Betula i hamnen i Mörbylånga.

Märk att det på skorstenen, av allt att döma, står SSA, alltså firmamärket för Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget.

S/S Betula sjösattes i februari 1929 som S/S Perch Rock. Ursprungligen gick hon i trafik på floden Mersey i Liverpool. Efter att en kran monterats på däcket i maj 1939 användes hon för lasthanteringen i Liverpools hamn, särskilt för konvojtrafiken under andra världskriget. I maj 1940 (29 maj-4 juni) användes hon förmodligen vid evakueringen av Dunkerque.

Vid krigsslutet 1945 togs däckskranen bort och hon sattes åter in i trafiken över floden Mersey.

Hon såldes i november 1953 till SSA, Malmö, och byggdes om i Göteborg, bland annat försågs hon med järnvägsspår. Därefter insattes hon, omdöpt till Betula, mellan Mörbylånga och Bergkvara för att transportera sockerbetor över Kalmarsund. Under 1954 var hon under en kortare tid utchartrad till Danmark, för att i oktober 1954 åter nyttjas för bettransporter över Kalmarsund. I december 1954 blev hon upplagd i Helsingborg. Därefter utchartrades hon 1955 till Linjebuss International AB, Helsingborg, på linjen Helsingborg-Helsingör, för att i september 1955 ånyo göra tjänst i betkampanjens transporter över Kalmarsund.

Efter ombyggnad 1956 kom hon åter i linjetrafik Helsingborg-Helsingör för att i september 1956 återgå till Kalmarsund och bettransporter. I november och december 1956 transporterade hon flyktingar från Ungern mellan Helsingör och Helsingborg.

En ny ombyggnad i början av 1957 omfattade bland annat kommandobryggan. Därefter gick hon ånyo i trafik mellan Helsingborg och Helsingör, för att i oktober 1957 ånyo delta i betkampanjen med transporter över Kalmarsund.

Den 19 mars 1957 såldes Betula till Linjebuss International AB genom Rederi AB Svea och sattes åter in i trafiken mellan Helsingborg och Helsingör. Förmodligen förlöpte linjetrafiken för 1957 och följande år för Betula på samma sätt med växelvis trafik i Öresund och Kalmarsund.

I januari 1968 döptes hon om till Betula I och blev reservfärja i Helsingborg. Efter att i oktober och november 1970 åter ha gått i trafik mellan Helsingborg och Helsingör, såldes hon i december 1971 till Skånska Cementgjuteriet i Malmö. I januari 1972 skars allt ovanför bildäck ner, varvid kommandobryggan räddades som klubbhus i Råå.

Ägaren, nu alltså Skanska, sålde pråmen 1990 till Marin & Maskin Stockholm AB och hon döptes om till Bastian. Därefter såldes pråmen 1992 till Kummelnäs Varv AB i Stockholm.

Källa: faktaomfartyg.se (om Perch Rock 1929) läst 2020 09 10.
Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.
Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.
I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.
Allan Bernving avled 1993.