaveln finns ett
smalt, rundbågigt fönster från 1955 med glasmosaik utförd av konstnären Elis
Lundquist. Invändigt är taket kryssvälvt, golvet täcks av kalkstensplattor och i väster
finns ett altare med en medeltida altarskiva av kalksten från kyrkan. Byggnaden
används som förråd.

Övrigt
Vid kyrkans västra entré står två parkbänkar.
I kyrkans vapenhus förvaras en del av ett förkristet gravmonument. I
fornlämningsregistret står den felaktigt upptagen som runsten. RAÄ nr 13, Västerlösa
socken.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-232

Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-232 och ligger norr och nordöst om kyrkan. Utanför
kyrkogården i väster går landsvägen och i norr en mindre gårdsväg. I öster finns
gårdsbebyggelse respektive kvarter B och i söder ligger kyrkan och kvarter B.

Allmän karaktär
Kvarteret är mycket oregelbundet med en lång utlöpare utmed norra muren och en rad
gravar norr om kvarter B. Många gravvårdar är sentida, låg och breda, men det finns ett
relativt varierat bestånd av gravvårdar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i väster, norr och öster, med bergtall på västra muren, en hög tujahäck i
norr och låg tujahäck i öster.

Ingångar
Västra huvudgrinden.

Vegetation
Lindar i trädkransen. Bergtall i väster, tujahäck i norr och öster, en ca 1,3 m hög
tujahäck avgränsar kvarteret i söder vid kvarter B och går vidare genom kvarter A:s
västra del. Tre stycken ca 1,0 m höga rygghäckar av berberis i nord/sydlig riktning
växer norr om kyrkan

Gångsystem
Grusgång i väster, norr och öster. En gång med glest liggande kalkstensplattor går norr
om kyrkan. Delvis övervuxna kalkstensgångar löper in mellan de tvärgående häckarna.

Gravvårdstyper
Två stora gravar med stenram och grus där vård och ram är en helhet. Fler låga och
breda sentida gravvårdar, men relativt varierat bestånd av gravvårdar. Huvudsakligt
material är granit grå, röd, en del svarta. Några vårdar av kalksten. Gravläggningar
från 1860-talet till 2001, i huvudsak 1950-1990-tal.

Kvarter B Gravplats nr 1-297

Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-297 och ligger öster om kyrkan. I väster kvarter A
och kyrkan, i norr kvarter A, i öster gårdsbebyggelse och i söder kvarter C.

Allmän karaktär
Sluten och strikt karaktär genom rygghäckarna av tuja i nord/sydlig riktning och
tujahäckarna i norr och söder. En del äldre gravvårdar står i öster. I övrigt är det
huvudsakligen låga och breda vårdar.

Omgärdning
Tujahäckar i norr och söder och en mindre tujahäck och mur i öster.

Ingångar
Grusgång i norr, öster och söder. En gång med kalkstensplattor löper runt kyrkan och
mynnar ut i södra grusgången. Delvis övervuxna gångar av kalkstensplattor går i norrsöder
i varje fack som bildas av tujahäckarna. Trappa i söder. Delvis överväxt
plattgång av kalksten går från trappan i sydöstra hörnet till grusgången och till
redskapsboden.

Vegetation
Kvarteret är indelat i sektioner norr/söder av ca 1,2 m höga tuktade tujahäckar. En
öppning i häckarna bildar en gång i väst/öst. Gången består av två rader delvis
övervuxna kalkstensplattor. I kvarterets västra del finns en ca 1,2 m hög häck av
Ölandstok. Här finns fyra högre buskar. Mellan buskarna har det tidigare funnits bänkar,
stenfundamenten finns kvar.

Gångsystem
Delvis övervuxna gångar av kalkstensplattor, som går i norr/söder i varje fack som
bildas av tujahäckarna. Delvis överväxt plattgång av kalksten som går från trappan i
sydöstra hörnet till grusgången och till redskapsboden.

Gravvårdstyper
I kvarterets centrala del är det främst låga och breda gravvårdar. I östra delen finns
några högre vårdar från omkring 1900 och en vård i form av en uppslagen bok.
Gravläggningar från omkring 1900-2001, i huvudsak 1960-1990-tal. Här märks även
särskilt två gravvårdar i kalksten från 1950-talet. Huvudsakligt material är granit - grå
och röd, en del svart.

Byggnader
Redskapsbod med väggar av grönmålade brädor. Enkel bräddörr. Fönster i norr. Gjuten
grund. Sadeltak täckt med svart bandplåt.

Övrigt
Invid kyrkan finns vaser och soptunnor.

