ACKLINGA KYRKA

ACKLINGA KYRKA - Salkyrkan från 1777 är ritad av Carl Fredrik Adlercrantz och består av ett långhus med fullbrett tresidigt avslutat kor. Sakristia och vapenhus norr respektive söder om koret ger kyrkan drag av korsplan. I väster är ett torn från 1792 som rider på långhusgaveln. I vinkeln mellan sakristia och långhus är en betongtrappa med plåtlucka ned till pannrummet från 1938.
FASAD - Kyrkan vilar på en slätputsad sockel med beige kalkfärg. Fasaden är spritputsad och vitkalkad. Hörnen och omfattningarna till öppningarna är slätputsade. Sakristian och vapenhuset kröns av tempelgavlar från 1906. Kring västporten är en utkragande nystilsomfattning från 1906 med kvaderritsning. Krönet är avtrappat med voluter i vinklarna. På toppen är två voluter ställda mot varann med ett kors. Inom krönet är ett fält med årtalet 1777 i smide. I tornets klockvåning har varje sida en rundbågad ljudglugg som omges av slätputs med utkragande imposter och slutsten. I varje glugg är en rundbågad parlucka från 1906, klädd med liggande brun träpanel.
FÖNSTER - Alla fönster har ytterlufter från 1906 med karmar, bågar och spröjs av grått trä med hörnbeslag. De grunda smygarna har gråa fönsterbleck av plåt. Långhuset, koret och tornets bottenvåning har spetsbågade fönster med korspost och fyra lufter. De två nedre har 15 rutor var och de övre åtta. Sakristian har åt norr ett kvadratiskt fönster med mittpost och två öppningsbara lufter med sex rutor var. I tornets tredje våning är åt väster ett kvadratiskt fönster med mittpost och två öppningsbara lufter med tre rutor var.
PORT - De båda portarna härrör från 1906 och är utåt klädda med brun stående pärlspont och liljeformade gångjärnsband samt ursprungliga lås och handtag. Västporten är en rak pardörr som sitter i en djup smyg med stickbågat krön. Vapenhusporten är bred och rak med dubbla gångjärnsband. Framför båda ligger kalkstenshällar.
TAK - Långhuset bär ett sadeltak som är valmat över korets avslutning. Sakristian och vapenhuset bär sadeltak. Alla täcks de av förzinkad plåt. De slätputsade och vitkalkade takfötterna har rundstavsform. Tornet bär ett fyrsidigt huvformat torntak med en liten rundad kupa på varje sida. Ovanpå detta är en låg liten fyrsidig lanternin med jalusier, vilken kröns av en smäcker lökkupol med smitt hjulkors i toppen. Taket täcks av falsad plåt med förskjutna hakfals, målad med blymönja. Den hålkälade takfoten är klädd med plåt i samma färg. Alla takfall utom tornets har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

1758 hade biskopen hotat församlingen att den skulle mista sina moderkyrkorättigheter om inte kyrkan utvidgades. Med bistånd av baron Fredrik Ulrik von Essen på Kavlås samt en rikskollekt kunde kyrkan nybyggas. Detta skedde 1777 efter ritningar av Carl Fredrik Adlercrantz på Överintendentsämbetet. Predikstolen var placerad över altaret och hade två uppgångar. 1790 lät man klockaren Anders Wetterlind måla en tavla som hängdes över predikstolen. 1792 uppfördes det torn som man aldrig mäktade ta sig an 1777. Kyrkan ommålades 1842 av M Ljungström från Sandhem. 1883 försågs kyrkorummet med orgel av C J Wickman, Skövde
1906 genomfördes en genomgripande eklektisk renovering av kyrkan efter ritningar av arkitekt Gustaf Pettersson vid Överintendentsämbetet. Västporten fick en omfattning i nyrenässans, portar, dörrar och fönster nygjordes, liksom en helt ny inredning i nygotik. Taket försågs med dekormålningar och på platsen för den gamla predikstolen ställdes en gipskopia av Thorvaldsens Kristus med omgivande schablonmålning. Orgeln fick nytt verk och fasad av Levin Johansson i Liared. 1930 ommålades den nedrökta sakristian och fick nytt skrudskåp och ny kamin. 1936 insattes i kyrkorummet innanfönster med antikglas i blyspröjs.
1938 installerades pannrum med centralvärme. Över ledningarna lades ett brädgolv. Interiören ommålades och fönstersmygarna försågs med schablonmålningar. Skulpturerna från den gamla predikstolen konserverades och uppsattes. 1946 försågs kyrkan med elektricitet för belysning. 1959 genomfördes i interiören putslagningar och ommålning av väggar samt tak som var nedrökt. 1980 omputsades exteriören och vitkalkades. Två år senare togs de bakre två bänkraderna bort för att anordna kapphängare.
1991-92 genomgick kyrkans inre en omfattande restaurering med Raymond Saariste som arkitekt. Interiören var nedsmutsad och behövde rengöras. Väggar och tak ommålades. En ursprunglig drapering över altaret framtogs och fick delvis bestämma den nya färgsättningen på inredningen. Thorvaldens Kristusfigur ersattes av Wetterlinds tavla och schabloninramningen övermålades. Långhusgolvet slipades och korgolvets målning påbättrades. Rötskadade bräder i taket ersattes. Tidigare renoverings träfiberskivor över läktare och på dess bröst borttogs. Träskulptur, schablonmålningar, drapering, orgelfasad och tavlor konserverades. För ytterportarna i båda vapenhusen sattes nya dörrar. Det västra vapenhusets väggar befriades från organisk färg och cementlagningar och kalkades. Det södra vapenhusets väggar omputsades och kalkades. I sakristian skedde putslagning och målning. Nya textilskåp anordnades. 1995 fick södra vapenhuset skåpsinredning. Till följd av allt för omfattande skador omlades yttertaken med ny zinkplåt, vilken tillsammans med torntaket (som ej omlades) målades följande år.