Grötlingbo kyrka

Väggar och valv i kyrkorummet och sakristian
Kyrkorummet täcks av höga valv av sandstensflis: tornrummet av ett tunnvalv, koret och långhuset av två respektive nio kupolartade kryssvalv av den speciella gotländska typen. Ringkammaren samt tornets översta våning täcks båda av vardera ett romanskt kryssvalv med stigande hjässlinjer.

Väggarna och valven är invändigt i kyrkorummet putsade och vitkalkade. Medeltida kalkmålningar finns i korvalven och på östra korväggen. I långhusvalven finns valvmålningar från 1700-talet.

Ringkammarens valv är på ovansidan värmeisolerat med mineralullsmattor, övriga valv samt sakristians bjälklag är oisolerade.

I tornbågen är sedan 1990-talet insatt en vägg med enkla glas i spröjsverk av stål (övre del) och trä (nedre del). Den är försedd med skjutdörrar av samma material.

Sakristians väggar är putsade och vitkalkade, och innertaket av bräder är gråmålat med oljefärg.
Sakristians ingång från koret är liksom dörren i ringkammaren till torntrappan försedda med dörrblad av trä.

Murverk
Kyrkans väggar är som nämnts uppmurad av sandsten med vissa dekorativa inslag av kalksten. Murarna stabiliseras inte av några stödmurar, dragstag el. dyl.

De fyra kolonnerna i långhuset är liksom de tillhörande, skulpterade kapitälen och baserna samt gördelbågarna med likaledes skulpterade konsoler tillverkade av kalksten. Detsamma gäller gördelbågen i koret. Triumf- och tornbågarna består av både kalk- och sandsten.

Golv
Golven i kyrkorummet är till största delen belagda med bräder, i koret och i bänkkvarteren i långhuset (samt i sakristian) skurgolv, i gångarna i långhuset golven oljebehandlade.

Altaravsatsen, västra delen av långhuset samt ringkammaren har stengolv bestående av bl.a. ett stort antal äldre gravstenar, varav flera är medeltida.

Trappor och stegar etc.
Tornets övre våningar nås via stentrappor i den norra muren. I tornhuven finns stegar och vilplan av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen består i koret av ett medeltida altarbord av sandsten med skiva av kalksten. Målad altaruppsats av sandsten från 1600-talet. Altarring av trä, korbänk av trä med dekorerad front från 1600-talet, samt i norra väggen ett medeltida sakramentsskåp med dörr och omfattning av ek.
I långhuset predikstol av trä med korg från 1500-talet och ljudtak från 1600-talet, samt sluten bänkinredning av trä från 1700- och 1800-talen i tre kvarter med dekorerade bänkluckor.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor, sakristia, långhus och torn.

Ytterväggar
Ytterväggarna är uppmurade av sandsten i skalmursteknik, för uppgift om ytbehandling se avsnitten Fasader resp. Väggar och valv i kyrkorummet och sakristian här nedan.
Kor, långhus och torn är försedda med profilerade socklar av släthuggen sandsten. Sakristians sockel är putsad.

Långhusets södra fasad består vid sidan av ett antal återanvända reliefstenar från en rundbågsfris från den romanska kyrkan av släthuggna sandstensblock från samma byggnad.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är åttkantig med en relativt låg och upptill avkortad överdel. Stommen består av både bilat och sågat virke. Den är på sedvanligt sätt klädd med tjärade bräder (s.k. torn¬panel), men panelen är här dock inte snedkantad såsom brukligt utan den har en S-formad fasning. I vartdera väderstrecket är den försedd med små takkupor. Huven avvattnas via rännor längs kanterna och utkastare i hörnen. Höjden till vindflöjeln är ca 38 m.

Vattendäcket under klockan i tornet är klätt med asfaltpapp och försett med en utkastare som leder vattnet åt norr.

