Älmeboda gamla begravningsplats

När den nya kyrkan i Rävemåla invigdes övergavs den gamla kyrkan helt och blev snabbt en ruin. Först
på 1920-talet kom sockenfolket till klarhet att här fanns ett minnesmärke att bevara och det krävdes en
skyndsam restaurering. Det blev Yxnanäs Hembygdsförening med C.A. Johansson i ledningen som
utförde restaureringsarbetet efter anvisningar från landsantikvarien. Och på 1960-talet ledde Alvar Neander
de utgrävningar vilka klarlade bilden av absidkyrkan och fastställde kyrkans ålder.
Kyrkogårdens södra sida har lämnats orörd och uppvisar genom sin kuperade yta fortfarande resterna
av de gravkullar vilka täckt gravarna i området. På området finns även ett fåtal bevarade gravstenar,
i form av resta naturstenar och under grästorven döljer sig ytterligare gravminnen. De fattigaste hade
dock ej råd eller möjlighet att låta resa några gravmonument för sina anhöriga varför det var brukligt
att gravplatsen uppgavs ligga i förhållande till något fast kännetecken i naturen ex. Belägen vid tredje
trädet från porten. Framstående personer däremot erhöll gravplats inne i kyrkan där en gravplats i
kyrkans mittgång ansågs vara extra förnämligt. I Älmeboda kyrka har påträffats ett flertal gravkor inne
i kyrkan.

Allmän karaktär
Älmeboda gamla kyrkogård med tillhörande kyrkoruin
ligger i nära anslutning till väg 122 mellan
Linneryd och Rävemåla. Kyrkogården, vilken
är rektangulär till formen och kringgärdad av en
naturstenmur, ligger inbäddad i lummig grönska,
omsluten av ängsmark och lövskog. Kyrkogården
brukas fortfarande för begravningar varför en stor
del av ytan kring kyrkoruinen är utjämnad och bevuxen
med gräs vilket hålls efter med gräsklippare.
Kyrkogårdens södra del har lämnats mer orörd
varför denna del är tydligt kuperad med en varierad
ängsväxtlighet. Området rymmer fortfarande
något enstaka äldre gravminne i form av en rest
natursten.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kraftig, vällagd naturstenmur
av markfunnen och delvis tuktad sten.
Muren följer variationerna i terrängen varför den
böljar fram genom landskapet. På några ställen
uppvisar muren en del skador vilka troligtvis uppkommit
genom att rötter från angränsande träd
trängt in i muren. Murens insida är lagd med en
svag lutning vilket ger muren en mycket kraftig
bas. I kyrkogårdens nordvästra hörn vidgar sig
muren och antar här snarare formen av ett kraftfullt
röse. I det sydvästra hörnet har man i anslutning
till muren tillskapat en avskrädesplats för
växtmaterial och överbliven jord. Tyvärr har här
även kastats en hel del platsmaterial vilket ger ett
väldigt skräpigt intryck. Då massorna i dagsläget
ligger inpå samt döljer kyrkogårdsmuren rekommenderas
att här genomförs en upprensning.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång, med dubbla smidesgrindar
i sirligt utförande, är placerad mitt i den
östra muren och flankeras av två huggna stenstolpar.
Några tecken på att det funnits andra öppningar
i muren går inte att skönja. Några uppgifter
om detta har heller ej påträffats i de arkivaliska
källorna.

Vegetation
Innanför muren omgärdas kyrkogården av en bitvis
uppbruten men ändock tydligt skönjbar trädkrans
främst bestående av ask och lönn samt med
inslag av rönn och syrén. Inne på kyrkogården
innanför den gamla kyrkans kvarvarande murar
växer även en stor solitär björk. Två tredjedelar
av kyrkogårdens yta är utjämnad och gräsbevuxen
medan en tredjedel i anslutning till den södra muren
tillåts växa mer fritt varvid denna del bevarat
sin ängskaraktär med en rik ängsflora med bland
annat blåklocka, rödklöver, prästkrage m.m.

