Kyrkan utgör ett viktigt blickfång med högt identitetsvärde i samhällets absoluta centrum. Stilmässigt har den en blandstil mellan nyklassicism (disposition och formelement) samt nygotik (tornlanterninen). Kyrkan brädfodrades först 1888 och den varierade livfulla panelen är typisk för den tiden. Kyrkogården avgränsas mot Storgatan med en låg stödmur och häck, mot Parkgatan och nordväst med ett svart smidesstaket.
Kyrkogården vid kyrkan började troligtvis användas samtidigt som kyrkan byggdes 1852, men utvidgades åt norr och väster samt ner mot landsvägen i söder 1888. Först under 1890-talet upprättades en plan över området, och man anlade gångar och planterade träd. Enligt ämbetsberättelserna ska kyrkogården ännu i början av 1900-talet ha haft en mycket begränsad skötsel, med vildvuxna träd och ljung. Därefter ökade vården och kyrkogården kom att domineras av grusgravar med häckomgärdning. Dessa såddes dock igen under 1960-talet. Idag är hela kyrkogården gräsbevuxen, med gles vegetation i form av björkar samt inslag av tall främst i skogsdungarna. Även de tidigare grusgångarna såddes igen. I kyrkogårdens nordvästra del kan man ana var gångarna har gått eftersom gravvårdarna där är ordnade till rader eller kvarter och därmed står lite tätare. Söder om kyrkan står gravvårdarna mer oregelbundet och relativt glest. Några järnkors återfinns, men särskilt värdefulla är de lokalt tillverkade gravstenar från 1800-talet och tidigt 1900-tal som står på kyrkogårdens äldsta del närmast söder om kyrkan.
Ett tidigare gravkapell med likbod i trä från 1896 revs 1950, och ersattes av ett nytt gravkapell i vitslammat tegel, ritat av arkitekten Kjell Wretling. Det står ca 60 meter nordväst om kyrkan. Den rektangulära byggnaden har ett valmat sadeltak som täcks av brädspån med spetsig nederdel. Kapellet är utvändigt relativt välbevarat, förutom att ytterdörrarna och markbehandlingen med plattsättning vid entrén avviker en del med sin 1980-talsmässiga karaktär. Idag används kapellet framför allt som alternativ lokal för icke-kristna begravningsceremonier, vilket alla församlingar numera är skyldiga att tillhandahålla.
Kyrkogårdens svarta smidesjärnstaket tillkom 1968, men har en 1950-talskaraktär som går väl ihop med gravkapellet och med Forumbiografen och gamla kommunhuset på andra sidan kyrkan. Tre smala, asfalterade och relativt anonymt annonserade vägar leder till kyrkans entré från sydväst, nordväst och nordost. Under 1999 anlades en liten minneslund på kyrkogårdens nordöstra del, som är den minst exponerade sidan. Minneslunden är uppbyggd med buskar och har plattgång av skiffer. Under 2009 påbörjade församlingen anläggandet av en askgravplats vid kyrkogårdens mest exponerade läge, söder om koret. År 2011 reviderades planen och tillstånd enligt KML söktes på ett förslag som upprättats av Eva Henriksson, WSP.
Skogskyrkogården anlades 1924 efter ritningar av länsarkitekt Edvard Lundqvist, eftersom den befintliga begravningsplatsen vid kyrkan inte var möjlig att utvidga mer. Skogskyrkogården har därefter utvidgats åt nordväst vid två tillfällen, 1947 och 1983. Karaktären på gravstenarna och deras placering avslöjar tydliga årsringar. Området omgärdades från början av en granhäck, men denna byttes 1983 mot ett vitmålat vågformat trästaket med breda spjälor och granitstolpar. Entréer med portstolpar i granit med spetsig överdel finns i sydväst och nordväst. En asfalterad slinga leder runt den nordvästra delen av kyrkogården. I de nyare delarna finns grusgångar, men i de äldre delarna är de igenlagda. Trots sitt namn har kyrkogården knappast någon karaktär av skogskyrkogård. Istället utgörs det relativt stora och öppna området av gräsmatta i flack terräng samt fullvuxna glest stående tallar. I den äldsta delen i sydost är det björkar istället för tallar, samt även en och annan rygghäck. Här är gravstenarna främst stående. I den mittersta delen förekommer både stående och liggande stenar. Den nyaste delen har stående och i huvudsak ljusa stenar. Begravningskapell saknas, men har tidigare funnits på områdets östra del (uppfört 1934, rivet 1965). En ekonomigård är placerad strax väster om den nordvästra entrén.
På båda kyrkogårdarna tillämpar församlingen fortfarande den urgamla kristna traditionen att begrava de döda i öst-västlig riktning med huvudet i väster, och ansiktet därigenom vänt mot öster varifrån Kristus ska återvända med det eviga livet på den yttersta dagen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