Yttertaken över kor, långhus och sakristia är alla täckta med enkupigt tegel. Takstolskonstruktionerna är utförda av bilade virken. Taken avvattnas via hängrännor av trä med både stuprör av galvaniserad plåt och fria utkastare, sakristian saknar dock avvattningsanordningar.
Såväl kor- som långhustaken är försedda med nockräcken och taklucka på de norra takfallen.

Fasader
Fasaderna på torn, långhus och kor är kalkslammade, medan sakristian är grovt putsad med kalkbruk utan avfärgning. Socklar, hörnkedjor, fönsteromfattningar, reliefstenar samt portalomfattningar är inte slammade.

Fönster och andra ljusöppningar
Kyrkorummet har fönster endast åt söder och öster. Fönstren i koret och långhuset, som är utförda med poster, solbänkar och masverk av kalksten, har blyinfattade glas insatta direkt i omfattningarna. De östra korfönstren är delvis försedda med medeltida glasmålningar. Tornfönstret har liksom sakristians snickerifönster en innerbåge av trä, det senare har blyinfattat glas i ytterbågen.

Ljud- och ljusgluggarna i tornet samt gluggen i korets gavelröste är försedda med galvaniserade fågelnät. Ljudgluggarna har sandstenskolonnetter med tillhörande baser och kapitäl.
Sakristians vind belyses av ett snickerifönster med enkelt glas.

Portaler etc.
Kyrkan har tre portaler, varav långhusportalen utgör kyrkans huvud¬ingång.
Kor- och långhusportalerna är huggna av kalksten, tornportalen av sandsten. De två förstnämnda har skulpterade kapitälband, baser och tympanonfält, korportalen har även en vimpergskulptur. Tornportalens inre arkivolt är reliefhuggen.

Portalernas portblad är utvändigt klädda med liggande, tjärad panel. Tornportalens portblad består dock av stående plank men är behandlad på motsvarande sätt.

Långhus- och tornportalerna har invändiga, glasade vindfång. Korportalen är invändigt försedd med en rullstolsramp av trä, utvändigt med en lös aluminiumramp.

Grötlingbo kyrka är med undan¬tag för sakristian, som tillkom 1828, i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Den byggdes som församlingskyrka för Grötlingbo församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kyrkans äldsta del är tornet som uppfördes i början av 1200-talet. Övriga delar av en romansk kyrka på platsen långhus och kor (ev. med absid) från slutet av 1100-talet revs omkring 1350 då det nuvarande koret och långhuset kom till.

Kyrkan har förutom tillkomsten av sakristian undergått ett fåtal utvändiga föränd-ringar se¬dan byggnadstiden. Den mest iögonfallande är att man under 1700-talet sänkte yttertaken över kor och långhus och belade dem med tegel, samt i början av 1800-talet ändrade tornhuvens utformning. Även invändigt har förändringarna varit måttliga. Vid sidan av bänkinredning etc. från 1600-, 1700- och 1800-talet är den största förändringen att ringkammaren på 1990-talet avskiljdes från det övriga kyrkorummet med en glasvägg till en vinterkyrka.

Senaste utvändiga restaurering
Den senaste utvändiga restaureringen utfördes 1986-87 då tegeltaket på sakristian lades om, tornhuven reparerades och försågs med ny panel och fasaderna kalkslammades.

Senaste invändiga restaurering
Den senaste invändiga restaureringen gjordes 2005. Bland åtgärderna kan nämnas att väggar och valv rengjordes och kalkades (även i sakristian) och kalkmålningarna konserverades. Trägolvet i långhuset lades om, och den elektriska uppvärmningen kompletterades.

Inventarier
Till kyrkans mest värdefulla inventarier hör triumfkrucifixet och dopfunten från 1200-talet (funten av stenmästaren Sigraf), sakramentsskåpet, kalkmålningarna i korvalven och glasmålningarna i korfönstren från 1300-talet, de medeltida gravstenarna i kor- och långhusgolven, kyrkklockan från 1400-talet, predikstolen från 1500-talet (Gotlands äldsta), altaruppsatsen av sandsten från 1600-talet och bänkinredningen från 1600- och 1700-talen.