Gångsystem
Hela kyrkogården är idag gräsbevuxen och något
anlagt gångsystem finns ej.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Älmeboda kyrkogård är av varierad
karaktär och rymmer allt från enkla resta naturstenar
utan inskription till gjutjärnskors, gravar
omgärdade med gjutjärnsstaket, diabasstenar med
antikinspirerade drag, träkors till liggande hällar
samt modernare stenar utformade i ett friare formspråk.
Det stora flertalet av kyrkogårdens gravar
ligger samlade på kyrkogårdens östra del, med
några få undantag placerade söder och norr om
kyrkoruinen. De äldsta gravminnena utgörs sannolikt
av de odaterade naturstenar vilka står resta
såväl öster som söder om kyrkan. En sten som
inte står på kyrkogården men som ändå är värd
att nämna i sammanhanget är peststenen som är
placerad på en kulle alldeles öster om kyrkogården.
Det var den dåvarande kyrkoherden Megalinus
som lät ombesörja inhuggningen av texten på
denna sten år 1711. Detta skedde till minnet av de
flertal människor, närmare 400, som föll offer för
pestens härjningar under detta år.

Byggnader
Inne på kyrkogården, förskjuten mot västra muren,
står ruinen av Älmeboda gamla kyrka. De
gamla murarna är bevarade till 3 4 meters höjd.
I norr ligger sakristian kvar som en intakt byggnadskropp
vilken genom åren genomgått ett flertal
renoveringsarbeten varvid den fått ett spåntäckt
tak samt erhållit en ny vitskimrande kalkputs.
På kullen, alldeles öster om kyrkogården, reser
sig en klockstapel av klockbockstyp. Stapelns
mjukt rundande huv, dess höjdsträvande spira
samt stödbenen är klädda med tjärade spån. Stapeln
restes på platsen år 1937.

Gravkvarter på kyrkog årdens östra del
Allmän karaktär
Området direkt öster om kyrkoruinen utgör kyrkogårdens enda regelrätta kvarter. Hela området är idag
utjämnat och bevuxet med gräs med gravstenar orienterade i enkla nord sydliga rader. Några anlagda
gångar mellan gravraderna förekommer inte.

Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar är av varierande typ där cirka tio gravvårdar härstammar från tiden före sekelskiftet
1900. Bland dessa finner man bland annat några gjutjärnskors, ett par smala högresta vårdar i diabas
och granit samt ett par gravar kringgärdade med gjutjärnsstaket. Bland de yngre vårdarna finner man
ett stort antal låga rektangulära stenar i grå och röd granit samt diabas, ett träkors samt några vårdar av
yngre datum i friare form. I kvarteret påträffas även en del vårdar med antika stildrag.
Bland kvarterets gravvårdar förekommer ett fåtal titlar och psalmhänvisningar medan ortsnamn
förekommer mer allmänt. Exempel på ortsnamn utgör Gransås, Lönnemåla, Makrismåla, Älmeboda,
Gammalsmåla samt Arpemåla. Bland titlar kan nämnas smedmästare, sjuksköterska, flaggmaskinist
samt hemmansägare. På några stenar förekommer även kortare texter såsom Vad graven gömmer ej
hjärtat glömmer, Älskad Saknad samt Störst är kärleken.
I kvarteret finns några gravar vilka utmärker sig lite extra. En av dessa är träkorset över makarna
Fransson från 1970-talet. Vidare utmärker sig en sten med infälld marmorplatta och Thorvaldsenmedaljong,
några gjutjärnskors från 1800-talets senare hälft, ett par resta stenar utan inskription, troligtvis av
äldre dato, en högrest grå marmorvård över Magnus Håkansson med makan Cajsa från mitten av 1800-
talet i kvarterets nordvästra hörn med påkostade listverk samt ett par nyare vårdar i fri form varibland
kan nämnas den genombrutna grå granitvården över Per Olsson-Lundin.