Kvarter C Gravplats nr 1-155

Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-155 och ligger söder och sydöst om kyrkan. Utanför
kyrkogården i väster går landsvägen. Norr om kvarteret ligger kyrkan och kvarter B, i
öster gårdsbebyggelse och i söder en grusad plan och större ekonomibyggnad.

Allmän karaktär
Blandad karaktär. Kvarteret är mycket oregelbundet med en lång utlöpare utmed södra
muren och korta rader med gravar söder om kyrkan. Många gravvårdar är sentida, låga
och breda, men det finns ett relativt varierat bestånd av gravvårdar, varav två stora
omgärdade familjegravar. Tiondeboden ligger i kvarteret.

Omgärdning
Tujahäckar i norr och söder. Mur i öster, söder och väster.

Ingångar
Trappa i sydväst och sydöst och västra grindarna.

Vegetation
Tujahäck och trädkrans i söder med sju unga lindar. Mindre tujahäck i öster och
tujahäck mot kvarter B i norr. En häck av cotoneaster finns i väster och runt den är
gravarna åtskilda av buxbomsplantor.

Gångsystem
Grusgång i väster, söder och öster.

Gravvårdstyper
I väster finns det äldre kalkstensvårdar, bl a en från 1600-talet och här står också några
tidstypiska vårdar i svart granit från tidigt 1900-tal Två stora gravar med smidesstaket
finns och till dessa anläggningar hör flera gravvårdar. En av dessa gravar är grästäckt
och en har grus. Fyra gravvårdar i svart granit står norr om tiondeboden. Tre av dem
hör till Dömestad och den fjärde till Höljebotorp. Rör det sig om en familjegrav? Vid
tornet och absiden finns tre äldre kalkstensvårdar. Huvudsakligt material är grani röd,
grå och svart samt några äldre kalkstensvårdar. Gravläggningar, förutom ovan nämnda,
från omkring 1900-1990-tal, i huvudsak 1960-1990-tal.

Byggnader
Se allmänna beskrivningen för tiondebod/gravkapell.

Övrigt
En rektangulär vattenbrunn av sten fogad i cement och omgiven av kalkstensplattor.
Krönkant av kalkstensplattor. Soptunnor och vaser.

Västerlösa är en medeltida sockenbildning. En lockhäll till ett tidigmedeltida gravmonument indikerar att här fanns en invigd kyrkogård och kanske också en träkyrka redan på 1000-talet. Under senare delen av 1100-talet uppfördes en stenkyrka som senare tillbyggdes med ett torn. Tornet, som fick en ny spira 1769-70 av Per Andersson, behölls när den gamla kyrkan revs. Den nya kyrkan uppfördes 1795-96 av länsbyggmästare Casper Seurling efter ritningar från Överintendentsämbetet. Långhuset är rektangulärt med rundat korutsprång, torn i väster och sakristia mitt på norra långsidan. Exteriören är typisk för den nyklassicistiska kyrkan med vitputsade fasader under ett senare plåttäckt sadeltak som är valmat i öster. Kyrkans huvudingång är förlagd i väster men en ingång finns även mitt på södra långhusmuren. Interiören domineras av korväggens arkitektoniska uppbyggnad med en altartavla av Pehr Hörberg. Intill kyrkan ligger en välbevarad stenbyggnad från 1200-talet som har tolkats som en tiondebod.
KYRKOGÅRDEN
På kyrkogårdens södra del finns en medeltida stenbyggnad från 1200-talets senare del. Den omsorgsfulla tekniken och murningen tyder på att byggnaden är uppförd av en byggmästare som varit verksam vid domkyrkobygget. Dess ursprungliga funktion är inte helt klarlagd, den har benämnts som tiondebod och även som kapell till ett sockengille. På 1950-talet inreddes den till gravkapell under ingenjör Ture Jangviks ledning. Byggnaden är uppförd av sten med tunt påslagen, ofärgad puts och markerade hörnstenar. Den täcks av ett högt, brant, spåntäckt sadeltak. Den har på norra sidan en rundbågig portal med en välhuggen kalkstensomfattning med rundbågsform. Omfattningen bär spår efter bearbetning med tandad mejsel av den typ som troligen började användas i domkyrkohyttan ungefär vid 1200-talets mitt. Dörrbladet är av trä med ålderdomligt smide. På västra gaveln finns ett smalt, rundbågigt fönster från 1955 med glasmosaik utförd av konstnären Elis Lundquist. Invändigt är taket kryssvälvt, golvet täcks av kalkstensplattor och i väster finns ett altare med en medeltida altarskiva av kalksten från kyrkan. Byggnaden används som förråd.

Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.