ÅTVIDS GAMLA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

ÅTVIDS GAMLA KYRKA är uppförd av gråsten och tegel under 1400-talet eller i början av 1500-talet. Kyrkan är en av Östergötlands största medeltida landsortskyrkor och dess uppförande har satts i samband med bergslagets blomstringstid. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor samt en korsarm på norra långsidan. Långhusets västgavel och korets östgavel är båda rikt ornerade med blinderingar i tegel. Långhuset var ursprungligen indelat i tre skepp genom stolprader som burit upp takstolarna. Yttertakets mittersta del skjuter därigenom upp över resten av taket. På samma sätt är taket i Värna byggt. Det är en för stenkyrkorna ovanlig utformning och har troligen ett samband med de medeltida träkyrkorna.

Koret kan eventuellt ha uppförts något senare än långhuset. Korets rikt utformade stjärnvalv har daterats till tiden mellan år 1500 och 1520. Koret och långhuset försågs med kalkmålningar i början av 1600-talet, vilka bekostades av ägaren till Näs, nuvarande Adelsnäs, guvernören Nils Asserson Mannersköld. Mellan koret och sakristian finns en högt placerad öppning, vilket sannolikt rör sig om en s k gapskulle, en läktare för orgel och kör.

Under 1600- och 1700-talet försågs kyrkan med en rad nya inventarier, bl a triumfkrucifix, altaruppsats och predikstol. De två senare tillverkade av bildhuggaren Wedulin från Hjo. Samtliga föremål bekostades av ägarna till Adelsnäs. I mitten av 1700-talet fick kyrkan en orgel, tillverkad av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. År 1726 uppfördes det Fockianska gravkoret vid korets nordöstra hörn för översten Frans Evald Fock, som då ägde Adelsnäs. Det ersatte ett äldre gravkor, den s k Näs-graven, som tidigare fanns vid korets sydmur och igenfylldes under 1700-talet. Det Fockianska gravkoret är uppfört med en rikt artikulerad fasad i senbarock med pilastrar med bas och kapitäl i sandsten. Det är inte klarlagt vem som har ritat det. År 1761 uppfördes en ny sakristia, som sannolikt ersatte en äldre på samma plats.

Redan i slutet av 1700-talet påbörjades diskussioner om att uppföra en ny kyrka. Beslutet om en ny kyrka dröjde och 1859 beslöt man att reparera den gamla kyrkan. Vid detta tillfälle förstorades bl a fönsteröppningarna. Arbetena bekostades av friherre Erik Set Adelswärd på Adelsnäs. Så småningom beslutades det att en ny kyrka skulle byggas och 1885 kunde den nya kyrkan invigas. Den uppfördes strax norr om den gamla kyrkan efter ritningar av arkitekt A E Melander. Han fick även i uppdrag att utföra ritningar för att iordningställa den gamla kyrkan som en ruin 1887. Murarna och gavlarna med dess blinderingar bibehölls. Koret försågs med en ny vägg åt väster för att kunna användas som förvaringsplats för äldre inventarier m m. Det var många medeltida kyrkor som revs och lämnades åt sitt öde vid den här tiden. Åtvids gamla kyrka lär vara en av de få som medvetet iordningställdes till en ruin efter en arkitekts ritning. Under 1900-talets första hälft skedde en del förändringar och konserveringsinsatser. Koret ställdes i ordning för gudstjänster 1934.

Kyrkan präglas idag, såväl exteriört som interiört, av den genomgripande restaurering eller snarare återuppbyggnad som skedde 1954-1957 under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Före återuppbyggandet bestod långhuset endast av gråstensmurar, murpartierna över fönsteröppningarna och övre delen av västra gavelröstet var nedrasade och golvet var bevuxet med gräs. Disponent Elof Ericsson vid Åtvidabergs Industrier, senare Facit, bekostade återuppbyggandet. Detta innebar ett relativt fritt återskapande av det medeltida kyrkorummet. Kyrkan försågs med ett nytt spåntäckt tak och en ny sakristia uppfördes på grundmurarna till den äldre. För att få ett samband med den nya kyrkan inrättades huvudingången på nordsidan. Den norra utbyggnaden, vars murverk nästan var helt demolerat, återuppfördes och iordningställdes till vapenhus. Det nya långhusvalvet utfördes av trä och fick treklöverform och den nya väggen mot koret kläddes med träspån. Erik Lundberg skriver följande om tankarna bakom den nya slutna bänkinredningen i tre kvarter och dess färgsättning; "Vi ha då låtit bänkmålningen breda ut ett lugnt och svalt kromoxidgrönt i stora ytor att taga fatt på det gräsgröna där framme och ge detsamma ökad valör. Men detta gröna är målat på violett-purpur-brun betsyta, som står fri i bänkarnas fasader utåt gångarna och där interfolieras av blekgult betsade speglar och dunkelröda profilbottnar."

En ny orgelläktare med återanvändning av en äldre läktarbarriär uppfördes i väster. Fasaden och delar av verket från Jonas Wistenius orgel, som ursprungligen byggdes 1751, fanns bevarade. I samband med återuppbyggnaden av kyrkan utfördes även ett i sitt slag unikt restaureringsarbete, som har haft stor betydelse inom orgelrestaureringens område.

Bland övriga inventarier finns de ovan nämnda altarprydnaden och triumfkrucifixet från 1623 och predikstolen från 1730. Samtliga är gåvor från Adelsnäs ägare, liksom bevarade begravningsvapen. Kyrkan försågs med en modern dopfunt 2003.